Att vända sårbarhet till kapacitet

El Salvador. Landet ligger mitt i Centralamerika och har ca 6 miljoner invånare. 95 % av befolkningen bor i områden där risken för naturkatastrofer är mycket hög. När man frågar vilka typer av risker som finns får man svaret ”vi har allt”: orkaner, jordskred, översvämningar, jordbävningar och tsunamier bara för att nämna några få. När man anländer till San Salvador så slås man inte bara av den frodiga växtligheten men även av att huvudstaden ligger intill en stor vulkan. Den är heller inte den ende store vulkanen i landet, en annan minst lika praktful, San Miguel, ligger några mil bort och är högaktiv. Det senaste utbrottet från den i 2013 resulterade i att fler än 5 000 personer fick evakueras.

Plan har arbetat i El Salvador sedan 1976 och har under de senaste 16 månaderna, via finansiering från EU:s katastrofprogram DIPECHO och stöd från Plan Sverige, arbetat med invånarna i samhällena som identifierats som mest sårbara för olika naturkatastrofer.

Riskreducerande utbildning i skolor

Riskreducering i skolan
En mur vid en skola utanför San Salvador som barnen har identifierat som farlig pga. att grunden inte är stabil. Muren kan rasa om det sker en översvämning eller jordbävning. Riskbedömningarna är en del av de katastrofriskreducerande projekten,

Vi besökte en skola där barnen hade fått lära sig att bedöma vilka olika faror de hade i sin skola. Barnen identifierade att taket skulle vid en kraftig storm kunna blåsa av och därför behövde förstärkas. En annan risk som barnen märkte ut på kartorna var muren runt skolgården. Den ansågs vara en fara eftersom den inte var stabil och skulle kunna ramla ned över barnen om det skedde en jordbävning eller översvämning.

Barn tillbringar en stor del av sin vardag i skolan, därför är viktigt att barnen får lära sig vad som är en fara och inte, för att minimera att de skadas i sin vardag eller vid en katastrof. Flickorna och pojkarna får lära sig att även om de är sårbara för vissa risker så har de kapaciteten att kunna hantera dem. Att veta vad man ska göra om katastrofen är ett faktum är a och o. I Plans program skapar man därför skolkatastrofkommittéer som övar olika scenarier som exempelvis evakuering.

Skolbarnen visar med stor inlevelse hur man ger första hjälpen.
Skolbarnen visar med stor inlevelse hur man ger första hjälpen.

Genom att utbilda barnen och öka deras kunskap bygger man upp en medvetenhet i samhället då barnen tar med sig kunskapen hem till familjerna och övar exempelvis första hjälpen på föräldrar och syskon.

Under programmet utvecklade Plan El Salvador, tillsammans med sin partner och utbildningsministeriet, utbildningsmaterial till vuxna och civilskyddsmyndigheterna men även barnvänliga versioner. Ett exempel är El volcán som via illustrationer berättar för ett barn vad en vulkan är, farorna med den och vad man ska göra vid ett utbrott.

Invånarna i Jardines del Colón delar på ansvaret

En tidig varningsmodell för att mäta risken för översvämningar vid en flod utanför San Salvador. Grön indikerar ingen fara, orange varning och röd evakuera.
En tidig varningsmodell för att mäta risken för översvämningar vid en flod utanför San Salvador. Grön indikerar ingen fara, orange varning och röd evakuera.

Dagen efter begav vi oss till ett litet samhälle utanför San Salvador, som tidigare drabbats hårt av översvämningar.  Där träffade vi en liten grupp bestående av kvinnor och män i olika åldrar. De presenterade sig var och en för sig och berättade stolt om sina titlar och sin roll i den lokala katastrofkommittén. En person var t.ex. ansvarig för att varje dag kontrollera risken för översvämning genom att avläsa vilken nivå vattnet är på enligt den tre gradiga skalan som är målad på broväggen. Grön nivå innebär ingen fara, men orange innebär att personen måste informera kommittén om att vattennivåerna börjar bli farliga och att man behöver varna och förbereda dem som bor i högriskområdena för eventuell evakuering om vattnet stiger till röd – vilket innebär att floden kommer att översvämmas.

En kvinna i katastrofkommitten berättar om riskkartläggningen och resurskartläggningen som deras samhälle gjort för att minska sårbarheten och öka beredskapen. Stora delar av samhällets invånare i Jardines de Colón deltog i kartläggningsövningen.
En kvinna i katastrofkommitten berättar om riskkartläggningen och resurskartläggningen som deras samhälle gjort för att minska sårbarheten och öka beredskapen. Stora delar av samhällets invånare i Jardines de Colón deltog i kartläggningsövningen.

