Barnens behov är grunden för Plans insatser i Nepal

Systrar utanför förstörd skola

Lördagen den 25 april drabbades Nepal av en kraftig jordbävning. En andra jordbävning skakade landet den 12 maj. Över 600 000 hem förstördes och fler än 8 800 människor dog.

Plan påbörjade omedelbart katastrofinsatser efter den första jordbävningen. Vi har nått ut med nödhjälp till närmare 196 000 personer. Hittills har vi bland annat delat ut över 46 100 tältpaket, 32 650 matpaket (med mat för upp till tio personer i en vecka), 42 650 vattenreningstabletter och 30 580 vattenpaket.

Var i Nepal arbetar Plan?

Vi har främst arbetat i Dolakha och Sindulpalchowk. Det är två av de hårdast drabbade områdena. Vi arbetar också i Katmandudalen och i Sindhuli och Makwanpur.

Varför valde ni de områdena?

Direkt efter jordbävningen såg vi att Dolakha och Sindulpalchowk var två av de hårdast drabbade områdena. Samtidigt hade ingen annan hjälporganisation priorierat just dessa områden och Nepals regering behövde mycket hjälp där.

Hur har jordbävningen påverkat barnen?

3,2 miljoner barn har på olika sätt påverkats av jordbävningarna. Många av dem har förlorat sina hem och bor nu i enkla tält. Det lever under svåra förhållanden med begränsad tillgång till rent dricksvatten, toaletter och sjukvård.

25 000 klassrum har förstörts i jordbävningarna. På grund av detta kan många barn inte gå i skolan och missar därför viktiga delar av sin utbildning.

Hur jobbar Plan för barnen i Nepal?

Plan började tidigt upprätta barnvänliga platser. I dag har 62 stycken startats och nått ut till över 12 000 barn. Här får de tid till lek, sång och psykosocialt stöd. De barnvänliga platserna ger barnen en möjlighet att återhämta sig från trauman efter jordbävningen.

Plan har också upprättat 166 tillfälliga skollokaler för att säkerställa att barn kan återvända till skolan. De tillfälliga byggnaderna består av två klassrum och har plats för upp till 120 elever.

Vilka är barnens behov?

Vattenpaket

Vi har intervjuat 1 800 barn om deras främsta behov. De behöver bättre bostäder, tillgång till utbildning, rent vatten, sanitet och sjukvård.

Varför frågar ni barnen?

Vuxna antar ofta att de känner barnens behov bäst, men barnen har en egen röst och egna svar. Ofta har de andra behov än vad vuxna tror.

Barn har rätt att tillfrågas om beslut som rör dem. Arbetet att återuppbygga Nepal kommer bli lika mycket deras som de vuxnas. Därför måste barnen få en chans att påverka återuppbyggnadsprocessen.

Vilka risker står barn inför?

I katastrofer löper barn större risker att utsättas för olika typer av övergrepp. 41 % av alla barn i Nepal gifter sig innan de fyller 18 år. Efter stora katastrofer ökar vanligtvis antalet barnäktenskap snabbare.

Barn riskerar också att utsättas för människohandel, drabbas av sjukdomar och att tvingas hoppa av skolan permanent.

Vad kommer Plan göra nu?

Under de kommande månaderna skiftas mycket av vårt fokus från akuta insatser till långvarig återhämtning. Vi arbetar för att barns röster ska bli ett stöd under återuppbyggandet av landet.

Vi kommer att fokusera på utbildning, hälsa, trygga hem och sanitet – viktiga områden som barnen har identifierat.

Har arbetet hittills varit lyckat?

Varje dag ser vi hur hjälpen kommer till nytta för barn och deras familjer. Vi är glada över att ha nått fram till 196 000 personer, men samtidigt vet vi att mycket mer behövs. Arbetet att återuppbygga Nepal har bara börjat och vi kommer behöva ännu mer stöd.

Hur kan jag hjälpa?

SMS:a JORDBÄVNING till 72910, så skänker du 100 kronor. Du kan även ge en gåva direkt med ditt betalkort eller sätta in ett bidrag på Plusgiro 90 07 31-1 eller Bankgiro 900-7311. Märk inbetalningen ”jordbävning”.

Dagen då hela min värld förändrades

Asmita

”Jag var väldigt rädd och trodde att allt och alla omkring mig skulle dö. Hela marken skakade, det lät så högt. Jag kunde inte sova på hela natten”, berättar Asmita, tio år och fadderbarn i Plan. Hon bor med sin familj i Ratmate i centrala Nepal.

Under jordbävningen den 25 april förstördes huset där Asmita och hennes familj bodde. Deras get blev kvar inomhus och krossades till döds.

