Ett möte för livet

Under denna resa har vi mött otroligt många människor men det är några som jag kommer minnas extra mycket. När jag träffade mitt fadderbarn så var vi i gruvsamhället Geita. Det är ett av programområdena i Tanzania som Plan International arbetar i. De andra i gruppen fick bland annat träffa barn som tidigare jobbat i gruvorna men som nu, tack vare Plans arbete, slipper det.

Jag fick veta att jag skulle träffa en ungdomsgrupp som genom utbildning av Plan International arbetar ideellt med att sprida kunskap om barns rättigheter och även family planning. Man skulle grovt kunna förklara begreppet family planning som sexualkunskapen vi har i skolan i Sverige. I Tanzania räknas man som ungdom  från 17 år upp till 35 år.

Jag hade inte så mycket förväntningar kring dettta möte och det kanske var därför det blev så fantastiskt.

Jag möts av fem tjejer i åldrarna 17-32 år. Vi sätter oss i en ring, tjejerna, jag och medföljande Planpersonal.
Lina hälsar på ungdomsgruppen som via Plan International har fått utbildning så de kan arbeta med att sprida kunskap om sexuell hälsa, HIV och barns rättigheter.

Jag möts av fem tjejer i åldrarna 17-32 år. Vi sätter oss i en ring, tjejerna, jag och medföljande Planpersonal. Jag var den enda svenskan och eftersom jag är lite rostig på swahili utöver vad jag har lärt mig från filmen Lejonkungen (simba = lejon) så fick jag tolkhjälp.

Jag börjar fråga lite om deras arbete och vad som började som ett blygt möte slutade i sång. Ibland när översättning behövs tittar många på den som översätter istället för den som orden är ämnade för. Så var inte fallet här. Den äldsta (32år) visar tydligt med sitt kroppsspråk att hon brinner för att informera alla kring preventivmedel, HIV och barns rättigheter. Vilket blir självklart när hon förklarar att hon fick sitt första barn när hon var 15 år. Tidigare nämnde jag att den yngsta tjejen i gruppen var 17 år. 17 + 15 = 32 år. Den äldsta och yngsta i gruppen är mor och dotter. Hon förklarar att hon inte ville att hennes dotter skulle göra samma misstag som hon gjort. Jag kan själv inte föreställa mig hur det skulle vara om jag hade blivit mamma när jag var 15.

Det finns gott om felaktig information kring preventivmedel som dessa tjejer ständigt får jobba emot.

Jag frågade om den vanligaste missuppfattningen och fick svaret: ”Om man använder kondom så finns risken att man kan få cancer”. Om jag fysiskt hade kunnat tappa hakan så hade jag gjort det.

Sång som verktyg
Jag frågar på vilket sätt de sprider kunskap till samhället och de berättar att de ofta använder sig av sång. De tittar lite blygt på mig och säger att om jag vill så kan de sjunga en sång. Jag säger ”YES, please!” Då sprider sig leenden på deras läppar. De sjunger en sång om barns rättigheter och en om HIV. Jag kan inte sluta le medan de sjunger. Jag har suttit och kollat på dessa klipp så mycket sedan jag kom hem och jag ler varje gång. Jag försökte verkligen få dem att förstå hur viktigt deras arbete är och hur imponerad jag var.

När mötet avslutas berömmer jag en av tjejernas sjalar. Många i vår grupp har under resans gång uppmärksammat just alla vackra starka färger på kläderna i Tanzania. En diskussion bryter ut på swahili mellan tjejerna och Planpersonalen. Sedan förklarar Irene från Plan International att de vill att vi ska åka hem till den äldsta av tjejerna för att jag ska få en sjal som de själva har färgat med hjälp av batik. Sagt och gjort sätter vi oss i bilen och åker dit.

De klär upp mig, jag snurrar och alla skrattar och till det behövs ingen översättning. Leenden är universella.

Av: Lina Osslund, Planfadder och resenär på fadderresan till Tanzania

Klicka här för att läsa mer om våra resor.

Klicka här om du vill bli Planfadder.

