Barnens behov är grunden för Plans insatser i Nepal

Systrar utanför förstörd skola

Lördagen den 25 april drabbades Nepal av en kraftig jordbävning. En andra jordbävning skakade landet den 12 maj. Över 600 000 hem förstördes och fler än 8 800 människor dog.

Plan påbörjade omedelbart katastrofinsatser efter den första jordbävningen. Vi har nått ut med nödhjälp till närmare 196 000 personer. Hittills har vi bland annat delat ut över 46 100 tältpaket, 32 650 matpaket (med mat för upp till tio personer i en vecka), 42 650 vattenreningstabletter och 30 580 vattenpaket.

Var i Nepal arbetar Plan?

Vi har främst arbetat i Dolakha och Sindulpalchowk. Det är två av de hårdast drabbade områdena. Vi arbetar också i Katmandudalen och i Sindhuli och Makwanpur.

Varför valde ni de områdena?

Direkt efter jordbävningen såg vi att Dolakha och Sindulpalchowk var två av de hårdast drabbade områdena. Samtidigt hade ingen annan hjälporganisation priorierat just dessa områden och Nepals regering behövde mycket hjälp där.

Hur har jordbävningen påverkat barnen?

3,2 miljoner barn har på olika sätt påverkats av jordbävningarna. Många av dem har förlorat sina hem och bor nu i enkla tält. Det lever under svåra förhållanden med begränsad tillgång till rent dricksvatten, toaletter och sjukvård.

25 000 klassrum har förstörts i jordbävningarna. På grund av detta kan många barn inte gå i skolan och missar därför viktiga delar av sin utbildning.

Hur jobbar Plan för barnen i Nepal?

Plan började tidigt upprätta barnvänliga platser. I dag har 62 stycken startats och nått ut till över 12 000 barn. Här får de tid till lek, sång och psykosocialt stöd. De barnvänliga platserna ger barnen en möjlighet att återhämta sig från trauman efter jordbävningen.

Plan har också upprättat 166 tillfälliga skollokaler för att säkerställa att barn kan återvända till skolan. De tillfälliga byggnaderna består av två klassrum och har plats för upp till 120 elever.

Vilka är barnens behov?

Vattenpaket

Vi har intervjuat 1 800 barn om deras främsta behov. De behöver bättre bostäder, tillgång till utbildning, rent vatten, sanitet och sjukvård.

Varför frågar ni barnen?

Vuxna antar ofta att de känner barnens behov bäst, men barnen har en egen röst och egna svar. Ofta har de andra behov än vad vuxna tror.

Barn har rätt att tillfrågas om beslut som rör dem. Arbetet att återuppbygga Nepal kommer bli lika mycket deras som de vuxnas. Därför måste barnen få en chans att påverka återuppbyggnadsprocessen.

Vilka risker står barn inför?

I katastrofer löper barn större risker att utsättas för olika typer av övergrepp. 41 % av alla barn i Nepal gifter sig innan de fyller 18 år. Efter stora katastrofer ökar vanligtvis antalet barnäktenskap snabbare.

Barn riskerar också att utsättas för människohandel, drabbas av sjukdomar och att tvingas hoppa av skolan permanent.

Vad kommer Plan göra nu?

Under de kommande månaderna skiftas mycket av vårt fokus från akuta insatser till långvarig återhämtning. Vi arbetar för att barns röster ska bli ett stöd under återuppbyggandet av landet.

Vi kommer att fokusera på utbildning, hälsa, trygga hem och sanitet – viktiga områden som barnen har identifierat.

Har arbetet hittills varit lyckat?

Varje dag ser vi hur hjälpen kommer till nytta för barn och deras familjer. Vi är glada över att ha nått fram till 196 000 personer, men samtidigt vet vi att mycket mer behövs. Arbetet att återuppbygga Nepal har bara börjat och vi kommer behöva ännu mer stöd.

Hur kan jag hjälpa?

SMS:a JORDBÄVNING till 72910, så skänker du 100 kronor. Du kan även ge en gåva direkt med ditt betalkort eller sätta in ett bidrag på Plusgiro 90 07 31-1 eller Bankgiro 900-7311. Märk inbetalningen ”jordbävning”.

Kamana, 15 år: ”Jag hade gärna gjort mycket mer om någon hade frågat mig”

Kamana, 15 år från Nepal

”Jag tycker att unga ska vara mycket mer involverade i katastrofarbetet. Vi har erfarenheter som inte vuxna har och vet vilken hjälp vi behöver.”

Orden kommer från femtonåriga Kamana som bor i Sundrawati i Dolakha, i nordöstra Nepal. Hon har likt alla barn vi pratar med förlorat sitt hem i den senaste jordbävningen i maj. Nu bor familjen med både mormor och farmor i ett tillfälligt hus av trä med plåttak, som de hoppas ska klara av monsunperioden som står för dörren. Byn ligger otroligt vackert längs en grönskande sluttning omgiven av bambuskog och böljande terrassodlingar. Här växer majs, ris, vete, potatis, ingefära och koriander. Luften ljuder av cikador och fåglar. Mitt i detta paradis ligger Kamanas och alla andra grannars hus i ruiner.

