18 anledningar att fira Malala Yousafzais 18-årsdag

I dag, den 12 juli 2015, firar den unga aktivisten Malala Yousafzai sin 18-årsdag. Här får du inte mindre än 18 anledningar till att hylla henne och fira hennes födelsedag.

1. Hon är en överlevare

När Malala var 15 år blev hon skjuten i huvudet när hon var på väg till skolan för att prata om flickors rätt till utbildning. Men inte ens en kula kunde stoppa henne.

Grattis Malala

Passa på att se filmen Malala: One girl. Among many.

2. För att 62 miljoner flickor har en bättre chans

Tack vare Malalas aktivism har 62 miljoner flickor som inte går i skolan större möjligheter att få en utbildning. Utbildning är grunden till ett bättre liv.

Grattis Malala

3. För att hon har en trendande födelsedagshashtag

På sin 16-årsdag var Malala den första att delta i FN:s Youth takeover. Då föddes också det som nu kallas #MalalaDay.

Grattis Malala

4. Hon har fått sitt namn från en känd krigare

Malalai of Maiwand, vem är det? Malalai (som ofta kallades Malala) var en nationell hjälte i Afghanistan. Hon kämpade mot brittiska trupper under striden i Maiwand 1880.

5. Hon har gjort böcker coola igen

Hon har inspirerat en hel generation flickor och pojkar att plocka upp sina böcker och pennor.

Grattis Malala

6. Det här citatet

Hon sa de här berömda orden hos FN under första #MalalaDay:

”One child, one teacher, one book, one pen can change the world.”

7. För att hon har påverkat Pakistansk lag

Attacken mot Malala fick Pakistans nationalförsamling att 2012 lagstifta om flickors rätt till utbildning.

8. Till skillnad från många tonåringar är hon stolt att synas med sina föräldrar

Malala har ett starkt band till sina föräldrar. Det påminner oss om att barn som får stöd av sina föräldrar har bättre chanser att förverkliga sina drömmar.

9. Flickor från hela världen känner nu till sin styrka och kraft

Malala visar att en flicka kan förändra världen. Alla flickor kan bidra till en positiv förändring. Varför? It’s a girl thing!

Grattis Malala

10. Hon är den yngsta Nobelpristagaren någonsin

Malala vann Nobels fredspris 2014 för sin ständiga kamp för barns och flickors rätt till utbildning. Som 17-åring var hon den yngsta personen någonsin att få ett Nobelpris.

11. För att hon delar sin historia med världen

I oktober släpps dokumentärfilmen He called me Malala. Hennes biografi I am Malala hjälper också till att sprida hennes budskap om utbildning i världen.

12. Hon har hyllats av Ban-Ki Moon, Barack Obama och Justin Bieber

”Jag pratade med Malala via Skype” berättade FN:s generalsekreterare, Ban-Ki Moon, under första #MalalaDay.

Malala har även träffat Barack Obama och pratat med Justin Bieber via Facetime. Vi skulle gärna vilja veta vad de pratade om.

13. Hon tror på utbildning – inte barnäktenskap

Genom sitt stöd för utbildning hjälper Malala till att skydda flickor från tidiga och påtvingade äktenskap.

I dag blir var tredje flicka i utvecklingsländer gift innan hon fyller 18 år. Vi vet att flickor som går i skolan har större chans att själva bestämma när de vill gifta sig.

Grattis Malala

14. Hon stödjer Plans kampanj Because I am a Girl!

Malala är en av över två miljoner personer som sträckte upp sin hand till stöd för Plans kampanj Because I am a Girl.

15. För att hon vet hur man uttrycker sig i ord

Hon är en poet och skriver vackra textrader som barn och ungdomar världen över tar till sig:

”When the whole world is silent, even one voice becomes powerful.”

16. Hon är gammal nog att rösta

Malala är nu precis gammal nog att få rösta i många länder. Men hon har länge visat att man inte behöver kunna rösta för att göra sin röst hörd och påverka världsledare!

17. Hon ser grym ut som gatukonst

Det är klart att hon gör! Men samtidigt som hon inspirerar konstnärer jobbar hon också med många personer och organisationer för att förbättra barns möjligheter.

Grattis Malala

18. Och det är ju hennes födelsedag i dag!

Att fylla 18 år är en stor grej – för alla. Grattis på födelsedagen Malala!

Grattis Malala

Sista dagen med Plan för den här resan

FADDERRESAN I KAMBODJA Uppe med tuppen igen för att göra den här dagen. Vi började med frukost på hotellet bredvid där alla fick varsin stor nybakad baguette, nyttigt värre med andra ord 🙂

Efter frukost åkte vi till Plans lokala kontor där vi fick en introduktion till projekten som pågår här i Kampong Cham. Plan har haft verksamhet i Kampong Cham sedan 2004 och arbetar i två distrikt i provinsen – Dambae och Ponhea Kraek. Den stora gruppen som skulle göra projektbesök idag gav sig av till Dambae och vi som skulle besöka fadderbarn åkte till Ponhea Kraek.

