Annica Englund – om jobbet med barn i katastrofer på Plan International

Idag, den 19 augusti, är det Internationella dagen för humanitärt arbete och vi passar på att lyfta en av våra medarbetare, Annica Englund, som jobbar som Programme Manager på Plan International Sveriges humanitära enhet.

Hej Annica, berätta om ditt jobb!
”Jag har jobbat här sedan juni 2015. Vi är nu ett team på sju personer som arbetar med den humanitära delen av Plans arbete här i Sverige och jag trivs fantastiskt bra! Jag och min kollega Sofia Gustavsson har samma tjänst så vi arbetar med delad portfolio där jag jobbar med Asien och Östra- och Södra Afrika medan hon fokuserar på Västafrika och Latinamerika.”

"Jag bestämde mig för att jag ville arbeta för just barn och ungdomar, som är en väldigt utsatt grupp – och vår framtid" berättar Annica. Bilden är från ett besök i ett flyktingläger i Tanzania i somras.
”Jag bestämde mig för att jag ville arbeta för just barn och ungdomar, som är en väldigt utsatt grupp – och vår framtid” berättar Annica. Bilden är från ett besök i ett flyktingläger i Tanzania i somras.

Varför valde du att jobba med humanitärt arbete och vad har du för utbildning och erfarenhet?
”Jag har jobbat inom sektorn sedan 2007 och provat på allt ifrån utvecklingsarbete både i fält och i Sverige, administration, implementering och jag har haft möjlighet att jobba i olika kontexter i Asien, Mellanöstern och Afrika. Jag har alltid vetat att jag vill vara till hjälp på något vis men det tog mig många år innan jag kunde sätta fingret på exakt hur jag kan hjälpa andra. Efter några år på universitetet bytte jag bana till internationella relationer och freds- och konfliktvetenskap i hopp om att hitta en väg fram till ett arbete som gör skillnad. För några år sedan jobbade jag på en av FNs organisationer för minhantering och problematiken med små och lätta vapen, speciellt i konflikter. Där fick jag för första gången prova på att arbeta inom den humanitära sektorn. Jobbet krävde mycket flexibilitet, att kunna planera och planera om när oförutsedda saker hände för att kunna hjälpa människor under och efter konflikter. Detta arbete passade mig perfekt och jag kände att jag ville göra mer. Så efter 1,5 år åkte jag ut i fält för att arbeta direkt i konflikt och post-konflikt områden med dessa frågor. Det var när jag kom ut i fält med humanitär verksamhet som det blev det så uppenbart att det är barn och unga som drabbas mest i katastrofer, även fast jag visste det rent teoretiskt var det skillnad att se det ute med egna ögon. Jag bestämde mig för att jag ville arbeta för just barn och ungdomar, som är en väldigt utsatt grupp – och vår framtid.”

Berätta om hur ditt jobb ser ut. Vad gör du på kontoret och vad gör du på resorna?
”Jag arbetar med planering, utveckling, implementering och uppföljning av vår verksamhet. Att se till att de behov som barn i katastrofer har tillgodoses samtidigt som vi håller en hög kvalitet på projekten för barnen och för våra givare. Det innebär också många resor till de länder jag arbetar med där jag får samarbeta med mina kollegor direkt i landet och träffa de barn och ungdomar som vi jobbar för och med. En typisk dag på kontoret innebär ofta att jag går igenom mail som inkommit och lägger till, tar bort och omprioriterar att-göra-listan från gårdagen, sedan är det bara att sätta igång. Ofta pågår många processer samtidigt och jag växlar mellan att skriva ansökningar, följa upp rapporter och planera med kollegorna för framtida arbete. Under resor ser arbetet helt annorlunda ut eftersom mycket av tiden går åt till att vara i fält och besöka flyktingläger eller andra katastrofkontexter där våra förmånstagare finns. Jag gillar de omväxlande arbetsuppgifterna eftersom jag får möjlighet att se hela Plan Internationals verksamhet och inte bara delar av den.”

