Dag 5 – En oförglömlig dag!

Idag hade det äntligen blivit dags att ge oss av ut i fält. Ha Giang provinsen är oerhört bergig så vi begav oss upp i bergen för att träffa kommunfullmäktige som gav oss tillåtelse att besöka området.

Karin, Beata och jag fick tillsammans med Mr. Chinh och våra lokala kollegor vandra upp en bit i skogen för att se en vattencistern som Plan har gjort. Vattnet från bergen leds in i filtret och sedan har de dragit rör i ca 300 meter för att leda vattnet till skolan. Det är en stor del av Plans arbete här i området WASH – Water, sanitation and health. Man lär ut vikten av god hälsa, vikten av att tvätta händerna i samband med toalettbesök och innan maten.

Årskurs ett

På skolan satt eleverna i klassrummen. I årskurs ett hade barnen språkundervisning, de fick lära sig att skriva och läsa vietnamesiska. Många av barnen tillhör någon av minoritetsbefolkningarna och har sitt eget språk och egna kultur men i skolan lär sig alla vietnamesiska. Undervisningen var väldigt traditionell med en lärarinna som stod med pekpinne framme vid svarta tavlan.

I nästa klassrum satt årskurs två. Här hade de en lärarinna på besök från en annan region för att lära sig hur de arbetar här eftersom de har en speciell pedagogik som de hämtat från Colombia. Här satt barnen i grupper om fyra och de hade teamwork på schemat. De fick lära sig att diskutera i grupp, göra presentationer inför sina klasskamrater och deras lärare. Roligt att se tyckte vi!

Helt plötsligt slog en av lärarna i en gonggong och alla barn kom ut på skolgården, de var dags för lite gymnastik. Barnen ställde sig i raka led på armlängdsavstånd. Det kändes lite som att vi åkt bakåt i tiden. Efter lite strul med musiken så kunde de slutföra sitt program. Sen fick vi frågan om vi ville dansa med barnen och det ville vi såklart så då strömmade fågelsången ut ur högtalarna och vi dansade loss tillsammans!

Beata, Karin och barnen dansar fågeldansen

När gymnastiken var slut slogs det i gonggongen igen och alla barnen rusade till böckerna som stod uppställda på gården. Det är ett biblioteksprojekt som är finansierat av Plan. Alla barn tog varsin bok och satte sig att läsa. Vi fortsatte vår rundvandring och fick se var rören vi såg i skogen tar slut, nämligen toaletterna som Plan hjälpt till att bygga.

Toaletterna som byggts med Plans stöd

Sedan var det dags att säga hej då och åka och hälsa på Beatas fadderbarn. Vi kunde inte ta bilen hela vägen fram utan vi gick sista biten. Vi blev mottagna av familjen och inbjudna till deras traditionella hus. Vi tog av oss våra skor och klättrade upp för trappen och klev in på bambugolvet. Där satt en del av familjen och även några vänner till familjen. På hällen puttrade en gryta med två stora ankor i och vi fascinerades av att de vågar ha öppen eld i huset byggt av trä. Vi blev bjudna att slå oss ned och dricka lite te. Vi satt och samtalade med familjen ett tag och sedan fick vi frågan om vi ville följa med till risfälten och det ville vi såklart! Väl på plats fick vi chansens att göra en insats genom att hjälpa till och skörda lite ris. Jag tror de tyckte vi var duktiga trots att det var första gången för oss alla tre.

Plan arbetar handgripligen i fält
Vårt festligt dukade bord

När det blev dags för lunch hade det kommit ännu mer folk och vi fick slå oss ned vid dukade bord. Det bjöds på delikatesser i form av bla anka, fläskkött, chili och ris. Dessutom finns en mycket stark tradition av att skåla med sina gäster i risvin. Vårt värdfolk var oerhört tacksamma att vi kom på besök och höll en hel del tacktal till oss. Vi tackade med en sång. Det i sin tur resulterade i en diskussion som höll på i en halvtimme där de försökte bestämma vilken sång de i sin tur skulle sjunga för oss. Till slut fick vi en vacker tacksång på deras egna språk.

Här är vi alla i risfältet

Vi hade en väldigt trevlig dag tillsammans där vi fick träffa familj och vänner i varierande åldrar men till slut var vi ändå tvungna att skiljas åt. Vi tog farväl av familjen och vandrade ned till vägen där vi satte oss och smälte lite intryck innan vi avslutade besöksdagen på Plans lokala kontor.