Vi åkte ca 45 minuter för att komma fram till byn där först Gerd och Bo släpptes av hos sitt fadderbarn och sedan Gregor. Jag åkte tillsammans med Gudrun ca tio minuter till för att komma till hennes fadderbarns hus. När vi kom mötte fadderbarnet oss och det var många andra barn på plats. Vi satte oss under huset och blev bjudna på te och en frukt som vi aldrig sett förut, och ingen visste vad den hette på engelska heller.

Men såhär såg den i alla fall ut BILD Vi blev också bjudna på rättika, som vi kände igen sen innan.
Men såhär såg den i alla fall ut.

Gudrun hade gjort ett jättefint album med bilder från Sverige och de olika årstiderna.

 När hon berättade om vintern och hur kallt det blev sa dem att de förmodligen inte skulle överleva sådan kyla. De frös om det blev 17-18 grader som det blir under deras ”vinter”.
När hon berättade om vintern och hur kallt det blev sa dem att de förmodligen inte skulle överleva sådan kyla. De frös om det blev 17-18 grader som det blir under deras ”vinter”.

Sedan spelade vi ett lokalt spel ”klak klork” som barnen gillade. På ett papper fanns sex bilder – en tupp, en tiger, en klocka, en fisk, en kräfta och en krabba. Sedan fanns det tre tärningar med samma bilder på. Tärningarna lades mellan två tallrikar och sedan fick man satsa på den bild man trodde skulle komma upp. Sedan skakade någon på tärningarna och lyfte på tallriken.

Gudrun hade med sig klubbor, ballonger och tandborstar som blev vinsten när någon gissat rätt
Gudrun hade med sig klubbor, ballonger och tandborstar som blev vinsten när någon gissat rätt
.
Vi hann även med att spela fotboll och lägga ett pussel över Skandinavien.

En av Plans lokala volontärer var på plats och hon berättade lite om projekten i området. Gudruns fadderbarn gick i high-school och den låg ca två km bort. Plan hade ett samarbete med skolan och den är en så kallad barnvänlig skola vilket bland annat innebär att de har en skolkommitté där elever är representerade, det finns rent vatten och latriner på skolan, skolmiljön är anpassad till eleverna och undervisningen är deltagande och interagerande. Plan hade även stött konstruktionen av en av skolans byggnader.

En gruppbild var ju självfallet innan vi åkte  :)
En gruppbild var ju självfallet innan vi åkte 🙂

En lång kram med lyckönskningar och förhoppningar om att ses igen i framtiden
En lång kram med lyckönskningar och förhoppningar om att ses igen i framtiden

Sedan åkte vi för att hämta upp de andra faddrarna och äta lunch. Där mötte vi även Aina & Leif och Jan & Natacsha som också besökt sina fadderbarn. De hade åkt på en liten och skruttig väg och bilen hade hoppat upp och ner så pass att stötdämparen gick sönder. Så de blev fast ute på landsbygden innan en ny bil kom för att köra dem vidare. Men trots det lilla missödet hade de haft jättebra besök hos sina fadderbarn. Aina hade till exempel bjudit på knäckebröd och mjukost vilket gillades skarpt 😉

Både Gerd & Bos och Gregors fadderfamiljer hade tidigare arbetat med jordbruk och boskapsuppfödning men de hade tack vare mikrolån kunnat starta egna verksamheter. De hade ökat deras inkomster och deras framtid såg mycket ljusare ut. Det var väldigt kul att höra att det går framåt!

Den stora gruppen gjorde projektbesök hos en ungdomsgrupp inom programmet för sexuell och reproduktiv hälsa. Plan samarbetade där med den lokala organisationen RHAC (Reproductive Health Association Cambodia). De besökte ett av centrena i samhället där ungdomarna kunde träffas, låna och läsa böcker ifrån biblioteket samt få utbildning ifrån centrets facilitator. Det fanns också ett hälsocenter dit ungdomarna kunde gå och prata om dessa frågor, få gratis kondomer och få konsultation gällande sexuellt överförbara sjukdomar. Om de uppvisade symptom på en sjukdom fick de remiss till distriktssjukhuset där de fick vård gratis.

Faddrarna pratade med gruppen som precis studerat vad som händer med kroppen när man kommer i puberteten och de redogjorde för detta.

När gruppen kommer till centret studerar de ett tema som exempelvis puberteten, mens eller tidig graviditet. Sedan diskuterar dem med facilitatorn som också ställer kontrollfrågor på det de läst.
När gruppen kommer till centret studerar de ett tema som exempelvis puberteten, mens eller tidig graviditet. Sedan diskuterar dem med facilitatorn som också ställer kontrollfrågor på det dem just läst.

Ungdomarna är utvalda av sina byar att representera dem. De håller sedan i sin tur teatrar, konserter eller informationsmöten för att utbilda ungdomarna i sina byar.
Ungdomarna är utvalda av sina byar att representera dem. De håller sedan i sin tur teatrar, konserter eller informationsmöten för att utbilda ungdomarna i sina byar.

