Barnen lär sig grundläggande livsfärdigheter

Dagens fältbesök med Plan gick till en förskola, ett hälsocenter samt en träff med kvinnogrupp som startat egna verksamheter med stöd från mikrofinansiering. Det var mycket givande och trevligt.

Av: Lahja & Gitte, Planfaddrar

Barn lär sig ”life skills”

För att ge barn och unga förutsättningarna för att i framtiden kunna ha en stadig inkomst har Plan initierat ett projekt för att stärka deras entreprenörskap samt ge dem life skills. Life skills innebär att ge barnen kunskaper och verktyg för att klara sig både i arbets- och vardagslivet t.ex. inom hushållning, marknadsförståelse, reflekterande och bearbeta egna känslor, ekonomi och budgetering på en grundläggande nivå.

Det här projektet ingår 15 grund- och gymnasieskolor där man på olika sätt engagerat elever i att starta och driva egna verksamheter. Vi fick besöka en årskurs 2 som en gång i veckan samlas i 2 timmar för att skapa smycken som de sedan säljer. Det viktigaste i denna verksamhet är att barnen själva får räkna ut produktionskostnad, material, vinst etc. Detta med stöd av lärare och av utbildningsmaterial, som Plan International tagit fram, anpassat efter elevernas nivå.

I slutet på detta projekt kommer man anordna en tävling mellan dessa skolor. Det är eleverna själva som väljer ut den verksamhet som ska representera sin skola i tävlingen. Vinnaren får ett startkapital för att utveckla sin verksamhet.

Inom ramen för projektet arbetar Plan även för att stärka unga kvinnors entreprenörskap. Första året av projektet utbildades 500 kvinnor i marknadsföring, ekonomi och inom service. Under året som de utbildades fick de lära sig att budgetera och spara. Därefter fick de skriva sina egna affärsplaner och med hjälp av sina besparingar påbörja en liten verksamhet. Även dessa personer deltog i en tävling och av dessa valdes 20 affärsplaner ut att mikrofinansieras. Vi fick träffa en ung kvinna från Limas slumområden som efter att ha deltagit i projektet nu driver sin egen skönhetssalong och därigenom bidrar hon till sin familjs inkomst. Utöver det är hon en förebild för sin egen dotter och för många andra i sitt lokalsamhälle.

Livet efter tyfonen Haiyan

Plans projekt i Östra Samar

Idag besökte vi byn San Isidro i Hernani, som blev mycket hårt drabbad av tyfonen Haiyan 2013, med förstörda hus och många döda av de mer än 10 meter höga vågorna som vräkte in i området.

Barnens rättigheter finns skrivna på skolväggen

Först besökte vi en grundskola som byggts på ett sätt som ska stå emot mycket kraftiga vindar och vågor. Vi välkomnades av barnen som var jättenyfikna på oss. De var väldigt glada, skrattade mycket och var inte ett dugg blyga. Vi tittade på hur de lärde sig hygien, som att tvätta händerna och borsta tänderna. Lärarna log och var mycket välkomnande. När några av oss sjöng ”Imse vimse spindel”, både på svenska och engelska, visste barnens skratt inga gränser. Efter en stund kom ett stort gäng elever i 11-13 års ålder från en annan skola, vi bänkade oss och fick varsin kokosnöt med läskande innehåll och därefter framfördes en makalöst vacker och gripande dans av eleverna. Dansen beskrev tyfonens enorma förödelse med en inlevelse som fick oss alla att gråta. Vi var alla tagna av den gripande dansen men efteråt så blev det mycket prat och fotograferande.

Dansuppvisningen om tyfonen Haiyan

Vi besökte även en äggproducerande hönsgård som byggts med hjälp av Plan International för att skapa sysselsättning. Påtagligt stolta föreståndare berättade om projektet, som dock måste bevakas till midnatt på grund av eventuella tjuvar. Väldigt rent och snyggt hönshus. Jag tipsade om att tillföra fodret lite krossade äggskal och smågrus för bättre matsmältning och starkare skal.

Därefter fick vi träffa en Community Saving Group (lån- och spargrupp) bestående av ca 15 kvinnor som satt runt ett stort bord.  I korthet går det till så att byns familjer, och då främst kvinnor, lär sig långsiktigt sparande genom att lämna över det de kan spara till ”bybanken”. Allt antecknas noga. Pengarna lånas ut mot en ränta ut till andra bybor som behöver till något viktigt. Eftersom det är grannens pengar är återbetalningen en hederssak. Ränteöverskottet fördelas senare två gånger per år till långivarna. Strålande projekt och inga vanliga banker med fördyrande mellanhänder.