När kvällen kom var det dags för nästa äventyr – middagen. Våra kollegor hade förberett en picknick tillsammans med oss på stranden vid en flod. Här satt vi och åt hemlagad mat vid lägerelden och med levande ljus och kunde utbyta tankar, erfarenheter och sånger.

Beata säger att något av det bästa vi fick höra under dagen var att vi hade blivit en del av deras familj. När vi satt och åt och drack med dem och delade denna stund tillsammans kände de från deras hjärtan att vi blivit en familj. Mr. Chinh förklarade för oss att familjen hade väldigt svårt att förstå att vi hade kommit hela vägen från Sverige för att hälsa på dem!

Att vara inbjuden till ett Vietnamesiskt hem, få ta del av den världen. Det är en unik upplevelse. Starkt, säger Karin

Beata och Karin fick många ämnen att diskutera. Som de själva sa: Att få tillträde till den världen väcker många tankar. Hur har livet för de gamla tanterna sett ut? Vilka var alla dessa människor som kom på besök? Hur hänger de ihop? Vi var så välkomnade av dem, alla dessa farbröder och kvinnor som dök upp.

Jag kan garantera er att vi gick och lade oss väldigt trötta och nöjda. Det ska bli skönt med en resdag imorgon så vi kan smälta dagens alla intryck.

Johanna
Reseledare Plan International Sverige

Ännu en dag med härliga möten

FADDERRESAN I KAMBODJA Ytterligare en dag med Plan Kambodja stod på schemat och vi gav oss av vid åtta-tiden för att åka ca 100 km till distriktet Srei Snam. Efter ett kort stopp på Plans lokala kontor delade vi upp oss i grupper. Fyra fadderbarn skulle få besök idag och även en high-school.

Den stora gruppen åkte en kort bit till skolan. Vi fick först träffa rektorn som berättade att det här är den enda high-schoolen i distriktet och att det finns elever som åker så långt som 20km för att kunna studera här. Det är ingen internatskola så många försöker att bo hos vänner eller familj i närområdet för att slippa åka fram och tillbaka varje dag. Srei Snam är ändå ett lyckligt distrikt eftersom att det finns flera andra distrikt som inte har en enda high-school vilket gör att möjligheterna till vidareutbildning är få. Totalt går det 1 400 elever på skolan.

Vattensystemet, som byggts med stöd från Plan, ger eleverna rent dricksvatten
Vattensystemet, som byggts med stöd från Plan, ger eleverna rent dricksvatten
Det är ofta lätt att känna igen en skolbyggnad som byggts med stöd från Plan :)
Det är ofta lätt att känna igen en skolbyggnad som byggts med stöd från Plan 🙂

Vi besökte först datorkunskapslektionen. Plan hade försett klassrummet med datorskärmar och en ”stordator” som läraren kunde styra. Det blev både billigare och enklare att underhålla istället för att ha en dator per skärm. Dessutom är det väldigt klimatsmart då allt drivs av solpaneler som installerats på taket, så ingen el behövs! Det första eleverna lärde sig var att skriva. De använder nämligen latinska tangentbord och måste göra olika kommandon för att få det khmerska alfabetet.

Eleverna visar faddrarna hur de gör för att kunna skriva på khmer
Eleverna visar faddrarna hur de gör för att kunna skriva på khmer

Vi hälsade även på en annan klass som hade geografi. Vi frågade om de visste vad Sveriges huvudstad heter, men det var lite överkurs tydligen hehe Eleverna ställde också frågor och undrade hur många elever det går per klass i Sverige och hur klassrummen är inredda.

De här eleverna gick sista årskursen, år 12, vilket är en stor bedrift. Många är glada om de har möjlighet att gå nio år i skolan.
De här eleverna gick sista årskursen, år 12, vilket är en stor bedrift. Många är glada om de har möjlighet att gå nio år i skolan.

Åka utan att ta en gruppbild? glöm det!
Åka utan att ta en gruppbild? glöm det!

Yui åkte med Anette och Veino för att besöka fadderbarnet som de haft kontakt med i fem år.

Många av husen på landsbygden är byggda på pålar. Dels för att det ofta förvaras boskap under husen och för att undvika översvämningar.
Många av husen på landsbygden är byggda på pålar. Dels för att det ofta förvaras boskap under husen och för att undvika översvämningar.