Vilket har varit det viktigaste ögonblicket för dig i ditt arbete?
”Det finns så många! Det som alltid får mig tillbaka på banan under tider av motgångar och svårigheter är när jag får se det vi gör på plats. Att till exempel få sitta i ett klassrum och lyssna när barn som flytt får undervisning på ett tryggt ställe och med bra kvalitet, gör att jag blir övertygad både om att jag valt rätt och att vi som organisation gör exakt det vi ska, på de ställen där vi behövs mest. Dessa stunder gör att jag vill fortsätta så att vi kan göra mer för fler.”

Berätta om ditt starkaste minne från en fältresa!
”Här finns det också många. Men ett extra starkt minne är från min första fältresa med Plan. Jag och min kollega Lotte Claessens var i Darfur i Sudan och besökte våra tidigare projekt tillsammans med kollegor från vårt landkontor. Schemat var späckat av möten, samtal och besök i flyktingläger. Vid ett tillfälle var vi i en skola, som Plan byggt, för att prata med lärarna som arbetade där. Jag hade kommit till en punkt där alla intryck och känslor hade blivit alldeles för många på en och samma dag – självklart blandade av oro, frustration men också hopp och glädje. Jag kände att jag inte riktigt var närvarande i det sista mötet eftersom minnen från dagen kom upp gång på gång. Klockan ringer och omkring 200 flickor springer ut från sina klassrum, och de ser så glada ut. Innan vi vet ordet av står alla dessa barn omkring oss, nyfikna och vissa lite fundersamma över vårt besök. Alla vill bli sedda, vinkar, skrattar och ropar. Självklart kan jag inte hålla mig från att hänga på eftersom jag likt dem har ett stort behov av att leka för att smälta dagens alla intryck. Det var en så fin avslutning på en fullspäckad dag, att få träffa och leka med dem vi var där för, och de vi alla hade pratat om och planerat för hela dagen.”

Av: Anna Andersson, Plan International Sverige

Läs Annicas tidigare blogginlägg från en fältresa i Tanzania här.

Läs mer om vårt arbete med barn i katastrofer här.

Möt Lotte Claessens som jobbar med barn i katastrofer

Idag, den 19 augusti, är det Internationella dagen för humanitärt arbete och därför vill vi lyfta en av våra medarbetare som är specialiserad på att arbeta med barn under katastrofsituationer. Lotte Claessens var på plats i katastrofarbetet efter jordbävningen i Nepal i våras, men hon har också stor erfarenhet av att arbeta med barn i flyktingläger och har de senaste åren jobbat med flyktingar i både Egypten och Etiopien.

Lotte

Lotte, varför valde du att jobba som humanitär hjälparbetare?
Jag vill göra skillnad i människors liv. Som tonåring hade jag vänner som flytt från konflikter och som sökte skydd och jag har sett vilken förödande påverkan krig har på familjer. Som humanitär hjälparbetare försöker vi rädda liv och minska lidande för de mest sårbara, framförallt barnen. Så länge det finns krig och naturkatastrofer finns det jobb för oss att göra. Det mest betydelsefulla för mig är att vi arbetar så snabbt och effektivt som möjligt för att rädda liv, samtidigt som vi också ger barnen hopp inför framtiden.

Vilket har varit det viktigaste ögonblicket för dig i ditt arbete?
Det viktigaste för mig är att se hur barn som varit med om en katastrof lyckas återhämta sig med rätt stöd och hjälp. Jag minns en 8-årig pojke i Filippinerna som efter tyfonen där 2013, en av världshistoriens värsta stormar, inte kunde sova och inte vågade gå i skolan. Han klängde på sina föräldrar eller satt hemma sysslolös. Genom Plans barnsäkra platser där han och hans kompisar erbjöds stöd av utbildad personal och möjlighet till lek, började han så småningom leka igen och umgås med vänner. Till slut var han även tillbaka i skolan.