Lån- och spargruppens möte

Efter besöken på de olika projekten åkte vi till en Beach Resort för middag och tidig kväll. På morgonen därefter blev det lite tid för bad i The Pacific Ocean. Härligt!!

”Imse vimse spindel”

Av: Tomas, Planfadder

 

Faddermöten väcker starka känslor

Kramar och tårar vid första mötet

Idag ska vi besöka vårt fadderbarn Monicko. Lite nervöst och mycket spännande. Vet han vilka vi är? Kommer han att känna igen oss från de bilder vi sänt tidigare? Vi har endast hunnit brevväxla ett par gånger.

Våra vänner från vår grupp stannar vid skolan där byn har samlats för en skolfest med både föräldrar och barn. Tomas och jag fortsätter till Monickos hem tillsammans med Malin och Emma från PLAN. Vi möts av familjen och släkt/vänner. Det blir verkligen känslosamt. Vi får kramar av Monicko som börjar gråta lite. Jag gråter också och så gör även Malin.

Första mötet.

Vi blir inbjudna i familjens hus och sitter länge och pratar, frågar och berättar. Mamman pratar ganska bra engelska. Hon är skolad i jordbrukshantering och familjen har en fantastisk trädgård. Självförsörjande i frukt och grönsaker. Familjen består av pappa och mamma och sex barn. Pappan kör buss men har tagit ledigt just den hör dagen. Den äldsta systern studerar och den andra storasystern, som är gravid, bor fortfarande hemma. Monicko har även tre bröder – en äldre och två småbröder. Vi byter presenter med varandra. Monicko får en bok om Sverige på engelska med många bilder, en fotboll och fotbollströjor. Av Monicko får vi ett jättefint brev, skrivet av honom på engelska som vi läser högt tillsammans, och en fantastisk båt som han snickrat tillsammans med sin pappa.

Fotbollen som blev en basketboll.
Fotobok om Sverige och fotboll i present.

Efter att ha pratat en lång stund, och alla bilder var tagna av Malin och Emma, går vi ut på husets baksida. Där möts vi av mer släkt och många grannar samt ett uppdukat bord med mat, frukter och dryck. Vi använder fotbollen som basketboll på basketplanen som pappan byggt med sina söner. Jag pratar mycket med Annie som är anställd på PLAN och som bor i byn och hjälper till med breven som vi sänder till varandra. När de övriga gruppen anländer från skolfesten äter vi alla lunch tillsammans. Under lunchen sjunger Monicko och hans mamma en väldigt fin sång för oss alla. Vi framförde också en sång, Maj på Malö och Imse Vimse Spindel på tre olika språk. Monicko är lite ledsen över att vårt barnbarn Amanda inte är med eftersom de är lika gamla och han sett henne på bild. Familjen hade gjort välkomnande tavlor med våra namn och även satt upp alla bilder vi sänt. Efter husesynen och mer prat säger vi adjö med många kramar och mycket fotograferande.

Kanske kommer Monicko segla till Sverige en dag eftersom han vill bli sjöman.

Av: Gitte och Tomas, Planfaddrar

P.S. Vi hade inte behöv vara oroliga över detta besök. Vi fick en väldigt fin kontakt som vi kommer kunna prata om i breven. D.S.

Känslorna svallar över

Idag besökte vi ett event (bland många andra) för Plan som de kallade ”Family Celebration Day 2017”. Vi togs emot av massor av glada barn i alla åldrar och fick verkligen uppleva vad innerlig uppskattning innebär. Till alla platser vi kommit till har man förberett sig med utsmyckningar, program, lokal och ibland även med musik, sånger, dans och ansvariga som hållit tal.

Jag hade inte förväntat mig att Plan har en så central roll i hela byns liv som de har. Alla tar del av Plans arbete som vi får veta skapar förutsättningar för en fungerande skola, vatten och sanitetsförhållanden, vilket visas med enorm uppskattning.

Mina känslor inför och under besöken har lätt för att svalla över, då det inte går att vara förberedd på hur man berörs av alla starka möten med människor som har det svårt mitt i allt glädjerus. När vi kommer är det bara fest och positiva möten, så jag tar in alla intryck och får smälta dem under lång tid framöver.