När de kom till huset hade fadderbarnet inte hunnit hem från skolan ännu. Men efter en stund kom han cyklandes. De pratade med fadderbarnet och hans mamma och syskon. Pappan arbetar i Thailand och kunde tyvärr inte komma hem för besöket.

Anette och Veino visade foton från Sverige vilket intresserade hela familjen
Anette och Veino visade foton från Sverige vilket intresserade hela familjen

De hade också med sig några gåvor och landhockeymål och klubbor började användas genast!
De hade också med sig några gåvor och landhockeymål och klubbor började användas genast!
Några vänner till Anette och Veino hade skickat med ett bidrag och det räckte till 400 skrivböcker och 200 pennor som de delade ut till barnen i området. (vi som besökte high-schoolen delade även ut en del där)
Några vänner till Anette och Veino hade skickat med ett bidrag och det räckte till 400 skrivböcker och 200 pennor som de delade ut till barnen i området. (vi som besökte high-schoolen delade även ut en del där)

Även Inge, Helena och Harald & Barbro besökte sina fadderbarn. De hade också haft härliga besök och det var mycket känslor på vägen hem.

Denna underbara dag avslutades på trevliga restaurang FCC Angkor
Denna underbara dag avslutades på trevliga restaurang FCC Angkor

Men ingen rast ingen ro – imorgon är det dags att besöka Tonle Sap som är sydostasiens största sötvattensjö och templernas tempel Angkor Wat!

//Cecilia Karlén

Det var värt gårdagen!

FADDERRESAN I INDIEN Efter en kylig natt öppnar jag dörren till mitt rum och blickar ut över ett fantastiskt landskap. När vi kom igår var det kolsvart och vi hade ingen aning om vart vi hamnat. Men wow!

Godmorgon Garsain!
Godmorgon Garsain!

Vi var fem stycken på det här lilla stället och de två som drabbats igår kände sig bättre. Efter frukost var det dags att åka ner och se hur det var med resten av gruppen. Alla var på benen igen utom två som tyvärr fick stanna kvar på hotellet och vila upp sig. Det var svårt att planera och dela upp i grupper kvällen innan på grund av osäkerheten så nu när vi visste vilka som skulle med gjorde vi gruppindelning och gav oss iväg. Rune, som skulle besöka sitt fadderbarn idag, åkte iväg med fyra personer för en vandring på en timme enkel väg. Dick tog med sig ett gäng för att göra projektbesök. Slutligen åkte jag och två faddrar med Jaana och Elvis som också skulle hälsa på sitt fadderbarn denna dag.

Vi åkte bil i ca 10 min och sen blev det en liten vandring uppför i en kvart innan vi kom fram till byn. Byn låg längs bergsidan och allt var väldigt pittoreskt. Fina små hus och uteplatser med fint lagda stenar. Vi blev hälsade med en röd prick i pannan och en krans med blommor som vi fick runt halsen. Jaana kände direkt igen sitt fadderbarn Renu. Jaana har varit fadder till henne i nästan 15 år och hade väntat på den här dagen väldigt länge. Först gick vi till byns samlingsplats där de ställt upp soffor och stolar och gjort väggar av tyg runtom. Vi fick flera presentationer som berättade om projekten som Plan och den lokala samarbetspartnern SBMA bedriver i området. Här fanns många kvinnogrupper och det var kul att se att de tog för sig. De hade bland annat identifierat alkohol som ett stort problem då deras män ofta drack väldigt mycket vid offentliga tillställningar. De tog upp det här i byn och även på högre nivå och det har resulterat i att man inte har alkohol på offentliga möten eller fester längre. Plan har även stött skolor, barngrupper och gett flickor skolstipendier i området.

Här var det vi som var en del av underhållningen haha
Här var det vi som var en del av underhållningen haha

 

Efter alla presentationer var färdiga avslutade vi det hela med dans. Byns kvinnor drog igång en cirkeldans och vi var inte sena att hänga på.
Efter alla presentationer var färdiga avslutade vi det hela med dans. Byns kvinnor drog igång en cirkeldans och vi var inte sena att hänga på.