Huset där Asmita bodde

Lyckligtvis var Asmita och hennes familj ute, men alla deras ägodelar och mat förstördes. Allt var trasigt och låg utspritt runt deras förstörda hus.

”Nu är jag orolig över att inte kunna gå i skolan för alla mina böcker förstördes och begravdes inne i huset”, säger Asmita.

Hennes familj har bett om presenningar att använda som tält, så att de kan sova tillsammans och på en säker plats. Några av deras grannar har också fått enklare skydd.

Asmitas familj i tillfälligt skydd

För mindre än en månad sedan åkte Asmitas pappa iväg utomlands för att tjäna pengar till familjen. För att ha råd med resan tog han ett stort lån. Det har lett till stora påfrestningar för familjen. Asmitas farmor, Sukmaya Syantang, berättar med tårar i ögonen att hon knappt kunde försörja familjen med den lilla bit mark de ägde innan jordbävningen.

Nu är marken helt förstörd. Det enda som återstår är några kilo spannmål som Sukmaya lyckades ta hand om.

”Vi vill att vårt hem ska byggas upp så snabbt som möjligt. Vi vill att våra liv ska återgå till det normala igen”, säger Asmita.

Det är bara några dagar sedan jordbävningen drabbade Nepal, men Asmitas liv har vänts upp och ned. Detta är bara början på en lång väg till återhämtning för hennes familj. Deras hem behöver återuppbyggas och Asmita måste kunna återvända till skolan.

Så kan du stödja

Av: Daniel Claesson, Plan Sverige

Hallå där Fredrik Karlsson…

Fredrik Karlsson. Foto: Sofia/Plan

Hallå där Fredrik Karlsson, Katastrofsamordnare, som är på plats i Niger.

Vad ska du göra där?
– Plan Sverige har nyligen tagit emot pengar, både från Sida och från allmänheten, för insatser i Niger. Anledningen är den matbrist som vårens svåra torka medfört. Situationen har förvärrats av att tiotusentals flyktingar kommit över gränsen från det konfliktdrabbade grannladet Mali. Plan Niger genomför nu insatser för att lindra nöd och rädda liv i den svårt drabbade västra delen av landet. Jag är här för att se hur de pengar som Plan Sverige förmedlat används på plats och för att lära mig mer om situationen och se hur Plan Sverige bäst kan bidra till insatserna.

Hur länge blir du där?
– I två veckor.

Hur känns det att vara på plats?
– Det känns allvarligt. Plans insatser i området handlar om människors överlevnad, så allvar är den dominerande känslan.

Vilka är dina förhoppningar med resan?
– Att förstå situationen i området bättre. Att få ett ansikte på de som jobbar med insatserna. I förlängningen är förhoppningen att kunna bidra till att Plan Sverige får in mer pengar till Sahel och till att pengarna gör mesta möjliga nytta.

Vad kommer du blogga om?
– Jag hoppas kunna dela med mig något litet av intryck och aha-upplevelser. Vad det blir får vi se helt enkelt.

Vill du bidra till Plans katastrofarbete i Sahel?

  • Sms:a KATASTROF till 72910 och bidra med 50 kr.
  • Sätt in ett bidrag på något av våra 90-konton: Pg 90 07 31-1 eller Bg 900-7311. Märk inbetalningen med ”Sahel”
  • Besök vår gåvoshop och ge 100 kronor.
  • Du kan också bidra till arbetet i Sahel genom att bli katastroffadder. Tack för ditt stöd!

/Sofia Carlberg

Rapport från Klimatsmarta barn-projekt i Filippinerna

CECILIA I FILIPPINERNA Filippinerna är ett väldigt utsatt land när det gäller naturkatastrofer och 2011 drabbades landet av flest katastrofer i världen. De fattigaste samhällena på landsbygden drabbas mycket hårt när en katastrof sker. De saknar ofta kunskap och utrustning för att kunna förebygga risker eller agera när en katastrof inträffar. Plan Sverige har under ett par år stött projekt som syftar till att förebygga riskerna inför naturkatastrofer och bygga upp en beredskap i samhällena så att de själva kan agera snabbt och effektivt när en katastrof sker. Projekten har bedrivits i samhällen på norra delen av ön Samar och södra delen av ön Leyte. När kraftiga skyfall drabbade båda öarna i slutet av 2010 var det väldigt tydligt att de samhällen som varit en del av dessa projekt tillsammans med Plan hade klarat sig mycket bättre och skadorna blev inte lika stora som i andra samhällen.

Tack vare de goda resultat som uppnåtts beslutades det för knappt ett år sedan att projektet skulle fortsätta och Plan samarbetar nu med 21 nya samhällen i norra Samar och södra Leyte. I måndags fick jag möjlighet att besöka en skola på södra Leyte och prata med eleverna om hur de tagit del av projekten.