Min upplevelse är att de vi möter har betydligt lättare att slå över från allvar till skratt än vad vi har hemma och att det är en fantastisk kraft i skrattet och glädjen som sprider sig till alla som är med. Jag kommer att ta med mig denna erfarenhet som ett riktigt visdomsord och ett varmt minne – Njut, skratta och var glad åt små trivialiter så mycket det går!

Av: Jörgen Grantén, Planfadder

Ungdomsråden möttes i Finland och spånade framtidsvisioner

PLAN INTERNATIONAL SVERIGES UNGDOMSRÅD. Söndagen den 22 december satte jag mig på planet från Landvetter på väg mot Helsingfors för Nordic Network Meeting tillsammans med de andra ungdomsråden från de nordiska länderna. På färden dit plockade jag upp Kristian Isaksson, koordinator för ungdomsrådet, och Hampus Widerlöv som också är en medlem i ungdomsrådet.

Aino, Mathilde, Sunniva, Sanjidul (som bloggar) och Hampus.
Aino, Mathilde, Sunniva, Sanjidul (som bloggar) och Hampus.

Syftet med mötet var att under två dagar utbyta erfarenheter med varandra kring hur vi arbetar och fungerar, samt diskutera vilka framtidsvisioner vi har. Vi diskuterade även om det fanns potential till en gemensam kampanj mellan de nordiska ungdomsråden och hur det i så fall skulle gå tillväga. Ett högt uppsatt mål med tanke på att det endast var under två dagar. Men med mycket ambition och samarbete var det inga problem alls. Det svenska ungdomsrådet fick lära sig allt från nya arbetsprocesser och strukturer kring beslutsfattande och kampanjarbete. Tre väldigt viktiga komponenter i vårt dagliga arbete. Erfarenhet och lärdom vi fick under mötet i Helsingfors ska vi självklart applicera på framtida arbeten.

Vi arbetade även fram ett embryo till en ny gemensam kampanj, som omfattar alla de nordiska ungdomsråden. Det blev starten för den första internationella kampanjen som skapats genom ett nordiskt samarbete med ungdomsrådet. Under senvintern 2017 ska vi skapa en musikkampanj som framåt våren ska lanseras. Det kräver regelbundna kontakter, Skypemöten och diskussioner, för att göra kampanjen så lyckad som möjligt. Mer information om kampanjen kommer inom kort!

Det var väldigt rolig att träffa ungdomsrådsmedlemmar från andra Planländer, och ta till sig hur de arbetar samt deras upplevelser och erfarenheter med Plan International. Det är ett gäng fina målmedvetna ungdomar som är helt fantastiska rent ut sagt!

Sanjidul Huda
Medlem i Plan International Sveriges Ungdomsråd

Betty föddes hivpositiv – idag sjunger hon för att stoppa spridningen

Kayoro, Uganda. ”Aids är en dödlig sjukdom, som kan döda både unga och gamla, rika och fattiga”, sjunger Betty och hennes kompisar när vi besöker deras by i Tororodistriktet i östra Uganda.

Betty föddes hivpositiv då hennes mamma själv bar på sjukdomen.
Betty föddes hivpositiv då hennes mamma själv bar på sjukdomen.

Betty är med i en ungdomsgrupp, som genom musik, dans och drama sprider information om hiv i området hon bor i. Flera av ungdomarna är hivpositiva och har mist en eller båda föräldrarna. Med sångerna de komponerat sprider de kunskap så att fler personer får information om skydd, men också hur det är att leva med hiv.

En omvänd trend har under senare år konstaterats i Uganda. Antalet hivpositiva har ökat och av de nya fallen beror 20 procent på så kallat mor till barn-smitta, vilket skedde i Bettys fall. Det är när en hivpositiv mamma genom graviditeten, under förlossningen eller via bröstmjölken för över smittan till barnet. Risken är även stor att barnet förlorar sin mamma, ibland båda föräldrarna, då mamman är hivpositiv.

Ungdomsgruppen sprider information om hiv genom musik, dans och drama.
Ungdomsgruppen sprider information om hiv genom musik, dans och drama.

