Ännu en dag med härliga möten

FADDERRESAN I KAMBODJA Ytterligare en dag med Plan Kambodja stod på schemat och vi gav oss av vid åtta-tiden för att åka ca 100 km till distriktet Srei Snam. Efter ett kort stopp på Plans lokala kontor delade vi upp oss i grupper. Fyra fadderbarn skulle få besök idag och även en high-school.

Den stora gruppen åkte en kort bit till skolan. Vi fick först träffa rektorn som berättade att det här är den enda high-schoolen i distriktet och att det finns elever som åker så långt som 20km för att kunna studera här. Det är ingen internatskola så många försöker att bo hos vänner eller familj i närområdet för att slippa åka fram och tillbaka varje dag. Srei Snam är ändå ett lyckligt distrikt eftersom att det finns flera andra distrikt som inte har en enda high-school vilket gör att möjligheterna till vidareutbildning är få. Totalt går det 1 400 elever på skolan.

Vattensystemet, som byggts med stöd från Plan, ger eleverna rent dricksvatten
Vattensystemet, som byggts med stöd från Plan, ger eleverna rent dricksvatten
Det är ofta lätt att känna igen en skolbyggnad som byggts med stöd från Plan :)
Det är ofta lätt att känna igen en skolbyggnad som byggts med stöd från Plan 🙂

Vi besökte först datorkunskapslektionen. Plan hade försett klassrummet med datorskärmar och en ”stordator” som läraren kunde styra. Det blev både billigare och enklare att underhålla istället för att ha en dator per skärm. Dessutom är det väldigt klimatsmart då allt drivs av solpaneler som installerats på taket, så ingen el behövs! Det första eleverna lärde sig var att skriva. De använder nämligen latinska tangentbord och måste göra olika kommandon för att få det khmerska alfabetet.

Eleverna visar faddrarna hur de gör för att kunna skriva på khmer
Eleverna visar faddrarna hur de gör för att kunna skriva på khmer

Vi hälsade även på en annan klass som hade geografi. Vi frågade om de visste vad Sveriges huvudstad heter, men det var lite överkurs tydligen hehe Eleverna ställde också frågor och undrade hur många elever det går per klass i Sverige och hur klassrummen är inredda.

De här eleverna gick sista årskursen, år 12, vilket är en stor bedrift. Många är glada om de har möjlighet att gå nio år i skolan.
De här eleverna gick sista årskursen, år 12, vilket är en stor bedrift. Många är glada om de har möjlighet att gå nio år i skolan.

Åka utan att ta en gruppbild? glöm det!
Åka utan att ta en gruppbild? glöm det!

Yui åkte med Anette och Veino för att besöka fadderbarnet som de haft kontakt med i fem år.

Många av husen på landsbygden är byggda på pålar. Dels för att det ofta förvaras boskap under husen och för att undvika översvämningar.
Många av husen på landsbygden är byggda på pålar. Dels för att det ofta förvaras boskap under husen och för att undvika översvämningar.

När de kom till huset hade fadderbarnet inte hunnit hem från skolan ännu. Men efter en stund kom han cyklandes. De pratade med fadderbarnet och hans mamma och syskon. Pappan arbetar i Thailand och kunde tyvärr inte komma hem för besöket.

Anette och Veino visade foton från Sverige vilket intresserade hela familjen
Anette och Veino visade foton från Sverige vilket intresserade hela familjen

De hade också med sig några gåvor och landhockeymål och klubbor började användas genast!
De hade också med sig några gåvor och landhockeymål och klubbor började användas genast!
Några vänner till Anette och Veino hade skickat med ett bidrag och det räckte till 400 skrivböcker och 200 pennor som de delade ut till barnen i området. (vi som besökte high-schoolen delade även ut en del där)
Några vänner till Anette och Veino hade skickat med ett bidrag och det räckte till 400 skrivböcker och 200 pennor som de delade ut till barnen i området. (vi som besökte high-schoolen delade även ut en del där)

Även Inge, Helena och Harald & Barbro besökte sina fadderbarn. De hade också haft härliga besök och det var mycket känslor på vägen hem.

Denna underbara dag avslutades på trevliga restaurang FCC Angkor
Denna underbara dag avslutades på trevliga restaurang FCC Angkor

Men ingen rast ingen ro – imorgon är det dags att besöka Tonle Sap som är sydostasiens största sötvattensjö och templernas tempel Angkor Wat!