Är du aldrig rädd när du arbetar i farliga miljöer?
Även om vi ofta jobbar i högriskområden har jag varit lyckligt lottad och aldrig varit med om något extremt farligt. När jag nyligen var i Nepal drabbades landet av flera kraftiga efterskalv efter jordbävningen i april. Under ett av efterskalven satt jag i möte med regeringen i ett väldigt instabilt hus med stora sprickor i väggarna. Då kände jag mig definitivt rädd och jag var glad efteråt att inget hände.

Vill du stödja Plans katastrofarbete? Bli Katastroffadder.
Läs mer om hur Plan jobbar i katastrofer

Av: Anna Boberg, Plan Sverige

39 000 barn gifts bort varje dag – så arbetar Plan för att förhindra barnäktenskap

Flickor i Bangladesh som ingår i ett av Plans projekt för att förhindra barnäktenskap

Den 9 december tog SVT:s Korrespondenterna upp problemet med barnäktenskap. Se gärna programmet på svtplay (tillgängligt till den 7 juni 2015). Efter programmet har vi fått en del frågor – här är några av de vanligaste:

Programmet tog upp barnäktenskap i bland annat Zambia – i vilka andra länder förekommer seden?

Tyvärr är barnäktenskap vanligt i väldigt många länder. Det är svårt att säga en exakt siffra men det rör sig om över hundra länder där barnäktenskap är lagligt, eller så gifts flickor bort ändå, trots att det är olagligt. Plan Sverige stödjer program för att utrota barnäktenskap i bl.a. Bangladesh, Pakistan, Egypten, Malawi och Zambia.

Har inte Zambia som land ett ansvar för att stoppa det här? Kan FN göra något?

Zambia, liksom många andra länder, har skrivit på internationella överenskommelser, till exempel Kvinnokonventionen och Barnkonventionen, där barnäktenskap förbjuds. Problemet är dock att regeringen i de länder där barnäktenskap förekommer ofta saknar politisk vilja och/eller resurser (pengar, utbildad personal) att implementera och följa upp att dessa överenskommelser följs. Många gånger vet myndighetspersoner inom exempelvis polis eller lokal socialtjänst inte ens om att bestämmelserna existerar.

Varför kallar man det barnäktenskap? Är pojkar också utsatta?

Enligt FN:s Barnkonvention räknas man som barn upp till 18 års ålder, det innebär att alla giftermål där en eller båda parterna är under 18 ses som ett barnäktenskap. Även pojkar drabbas av detta och det är självkart en lika stor kränkning av deras rättigheter. Att Plan och många andra organisationer fokuserar mer på flickor i barnäktenskap beror på att den överväldigande majoriteten av alla barnäktenskap berör flickor som ofta tvingas gifta sig med äldre män. Eftersom det är flickor och kvinnor som föder barn innebär ett tidigt giftermål dessutom en större fysisk och psykisk risk och påfrestning för just flickor. Komplikationer i samband med graviditet och förlossning är den vanligaste dödsorsaken bland flickor och unga kvinnor (15-19 år) i utvecklingsländer.

På vilket sätt jobbar Plan mot barnäktenskap?

Plan jobbar i olika länder och på olika nivåer; på lokal nivå arbetar vi med att förändra normer och attityder, vilket är minst lika viktigt som arbetet med att förändra lagstiftningen. Exempelvis försöker vi nå ut genom religiösa och traditionella ledare som ofta har stor makt men inte alltid så mycket kunskap och information om varför vissa sedvänjor är skadliga och förbjudna. Att arbeta med människors sociala och religiösa attityder, normer och värderingar tar dock tid, inte minst när det gäller djupt rotade föreställningar kring kvinnors och flickors värde och roll i samhället. Att utmana traditioner och sedvänjor är dock det enda sättet att minska det sociala tryck som får familjer att fortsätta gifta bort sina döttrar i låg ålder. Vi har lärt oss att arbetet mot barnäktenskap också måste involvera hela det lokala samhället – flickor, pojkar, kvinnor och män. Vi jobbar också med att stärka flickorna själva bl.a. genom att ge dem ökad kunskap kring sina rättigheter, ökad tillgång till egna ekonomiska medel och nya sociala nätverk.