Möte med mitt fadderbarn

Många intressanta dagar med safari i Manyara, Ngorogoro och Serengeti och besök hos Plan Internationals projekt i Mwanza, Geita och andra ställen. Nu är det dags att flyga till Dar el Salaam och mitt möte med mitt fadderbarn närmar sig.

Det är faktiskt lite pirr i magen inför vad som väntar och även en förväntan.

Vi åker bil mot Kisarawe, fyra mil söder om Dar. Där träffas vi på Plans programkontor för kort information och för att hämta upp Planpersonal som ska följa med på besöket, bland annat för tolkning från swahili till engelska. Emma tolkar från engelska till svenska för mig.

Ing Marie Överby_1Vi åker till skolan där mitt fadderbarn S går. Jag möter en glad och lite blyg kille, vi hälsar på varandra och han vill visa mig sitt klassrum. Jag följer med och får även träffa några av hans klasskamrater. I hans klass går 32 elever, både flickor och pojkar.

Vi åker tillsammans hem till honom för att träffa den övriga familjen. Där finns mamma och pappa. S har fyra syskon, tre flickor och en pojke.

Vi träffas utanför deras hus, jag känner mig välkommen, hälsar på var och en och sätter mig på en pall som de tagit fram till mig. Jag ser att S tycker att det är kul och spännande att få besök av mig. Han är tystlåten med svarar på frågor. Planpersonalen förklarar vilka vi är och varför vi har kommit. Vi var ju många, tre personer från Plan Tanzania, hon som är volontär i området, vår reseledare Emma och jag.

Ing Marie Överby_2

Pappan presenterar sin familj, de är jordbrukare och odlar cashewnötter, kokospalmer, mango och majs. Jag hade tagit med mig lite presenter, som papper och pennor. En uppblåsbar jordglob blir populär, där kan jag även visa var jag bor. Jag har också med mig ballonger som vi alla blåser upp. Att se glädjen i deras ögon när vi kastar ballongerna mellan oss är fantastiskt. Jag får frågan vad jag gör och hur jag bor i Sverige, så jag berättar mer om mig.

Ing Marie Överby_4En mycket trivsam stund med S och hans familj och med stöd av Emma ställer jag lite frågor till S. Jag frågar vad han vill bli efter skolan och efter en stunds funderande säger han att han vill jobba med Plan International. Det han tycker bäst om i skolan är engelska och matematik.

Han är mycket duktig i skolan, bland de fyra bästa i alla ämnen.

Han tycker mycket om att spela fotboll och hans favorit är Messi. Jag frågar om han känner till Zlatan och han svarar direkt PSG, så det vet han mycket väl.

S har en lång skolväg, en timmes gångväg. Men han tycker mycket om sin skola, han går hemifrån klockan sex på morgonen och går hem efter skolans slut vid två. Sedan brukar han gå tillbaka för att spela fotboll med sina kompisar. Alltså fyra timmars gång per dag.

Mamman visar oss deras vattenhål, cirka 150 m från huset, där badar S och tvättar sina kläder, skoluniformen som består av vit skjorta och blå knäbyxor. De använder det vattnet till tvätt och disk. Dricksvatten får de hämta en timmes gångväg hemifrån.

Ing Marie Överby_3

Huset består av murade väggar, metalltak och cementgolv. Bakom huset finns en latrin. De har även några höns som går fritt.

Ett mycket trivsamt och lugnt möte, där barnen leker med ballongerna och vi tittar på jordgloben. Vi är där cirka två timmar, som avslutning går familjen iväg för att ta ner två kokosnötter som de skalar och öppnar åt oss och vi dricker solvarm kokosmjölk.

Allt detta är ett möte att ta sitt hjärta och minnas. Plan International gör verkligen skillnad. Att se alla projekt som finns och alltid med barn i fokus känns så rätt att bidra till.

Av: Ing-Mari Överby, Planfadder

Vill du också bli fadder som Ing-Marie? Läs mer här.

Highlights från fadderresan i Tanzania

Fadderresan innebar många nya möten och spännande upplevelser. Vi besökte flera av Plans utvecklingsprojekt runt om i Tanzania. Här kommer några highlights från besök där vi fick en insyn i hur Plan arbetar och möjlighet att träffa och prata med de barn och vuxna som våra projekt når ut till.