De frågade även faddrarna när man börjar med sexualundervisning i Sverige. Sedan fanns det någon lokal myt att om man är gravid och ska föda under de månader då det är kallare så får man kraftigare värkar. När de då hörde hur kallt de brukar vara i Sverige undrade de genast om gravida kvinnor har väldigt svåra smärtor då, men det kunde faddrarna dementera 🙂

På kvällen träffades vi igen på Plans kontor för att dela med oss om det vi varit med om.

Vi gick laget runt och alla fick berätta om sina besök hos fadderbarnen och även om de projekt som de sett. Sedan gav vi feedback till Plan Kambodja och ställde några sista frågor.
Vi gick laget runt och alla fick berätta om sina besök hos fadderbarnen och även om de projekt som de sett. Sedan gav vi feedback till Plan Kambodja och ställde några sista frågor.

Sedan var det dags att tacka Plans kollegor för det fantastiska jobb som de gjort de här dagarna. De har ordnat allting jättebra och de har varit toppen på att interagera och översätta när vi gjort både fadderbarns- och projektbesök. Det här var den första gruppen som de tagit emot och de riktade också ett stort tack till faddrarna för deras bidrag och engagemang!

Några sista foton utanför restaurangen på kvällen. Här är Yui, jag och våra kära kollegor
Några sista foton utanför restaurangen på kvällen. Här är Yui, jag och våra kära kollegor

Hela gänget! Det har verkligen varit toppen att få resa med så härliga, glada och engagerade faddrar :)
Hela gänget! Det har verkligen varit toppen att få resa med så härliga, glada och engagerade faddrar 🙂

Ja, vi fick även ta avsked av Yui som inte reser med oss de sista dagarna då hon behöver delta i några möten på landkontoret i Phnom Penh.

Tiden går så snabbt, vi har redan hunnit vara här i tio dagar och nu är det bara några få lugna dagar vid kusten kvar. Vi har hunnit vara med om så mycket och alla känns väldigt uppfyllda och glada! Men också lite trötta, så några slappa dagar vid stranden kommer att göra susen!

//Cecilia Karlén

Ännu en dag med härliga möten

FADDERRESAN I KAMBODJA Ytterligare en dag med Plan Kambodja stod på schemat och vi gav oss av vid åtta-tiden för att åka ca 100 km till distriktet Srei Snam. Efter ett kort stopp på Plans lokala kontor delade vi upp oss i grupper. Fyra fadderbarn skulle få besök idag och även en high-school.

Den stora gruppen åkte en kort bit till skolan. Vi fick först träffa rektorn som berättade att det här är den enda high-schoolen i distriktet och att det finns elever som åker så långt som 20km för att kunna studera här. Det är ingen internatskola så många försöker att bo hos vänner eller familj i närområdet för att slippa åka fram och tillbaka varje dag. Srei Snam är ändå ett lyckligt distrikt eftersom att det finns flera andra distrikt som inte har en enda high-school vilket gör att möjligheterna till vidareutbildning är få. Totalt går det 1 400 elever på skolan.

Vattensystemet, som byggts med stöd från Plan, ger eleverna rent dricksvatten
Vattensystemet, som byggts med stöd från Plan, ger eleverna rent dricksvatten
Det är ofta lätt att känna igen en skolbyggnad som byggts med stöd från Plan :)
Det är ofta lätt att känna igen en skolbyggnad som byggts med stöd från Plan 🙂

Vi besökte först datorkunskapslektionen. Plan hade försett klassrummet med datorskärmar och en ”stordator” som läraren kunde styra. Det blev både billigare och enklare att underhålla istället för att ha en dator per skärm. Dessutom är det väldigt klimatsmart då allt drivs av solpaneler som installerats på taket, så ingen el behövs! Det första eleverna lärde sig var att skriva. De använder nämligen latinska tangentbord och måste göra olika kommandon för att få det khmerska alfabetet.

Eleverna visar faddrarna hur de gör för att kunna skriva på khmer
Eleverna visar faddrarna hur de gör för att kunna skriva på khmer

Vi hälsade även på en annan klass som hade geografi. Vi frågade om de visste vad Sveriges huvudstad heter, men det var lite överkurs tydligen hehe Eleverna ställde också frågor och undrade hur många elever det går per klass i Sverige och hur klassrummen är inredda.

De här eleverna gick sista årskursen, år 12, vilket är en stor bedrift. Många är glada om de har möjlighet att gå nio år i skolan.
De här eleverna gick sista årskursen, år 12, vilket är en stor bedrift. Många är glada om de har möjlighet att gå nio år i skolan.

Åka utan att ta en gruppbild? glöm det!
Åka utan att ta en gruppbild? glöm det!

Yui åkte med Anette och Veino för att besöka fadderbarnet som de haft kontakt med i fem år.

Många av husen på landsbygden är byggda på pålar. Dels för att det ofta förvaras boskap under husen och för att undvika översvämningar.
Många av husen på landsbygden är byggda på pålar. Dels för att det ofta förvaras boskap under husen och för att undvika översvämningar.

När de kom till huset hade fadderbarnet inte hunnit hem från skolan ännu. Men efter en stund kom han cyklandes. De pratade med fadderbarnet och hans mamma och syskon. Pappan arbetar i Thailand och kunde tyvärr inte komma hem för besöket.