En annan viktig strategi är att möjliggöra för människor och organisationer att påverka beslutsfattare att införa, stärka och implementera lagar som förhindrar barnäktenskap.

Jag vill också ta ställning mot barnäktenskap. Hur kan jag aktivt arbeta för flickors rättigheter världen över?

Det mest effektiva sättet att bedriva arbetet på plats i de länder där barnäktenskap är vanligt är genom att jobba med lokalbefolkningen, byledare, religiösa ledare och ansvariga tjänstemän. Därför behövs lokal personal – som kan språket och kulturen.

Genom att bli Flickafadder ger du ett månatligt stöd till Plans kamp för flickors rättigheter. Plan bedriver projekt för flickors rättigheter i bland annat Pakistan, Egypten och Zambia med stöd av Flickafaddrars bidrag. Projekten bedrivs tillsammans med flickor, pojkar och deras familjer. Plan arbetar också med opinionsbildning för att påverka lagstiftning och för att det ska inrättas skyddssystem för flickor som utsätts för våld.

Om du vill engagera dig lokalt i Sverige finns också organisationer som jobbar med detta.

Om jag blir fadder, går då månadsbeloppet till ”mitt” fadderbarn?

Du gör något stort genom att bli fadder! Som barnfadder i Plan får du kontakt med ett barn och kan följa barnets utveckling. Ditt bidrag går till de lokala projekt Plan bedriver i fadderbarnets område. På så sätt blir ditt bidrag bredare än till ett enskilt barn. Om du brinner särskilt för utbildning, flickors rättigheter, katastrofberedskap eller särskilt utsatta barn kan du istället för att bli barnfadder bli temafadder och stödja ett särskilt fokusområde.
Här kan du läsa mer om fadderskap

Även flickor bosatta i Sverige skickas till sina ursprungsländer för att tvingas till äktenskap med okända ofta äldre män. Arbetar Plan aktivt även i Sverige med dessa frågeställningar?

Plan arbetar inte direkt med utsatta flickor i Sverige, men det finns andra organisationer och myndigheter som gör det. Gå exempelvis in på www.hedersfortryck.se för att hitta mer information om denna problematik.

Vad är de främsta anledningarna till att flickor gifts bort i exempelvis Zambia?

Generellt brukar det handla om en blandning mellan ekonomisk fattigdom, önskan att skydda sitt barn, och djupt rotade traditioner och normer kring flickors värde och roll i samhället. I det tänkande ingår många gånger att kontrollera en flickas sexualitet, vilket man gör genom att gifta bort henne. Detta för att undvika ett glapp mellan tiden med föräldrarna och tiden med den nya mannen då hennes heder skulle kunna äventyras. Barngiftermål kan också vara ett sätt att stärka banden mellan familjer, genom att man ger sin dotter eller son i utbyte mot bättre relationer.

Ett vanligt argument för barngiftermål är att föräldrarna ser det som ett sätt att faktiskt ”skydda” flickan. Detta kan såklart låta paradoxalt, men föräldrarna upplever att deras flicka får bättre skydd i den nya mannens hem.

Vad kan man göra för de flickor som redan är bortgifta?

Plan jobbar förstås också med flickor som redan är gifta. Dessa flickor kan ofta vara socialt isolerade och Plans arbete går bl.a. ut på att ge dem stöd och hjälpa dem att få tillbaka ett socialt nätverk. Vi jobbar också för att flickorna ska kunna fortsätta gå i skolan, vilken de ofta får lämna när de gifts bort.

På Plansverige.org hittar du mer information om barnäktenskap:

Snabba fakta och siffror om barnäktenskap
Plans kampanj för flickors rättigheter
Programexempel – så jobbar vi med pojkar
Ta ställning #förhenne
Bli Flickafadder

Av: Sara Österlund, Monica Lorensson och Anna Boberg, Plan Sverige