Ing-Marie besöker en skola.
Ing-Marie besöker en skola.
En bra dag på jobbet! Stephanie som arbetar på Plan International Sverige och är en av reseledarna på denna fadderresa, tillsammans med skolelever.
En bra dag på jobbet! Stephanie som arbetar på Plan International Sverige och är en av reseledarna på denna fadderresa, tillsammans med skolelever.
Jan och Lars får träffa barn som tidigare arbetat i guldgruvor och höra deras berättelser och drömmar om framtiden.
Jan och Lars får träffa barn som tidigare arbetat i guldgruvor och höra deras berättelser och drömmar om framtiden.
En av solisterna som sjöng en välkomstsång vid ett av våra projektbesök.
En av solisterna som sjöng en välkomstsång vid ett av våra projektbesök.
Faddrarna besöker en hälsoklinik som Plan International byggt upp. Hälsokliniken utför inte bara allmän sjukvård, utan även enklare operationer och vaccinationer. Vi fick träffa hälsovolontärer från området som utbildar invånarna i preventivmedel, vanliga sjukdomar och hur man känner igen dem samt mödravård.
Faddrarna besöker en hälsoklinik som Plan International byggt upp. Hälsokliniken utför inte bara allmän sjukvård, utan även enklare operationer och vaccinationer. Vi fick träffa hälsovolontärer från området som utbildar invånarna i preventivmedel, vanliga sjukdomar och hur man känner igen dem samt mödravård.
Faddrarna får provsitta elevernas skolbänkar.
Faddrarna får provsitta elevernas skolbänkar.
Barnen är nyfikna på Lisbeths kamera när vi besöker en skola.
Barnen är nyfikna på Lisbeths kamera när vi besöker en skola.
Reseledarna Emma och Stephanie. Lunchstopp på väg från ett Planprojekt till ett annat.
Reseledarna Emma och Stephanie. Lunchstopp på väg från ett Planprojekt till ett annat.

Av: Emma och Stephanie, Plan International Sverige

Vill du också bli fadder? Läs mer här.

Är du nyfiken på våra fadderresor? Läs mer här och följ hashtagen #resmedplan på Instagram.

Ing-Marie möter sitt fadderbarn

Plans fadderresor är unika. Det är en chans att med egna ögon se och uppleva vårt arbete på plats. Vi arrangerar gruppresor till olika utvecklingsprojekt runt om i världen och det finns ofta möjlighet att få träffa sitt fadderbarn. Det gjorde Ing-Marie under Tanzaniaresan.

Ing-Marie och hennes fadderbarn.
Ing-Marie och hennes fadderbarn.
Hela familjen får se bilder från Ing-Maries familj i Sverige.
Hela familjen får se bilder från Ing-Maries familj i Sverige.
Här bakom har familjens höns och getter skydd.
Här bakom har familjens höns och getter skydd.
Familjen visar vart de tar sitt vatten. Här tvättar de sig och hämtar dricksvatten. De använder regelbundet vattenreningstabletter.
Familjen visar vart de tar sitt vatten. Här tvättar de sig och hämtar dricksvatten. De använder regelbundet vattenreningstabletter.

Av: Stephanie, Plan International Sverige

Intresserad av våra fadderresor? Läs mer här.

Besök i massajbyn

Vi anländer till masajbyn bara några kilometer innan gränsen till Serengeti National Park och avslutar därmed vår fyra dagars safaritur. Vi stannar vid sidan av vägen och parkerar safaribilarna under skuggan av två akaciaträd där vi sedan möts av hövdingens son som hälsar oss alla välkomna.

Här välkomnas faddrarna av massajbyn.
Här välkomnas faddrarna av massajbyn.
Lisbeth får pröva en av massajkvinnornas halsband.
Lisbeth får pröva en av massajkvinnornas halsband.