I samhället Jardines de Colón har man identifierat att översvämning är den största faran. På kartan har man markerat ut farliga områden, vilka hus som lider störst risk för att svämmas över samt vilka resurser samhället har – exempelvis i form av sjukvård. På kartorna markeras även evakueringsvägar och återsamlingspunkter ut. Invånarna utbildar varandra och delar på ansvaret tillsammans.

I kommittén finns en person med uppgift att larma om fara och kontakta andra byar nedströms för att varna dem samt kontakta civilskyddsrepresentanter i distriktet för hjälp. Gruppen berättade entusiastiskt vad de lärt sig av Plan – att de nu själva kunde mäta, planera för evakuering och minska riskerna för översvämning genom att inte kasta sopor eller annat i floden och liknande. Deras stolthet gick inte att ta miste på och att de involverade både unga och gamla i alla processer, vilket är mycket positivt!

Naturkatastrofer kommer alltid att ske med varierande kraft. Klimatförändringarna har gjort att t.ex. styrkan och intensiteten av orkaner kommer att öka vilket i sin tur generar, förutom starka stormar, även kraftigare regn och översvämningar och jordskred. Nyckel till att rädda liv och resurser är att säkra att alla (från barn till äldre) utbildas inom riskhantering och har kunskap om sitt områdes specifika risker och vad de är sårbara för så de kan både minimera riskerna samt förbereda sig med beredskapsplaner om katastrofen är ett faktum.

Plan arbetar idag aktivt med katastrofriskreducerande program i fler än 20 länder, där flickor och pojkars rättigheter och deltagande är i centrum av alla aktiviteterna.

Av: Olivia Forsberg, Rådgivare i katastrofriskhantering, Plan Sverige

En hälsning från Plan Sveriges volontärer på Peace & Love

Det är en sommarkväll i juni, natthimlen har öppnat sig och regnet öser ner över publikhavet som står och njuter till melodierna från Sveriges största rockband. Samtidigt som Plantältet står igenbommat i väntan på morgondagens insats sjunger Jocke Berg ”det enda som är säkert är att jag kan se dig”.

I dag är det måndag, ny vecka och vi är nu hemkomna från fem fantastiska dagar med Plan Sverige på Peace and Love. Jag är Kristin och tillsammans med min goda vän Josefine bestämde vi oss för att hänga med Plan Sverige på festival. I rollen som volontärer ville vi vara med och påverka för en bättre värld där barns förutsättningar till ett värdigt liv är en hjärtefråga för oss. Att se och belysa människors olika situationer och förutsättningar har varit återkommande diskussioner under tiden vi stått i tältet för att informera och sprida kunskapen om hur barn i Plans programländer påverkas av klimatförändringar och naturkatastrofer. Glatt överraskade märkte vi snart att engagemanget för klimatfrågor var stort. Vi åkte dit i tron om att informera, vilket vi också gjorde, men aldrig hade vi trott att vi skulle återvända till Göteborg så fyllda med energi som smittat av sig från den närvaro som människor i vår närhet uttryckt och visat i frågor om barns rättigheter och hur klimatet påverkar deras situation.

I ett rus av lycka lämnade vi igår festivalen i Borlänge. Att på detta sätt fått chansen att lära känna Plan och det otroliga engagemang som finns för att barn ska få vara barn och växa upp i en miljö där de har förutsättningarna att leva ett värdigt liv har varit en fantastisk upplevelse för oss. Mycket av den information som vi belyst är saker som de flesta redan vet men ändå inte gör någonting åt. Vissa lata dagar är jag en av dem. Och det är ingenting som jag är stolt över. Problemen kan många gånger kännas så stora och överväldigande att det är en enklare väg att inte se det. Att på detta sätt blunda inför vår och våra medmänniskors framtid löser dessvärre inte problemen. Att ignorera varandra är inte lösningen. Ingen kan begära av någon att hen ska rädda hela världen men genom att öppna upp ögonen och se varandra kan vi göra medvetna val som vi kan stå för. Det är vårt ansvar. I ett tidigare blogginlägg skriver Fredrik Karlsson om situationen i Niger ”De som nu ska bo i lägret behöver känna att de kan påverka sin situation, att de själva har resurser till att fortsätta leva så gott som möjligt.” Detta är ord som även gäller oss som inte är direkt drabbade av svält, förtryck eller naturkatastrofer. Skillnaden är att vi kan välja att se det eller välja att blunda för det.

Att se handlar om att vara medveten om vilka problem som finns och vad vi kan göra bättre men även vad vi faktiskt gör för att bidra till en bättre värld. Med detta inlägg vill vi inte bara belysa allt som borde göras eller inte görs utan framförallt vad som faktiskt görs. Vilka fantastiska människor som finns i vår omvärld som faktiskt handlar för att världens barn ska få ett mer värdigt liv att leva för. Tack för att ni finns. Ni inspirerar oss till att vilja se och göra någonting åt det som vi ser!

Kristin och Josefine