Kamanas by i Nepal

”Vi var på väg hem från templet när marken plötsligt började skaka. Vi hörde ett högt dån. Mamma sa att det nog bara vägarbete någonstans. Vi förstod inte att det var en jordbävning. Sen såg vi husen som hade rasat runt omkring”, berättar Kamana om den första jordbävningen i april.

Den andra jordbävningen i maj var än mer förödande här. Under våra dagar här har vi träffat många barn som är rädda och oroliga över hur deras familjer ska klara av den här katastrofen. Många säger att de inte visste någonting om jordbävningar innan den här ödesdigra våren. Men Kamana hör inte till dem.
”Jag är inte rädd. Vi har lärt oss i skolan vad vi ska göra om det är en jordbävning. Man ska ta skydd under ett bord eller en säng.”

För att kunna uppfylla barnkonventionen behöver humanitära organisationer lyssna på barns erfarenheter och fråga vilka behov de har efter en katastrof. Det är sällan det sker. Kamana berättar att ingen har frågat henne vad hon och hennes kompisar behöver.

”Vi unga tjejer har stort behov av mensskydd när man har förlorat allt. Mat och tält är såklart viktigt men sådana här saker behöver man också prata om”, säger Kamana.

Barn och unga är extra sårbara i katastrofer men de kan också vara en enorm resurs om vi bara väljer att lyssna på deras erfarenheter och bjuder in dem att aktivt vara med i hjälparbetet. Att få vara aktiv hjälper till att bearbeta traumat efter katastrofen till skillnad från att behandlas som ett passivt offer.

Kamana är ett lysande exempel på det. När de första hjälpsändningarna kom till Sundrawati efter fem dagar berättar hon att det blev tumult när alla i byn kom för att hämta sina matransoner.

”Ingen frågade mig men jag sa till folk att ta det lugnt och bad dem att ställa upp sig i en kö och vänta på sin tur. Hjälporganisationen tackade mig efteråt”.

Hon ler och fortsätter:
”Sen var USAID här och utbildade volontärer för att kunna identifiera barn som är undernärda. Jag gick en heldagskurs och sen var vi runt i byn och träffade barn men vi hittade inga undernärda.”

Orden bubblar ur Kamana när hon berättar om vad hon gjort den här tiden efter jordbävningen.

”Dessutom har jag varit volontär i Plans barnvänliga plats och lekt och pratat med barn om jordbävningen. Men jag hade gärna gjort mycket mer om någon hade frågat mig.”

Av: Sofia Klemming Nordenskiöld, Plan Sverige

Läs mer om Plans arbete i Nepal

Barnen oroar sig för nya jordbävningar, efterskalv, jordskred och monsunregn

Sofia Klemming Nordenskiöld i  tältlägret i Dolakha, Nepal

Vaknar av hundskall, råmanden och ljudet från grannarna som skyfflar rasmassor från sitt förstörda hus. Klockan är 6.20 och solen gassar redan på tältduken. Jag befinner mig i Dolakha, ett bergigt distrikt fem timmars bilresa nordöst om Katmandu som var epicentrum för den andra jordbävningen den 12 maj. Här har 90 procent av husen och skolorna raserats.

Nu är vi ett tjugotal personer från Plan och Rädda Barnen som tältar utanför ett av de få hotellen som står kvar i området.

Utsikten från vårt improviserade läger är hisnande. Höga, gröna berg med små byar och terrassodlingar som klättrar längs de branta sluttningarna. Men de fantastiska vyerna kontrasteras av den tragedi som människor i Dolakha upplever.

Pieter ten Hoopen i Dolakha, Nepal

Jag är här med frilansfotografen Pieter ten Hoopen för att dokumentera hur barns liv har påverkats av jordbävningen. I fyra dagar har vi besökt olika byar där Plan har satt upp barnvänliga platser och temporära skolor. Vi åker i fyrdjulsdriven jeep i 15 km/timmen på dammiga grusvägar som slingrar sig längs med bergsväggarna. Ibland vågar man varken titta upp eller ner. Uppåt bergsväggarna har det varit jordskred på sina håll och neråt finns inga vägräcken. Man förstår utmaningarna med att få ut nödhjälp till människor i de här avlägsna delarna av landet.