Anette och Veino visade foton från Sverige vilket intresserade hela familjen
Anette och Veino visade foton från Sverige vilket intresserade hela familjen

De hade också med sig några gåvor och landhockeymål och klubbor började användas genast!
De hade också med sig några gåvor och landhockeymål och klubbor började användas genast!
Några vänner till Anette och Veino hade skickat med ett bidrag och det räckte till 400 skrivböcker och 200 pennor som de delade ut till barnen i området. (vi som besökte high-schoolen delade även ut en del där)
Några vänner till Anette och Veino hade skickat med ett bidrag och det räckte till 400 skrivböcker och 200 pennor som de delade ut till barnen i området. (vi som besökte high-schoolen delade även ut en del där)

Även Inge, Helena och Harald & Barbro besökte sina fadderbarn. De hade också haft härliga besök och det var mycket känslor på vägen hem.

Denna underbara dag avslutades på trevliga restaurang FCC Angkor
Denna underbara dag avslutades på trevliga restaurang FCC Angkor

Men ingen rast ingen ro – imorgon är det dags att besöka Tonle Sap som är sydostasiens största sötvattensjö och templernas tempel Angkor Wat!

//Cecilia Karlén

Idag uppmärksammas våld mot flickor och kvinnor

Runt om i världen finns miljoner flickor som inte vågar gå i skolan på grund av rädsla att utsättas för våld. Idag, den 25 november, uppmärksammas flickors och kvinnors situation på den Internationella dagen mot våld mot kvinnor. Plan uppmärksammar dagen genom att lägga ut hundratals första hjälpen-kit i Stockholms kollektivtrafik.

Alla flickor har rätt till utbildning. Men så ser det inte ut i världen. På grund av våld – eller hot om våld – är det många flickor som inte vågar gå i skolan. Visste du till exempel att det, i vissa länder, inte är ovanligt att lärare kräver sex för att ge flickor ett bra betyg? Att en otrygg skolväg gör att många flickor inte vågar gå till skolan?

När flickor inte får den utbildning de har rätt till diskrimineras de och konsekvenserna blir stora. Diskriminering av flickor är en av grundorsakerna till fattigdom i världen. Om flickor får sina rättigheter tillgodosedda gynnas hela samhället. Ett av de mest effektiva sätten att stärka flickors rättigheter är att ge dem möjlighet att gå ut grundskolan.

Hundratals första hjälpen-kit
Den 25 november uppmärksammar FN det våld som drabbar kvinnor världen över. Det tycker vi på Plan är positivt. Vårt sätt att uppmärksamma dagen, och skapa förståelse för flickors situation, är att dela ut hundratals första hjälpen-kit i Stockholm kollektivtrafik. Aktionen är symbolisk och lockar till eftertanke kring vad flickor runt om i världen utsätts för.

Vi på Plan arbetar aktivt för att förbättra situationen för världens flickor. Våra insatser spänner över ett brett spektrum av diskriminering som särskilt drabbar flickor. Det kan handla om våld, skadliga sedvänjor som könsstympning och barnäktenskap, eller tillgång till utbildning. Framför allt arbetar vi för att ändra attityder och beteenden på alla nivåer, från det lokala samhället till högt upp i regeringar.

Visste du att…

  • 3 av 10 flickor i vissa länder utsatts för sexuellt våld innan de fyllt 18 år. Det är inte ovanligt att det sker i skolmiljön.
  • I Togo menar 16 procent av skolungdomar att en lärare gjort en kamrat gravid.
  • I Ghana säger 75 procent av skolungdomar att lärare är den främsta orsaken till våld i skolan.
  • I västra Afrika pratar man om ”sexuellt överförbara betyg”, alltså betyg som man får efter att ha gått läraren tillmötes sexuellt.
  • 70 000 tonårsflickor dör varje år av komplikationer i samband med en förlossning.

Det var värt gårdagen!

FADDERRESAN I INDIEN Efter en kylig natt öppnar jag dörren till mitt rum och blickar ut över ett fantastiskt landskap. När vi kom igår var det kolsvart och vi hade ingen aning om vart vi hamnat. Men wow!

Godmorgon Garsain!
Godmorgon Garsain!

Vi var fem stycken på det här lilla stället och de två som drabbats igår kände sig bättre. Efter frukost var det dags att åka ner och se hur det var med resten av gruppen. Alla var på benen igen utom två som tyvärr fick stanna kvar på hotellet och vila upp sig. Det var svårt att planera och dela upp i grupper kvällen innan på grund av osäkerheten så nu när vi visste vilka som skulle med gjorde vi gruppindelning och gav oss iväg. Rune, som skulle besöka sitt fadderbarn idag, åkte iväg med fyra personer för en vandring på en timme enkel väg. Dick tog med sig ett gäng för att göra projektbesök. Slutligen åkte jag och två faddrar med Jaana och Elvis som också skulle hälsa på sitt fadderbarn denna dag.