I bakgrunden på den öppna savannen och under den stekheta solen ser vi några hyddor och två ståtliga grupper iklädda starka färger. Byn har förberett två välkomstdanser som de visar och därefter bjuds vi alla upp för att delta i den traditionella äktenskapsdansen. Byn består av 120 personer och de har en egen skola för grundskolans första år där barnen bland annat får lära sig matematik och att engelska. Vi bjuds även in till massajernas små mörka hyddor där upptill 6 personer kan bo på, där vi tar del av deras fantastiska hantverk.

Berit hälsar på massajkvinna och hennes barn.
Berit hälsar på massajkvinna och hennes barn.
Filip och Benne får vara med oss dansa männens bröllopsdans.
Filip och Benne får vara med oss dansa männens bröllopsdans.

Av: Stephanie, Plan International Sverige

Läs mer om våra fadderresor här.

När Lina träffade sitt fadderbarn i Tanzania

Jag, personligen, hade aldrig riktigt förstått vikten av mina 200 kronor som jag betalar varje månad till Plan. Men nu sitter jag här i Dar Es Salaam, Tanzania och smälter mitt möte med mitt fadderbarn M.

Lina besöker sitt fadderbarn i Tanzania.
Lina är en av våra Planfaddrar och får här chansen att träffa sitt fadderbarn i Tanzania.

Efter att ha bytt asfaltsvägen mot en grusväg blev det slutligen (i svenska mått) en bred stig som bilen skulle ta sig fram på. När bilen inte kunde köra längre fick vi promenera.

En äldre man möter oss efter ett par hundra meter. Jag var den enda svensken tillsammans med en Plananställd från lokala Tanzaniakontoret så alla pratade swahili med varandra och översatte åt mig. Det finns över 100 olika stammar i Tanzania, med lika många språk. Swahili är det gemensamma språket som man kommunicerar på.

Jag fick frågan om jag visste vem den äldre mannen var. Jag kisade på grund av den starka solen men insåg att det var mitt fadderbarns farfar som figurerat på bilder med M i rapporter jag har fått. Han ledde oss till deras tomt. Där stod tre små lerhus. Majsplantor växte omkring husen, och de såg verkligen ut att längta efter den kommande regnperioden.

Det var svårt att avgöra hur de upplevde mötet då de var väldigt tystlåtna. Familjen var jätteblyga och jag förstår nu att kulturen här är annorlunda.
Ett blygt besök.

För mig blev mötet lite av en kalldusch. Ingen i familjen hade ett helt plagg på sig. Det var påtagligt att de kämpade. Jag hade förberett en del frågor. Det var svårt att avgöra hur de upplevde mötet då de var väldigt tystlåtna. Familjen var jätteblyga och jag förstår nu att kulturen här är annorlunda. Efter en stund frågade jag om kunde få titta in i familjens hus. Initialt var de lite förvånade då detta inte är särskilt vanligt, men jag fick sedan ta mig en titt. Jag försökte förklara det svenska ordet ”husesyn”, jag tror de förstod.

Jag är glad att jag fick träffa mitt fadderbarn och få en inblick i deras vardag. Nu vet jag vem jag skriver till och M vet vem som skriver till henne. Jag ser fram emot att få följa M under hennes uppväxt.

Av: Lina Osslund, Planfadder på fadderresa i Tanzania

Vill du också bli Planfadder som Lina? Läs mer här.

Här har Plan har lyckats frigöra 12 000 barn från gruvarbete

Medan större delen av gruppen fortsatte att besöka projekt i Mwanza, begav sig några av oss mot ett annat av Plans programområden. Efter nästan fyra timmars bilfärd och en färjetur över Lake Victoria var vi äntligen framme i Geita. Naturen och landskapen utgjorde en fantastisk fin utsikt under resan dit men ju längre ut vi körde desto tydligare blev områdets råhet och utmaningar. Det kändes som att åka igenom vilda västern.

I Geita, ett av Plans programområden i Tanzania, är barnarbete vanligt förekommande i traktens många guldgruvor.

Barnarbete är vanligt förekommande i traktens många guldgruvor. Under introduktionsmötet vid fältkontoret berättar en av Plans projektledare att på tre år har Plan lyckats rädda 12 000 arbetande barn från områdets olika gruvor. Vi får träffa en ungdomsgrupp som Plan startat för de barnen som räddats och fått återgå till skolan. Gruppen finns bland annat till som stöd för varandra och de arbetar tillsammans för att sprida kunskap om barns rättigheter samt om de negativa konsekvenserna kring barnarbete. Utifrån ungdomsguppens egna erfarenheter kan de nå ut till unga i liknande situationer och motivera de till en fortsatt skolgång.

