”Jag hoppas att min yngre syster inte kommer behöva gå igenom samma som jag”

Nkatha

Idag är den internationella dagen mot kvinnlig könsstympning. Men trots att traditionen är förbjuden i många länder praktiseras den fortfarande. Nkatha* är en av de unga kvinnor som drabbats. 

Sextonåriga Nkatha minns bara vaga detaljer från den dag då en okänd kvinna kom till huset där hon bor. Det är sju år sedan idag.

Min mormor ropade på mig att jag skulle komma ut för att hon ville berätta en sak. Jag minns att jag var mycket rädd och jag önskade att jag hade kunnat springa iväg. Sedan blev jag fasthållen av två kvinnor, varav den ena var min moster. Vi var i ett svagt upplyst rum. Så kände jag plötsligt en väldigt skarp smärta. Jag försökte skrika men blev tillsagd av min moster att vara tyst. Det var över på bara några minuter. Smärtan var enorm. Jag bars iväg och de la mig i min säng och min moster stannade hos mig i huset.

Senare gratulerade min mormor mig och sa att jag hade varit modig. Hon sa att jag nu var en kvinna, men jag vägrar att se det på det sättet. En del av min kropp togs ofrivilligt ifrån mig. Ingen frågade om jag ville bli omskuren eller inte, de gjorde det för att det var rätt i deras ögon. Men mina rättigheter kränktes och det finns ingenting jag kan göra för att förändra det som har hänt. Själv är jag helt emot könsstympning och jag hoppas att min yngre syster inte kommer behöva gå igenom det jag gjort.

Nkatha var bara nio år när hon blev könsstympad, som en del av traditionen i hennes hemtrakter på den kenyanska landsbygden. Könsstympning är förbjudet enligt kenyansk lag men utförs fortfarande på många håll i landet.

– Många familjer upplever ett starkt socialt tryck att låta könsstympa sina döttrar. Det finns en förställning om att hon annars aldrig kan bli kvinna på riktigt. Men med könsstympningen följer många hälsorisker och för många också ett dagligt fysiskt lidande, säger Sara Österlund, rådgivare för barns och ungas sexuella och reproduktiva hälsa på Plan Sverige.

Det här gör Plan

Flickor som Nkatha behöver ofta hjälp att bearbeta sina traumatiska upplevelser och de långsiktiga negativa effekter som följer på könsstympningen. I Kenya och flera andra länder ger Plan psykosocialt stöd till drabbade flickor. Plan bedriver också ett omfattande preventivt arbete med att förändra de normer och attityder som upprätthåller den skadliga sedvänjan.

I kampen mot könsstympning samarbetar Plan med många olika aktörer, inte minst med de traditionella och religiösa ledare som är tongivande i de samhällen där många utsatta flickor bor. I Tharaka Nithi i östra Kenya samarbetar Plan med byäldste för att få deras stöd och på så sätt möjliggöra förändring. Dessa inflytelserika lokala ledare har själva fördömt könsstympning som tradition och bland annat uppmanat skolor att utbilda eleverna i farorna som kan följa med traditionen. Samarbetet med lokala ledare innebär förhoppningsvis även att den nationella lagen mot könsstympning som redan finns på plats stärks och följs.

*Nkatha heter egentligen något annat, namnet är taget för att skydda hennes identitet. Nkatha går i skolan och vill utbilda sig till läkare.

Av: Sanna Wolff, Plan Sverige


Vad är kvinnlig könsstympning?

Kvinnlig könsstympning är en procedur där man medvetet avlägsnar eller skadar delar av det kvinnliga könsorganet, utan medicinska motiv. Könsstympning kan orsaka svåra skador och livslångt lidande och utgör en extrem form av diskriminering av flickor och kvinnor. Fler än 125 miljoner flickor och kvinnor i världen lever med följderna av könsstympning.
Källa: WHO och Plan.