Vi åkte bil i ca 10 min och sen blev det en liten vandring uppför i en kvart innan vi kom fram till byn. Byn låg längs bergsidan och allt var väldigt pittoreskt. Fina små hus och uteplatser med fint lagda stenar. Vi blev hälsade med en röd prick i pannan och en krans med blommor som vi fick runt halsen. Jaana kände direkt igen sitt fadderbarn Renu. Jaana har varit fadder till henne i nästan 15 år och hade väntat på den här dagen väldigt länge. Först gick vi till byns samlingsplats där de ställt upp soffor och stolar och gjort väggar av tyg runtom. Vi fick flera presentationer som berättade om projekten som Plan och den lokala samarbetspartnern SBMA bedriver i området. Här fanns många kvinnogrupper och det var kul att se att de tog för sig. De hade bland annat identifierat alkohol som ett stort problem då deras män ofta drack väldigt mycket vid offentliga tillställningar. De tog upp det här i byn och även på högre nivå och det har resulterat i att man inte har alkohol på offentliga möten eller fester längre. Plan har även stött skolor, barngrupper och gett flickor skolstipendier i området.

Här var det vi som var en del av underhållningen haha
Här var det vi som var en del av underhållningen haha

 

Efter alla presentationer var färdiga avslutade vi det hela med dans. Byns kvinnor drog igång en cirkeldans och vi var inte sena att hänga på.
Efter alla presentationer var färdiga avslutade vi det hela med dans. Byns kvinnor drog igång en cirkeldans och vi var inte sena att hänga på.

Sedan var det dags att gå vidare till Renus hus. De bodde en bit bort i ett fint litet hus med fantastisk utsikt över dalen. Vi blev bjudna på chai och lite tilltugg och Jaana och Elvis pratade med Renu. Hon kunde lite engelska vilket var roligt. Hon är 17 år gammal och studerar fortfarande, i den 11e årskursen. Renu tog fram en pärm och visade de brev och kort som hon fått ifrån Jaana och Elvis, det var väldigt uppskattat. Sedan fick Renu och familjen presenter av Jaana och Elvis.

Elvis knyter ett armband, som han gjort själv, runt Renus arm
Elvis knyter ett armband, som han gjort själv, runt Renus arm

Allt det roliga har tyvärr sitt slut och vi var tvungna att runda av och lämna Renu och familjen. Byns ”village mother”, som de kallade henne, var en mycket bestämd kvinna och hon upprepade ”Phir aana” åtskilliga gånger – Kom tillbaka!

Flera generationer samlade - Jaana, Renus mamma, Elvis, Renu och Renus farmor
Flera generationer samlade – Jaana, Renus mamma, Elvis, Renu och Renus farmor
Jaana, Renu och Elvis framför Garsains fantastiska landskap
Jaana, Renu och Elvis framför Garsains fantastiska landskap

Efter lunch besökte vi en skola där Plan och SBMA bland annat gett resurser till skolans Science activity center. Där fick vi alla de olika material som de hade på centret presenterat för oss av skolans team som tävlade i naturkunskap mot andra skolor.

Tjejerna visar hur magnetism fungerar
Tjejerna visar hur magnetism fungerar

Kicki delar ut pennor och vykort ifrån Malmö
Kicki delar ut pennor och vykort ifrån Malmö

Sedan åkte vi vidare till en annan by där Plan och SBMA haft projekt länge. Vi fick flera presentationer om projekten i området. Mycket utveckling hade skett tex så har alla barn ett födelsebevis, alla har fått grundläggande vaccinationer och alla går i skolan. Så himla bra! De berättade även för oss om projekt som helt leds av barn. Två barn ifrån byn hade valts ut och valt ett projekt de ville göra. De valde då att undersöka hur många barn som hade födelsebevis. Det visade sig då att 47 st saknade eller hade felaktiga bevis. De gick sedan till distriktsledningen och bad dem om hjälp att åtgärda det och nu har alla barn ett födelsebevis!

Vi fick fin dans- och sånguppvisning i sista byn för dagen
Vi fick fin dans- och sånguppvisning i sista byn för dagen

På kvällen hade vi ett möte med Plans och SBMAs lokala personal för att prata om dagen och ge feedback. Rune var otroligt rörd över sin dag och det var väldigt känsloladdat att berätta om besöket. De hade fått ett otroligt mottagande i byn som inte gick att beskriva med ord. Fantastiskt! Alla är väldigt glada och nöjda och många har sagt under dagen att resan igår var helt klart värt det. Skönt att höra 🙂

//Cecilia Karlén

Fältbesök i Delhi

FADDERRESAN I INDIEN Allt var lite snurrigt kvällen innan. Vi kom till Delhi tidig kväll och hade bokat möte med Plans lokala personal. De var verkligen ivriga inför vårt besök och hade pressat in fem projektbesök inklusive fadderbarnsbesök på ca en och en halv timme. Direkt på morgonen hade de också tänkt att vi skulle starta tio, hinna igenom Delhis trafik till Plans kontor, hinna med ett intromöte och sedan vara ute i fält klockan 11.

Där drog vi i nödbromsen och fick förklara att vi självklart ville hinna med så mycket som möjligt men att det skulle vara rimligt. Vi startade dagen en halvtimme tidigare, men vad gör de när en av bilarna kör vilse och irrar runt i nästan en timme? På kontoret gick vi kort igenom dagen och jag fick se att några besök som vi strukit dagen innan nu var tillbaks på schemat igen haha. Försökte att justera lite men sedan fick vi bara ta med oss en påse flexibilitet och ge oss iväg.