– Jag började arbeta på guldgruvan när jag var 9 år. Sedan arbetade jag som gatuförsäljare. När jag blir stor vill jag bli lärare, säger en av pojkarna i ungdomsgruppen som Plan lyckats rädda från gruvan.

SONY DSC

Inom samma projekt arbetar Plan även med att identifiera småskaliga samt illegala guldgruvor med dåliga arbetsförhållanden och informera om barns rätt till skydd och arbetsplatsens skyldigheter Genom att se till att dessa gruvor registreras och betalar sina avgifter till staten börja man även följa riktlinjer som innebär att man inte får anställa ett barn.

Av: Emma och Stephanie, Plan International Sverige

Läs gärna mer om våra fadderresor här.

Pappan som förändrar: ”Mina döttrar ska inte könsstympas”

Etiopien. Makarna Endrias, 42, och Ayelech Ena, 32, är aktiva medlemmar i Plan Internationals projekt som startades i deras område för tre år sedan. Syftet var att öka kunskapen om skadliga sedvänjor och deltagarna består av frivilliga från området med blandade åldrar och bakgrund. Genom projektet har medlemmarna fått lära sig om riskerna kopplade till könsstympning och att slå hål på de myter som upprätthåller traditionen.

Makarna Endrias, 42, och Ayelech Ena, 32, Etiopien, är aktiva medlemmar i Plan Internationals projekt som startades i deras område för tre år sedan.
Endrias och Ayelech utanför sitt hem. FOTO: Meeri Koutaniemi

Rök från en öppen eld sprider sig till den svagt upplysta hyddan. Vid väggen utanför står tre kor och tuggar gräs.

Endrias och Ayelech tittar på varandra med värme i blicken. Men äktenskapet har inte alltid varit lätt.

”Jag var bara 14 när vi gifte oss. I början var vårt kärleksliv väldigt smärtsamt för mig och jag ville inte ha sex. Nu vet jag att det var på grund av min könsstympning och att jag blev gift för tidigt”, säger Ayelech.

Ett år efter bröllopet fick de dottern Kidist. Två år senare kom Eminet, deras andra dotter. Båda förlossningarna var komplicerade och varade i två dagar. Ayelech fick hög feber. Andra gången fick hon en infektion och det tog veckor för henne att återhämta sig.

Vid 18 års ålder blev Ayelech gravid för tredje gången. Förlossningen var oerhört smärtsam och lång. Barnet kunde inte komma ut.

Endrias bestämde sig för att ta sin fru till sjukhuset, en mil bort. Familjen hade varken cykel eller något annat färdmedel, så han bad åtta av sina grannar att följa med. De turades alla om att bära Ayelech på ryggen. Hon hade då förlorat medvetandet. Med hjälp av kejsarsnitt kom till slut deras lille son ut, han hade dött i livmodern.

Under en lång tid efteråt var Ayelech svag.
– Jag är fortfarande ledsen, eftersom jag inte kan få fler barn och för att vi inte har en son som kan föra familjenamnet vidare, säger Ayelech.

"En vän till mig dog på grund av hennes könsstympning. Jag kan inte få henne tillbaka, men vi kan hjälpa de som ännu inte könsstympats ", säger Kidist.
Systrarna Kidist och Eminet slipper könsstympning. FOTO: Meeri Koutaniemi

– När jag såg Ayelech lida ville jag göra vad jag kunde. Jag beslutade då att våra döttrar inte skulle behöva gå igenom könsstympning och att de skulle få en bra utbildning, säger Enrias.

En ljus framtid
Deras döttrar Kidist, 16, och Eminet, 14, gör bra ifrån sig i skolan och drömmer om att läsa vidare på universitetet.

”Det är en tröst att veta att de förhoppningsvis inte kommer att få komplikationer vid sina förlossningar och att de kan ha ett bra kärleksliv”, säger deras pappa, Endrias.