//Cecilia Karlén

Är det brant? Nej då, inte alls…

CECILIA I FILIPPINERNA Så gick konversationen vid middagen för några dagar sedan. Dagen därpå skulle vi besöka byn Balugo och vandra till en vattenkälla i närheten. Vi skulle vandra ungefär 2,5 km men bara på slät mark sades det – oh boy was I in for a treat. Eftersom vi skulle vandra så långt valde jag ändå att ta mina gympaskor framför flip flopsen och jag tog shorts, beslut som skulle visa sig mycket värdefulla ju längre dagen gick.

Vi började i alla fall med frukost på ett ställe som vi stannat till vid dagen innan för att ta en eftermiddagsfika. Vi skojade lite om ziplinen som de hade där och nu på morgonen så bestämde vi oss för att vi behövde lite äventyr.  Haha lite visste vi då om det vi skulle få uppleva sedan. Vandringen började som utlovat på slät mark. När de höga bergen började närma sig började jag ana lite oråd men tänkte att källan nog ligger precis vid foten av bergen. Knappt hann jag avsluta den tanken innan Edson, som är CDF (Community Developement Facilitator) i området, pekar mot ett av bergen och säger att det är där källan är. Min självklara följdfråga blir ju så klart ”men det skulle ju inte vara brant?” Han skrattar lite som svar men säger att det inte kommer vara så brant men stenigt och vi kommer att behöva gå över en ström/flod.
Ja, tydligen har vi vääääldigt olika uppfattning om vad som är brant. Redan här tyckte jag att det var ordentligt brant och det var inte det lättaste att klättra på stenar som ibland inte alls satt fast. Dessutom rann vattnet mitt i och det var halt på sina ställen. Det blev till och med så brant att vi var tvungna att klättra en del. Det bara fortsatte uppåt och uppåt – jag undrade hur det här skulle sluta.

           Sen stannade vi en stund och en av mangyanerna går rakt in i buskaget vid sidan och börjar hugga med sin machete – jaha så det är fortsättningen! Nu säger Edson att det kan bli lite brant. Alltså lite brant?! Tänk er att klättra uppför en störtloppsbacke och ni går mitt i en vattenström med hala stenar och bara långt gräs runtomkring att hålla er i. Men otroligt nog, smidig som ett kassaskåp, lyckades man ta sig hela vägen fram till källan. Utsikten vi fick som betalning var dock värt allt besvär, helt magnifik 🙂 Vattenkällan visade sig också lyckligtvis vara värd besväret, trycket var bra och den skulle gå att använda trots att bygget av ett vattensystem så högt upp skulle bli kostsamt.
Som jag berättat i förra blogginlägget är stammen Alangan lite speciella.Det fick vi verkligen erfara idag. När vi kommer tillbaka till byn så frågar vi om en andra källa som de pratat om tidigare. Då visar det sig att den låg längs vägen som vi just vandrat men de sa inget om den då. Edgar, Edson och Rodel får ge sig tillbaks för att titta på den också. När de kommer tillbaka skrattar dem, den källan låg kanske hälften så långt bort som den vi gick till och den var mycket bättre och med ett starkare tryck. Hade de bara berättat om den först så hade vi inte behövt klättra hela vägen upp för att se den första källan, haha!