Första besöket skedde på en statlig skola som Plan tillsammans med den lokala organisationen CASP stödjer på olika sätt. Bland annat har Plan och CASP etablerat ett bibliotek i skolan. Vi fick besöka biblioteket och träffa ett gäng femteklassare som hade högläsning för oss. Plan hade tjatat på distriktsregeringen för att få en lokal på skolan till ett bibliotek. Man fick gång på gång nej men gav inte upp utan fortsatte att pressa på och det gav resultat. Till slut sa de att de var så trötta på tjatet och gav utrymme för ett bibliotek. Sedan började nästa tjatsession för att få dem att komma och besöka biblioteket. Efter besöket insåg dem vad otroligt mycket ett bibliotek kan göra och hur det har hjälpt eleverna att förbättra sina läskunskaper. De gav sedan gladeligen plats i sina övriga tio skolor i området så att Plan kunde etablera bibliotek även där.

Femteklassare i biblioteket
Femteklassare i biblioteket

I rummet bredvid bedrevs verksamhet för barn med olika typer av funktionsnedsättningar. När vi kom satt barnen i olika grupper med varsin lärare. Några målade, några pysslade och några lekte. Många av barnen har funktionsnedsättningar som med rätt stöd och vård kan förbättras eller botas helt och de kan börja i den formella skolan. Det var härligt att se att barnen var så glada och att de fick möjlighet att leka och lära utifrån sin egen förmåga. Det kändes också bra att centret var på den statliga skolans område så att de träffade alla andra elever på skolan och inte isolerades.

Pyssling pågår! Vi fick ett jättefint kort som barnen gjort själva.
Pyssling pågår! Vi fick ett jättefint kort som barnen gjort själva.
Ilse visar hur man påtar snoddar för att göra armband
Ilse visar hur man påtar snoddar för att göra armband

Sedan gav sig faddrarna Ronny och Katarina iväg för att träffa sina fadderbarn och vi fortsatte vidare till skolans barnklubb. Efter det åkte vi vidare till ett center för utbildning till barn som tidigare tvingats arbeta. Centret gav verkligen hopp! Sedan projektet startade 2008 har 330 barn höjt sin kunskapsnivå och kunnat gå vidare till den formella skolan. Vi fick träffa en klass som gick i skolan på förmiddagen. Skolan är nämligen uppdelad så att flickor går på förmiddagen och pojkarna på eftermiddagen. Sedan kom flickorna till centret på eftermiddagen och där fick de läxhjälp och extra stöd. När de sedan hade kommit på samma nivå som krävs för sin årskurs så övergick de helt till den formella skolan. Just nu gick 40 barn på centret.

Anders delar ut lite godis till eleverna
Anders delar ut lite godis till eleverna
Elvis var så klart den som drog till sig flest blickar ifrån flickorna
Elvis var så klart den som drog till sig flest blickar ifrån flickorna

Efter lunch tillsammans med hela gruppen fick vi besöka Lottys fadderbarn med familj. De är nämligen ormtjusare och ville spela musik för oss och visa upp dansande kobror. De kändes som att vara med i en film när de uppklädda männen började spela och sedan kom de två ormarna fram.

Männen i familjen var ormtjusare och bjöd oss på en ordentlig show
Männen i familjen var ormtjusare och bjöd oss på en ordentlig show
Dansande kobror ser man inte varje dag
Dansande kobror ser man inte varje dag

En perfekt avslutning på en perfekt dag!

//Cecilia Karlén

Dags för projektbesök!

FADDERRESAN I INDIEN Så var det äntligen dags, huvudmålet för resan, att besöka Plans projekt och träffa fadderbarnen. Idag var det fältkontorsområdet Bajju som stod på tur och där hade faddrarna Birthe och Rolf, Agneta och Björn och Anders sina fadderbarn. Vi delade upp oss i tre grupper, hoppade in i varsin bil och åkte till vardera by.

Jag och fyra faddrar till åkte med Birthe och Rolf för att träffa deras fadderbarn. De har varit faddrar till henne i flera år och hon är nu sjutton år gammal. När vi kom fram sprang det direkt fram ett gäng barn till bilen och hälsade oss välkomna. Sedan gick vi till familjens hus och där blev vi välkomnade på traditionellt vis med en röd prick i pannan och kvinnorna fick en sjal och männen en turban.

Birthe och Rolf hälsas välkomna av familjen

Katarina välkomnas med en röd prick i pannan
Katarina välkomnas med en röd prick i pannan

Plan har, tillsammans med den lokala organisationen URMUL, funnits i den här byn i många år och det märktes. Familjens hus var väldigt fint och det verkade ha det bra ställt.

Vi fick också besöka ett lite hus där det hölls en form av förskoleverksamhet för de mindre barnen. De sjöng en räknevisa för oss och visade lite olika lekmaterial som de hade för att barnen skulle lära sig att räkna och kunna alla bokstäver.