Systrarna är engagerade medlemmar i Plan International All-girls club som sprider information om de skadliga följderna av könsstympning.
– Jag är stolt över att jag inte stympats och jag uppmuntrar andra tjejer att stå upp mot kvinnlig könsstympning, säger Eminet.

"Det är en tröst att veta att de förhoppningsvis inte kommer att få komplikationer vid sina förlossningar och att de kan ha ett bra kärleksliv", säger Endrias.
Könsstympning kan stoppas på en generation, som i fallet med denna familj där pappan satte stopp för den skadliga traditionen. FOTO: Meeri Koutaniemi

– En vän till mig dog på grund av hennes könsstympning. Jag kan inte få henne tillbaka, men vi kan hjälpa de som ännu inte könsstympats, säger Kidist.

Läs mer här om vad könsstympning är och hur vi på Plan International arbetar med att bekämpa det.

Hjälp oss att stoppa könsstympning! Här kan du bidra!

Av: Anna Andersson, Plan International Sverige

”Det är ingen annan som pratar om den här krisen”

Agnes Björn jobbar som humanitär chef på Plan International. I höstas ledde hon arbetet på plats i flyktinglägret Nyarugusu i Tanzania.


Agnes i flyktinglägret
Agnes, kan du berätta mer om vad du gjorde där?

– Jag och mina Plan-kollegor på plats arbetade med vår humanitära respons och främst med att stötta de barn som flytt från Burundi in till Tanzania. Det handlar om att ensamkommande flyktingbarn ska få en trygg plats att bo på, att barn ska komma tillbaka i skola och att de som utnyttjats och utsatts for våld ska få psykosocialt stöd. Att vara på flykt är något av det tuffaste ett barn kan vara med om. Att vi kan vara på plats och stötta dessa barn är otroligt viktigt, säger Agnes.

Plan International visar just nu livet på flykt i en ny 360-upplevelse där du kan kliva rakt in i lägret Nyarugusu.

201103-GTM-72

1

Varför lyfts just den här flyktingkrisen?
– Det är ingen annan som pratar om den här krisen, det är en så kallad bortglömd kris långt från medias strålkastare. Dessutom är det ovanligt många barn i det här lägret, hela 60 % av alla som bor i Nyarugusu är barn. När jag gick omkring i lägret kändes nästan som att det inte fanns några vuxna där. Vart du än vänder dig är det barn som behöver stöd.

Hur ser situationen ut för barn på flykt generellt?
– Idag är 60 miljoner människor på flykt i världen och av dem är hälften barn. Barn på flykt har ofta fått hela sin trygghet raserad. Många har förlorat eller skiljts från sina anhöriga, vilket medför en ökad risk för övergrepp och exploatering som till exempel trafficking, prostitution och barnarbete. En långsiktig konsekvens av att vara på flykt är att barnens skolgång avbryts, vilket medför en risk att hamna i en nedåtgående spiral av fattigdom och utanförskap.

2

Jobbar Plan International med människor som flyr genom Europa eller kommer till Sverige?
– Vi har verksamhet i 51 av världens fattigaste länder. Vårt arbete bedrivs långsiktigt och är lokalt förankrat, vilket innebär att när en katastrof sker kan vi snabbt finnas på plats och bemöta behoven. I Europa har vi börjat titta på möjligheten att också stödja flyktingar här och verksamhet har kommit igång i Tyskland. Vi har just nu ingen verksamhet i Sverige. Det är viktigt att komma ihåg att de flesta människor på flykt befinner sig utanför Europa, alla med samma behov av stöd och hjälp för att få sina rättigheter tillgodosedda. Plan International finns på plats i många av dessa områden och välkomnar allt stöd för att bidra till människor på flykt globalt, säger Agnes.

3

Vad är ditt starkaste intryck från tiden i Nyarugusu?
”Det var en liten tjej som hade tvingats amputera ena benet i Burundi och sedan lyckats ta sig till Tanzania där hon fick hjälp av oss och sjukhuset i flyktinglägret. I vårt barncenter lekte hon med andra barn varje dag och fick psykosocialt stöd av våra socialarbetare. Jag kommer aldrig att glömma hur otroligt duktig hon var på att spela fotboll med de andra barnen, trots att hon sprang fram på kryckor”,  berättar Agnes.