Sedan var det dags att gå vidare till Renus hus. De bodde en bit bort i ett fint litet hus med fantastisk utsikt över dalen. Vi blev bjudna på chai och lite tilltugg och Jaana och Elvis pratade med Renu. Hon kunde lite engelska vilket var roligt. Hon är 17 år gammal och studerar fortfarande, i den 11e årskursen. Renu tog fram en pärm och visade de brev och kort som hon fått ifrån Jaana och Elvis, det var väldigt uppskattat. Sedan fick Renu och familjen presenter av Jaana och Elvis.

Elvis knyter ett armband, som han gjort själv, runt Renus arm
Elvis knyter ett armband, som han gjort själv, runt Renus arm

Allt det roliga har tyvärr sitt slut och vi var tvungna att runda av och lämna Renu och familjen. Byns ”village mother”, som de kallade henne, var en mycket bestämd kvinna och hon upprepade ”Phir aana” åtskilliga gånger – Kom tillbaka!

Flera generationer samlade - Jaana, Renus mamma, Elvis, Renu och Renus farmor
Flera generationer samlade – Jaana, Renus mamma, Elvis, Renu och Renus farmor
Jaana, Renu och Elvis framför Garsains fantastiska landskap
Jaana, Renu och Elvis framför Garsains fantastiska landskap

Efter lunch besökte vi en skola där Plan och SBMA bland annat gett resurser till skolans Science activity center. Där fick vi alla de olika material som de hade på centret presenterat för oss av skolans team som tävlade i naturkunskap mot andra skolor.

Tjejerna visar hur magnetism fungerar
Tjejerna visar hur magnetism fungerar

Kicki delar ut pennor och vykort ifrån Malmö
Kicki delar ut pennor och vykort ifrån Malmö

Sedan åkte vi vidare till en annan by där Plan och SBMA haft projekt länge. Vi fick flera presentationer om projekten i området. Mycket utveckling hade skett tex så har alla barn ett födelsebevis, alla har fått grundläggande vaccinationer och alla går i skolan. Så himla bra! De berättade även för oss om projekt som helt leds av barn. Två barn ifrån byn hade valts ut och valt ett projekt de ville göra. De valde då att undersöka hur många barn som hade födelsebevis. Det visade sig då att 47 st saknade eller hade felaktiga bevis. De gick sedan till distriktsledningen och bad dem om hjälp att åtgärda det och nu har alla barn ett födelsebevis!

Vi fick fin dans- och sånguppvisning i sista byn för dagen
Vi fick fin dans- och sånguppvisning i sista byn för dagen

På kvällen hade vi ett möte med Plans och SBMAs lokala personal för att prata om dagen och ge feedback. Rune var otroligt rörd över sin dag och det var väldigt känsloladdat att berätta om besöket. De hade fått ett otroligt mottagande i byn som inte gick att beskriva med ord. Fantastiskt! Alla är väldigt glada och nöjda och många har sagt under dagen att resan igår var helt klart värt det. Skönt att höra 🙂

//Cecilia Karlén

Fältbesök i Delhi

FADDERRESAN I INDIEN Allt var lite snurrigt kvällen innan. Vi kom till Delhi tidig kväll och hade bokat möte med Plans lokala personal. De var verkligen ivriga inför vårt besök och hade pressat in fem projektbesök inklusive fadderbarnsbesök på ca en och en halv timme. Direkt på morgonen hade de också tänkt att vi skulle starta tio, hinna igenom Delhis trafik till Plans kontor, hinna med ett intromöte och sedan vara ute i fält klockan 11.

Där drog vi i nödbromsen och fick förklara att vi självklart ville hinna med så mycket som möjligt men att det skulle vara rimligt. Vi startade dagen en halvtimme tidigare, men vad gör de när en av bilarna kör vilse och irrar runt i nästan en timme? På kontoret gick vi kort igenom dagen och jag fick se att några besök som vi strukit dagen innan nu var tillbaks på schemat igen haha. Försökte att justera lite men sedan fick vi bara ta med oss en påse flexibilitet och ge oss iväg.

Första besöket skedde på en statlig skola som Plan tillsammans med den lokala organisationen CASP stödjer på olika sätt. Bland annat har Plan och CASP etablerat ett bibliotek i skolan. Vi fick besöka biblioteket och träffa ett gäng femteklassare som hade högläsning för oss. Plan hade tjatat på distriktsregeringen för att få en lokal på skolan till ett bibliotek. Man fick gång på gång nej men gav inte upp utan fortsatte att pressa på och det gav resultat. Till slut sa de att de var så trötta på tjatet och gav utrymme för ett bibliotek. Sedan började nästa tjatsession för att få dem att komma och besöka biblioteket. Efter besöket insåg dem vad otroligt mycket ett bibliotek kan göra och hur det har hjälpt eleverna att förbättra sina läskunskaper. De gav sedan gladeligen plats i sina övriga tio skolor i området så att Plan kunde etablera bibliotek även där.