Bristen på information om hivprevention och tillgång till vårdcentraler är några av orsakerna till varför hiv inte förhindras eller behandlas i Uganda. Projektet, som är finansierat av Radiohjälpen, fokuserar på att lösa dessa problem där barns rätt till hälsa och minskad spridning av hiv står i centrum. Detta görs genom bland annat informationsspridning, hiv-rådgivning och provtagning. Projektet ger även stöd till vårdcentraler för att de ska kunna följa upp sina patienter för nödvändig behandling.

Ungdomar med hiv får även tillgång till psykosocialt stöd genom projektet och stöttar även varandra med de grupper de skapat. Efter uppträdandet berättar en av hälsorådgivarna i samhället att han inte trodde att Betty skulle leva länge. Tack vare bromsmedicinerna har hon kunnat gå klart skolan. När projektet startades mobiliserade Betty sina vänner och bildade ungdomsgruppen. Idag är Betty 20 år och har just avslutat första året på college där hon studerar företagsekonomi och logistik.

Betty har gått genom livet, som inte varit lätt, men nu är hon en förebild för andra unga.

Plan International implementerar också ett bredare projekt kring ungdomars sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter i samma område.

Av: Rosie Grenklo och Luisa Aristondo Karst, Plan International Sverige

Alla ensamkommande barn får stöd i flyktinglägret

Kibondo. Solidariteten mellan människor som förlorat allt och lever i den yttersta misär upphör inte att förundra. Jeanine, 30, förlorade sin man i konflikten i Burundi förra året. Yvonne, 15, förlorade sina föräldrar i samma konflikt för 12 år sedan. Hon är en av Burundis tusentals föräldralösa barn som behöver en fosterfamilj. Jeanine har antagit rollen som fostermamma trots att hon redan ansvarar för en egen dotter och sin syster som är blind.
– Vi flydde tillsammans och tar hand om varandra, säger Jeanine.
– Jag vill att mitt fosterbarn ska känna sig som min egen dotter. Jag försöker ta hand om henne så gott jag kan med de små medel jag har.

Toi från Plan, Jeanines dotter, Jeanine och Yvonne, fosterbarn. Foto: Sofia Klemming Nordenskiöld
Toi från Plan, Jeanines dotter, Jeanine och Yvonne, fosterbarn. Foto: Sofia Klemming Nordenskiöld

De fyra kvinnorna och flickorna kom hit till flyktinglägret Nduta för ett år sedan. De bor i ett smutsigt tält med plastmattor, tunna madrasser och filtar på golvet. Det är olidligt varmt där inne mitt på dagen, men kallt på natten.

Plan International har ansvaret för de ensamkommande barnen flyktinglägren Nduta och Mtendeli. Så fort ett barn registreras som ensamkommande görs en utredning om det finns andra släktingar eller grannar i lägret som barnet kan bo med. I annat fall finns fosterfamiljer stand-by som Plan har utrett och utbildat tidigare. Vi matchar ihop barnen med familjer som har barn i lämpliga åldrar. Fosterfamiljerna får stöd med extra skolmaterial och matransoner. Plans socialarbetare följer upp varje fosterbarn för att se hur hen har det och det finns möjlighet att byta om barnet eller fosterföräldrarna önskar.

Fotograf Andreas Rydbacken från SVT hemma hos Jeanine och Yvonne. Foto: Sofia Klemming Nordenskiöld
Fotograf Andreas Rydbacken från SVT hemma hos Jeanine och Yvonne. Foto: Sofia Klemming Nordenskiöld

Att vara på flykt från krig och ha lämnat sitt eget hem och allt man äger, inte veta om man någonsin kommer kunna komma tillbaka – och ändå ställa upp att ta emot någon annans barn som är i behov av skydd. Det är stort.

Jeanine känner ett stort ansvar för Yvonne och medger att det är svårt ibland.
– Jag känner mig ledsen när jag inte kan ge henne allt hon behöver. Till exempel kläder eller skolböcker, men jag har inte råd.

Toi från Plan och Molly efter intervjun med Jeanine och Yvonne. "Människor här är så otroligt mycket starkare än hemma." Foto: Sofia Klemming Nordenskiöld
Toi från Plan och Molly efter intervjun med Jeanine och Yvonne. ”Människor här är så otroligt mycket starkare än hemma.” Foto: Sofia Klemming Nordenskiöld

Hur ser hon på Yvonnes framtid?
– Jag vill skydda henne från att råka ut för något här i lägret. Jag varnar henne för att låta sig luras av pojkars lögner, hon kan råka illa ut och bli gravid.