Fotball at Child Friendly Space, Nyarugusu Refugee Camp, Tanzania

BAKGRUND

• Under 2015 blossade oroligheter upp i Burundi och sedan april 2015 har det strömmat in flyktingar till de närliggande länderna, där Tanzania tagit emot flest flyktingar.

• Plan International finns på plats i flyktingkatastrofer världen över där vi skapar trygga platser dit barnen kan komma och få stöd och skyddas från övergrepp.

• Vi jobbar för att barnen snabbt ska komma tillbaka till ett så normalt vardagsliv som möjligt. Det kan handla om att dela ut förnödenheter, sätta upp provisoriska skolor i flyktingläger, barncenter, och mötesplatser där barn kan leka med varandra.

Vill du veta mer?
Här
 kan du läsa mer om hur Plan International arbetar med barn i katastrofer. Här  kan du bidra genom att bli katastroffadder.

Av: Anna Andersson, ansvarig sociala medier, Plan International Sverige

Nu visar vi livet i lägret i 360 grader

Tänk om du var ett barn på flykt. Hur skulle din tillvaro se ut? Hur skulle du bo? Vad skulle du äta? Vad skulle du vara rädd för? Nu kan du kliva in i ett av världens största flyktingläger, Nyarugusu i Tanzania och uppleva det ur ett barns perspektiv. Vi ställde några frågor till projektledaren Sanna Wolff.

Sanna Wolff_Plan InternationalSanna, lilla Bernadeth, hennes storebror och mamma Sabimana. 

Vad menas med 360-upplevelse egentligen?
– En 360-upplevelse är ett interaktivt sätt att uppleva bilder och filmer som är fotade och filmade i 360 grader. På så sätt får du en känsla av att vara där på riktigt. Begreppet 360-upplevelse är myntat av fotografen Martin Edström, som vi jobbat med i det här projektet.

Såhär reagerade barnen i klass 5C när de fick kliva in i flyktinglägret.

Varför gör Plan International det här?
Vi vill möjliggöra för alla att se verkligheten för barn som befinner sig på flykt. 30 miljoner barn är på flykt runt om i världen idag – de flesta långt från Europas gränser och långt från medias strålkastare. Genom att kasta ljus på en av dessa osynliga flyktingkatastrofer vill vi bredda bilden av den globala flyktingsituationen, och framför allt göra det helt ur barnets perspektiv. Barnen är de som drabbas hårdast i en sådan här katastrof och har ofta svårt att göra sina röster hörda.

LägreI Sverige använder vi 160 liter vatten per person och dag. I flyktinglägret får varje person 12 liter per dag som ska räcka till att dricka, laga mat i samt för att tvätta sig och sina kläder.

Barn i lägret
Barn utgör mer än 60 procent av lägrets invånare. Plan Internationals uppgift är att skydda barnen och se till att lägret blir så barnvänligt som möjligt.

Hur kan jag hjälpa de här barnen?
Hjälp oss gärna att sprida Mitt nya hem i sociala medier, till exempel kan du tweeta direkt inifrån reportaget. Om du långsiktigt vill stödja barn som befinner sig på flykt eller i andra typer av katastrofer kan du bli katastroffadder på plansverige.org. Där kan du även ge en engångsgåva som går till barn på flykt i Afrika.

Barn på flykt

Sanna, hur är stämningen i lägret?
När vi var på plats i oktober var det många barn som oroade sig för att regnsäsongen snart skulle komma, eftersom allt vatten åker rakt in i tälten, som saknar golv. En pojke berättade att de då tvingas stå upp hela natten. Vardagen är tuff för barnen i lägret. Samtidigt är där fullt av barn, vilket betyder massa skratt, lek och skoj. Det finns en dubbelhet där, som jag hoppas att vi har lyckats fånga.

Här kan du också hälsa på barnen i flyktinglägret!

Av: Anna Andersson, ansvarig sociala medier
Foto: Emil Wesolowski och Martin Edström