Femteklassare i biblioteket
Femteklassare i biblioteket

I rummet bredvid bedrevs verksamhet för barn med olika typer av funktionsnedsättningar. När vi kom satt barnen i olika grupper med varsin lärare. Några målade, några pysslade och några lekte. Många av barnen har funktionsnedsättningar som med rätt stöd och vård kan förbättras eller botas helt och de kan börja i den formella skolan. Det var härligt att se att barnen var så glada och att de fick möjlighet att leka och lära utifrån sin egen förmåga. Det kändes också bra att centret var på den statliga skolans område så att de träffade alla andra elever på skolan och inte isolerades.

Pyssling pågår! Vi fick ett jättefint kort som barnen gjort själva.
Pyssling pågår! Vi fick ett jättefint kort som barnen gjort själva.
Ilse visar hur man påtar snoddar för att göra armband
Ilse visar hur man påtar snoddar för att göra armband

Sedan gav sig faddrarna Ronny och Katarina iväg för att träffa sina fadderbarn och vi fortsatte vidare till skolans barnklubb. Efter det åkte vi vidare till ett center för utbildning till barn som tidigare tvingats arbeta. Centret gav verkligen hopp! Sedan projektet startade 2008 har 330 barn höjt sin kunskapsnivå och kunnat gå vidare till den formella skolan. Vi fick träffa en klass som gick i skolan på förmiddagen. Skolan är nämligen uppdelad så att flickor går på förmiddagen och pojkarna på eftermiddagen. Sedan kom flickorna till centret på eftermiddagen och där fick de läxhjälp och extra stöd. När de sedan hade kommit på samma nivå som krävs för sin årskurs så övergick de helt till den formella skolan. Just nu gick 40 barn på centret.

Anders delar ut lite godis till eleverna
Anders delar ut lite godis till eleverna
Elvis var så klart den som drog till sig flest blickar ifrån flickorna
Elvis var så klart den som drog till sig flest blickar ifrån flickorna

Efter lunch tillsammans med hela gruppen fick vi besöka Lottys fadderbarn med familj. De är nämligen ormtjusare och ville spela musik för oss och visa upp dansande kobror. De kändes som att vara med i en film när de uppklädda männen började spela och sedan kom de två ormarna fram.

Männen i familjen var ormtjusare och bjöd oss på en ordentlig show
Männen i familjen var ormtjusare och bjöd oss på en ordentlig show
Dansande kobror ser man inte varje dag
Dansande kobror ser man inte varje dag

En perfekt avslutning på en perfekt dag!

//Cecilia Karlén

Dags för projektbesök!

FADDERRESAN I INDIEN Så var det äntligen dags, huvudmålet för resan, att besöka Plans projekt och träffa fadderbarnen. Idag var det fältkontorsområdet Bajju som stod på tur och där hade faddrarna Birthe och Rolf, Agneta och Björn och Anders sina fadderbarn. Vi delade upp oss i tre grupper, hoppade in i varsin bil och åkte till vardera by.

Jag och fyra faddrar till åkte med Birthe och Rolf för att träffa deras fadderbarn. De har varit faddrar till henne i flera år och hon är nu sjutton år gammal. När vi kom fram sprang det direkt fram ett gäng barn till bilen och hälsade oss välkomna. Sedan gick vi till familjens hus och där blev vi välkomnade på traditionellt vis med en röd prick i pannan och kvinnorna fick en sjal och männen en turban.

Birthe och Rolf hälsas välkomna av familjen

Katarina välkomnas med en röd prick i pannan
Katarina välkomnas med en röd prick i pannan

Plan har, tillsammans med den lokala organisationen URMUL, funnits i den här byn i många år och det märktes. Familjens hus var väldigt fint och det verkade ha det bra ställt.

Vi fick också besöka ett lite hus där det hölls en form av förskoleverksamhet för de mindre barnen. De sjöng en räknevisa för oss och visade lite olika lekmaterial som de hade för att barnen skulle lära sig att räkna och kunna alla bokstäver.