//Cecilia Karlén

En dag i terrängens tecken

Oj, oj vilken dag! Vi har varit på besök hos mangyanstammen Alangan och deras by Dapdap. Det har varit ett äventyr från början till slut och det hela började med bilfärden….Som tur är har Plan ordentliga bilar som klarar av den här typen av terräng och kan ta sig fram på ”vägarna”. En väldigt skumpig färd så det gällde att hålla i sig 🙂 Man förstår verkligen hur isolerad byn blir under regnsäsongen när i princip hela området som vi körde över nu är en enda stor flod.Väl framme i Dapdap tittade vi på lärocentret som byggts med stöd från Plan. Även läraren här betalas av Plan och eleverna har fått skolmaterial. Vi tittade också på den vattentank som använts innan, men källan som försåg tanken med vatten hade torkat ut. Därför skulle vi nu ta en titt på den andra vattenkällan som fanns i närheten och undersöka om den duger för att förse byn med rinnande vatten igen. Vandringen i sig var inte så jobbig eftersom det inte var brant. Men efter ett tag såg man knappt stigen och man fastnade ideligen i diverse växter. Det var verkligen helt igenväxt och våra vägvisare fick gå före och hugga sig fram med machete.När vi kommit fram till källan skulle vattentrycket mätas. Vi klockade hur lång tid det tog att fylla upp hinken och kunde på så sätt räkna ut hur många liter som rinner ut per minut. Rodel, vår ”technical officer”, räknade ut att källan enkelt skulle kunna ge de 200 familjerna i området tillgång till rinnande vatten och det skulle även räcka för att bevattna risfälten och deras andra odlingar. Positiva besked! 🙂 På vägen tillbaks råkade jag utför en ”olycka i arbetet” hehe. Överallt stack det fram torkade bambukvistar och vissa var vassa vilket min arm fick erfara. Men som den svenska viking man är var det ju så klart ingen fara, en liten skråma klarar man ju av 😉 Redan dagen efter hade det nästan läkt, undrar om det var lövet som de baddade på såret som hade sådana läkande krafter?Väl tillbaka i byn var det dags för möte. Rodel ritade för att visa lokalinvånarna var källan finns och vart vattentanken kommer att placeras. Alla fick sedan chans att ställa frågor. Trots att det bara är män som är ledare i den här byn var det ändå många av kvinnorna som ställde frågor och var engagerade, det kändes positivt. När nya råd startas inom projekten ex lärar- och föräldraråd eller liknande så förespråkar Plan att kvinnor ska sitta med i dessa råd, vilket har gett bra resultat. Jag hoppas att det kan leda till fler kvinnliga byledare så småningom.

Mötet avslutades med att byledarna kom fram till att de var positiva till det nya föreslagna vattensystemet och ville att förberedelserna skulle fortgå. Med tanke på hur snabbt allting går här i Filippinerna har nog Dapdap rinnande vatten inom några månader!

//Cecilia Karlén

 

200 amerikanska ballader senare…

Äntligen är vi hemma i San Jose igen! Vi har spenderat tre hela dagar i fält och hunnit besöka sex partnersamhällen. Syftet var att dels inspektera några nya skolbyggnader och undersöka möjligheten att bygga vattensystem i några av byarna.

Vår kära chaufför Welmar har en förkärlek till ballader, specifikt den melankoliska varianten. Han har en MP3-skiva med ungefär 200 ballader som har spelats ideligen under de här dagarna. Så de var en fröjd för öronen att komma hem igen haha. Tur att vi fått uppleva så mycket glädje under de här dagarna, annars kunde man lätt ha blivit deprimerad av all olycklig kärlek som skär som en kniv igenom hjärtat 🙂

Den första dagen begav vi oss till norra Mindoro och området Paluan.

Här inspekterade vi den nya skolan i byn Alipaoy som blev klar i februari. Ovan ser ni den gamla skolan som verkligen ser ut att kunna falla ihop vilken sekund som helst, så den nya skolbyggnaden kom inte en dag försent. När sommarlovet är slut i juni kommer möblerna att flyttas till den nya byggnaden och eleverna får en bra start på den nya terminen 🙂 Dock upptäckte vi några konstruktionsfel på dörren till skolan och på taket men det kommer hinnas åtgärdas innan lovet är slut.I Alipaoy hade byborna redan grävt en brunn och installerat en pump men vattnet hade nu sinat. Den andra vattenkällan som låg nära deras odlingar längs berget hade också börjat sina. Min kollega Rodel noterade att det såg väldigt kalt ut där och de berättade då att de huggit ner träd runt odlingarna. De förstod inte att träden binder vattnet i jorden, så det har förmodligen orsakat att den källan nu nästan är uttorkad också. Så tyvärr inga positiva besked den här dagen men Plans personal kommer återkomma vid ett senare tillfälle för att leta efter andra vattenkällor i närheten.  Men dagen var inte slut där, nej då nej då, två till byar skulle vi hinna med. Här ser ni den nya skolbyggnaden i byn Mamara (ja, en till by med samma namn) och den var i perfekt skick!

Sista besöket för dagen gjorde vi i byn Apnikan. De har redan en brunn men det är inte bara familjerna som bor i Apnikan som använder den utan även andra ifrån närliggande byar så den räcker inte till. Därför ska en ny brunn byggas bredvid lärocentret. Lärocentret har byggts med stöd från Plan och Plan betalar även lön till lärarinnan.

Plan har även andra projekt i alla de här tre byarna. Hälsoundersökningar görs i alla 51 partnersamhällen varje år och i samband med dem födelseregistrerar man också de nyfödda barnen. Skolmaterial har delats ut till eleverna och lärarna har fått utbildning i barns rättigheter och positiv disciplin.

Mera bloggposter kommer om de andra två dagarna inom kort!

//Cecilia Karlén