Av: Sofia Klemming Nordenskiöld, Plan International Sverige

Johannas fadderbarnsbesök

FADDERRESAN TILL KENYA. Äntligen, efter nästan två veckors väntan var det min tur att få träffa mitt fadderbarn. Jag och min nyfunna vän på resan, Jovana åkte tillsammans med ett par från Plan-kontoret i Kilifi mot resan mål; Ramadhani och hans familj. Vi stannade på vägen och handlade lite mat som majsmjöl och bönor.

Vi har så här långt in i resan blivit vana av de dåliga vägarna, men den sista biten vi skulle ta oss fram fanns det ingen väg alls utan endast en stig. Planpersonalen berättade att Ramadhani och hans syskon tidigare under veckan tagit bort buskar för att vi skulle kunna komma fram. När vi närmar oss huset står tre killar och vinkar glatt, det visar sig vara Ramadhani och hans bröder som slår följe med oss sista biten i bilen. När vi anländer möts vi av ett gäng glada människor som sjunger och dansar. Efter kramar, hälsningar och presentationer av hur alla är besläktade, får vi sätta oss på varsin stol i skuggan av ett träd.

6

Vi blir bjudna på kasawa, en rot som de kokat och den smakar likt potatis. Vi får även te och bröd som de bakat. En av Ramadhanis farbröder klättrar upp i ett träd och tar ner varsin kokosnöt som vi får dricka ur. När vi sitter ner och äter tillsammans säger farmor plötsligt att Ramadhani måste mata sin gäst, vilket är en tradition. Det slutar med att jag får några symboliska matskedar från både farmor och Ramadhani! Sedan är det dags för sång och dans. Farmor rycker upp oss båda, som även är lika oförberedda dansare.

Farmor säger att det är tradition att mata sin gäst.
Farmor säger att det är tradition att mata sin gäst.
Inbjuden till sång och dans.
Inbjuden till sång och dans.

Jag har med mig en upplåsbar badboll som ser ut som en jordglob. Vi tittar på var Kenya och Sverige ligger. Vi lämnar också över maten som jag och Jovana köpt som tack till familjen för att vi fick komma på besök.

4

Ramadhani och Johanna.
Ramadhani och Johanna.

Det var ett besök med många känslor, glädje över att få träffa Ramadhani och hans familj, lättnad över att se att han har en kärleksfull familj, men även en sorg i att se hur fattigt och torrt det kan vara i delar av världen. Pappan berättar att han drömmer om att bygga ett större hus till sin familj, men att den rådande torkan gör det omöjligt. Vi tackar för oss och säger adjö. Jag har kvar leendet på läpparna efter vårt möte, och för första gången i mitt liv önskar jag innerligt att det snart ska börja regna. Det är ett besök jag aldrig kommer att glömma och jag är mycket tacksam för att jag fått möjligheten att träffa mitt fadderbarn.

Av: Johanna Sjögren, Planfadder

Vill du också bli Planfadder? Läs mer och engagera dig här.

Barnrättskämpar på motorcykel och aktiva förskoleföräldrar

FADDERRESAN TILL KENYA. Kisumu är Kenyas tredje största stad och i stadens slumområden är våld mot barn ett omfattande problem. Tillsammans med lokalbefolkningen försöker Plan öka medvetenheten om barns rättigheter och ett av dessa projekt utgår ifrån motorcyklister. På grund av den bristande infrastrukturen i många delar av Kenya, inte minst i områdena omkring staden Kisumu, använder lokalbefolkningen sig av motorcyklar som transportmedel. Eftersom det inte finns någon utvecklad kollektivtrafik har det under åren vuxit fram en stark och ledande taxiverksamhet som består av motorcyklister, så kallade Boda Boda Riders, och majoriteten av invånarna använder sig av dessa för att ta sig fram.

Projektet startades för tre år sedan då Plan samlade ihop en grupp frivilliga motorcyklister och utbildade dem inom barnskydd och barns rättigheter. Gruppens uppdrag är att kämpa mot att barn utsätts för våld i och utanför hemmet. Gruppen har även tränats i att identifiera, ingripa och rapportera in fall av våld och övergrepp mot barn i området. De förklarar att de under sina körningar informerar föräldrar om konsekvenser av våld, positiva disciplineringsmetoder och barns rättigheter.