Glada barn i förskolan
Glada barn i förskolan

Sedan träffade vi byns kvinnogrupp. Det var ett gäng färgstarka kvinnor som ville bli mer självständiga och det blir man genom att ha en egen inkomst. Kvinnorna hjälptes åt och förpackade mjölkersättningspulver till spädbarn bland annat. För det fick de betalt av staten och pengarna sparade de gemensamt i gruppen. Sedan bedrev de mikrolånsverksamhet, så den som lånade pengar fick betala tillbaka med ränta. Pengarna som gruppen har har visat sig mycket användbara i just det här området. Rajasthan består till stor del av öken. Det är svårt att bruka jorden och det regnar mycket sällan. Men ungefär vart fjärde eller femte år kommer det rejäla regn som gör jorden bördig. Då är det bra att snabbt kunna få loss lite pengar att köpa utsäde för så att man kan ta vara på den bördiga jorden och få en bra skörd. Kvinnorna ställde också många frågor till faddrarna. De undrade hur vi lever i Sverige och vad vi jobbade med.

Färgstarka kvinnor på många olika sätt!
Färgstarka kvinnor på många olika sätt!

Till sist fick vi träffa den nystartade barnklubben. De startade i september och visade upp sina fint handskrivna mötesprotokoll. De läste upp för oss sitt första protokoll där de deklarerade att gruppen skapats och att den har 18 medlemmar. De räknade sedan upp vilka rättigheter barn har ex. rätten till liv, hälsa och skydd. Sedan hade de identifierat flera områden där de inte tyckte att deras rättigheter tillgodoses. Exempelvis så fick de inte tillräckligt med näringsrik mat, de flesta barnen får inte grundläggande vaccinationer och de har inget stängsel runt sin skolgård.

Birthes fadderbarn gjorde en fantastisk hennamålning på hennes hand
Birthes fadderbarn gjorde en fantastisk hennamålning på hennes hand
Även Ilse fick ett konstverk på sin hand
Även Ilse fick ett konstverk på sin hand

Efter ett par timmar i byn hoppade vi in i bilen igen och åkte till en flickskola. Där träffade vi resten av gruppen som alla hade haft det bra på varsitt håll. De hade också besökt barnklubbar och några besökte ett hälsocenter. Skolan vi besökte fanns till för flickor som hoppat av eller aldrig tidigare fått möjlighet att gå i skolan. De bodde alla på skolan och fick alla måltider där. De hade en egen köksträdgård där de odlade grönsaker. Alla tjejerna verkade väldigt glada och när vi frågade om de gillar skolan räckte alla upp handen i luften. Vi sjöng och gestikulerade fram imse vimse spindel och de kontrade med en jättefin sång. Sedan var det lite frågor från båda håll och sedan var det dags att säga adjö.

Vi frågade om de gillade att gå i skolan, svaret ser ni på bilden :)
Vi frågade om de gillade att gå i skolan, svaret ser ni på bilden 🙂

Innan dagen var slut hann vi med en snabb presentation på Plans lokala kontor och där fick vi också möjlighet att köpa handsydda och broderade tunikor som var gjorde av några familjer som migrerat ifrån Pakistan och fått stöd ifrån Plan URMUL.

Lokalt broderade kläder inhandlas
Lokalt broderade kläder inhandlas

Alla är helt slut men så glada efter en fantastisk dag med många positiva intryck!

Som sagt vi älskar Indien <3

//Cecilia Karlén

”Länge leve skolan!”

SOFIA I KAMBODJA I byn Prey Tumnub i sydöstra Kambodja har skolbarnen lov just nu. Men för att få så många föräldrar som möjligt att låta sina barn börja i skolan när terminen startar 1 oktober kör de en mobiliseringskampanj en dag varje september. Massor av skolklädda barn hoppade upp på ett lastbilsflak och så bar det av genom byn. En flicka ropade i mikrofon till byns invånare:
”Det lönar sig på lång sikt att låta era barn gå i skolan och skaffa sig en utbildning!”
”länge leve skolan!” skanderade resten av eleverna på flaket.