När det regnar mäter eleverna hur mycket regn som fallit två gånger per dag och för loggbok
När det regnar mäter eleverna hur mycket regn som fallit två gånger per dag och för loggbok

Eleverna har fått utbildning i första hjälpen
Eleverna har fått utbildning i första hjälpen

Projekten fokuserar specifikt på att bygga kapaciteten hos barn och ungdomar och därför sker många aktiviteter i skolan. Trots att det är sommarlov ställde några tappra elever och lärare upp på att träffa mig och berätta om projektet 🙂 Eleverna har bland annat dokumenterat vilka risker som finns i deras område, hur dessa kan förebyggas och sedan har de arbetat tillsammans för att förebygga dessa. De har också gjort olika evakueringsövningar beroende på om det kommer ett alarm om jordbävning, tyfon etc. Skolan har också fått flera första hjälpen kit och eleverna har lärt sig att använda dessa.

Elliott är 11 år och vill bli läkare när han blir stor
Elliott* är 11 år och vill bli läkare när han blir stor

Sedan eleverna deltagit i dessa utbildningar har det lyckligtvis inte skett någon katastrof men de har ändå haft användning för sina kunskaper.

– En gång ramlade en klasskompis på skolgården och fick ett sår på knät. Då hjälpte jag och en annan kompis honom. Vi tvättade såret med vatten och sedan la vi ett bandage över såret som vi lärt oss. Sedan bar vi honom till skolsköterskans rum, berättar Elliott.

– Vi känner oss mer trygga nu när vi vet mer om det här. Om det regnar mäter vi hur mycket regn som fallit och sedan har vi lärt oss hur många milliliter per timme som är normalt, i riskzonen eller dags för evakuering.Vi skriver ner våra mätningar i en loggbok så att vi vet till nästa år när vi ska vara förberedda på kraftigt regn.

Josie är 11 år och vill bli lärare när hon blir stor
Josie* är 11 år och vill bli lärare när hon blir stor

Det är inte bara eleverna som gynnas av dessa utbildningar, utan hela samhället. Eleverna för sin kunskap vidare till sina familjer.

– Hemma berättar jag för mina småsyskon vad jag lärt mig. Om det kommer ett alarm för en jordbävning ska vi ta oss till en öppen plats så snabbt som möjligt. Om det är försent så ska vi ta skydd under tex ett bord så att vi inte riskerar att skadas om taket skulle rasa in, berättar Josie.

– Vi har lärt oss att alltid ha en väska redo med viktiga saker som ficklampa, regnrock, varma kläder m.m. om vi måste lämna vårt hus. Det visste inte mina föräldrar innan men nu har vi väskor redo för hela familjen.

Maria Lisa är skolsköterska på åtta skolor
Maria Lisa är skolsköterska på åtta skolor

– Jag är på en skola per dag så det känns tryggare för mig att veta att eleverna har den här kunskapen och kan hjälpa till om det sker en olycka, speciellt de dagar då jag inte finns på plats. Några elever har också fått extrautbildning och vi kallar dem ”Little doctors” och de har lärt sig mer saker utöver första hjälpen, berättar Maria Lisa.

– Både jag och lärarna på skolan har märkt att eleverna verkligen har utvecklats tack vare de här utbildningarna. De tar fler initiativ i utbildningen i stort och de har fått ett mycket bättre självförtroende. Plan har visat oss att eleverna kan göra så mycket på egen hand bara de får rätt stöd, kunskap och uppmuntran från oss.

– Vi vuxna har ju också lärt oss väldigt mycket och vi har förmedlat våra nyfunna kunskaper till våra egna familjer och till föräldrarna på föräldramötena. De här projekten gynnar hela samhället och jag är övertygad om att vi kommer att kunna klara av nästa katastrof som sker på ett bättre sätt nu när vi är mer förberedda och vet hur vi ska agera tillsammans.

Trots att jag så klart vet att det är precis såhär Plan arbetar, att bygga kapaciteten hos barn och unga, så blir jag alltid så glatt överraskad när jag ser hur väl det fungerar. Eleverna kan så mycket redan men visar att de vill lära sig mer. När de dokumenterade riskerna på skolan tänkte de inte bara på risker med naturkatastrofer, flera av eleverna påpekade att det bland annat fanns vassa metallkanter på skolgården och spikar som stack fram. Tack vare att de uppmärksammade det har skolgården nu blivit mer säker. De var så duktiga när de demonstrerade hur man tar hand om en knäskada. De berättade precis hur såret ska tvättas, hur förbandet ska läggas och hur de sedan bär den skadade till skolsköterskans rum. Jag funderar för mig själv om jag kunde det där när jag var 11 år?

//Cecilia Karlén