De når även ut till barn när dessa körs till och från skolan. Denna grupp har i sin tur rekryterat fler motorcyklister och driver idag fyra olika grupper med hundratal chaufförer som alla kämpar för barns rättigheter i sin dagliga verksamhet. Man har bland annat noterat ett minskat antal fall av våld mot barn sedan projektet startade. Till stor del handlar det om att föräldrar blivit mer medvetna men Boda Boda drivers har även fungerat som så kallade övervakare vilket i många fall hindrat övergrepp.

Föräldragrupp engagerar sig i utveckling av ECCD-center
Under eftermiddagen får vi möta en föräldragrupp som arbetar i anslutning till en så kallad ECCD-center (Early Childhood Care and Development center). Centret är en form av förskoleverksamhet som grundar sig i en särskild modell som Plan har utvecklat där man involverar föräldrar i verksamheten. De får bland annat vara med och skapa all skolmaterial som används av lärarna i det pedagogiska arbetet, de får lära sig om mödravård, vanliga barnsjukdomar och allt som har att göra med att tillgodose barn med en hälsosam start i livet. Föräldragruppen driver även en lån- och spargrupp som inte bara bidragit med ekonomisk kunskap utan också förbättrad levandsstandard.

Av: Stephanie och Emma, Plan International Sverige

Läs gärna mer om våra fadderesor här.

Två speciella måndagar i Kenya

FADDERRESAN TILL KENYA. Vår första måndag på fadderresan var en av resans två höjdpunkter. Den dagen träffade vi Ndeto, vårt fadderbarn sedan drygt 10 år tillbaka. Han är nu 16 och går i secondary school, det vill säga gymnasiet. Vägen fram till Ndetos hem var mestadels en grusad stig, inte väg, som inte var farbar med svenska mått mätt. Dock icke så för en 4-hjulsdriven jeep och en van kenyansk chaufför.

Vi blev mottagna med dans och sång från familj och grannar. En helt fantastiskt hjärtlig stämning. Ndetos tre yngre bröder och hans föräldrar fanns med där. När vi bekantat oss lite med varandra bjöds det på mer sång och sedan också mat – fem rätter! Maten var tillagad i ett kök som är fjärran från vad en svensk anser vara normal standard. Tänk att kunna tillaga mat till så många under så enkla förhållanden – tre stenar och en glöd. I Ndetos hem finns varken ström eller vatten. Skolan ligger cirka en kilometer bort.

Välkomstdans.
Välkomstdans.
Dansuppvisning och sång.
Dansuppvisning och sång.
Vi bjöds på inte mindre än fem rätter.
Vi bjöds på inte mindre än fem rätter.
Kerstin får testa köksarbetet.
Kerstin får testa köksarbetet.
Här är vi alla samlade.
Här är vi alla samlade.

Vår nästa måndag innehöll besök på två av Plans projekt. Först träffade vi en grupp kvinnor som är aktiva i ett projekt vars syfte är att förhindra våld och sexuella övergrepp mot barn, att skapa rättvisa när våld mot barn skett och att stötta barn som utsatts för våld. Gruppen består totalt av cirka 100 kvinnor vilka alla arbetar som volontärer. De träffas varje vecka och rapporterar om incidenter som skett. Kvinnorna driver också en lån- och spargrupp som ger dem möjlighet att ekonomiskt hantera ärenden som rör våld mot barn, att betala ett läkarbesök, bussbiljett till domstol m.m.

Efter lunch for vi vidare och träffade en annan grupp kvinnor som ingår i Plans arbete för att förhindra att barn föder barn. Det var unga kvinnor, de flesta fortfarande flickor och flicka är man till man fyllt 18. Många hade fött barn redan i 14-årsåldern. Ingen av flickorna hade kontakt med fadern till barnet och många hade slutat skolan när det konstaterades att de var gravida.

I Kenya ses det ofta som skam för familjen om en ung dotter blir gravid. Ofta kräver familjen att den unga flickan snarast hittar en man att gifta sig med. Några av tjejerna berättade sin levnadshistoria och det var berättelser som grep oss alla om hur svårt livet kan vara om man som flicka blir gravid i Kenya och om hur svårt det sedan kan vara att kunna få komma tillbaka till skolan. Flera flickor berättade om hur viktigt Plans stöd är för att de ska kunna gå i skolan.