Många fattiga familjer anser sig inte ha råd att låta sina barn gå i skolan, de måste arbeta på risfälten eller ta hand om småsyskon. Traditionellt är det flickorna som får stanna hemma. Men något håller på att hända. I den lilla skolan i Prey Tumnub går 146 elever. Nästan hälften är flickor. Och det är flickornas röster som hörs starkast från flaket.

Text och foto: Sofia Klemming Nordenskiöld, pressansvarig

200 amerikanska ballader senare…

Äntligen är vi hemma i San Jose igen! Vi har spenderat tre hela dagar i fält och hunnit besöka sex partnersamhällen. Syftet var att dels inspektera några nya skolbyggnader och undersöka möjligheten att bygga vattensystem i några av byarna.

Vår kära chaufför Welmar har en förkärlek till ballader, specifikt den melankoliska varianten. Han har en MP3-skiva med ungefär 200 ballader som har spelats ideligen under de här dagarna. Så de var en fröjd för öronen att komma hem igen haha. Tur att vi fått uppleva så mycket glädje under de här dagarna, annars kunde man lätt ha blivit deprimerad av all olycklig kärlek som skär som en kniv igenom hjärtat 🙂

Den första dagen begav vi oss till norra Mindoro och området Paluan.

Här inspekterade vi den nya skolan i byn Alipaoy som blev klar i februari. Ovan ser ni den gamla skolan som verkligen ser ut att kunna falla ihop vilken sekund som helst, så den nya skolbyggnaden kom inte en dag försent. När sommarlovet är slut i juni kommer möblerna att flyttas till den nya byggnaden och eleverna får en bra start på den nya terminen 🙂 Dock upptäckte vi några konstruktionsfel på dörren till skolan och på taket men det kommer hinnas åtgärdas innan lovet är slut.I Alipaoy hade byborna redan grävt en brunn och installerat en pump men vattnet hade nu sinat. Den andra vattenkällan som låg nära deras odlingar längs berget hade också börjat sina. Min kollega Rodel noterade att det såg väldigt kalt ut där och de berättade då att de huggit ner träd runt odlingarna. De förstod inte att träden binder vattnet i jorden, så det har förmodligen orsakat att den källan nu nästan är uttorkad också. Så tyvärr inga positiva besked den här dagen men Plans personal kommer återkomma vid ett senare tillfälle för att leta efter andra vattenkällor i närheten.  Men dagen var inte slut där, nej då nej då, två till byar skulle vi hinna med. Här ser ni den nya skolbyggnaden i byn Mamara (ja, en till by med samma namn) och den var i perfekt skick!

Sista besöket för dagen gjorde vi i byn Apnikan. De har redan en brunn men det är inte bara familjerna som bor i Apnikan som använder den utan även andra ifrån närliggande byar så den räcker inte till. Därför ska en ny brunn byggas bredvid lärocentret. Lärocentret har byggts med stöd från Plan och Plan betalar även lön till lärarinnan.

Plan har även andra projekt i alla de här tre byarna. Hälsoundersökningar görs i alla 51 partnersamhällen varje år och i samband med dem födelseregistrerar man också de nyfödda barnen. Skolmaterial har delats ut till eleverna och lärarna har fått utbildning i barns rättigheter och positiv disciplin.

Mera bloggposter kommer om de andra två dagarna inom kort!

//Cecilia Karlén

Plan jobbar för en bättre skola i Sri Lanka

Två flickor på skolan som tyckte det var spännande att öva sin engelska med oss.

Den här skolan i Walpola är ursprungligen från 1956 och både lokaler och utrustning har länge varit undermåliga. Under de 30 år som inbördeskriget pågått mellan Tamiler och Singaleser har dessutom kvaliteten på utbildningen varit låg och för barnen framtiden så oviss att studera inte känts meningsfullt. Barnens föräldrar som är jordbrukare saknar oftast själva utbildning och har inte heller uppmuntrat barnens skolgång.

Efter krigets slut 2009 har man med Plans stöd utförd en mängd förbättringar som lett till att skolan idag har klassrum, separata latriner för pojkar och flickor, teknisk utrustning och skolmaterial. Man har också tränat lärarna i mer interaktiva utlärningsmetoder för att motivera eleverna och skärpa deras kunskaper. Även föräldrarna har involverats för att de ska tycka att det är värt att skicka barnen till skolan.  I samarbete med Plan har man även bedrivit påverkansarbete för att få staten att se till att det finns finnas lärare i alla ämnen.  Den här skolan med 200 elever från årskurs 1-11 har en engelsklärare men långt ifrån alla skolor har det. Och då har ändå staten bestämt att engelska ska läras ut från årskurs 1 parallellt med modersmålet Sin hala eller Tamil.