Plan-teamets bil i Nepal

Därför blev jag extra glad när en representant från FN:s katastroforgan OCHA berömde Plans insatser här i Dolakha. Plan var den första organisationen på plats efter jordbävningen i april och lyckades snabbt få ut leveranser med livräddande matransonser, tält, presenningar och filtar. Därefter påbörjades insatserna att sätta upp barnsäkra platser och temporära skolor i några av de mest utsatta samhällena. Vi kommer snart även att ha mobila team medvolontärer som ska ta sig till de allra mest isolerade bergsbyarna för att erbjuda barn psykosocialt stöd och lekterapi.

Sofia Klemming Nordenskiöld från Plan Sverige på plats i Dolakha, Nepal

Och det behövs. Många av barnen vi pratar med säger att de känner sig rädda och ledsna. De oroar sig för nya jordbävningar, efterskalv, jordskred och monsunregn. Men också för framtiden.

”Vårt hus har rasat. Var ska vi bo i framtiden? Jag vill bli ingenjör men efter jordbävningen och alla efterskalv har jag en känsla av att jag och min familj kommer dö, ”säger Nikhil, 12 år, från byn Suspachemawati där Plan har satt upp en tillfällig skola och barnvänlig plats.

Att hjälpa barn som upplevt katastrofer att få tillbaka en tro på framtiden är bland det viktigaste vi kan göra. Att barn får träffa kompisar i samma situation, leka och skratta hjälper till att läka såren. I Suspachemawati vill barnen motvilligt gå hem när Plans lekterapi är slut för dagen.

Av: Sofia Klemming Nordenskiöld, Plan Sverige

Mer om Plans arbete i Nepal

Bagwati gick i timmar för att föda barn efter jordbävningen i Nepal

Bagwati Khadka

Den 25 april, en vecka innan 21-åriga Bagwati Khadka skulle föda sitt första barn, skakades Nepal av en kraftig jordbävning. Bagwatis hem förstördes, precis som många släktingars och grannars hus.

Tillsammans med 21 släktingar och grannar sökte Bagwati skydd i ett skjul. Där fick de dela boplats med de kor, får, vattenbufflar och höns som bodde i skjulet sedan tidigare.

Lång väg till sjukhuset

När det var dags för Bagwati att föda tvingades hon att gå närmare tio kilometer för att komma till sjukhuset. Hon gick tillsammans med sin svärmor och det tog dem fyra timmar att komma fram.

Till slut kunde Bagwati föda sitt barn genom kejsarsnitt. Allt gick bra, men sjukhusvistelsen var påfrestande för henne.

– Efter operationen var jag rädd eftersom att jag kunde se sprickor i väggen från jordbävningen, berättar Bagwati.

Skadad sjukhusvägg

Hylla din mamma på mors dag

På söndag är det mors dag. Hylla din mamma genom att stödja Nepals utsatta mammor och deras familjer. Köp en present i vår gåvoshop: http://plansverige.org/shop

Du kan också stödja Plans arbete i Nepal genom att SMS:a JORDBÄVNING till 72910. Du bidrar då med 100 kronor.

Av: Daniel Claesson, Plan Sverige

Dagen då hela min värld förändrades

Asmita

”Jag var väldigt rädd och trodde att allt och alla omkring mig skulle dö. Hela marken skakade, det lät så högt. Jag kunde inte sova på hela natten”, berättar Asmita, tio år och fadderbarn i Plan. Hon bor med sin familj i Ratmate i centrala Nepal.

Under jordbävningen den 25 april förstördes huset där Asmita och hennes familj bodde. Deras get blev kvar inomhus och krossades till döds.

Huset där Asmita bodde

Lyckligtvis var Asmita och hennes familj ute, men alla deras ägodelar och mat förstördes. Allt var trasigt och låg utspritt runt deras förstörda hus.

”Nu är jag orolig över att inte kunna gå i skolan för alla mina böcker förstördes och begravdes inne i huset”, säger Asmita.

Hennes familj har bett om presenningar att använda som tält, så att de kan sova tillsammans och på en säker plats. Några av deras grannar har också fått enklare skydd.

Asmitas familj i tillfälligt skydd

För mindre än en månad sedan åkte Asmitas pappa iväg utomlands för att tjäna pengar till familjen. För att ha råd med resan tog han ett stort lån. Det har lett till stora påfrestningar för familjen. Asmitas farmor, Sukmaya Syantang, berättar med tårar i ögonen att hon knappt kunde försörja familjen med den lilla bit mark de ägde innan jordbävningen.

Nu är marken helt förstörd. Det enda som återstår är några kilo spannmål som Sukmaya lyckades ta hand om.

”Vi vill att vårt hem ska byggas upp så snabbt som möjligt. Vi vill att våra liv ska återgå till det normala igen”, säger Asmita.

Det är bara några dagar sedan jordbävningen drabbade Nepal, men Asmitas liv har vänts upp och ned. Detta är bara början på en lång väg till återhämtning för hennes familj. Deras hem behöver återuppbyggas och Asmita måste kunna återvända till skolan.

Så kan du stödja

Av: Daniel Claesson, Plan Sverige