Briefing för hela gruppen om Plans arbete i Kisumu.
Briefing för hela gruppen om Plans arbete i Kisumu.
Vi möter en stödgrupp för barn som utsatts för våld och övergrepp.
Vi möter en stödgrupp för barn som utsatts för våld och övergrepp.
Vi träffar en grupp för tonårsmammor.
Vi träffar en grupp för tonårsmammor.
Några av gruppens medlemmar.
Några av gruppens medlemmar.

Av: Kerstin och Folke Fischer

Läs mer om våra fadderresor här.

Reflektioner efter en vecka – på en buss genom Kenya

FADDERRESAN TILL KENYA. Så var vi halvvägs på vår fadderresa till Kenya. Sexton glada faddrar, två lika glada Plan-representanter, Stephanie och Emma, och så Peter, vår busschaufför. Han har tagit oss från Nairobi, till de oerhört karga områdena i Machakos och Tharaka, runt Mount Kenya och till slut till Kisumu (Kenyas tredje största stad) nära gränsen till Uganda vid Victoriasjön. Här är några iakttagelser.

Kenya har ett väldigt varierat klimat, regnen är sena i år så torrdistrikten öster om Nairobi var jobbigt torra. När vi rullade norrut blev det bördigare och behagligare. Kom man ännu högre upp på bergssluttningen av Mount Kenya blev det till och med kallt, men här i Kisumo är det grönt och härlig värme igen.

Vägarna varierar från hyggliga till usla. Ute i terrängen vid besök på projekt och hos fadderbarn går det nog knappast att tala om vägar. Men med hjälp av fyrhjulsdrivna terrängfordon tog vi oss fram även där, om än med smärre njurskador. Längs alla vägar finns alltid folk. I byarna verkar man gå ur huse för att umgås vid affärsstånden bredvid vägen. Och kreaturen verkar alltid vara med; kor och getter. Och mellan städerna och byarna finns nästan alltid folk gåendes. Bärandes på ägodelar eller vallandes kreatur. Antalet motorcyklar som används för att frakta varor eller personer är imponerande. Barnen har skollov just nu så därför ser man också barn överallt, som leker eller vallar familjens husdjur. Folket är fattigt på landsbygden, det syns, men man kliver ut ur sina enkla boställen välklädda och propra. Men närmiljö är väldigt skräpig. Vi som är vana vid återvinning och pantsystem, reagerar särskilt på alla tomma plastflaskor som ligger lite varstans utom i skräpkorgar.

Vi ser mängder med kyrkor överallt, representerande många olika samfund och trosinriktningar. Kyrkor verkar vara en av de större inhemska branscherna, jämte biltvättar och skönhetssalonger. Här i Kisumu, där vi nu är, är det dock hela kvarter fulla med elektronik och stora reklamskyltar gör reklam för österländska märken.

kenya1

Fadderbarnsbesöken är starka upplevelser (vårt eget kommer nästa vecka!) och projektbesöken är överlag mycket positiva. Vi har sett två smarta och framgångsrika vattenprojekt, en solcellsdriven vattenpump och ett enkelt system med murade väggar på ett mindre berg som fångar regnvattnet och leder det ner i stora cisterner. Hundratals familjer får på dessa sätt sina dricksvattenbehov tillgodosedda med mindre uppoffringar och bättre vattenkvalitet (minskade sjukdomar) som följd. Det värmer hjärtat.

Så också när vi träffade ett 50-tal kvinnor som stolt berättade att de slutat utföra kvinnlig könsstympning, den gamla traditionen i vissa delar av Kenya. Plan deltar aktivt i kampen för att stoppa denna skadliga tradition och denna kvinnogrupp som nu i stället får sin inkomst genom att tillverka och sälja korgarbeten var ett härligt tecken på framgång.

Därtill har vi varit på safari och studerat elefanter, noshörningar, giraffer, bufflar, zebror och en massa hjortdjur och annat småvilt. Vi har studerat lejonfamiljer i paltkoma efter en avslutad zebramåltid men även ett lejonpar under parning. Leoparden gäckade oss dock. Kanske såg han oss, men vi såg aldrig honom. Och i dag har vi shoppat på en myllrande och märklig marknad här i Kisumu samt studerat flodhästar från båt i Lake Victoria.

Här är utsikten från våra bungalows vid Lake Elementaita.
Här är utsikten från våra bungalows vid Lake Elementaita.

Nu är det bara resten kvar. Fadderbarns- och projektbesök i två dagar här i nordväst och sedan ner till Mombasa för avslutande äventyr där nere. Allt väl således.
Hälsningar från Birgitta och PO