Vi hälsades välkomna till skolan av elever som överräckte Lotusblad som var och en av oss fick ta emot.
Skolans engelsklärare.
Skolan bjöd på ”Tea party” med typiska Lankesiska sötsaker.

Text och foto: Åsa Malmqvist

Barn har rätt till utbildning enligt Barnkonventionen. Utbildning kan förändra förutsättningarna i livet. Vill du ge fler barn chans att gå i skolan? Då ska du bli Skolfadder!

Då drar vi ut i fält igen!

Denna gång har vi varit på öns norra del, i området Abra de Ilog och besökt mangyansamhället Mamara där delar av stammen Iraya bor. Men innan vi kom dit stannade vi till vid natursköna Libuaosjön.

Sjön är en av de finaste och renaste insjöarna i hela Filippinerna. Den har fått sitt namn efter näckrosen ”Libwa” som växer i sjön.

Samhället Mamara ligger vid foten av bergen och bilen kunde ta oss nästan hela vägen fram. Iraya är den stam som närmat sig befolkningen på låglandet mest, och de har i princip övergett sitt eget språk för att uteslutande tala tagalog. Trots det finns det fortfarande stora skillnader mellan dem och den övriga befolkningen. Mangyanerna i Mamara är väldigt fattiga trots att de lever så nära den övriga civilisationen, i jämförelse med många andra mangyansamhällen. De blir fortfarande utnyttjade och jag fick berättat för mig att under de ”hungriga månaderna” brukar jordbrukare från låglandet komma till dem och köpa deras odlingsbara mark till vrakpriser. Eftersom de vissa perioder nästan helt saknar mat är möjligheten att snabbt få lite pengar för svår att stå emot, trots att det bara ger en kortsiktig lösning på problemet.

Plan informerar mangyanerna om vikten av att de behåller den odlingsbara mark de äger. Utbildningar har också hållits för att effektivisera jordbruket. Ett projekt som startats för att öka försörjningsmöjligheterna och tillgången till näringsrik mat är projektet med fiskdammar. 14 stycken dammar finns nu i byn och Plan har bidragit med kunskap om utformningen av dammarna samt fiskyngel. Vatten leds in i dammarna via den närliggande bäcken och fiskarna matas sedan med termiter, som finns runtom i hela byn. Pinnarna runt dammen finns där som staket för att hålla boskapen borta. Plan har även i Mamara gett stöd för byggandet av en ny skolbyggnad. Byggnaden innehåller två klassrum och elever från Mamara och närliggande byar kan nu gå i skola här och få undervisning fem dagar i veckan. Bakom skolan har man även anlagt en liten trädgård för att odla grönsaker som används till skollunchen.

Även här har påverkansarbete gett resultat och här pågår byggandet av ett tredje klassrum för fullt. Byggnaden finansieras av Utbildningsdepartementet. En vanlig syn här på Mindoro, en basketplan. Basket är nämligen nationalsporten här och varje by jag hittills besökt har haft en basketplan.

Det börjar dra ihop sig nu, knappt två veckor kvar tills faddergruppen kommer hit. Det är en del mindre detaljer som måste slipas lite på innan allt är klart. Ser verkligen fram emot att gruppen kommer hit, det ska bli så roligt att få visa allt som Occidental Mindoro har att erbjuda!

 

//Cecilia Karlén

Här är både barn och föräldrar delaktiga

Det finns inga statliga förskolor i Dominikanska Republiken, därför är Plan med och stöttar lokala initiativ till verksamhet för barn mellan 0-5 år. Här får barnen både leka och lära sig praktiska saker samtidigt som de får en förberedande kunskap inför skolan. Även föräldrarna är delaktiga och verksamheten bygger på volontära insatser. Föräldrarna får lära sig vikten av stimulans för barnen och att inte bruka våld mot dem, vilket tyvärr är vanligt förekommande.

Då vi besökte detta center i Azua möttes vi av underbart glada barn. Vi blev kära i alla barnen och alldeles speciellt charmade av killen med Spiderkeps som sjöng solo för oss och kunde alla tolv månader. Och flickan till höger om honom kunde räkna till 10 – på engelska!