Glada barn i förskolan
Glada barn i förskolan

Sedan träffade vi byns kvinnogrupp. Det var ett gäng färgstarka kvinnor som ville bli mer självständiga och det blir man genom att ha en egen inkomst. Kvinnorna hjälptes åt och förpackade mjölkersättningspulver till spädbarn bland annat. För det fick de betalt av staten och pengarna sparade de gemensamt i gruppen. Sedan bedrev de mikrolånsverksamhet, så den som lånade pengar fick betala tillbaka med ränta. Pengarna som gruppen har har visat sig mycket användbara i just det här området. Rajasthan består till stor del av öken. Det är svårt att bruka jorden och det regnar mycket sällan. Men ungefär vart fjärde eller femte år kommer det rejäla regn som gör jorden bördig. Då är det bra att snabbt kunna få loss lite pengar att köpa utsäde för så att man kan ta vara på den bördiga jorden och få en bra skörd. Kvinnorna ställde också många frågor till faddrarna. De undrade hur vi lever i Sverige och vad vi jobbade med.

Färgstarka kvinnor på många olika sätt!
Färgstarka kvinnor på många olika sätt!

Till sist fick vi träffa den nystartade barnklubben. De startade i september och visade upp sina fint handskrivna mötesprotokoll. De läste upp för oss sitt första protokoll där de deklarerade att gruppen skapats och att den har 18 medlemmar. De räknade sedan upp vilka rättigheter barn har ex. rätten till liv, hälsa och skydd. Sedan hade de identifierat flera områden där de inte tyckte att deras rättigheter tillgodoses. Exempelvis så fick de inte tillräckligt med näringsrik mat, de flesta barnen får inte grundläggande vaccinationer och de har inget stängsel runt sin skolgård.

Birthes fadderbarn gjorde en fantastisk hennamålning på hennes hand
Birthes fadderbarn gjorde en fantastisk hennamålning på hennes hand
Även Ilse fick ett konstverk på sin hand
Även Ilse fick ett konstverk på sin hand

Efter ett par timmar i byn hoppade vi in i bilen igen och åkte till en flickskola. Där träffade vi resten av gruppen som alla hade haft det bra på varsitt håll. De hade också besökt barnklubbar och några besökte ett hälsocenter. Skolan vi besökte fanns till för flickor som hoppat av eller aldrig tidigare fått möjlighet att gå i skolan. De bodde alla på skolan och fick alla måltider där. De hade en egen köksträdgård där de odlade grönsaker. Alla tjejerna verkade väldigt glada och när vi frågade om de gillar skolan räckte alla upp handen i luften. Vi sjöng och gestikulerade fram imse vimse spindel och de kontrade med en jättefin sång. Sedan var det lite frågor från båda håll och sedan var det dags att säga adjö.

Vi frågade om de gillade att gå i skolan, svaret ser ni på bilden :)
Vi frågade om de gillade att gå i skolan, svaret ser ni på bilden 🙂

Innan dagen var slut hann vi med en snabb presentation på Plans lokala kontor och där fick vi också möjlighet att köpa handsydda och broderade tunikor som var gjorde av några familjer som migrerat ifrån Pakistan och fått stöd ifrån Plan URMUL.

Lokalt broderade kläder inhandlas
Lokalt broderade kläder inhandlas

Alla är helt slut men så glada efter en fantastisk dag med många positiva intryck!

Som sagt vi älskar Indien <3

//Cecilia Karlén

”Länge leve skolan!”

SOFIA I KAMBODJA I byn Prey Tumnub i sydöstra Kambodja har skolbarnen lov just nu. Men för att få så många föräldrar som möjligt att låta sina barn börja i skolan när terminen startar 1 oktober kör de en mobiliseringskampanj en dag varje september. Massor av skolklädda barn hoppade upp på ett lastbilsflak och så bar det av genom byn. En flicka ropade i mikrofon till byns invånare:
”Det lönar sig på lång sikt att låta era barn gå i skolan och skaffa sig en utbildning!”
”länge leve skolan!” skanderade resten av eleverna på flaket.

Många fattiga familjer anser sig inte ha råd att låta sina barn gå i skolan, de måste arbeta på risfälten eller ta hand om småsyskon. Traditionellt är det flickorna som får stanna hemma. Men något håller på att hända. I den lilla skolan i Prey Tumnub går 146 elever. Nästan hälften är flickor. Och det är flickornas röster som hörs starkast från flaket.

Text och foto: Sofia Klemming Nordenskiöld, pressansvarig

En dag i terrängens tecken

Oj, oj vilken dag! Vi har varit på besök hos mangyanstammen Alangan och deras by Dapdap. Det har varit ett äventyr från början till slut och det hela började med bilfärden….Som tur är har Plan ordentliga bilar som klarar av den här typen av terräng och kan ta sig fram på ”vägarna”. En väldigt skumpig färd så det gällde att hålla i sig 🙂 Man förstår verkligen hur isolerad byn blir under regnsäsongen när i princip hela området som vi körde över nu är en enda stor flod.Väl framme i Dapdap tittade vi på lärocentret som byggts med stöd från Plan. Även läraren här betalas av Plan och eleverna har fått skolmaterial. Vi tittade också på den vattentank som använts innan, men källan som försåg tanken med vatten hade torkat ut. Därför skulle vi nu ta en titt på den andra vattenkällan som fanns i närheten och undersöka om den duger för att förse byn med rinnande vatten igen. Vandringen i sig var inte så jobbig eftersom det inte var brant. Men efter ett tag såg man knappt stigen och man fastnade ideligen i diverse växter. Det var verkligen helt igenväxt och våra vägvisare fick gå före och hugga sig fram med machete.När vi kommit fram till källan skulle vattentrycket mätas. Vi klockade hur lång tid det tog att fylla upp hinken och kunde på så sätt räkna ut hur många liter som rinner ut per minut. Rodel, vår ”technical officer”, räknade ut att källan enkelt skulle kunna ge de 200 familjerna i området tillgång till rinnande vatten och det skulle även räcka för att bevattna risfälten och deras andra odlingar. Positiva besked! 🙂 På vägen tillbaks råkade jag utför en ”olycka i arbetet” hehe. Överallt stack det fram torkade bambukvistar och vissa var vassa vilket min arm fick erfara. Men som den svenska viking man är var det ju så klart ingen fara, en liten skråma klarar man ju av 😉 Redan dagen efter hade det nästan läkt, undrar om det var lövet som de baddade på såret som hade sådana läkande krafter?Väl tillbaka i byn var det dags för möte. Rodel ritade för att visa lokalinvånarna var källan finns och vart vattentanken kommer att placeras. Alla fick sedan chans att ställa frågor. Trots att det bara är män som är ledare i den här byn var det ändå många av kvinnorna som ställde frågor och var engagerade, det kändes positivt. När nya råd startas inom projekten ex lärar- och föräldraråd eller liknande så förespråkar Plan att kvinnor ska sitta med i dessa råd, vilket har gett bra resultat. Jag hoppas att det kan leda till fler kvinnliga byledare så småningom.

Mötet avslutades med att byledarna kom fram till att de var positiva till det nya föreslagna vattensystemet och ville att förberedelserna skulle fortgå. Med tanke på hur snabbt allting går här i Filippinerna har nog Dapdap rinnande vatten inom några månader!

//Cecilia Karlén

 

200 amerikanska ballader senare…

Äntligen är vi hemma i San Jose igen! Vi har spenderat tre hela dagar i fält och hunnit besöka sex partnersamhällen. Syftet var att dels inspektera några nya skolbyggnader och undersöka möjligheten att bygga vattensystem i några av byarna.

Vår kära chaufför Welmar har en förkärlek till ballader, specifikt den melankoliska varianten. Han har en MP3-skiva med ungefär 200 ballader som har spelats ideligen under de här dagarna. Så de var en fröjd för öronen att komma hem igen haha. Tur att vi fått uppleva så mycket glädje under de här dagarna, annars kunde man lätt ha blivit deprimerad av all olycklig kärlek som skär som en kniv igenom hjärtat 🙂

Den första dagen begav vi oss till norra Mindoro och området Paluan.

Här inspekterade vi den nya skolan i byn Alipaoy som blev klar i februari. Ovan ser ni den gamla skolan som verkligen ser ut att kunna falla ihop vilken sekund som helst, så den nya skolbyggnaden kom inte en dag försent. När sommarlovet är slut i juni kommer möblerna att flyttas till den nya byggnaden och eleverna får en bra start på den nya terminen 🙂 Dock upptäckte vi några konstruktionsfel på dörren till skolan och på taket men det kommer hinnas åtgärdas innan lovet är slut.I Alipaoy hade byborna redan grävt en brunn och installerat en pump men vattnet hade nu sinat. Den andra vattenkällan som låg nära deras odlingar längs berget hade också börjat sina. Min kollega Rodel noterade att det såg väldigt kalt ut där och de berättade då att de huggit ner träd runt odlingarna. De förstod inte att träden binder vattnet i jorden, så det har förmodligen orsakat att den källan nu nästan är uttorkad också. Så tyvärr inga positiva besked den här dagen men Plans personal kommer återkomma vid ett senare tillfälle för att leta efter andra vattenkällor i närheten.  Men dagen var inte slut där, nej då nej då, två till byar skulle vi hinna med. Här ser ni den nya skolbyggnaden i byn Mamara (ja, en till by med samma namn) och den var i perfekt skick!

Sista besöket för dagen gjorde vi i byn Apnikan. De har redan en brunn men det är inte bara familjerna som bor i Apnikan som använder den utan även andra ifrån närliggande byar så den räcker inte till. Därför ska en ny brunn byggas bredvid lärocentret. Lärocentret har byggts med stöd från Plan och Plan betalar även lön till lärarinnan.

Plan har även andra projekt i alla de här tre byarna. Hälsoundersökningar görs i alla 51 partnersamhällen varje år och i samband med dem födelseregistrerar man också de nyfödda barnen. Skolmaterial har delats ut till eleverna och lärarna har fått utbildning i barns rättigheter och positiv disciplin.

Mera bloggposter kommer om de andra två dagarna inom kort!

//Cecilia Karlén