Rundtur i Bikaner

FADDERRESAN I INDIEN Äntligen en välbehövlig sovmorgon. Alla fick sova ut och efter frukost var det dags att se lite mer av Bikaner. Vi åkte till det stora Junagarhfortet där många maharajor bott. Fortet var lite förfallet men vissa delar var väldigt väl skötta. Mycket fina mönster på både golv, väggar och tak och en del var klätt i bladguld. Det tog nästan en och en halv timme att gå igenom hela fortet.

Guldmönster i taket
Guldmönster i taket
Det mäktiga Junagarhfortet som stod klart 1594
Det mäktiga Junagarhfortet som stod klart 1594

Efter fortet tog vi en tur på marknadsgatan. Det är verkligen helt annorlunda från hemma – ingenting går att känna igen. På gatorna trängs människor med bilar, rickshaws och cyklar. Sedan har vi alla djur – kor, kameler, getter, hundar, åsnor och hästar. Ett otroligt kaos! Men väldigt kul att se.

Vanlig syn i Indien - en ko mitt på vägen
Vanlig syn i Indien – en ko mitt på vägen
Kameler, motorcyklister, gångtrafikanter och rickshaws - allt på en gång!
Kameler, motorcyklister, gångtrafikanter och rickshaws – allt på en gång!

Efter lunch hade vi en fri eftermiddag. Några i gruppen hade hört talas om ”råttemplet”. Ett gammalt tempel där flera tusen råttor trängdes. Många pilgrimer vallfärdar dit och skulle man bli uppäten av råttorna kommer man till gudarna sägs det.

Själv tog jag och Dick en till tur på marknaden, vi hade inte fått nog. Vi gick runt i tre timmar och bara tittade på allt och gick in i gränd efter gränd som verkade spännande. En gata döpte vi till hello-gatan. Alla hejade och kom fram och ville fråga var vi kom ifrån och ta i hand.

Gatan där alla hälsade
Gatan där alla hälsade

Själv har jag blivit väldigt fascinerad av kamelerna. Så fort jag ser en dyker kameran upp.

Ståtlig kamel
Ståtlig kamel

Stämningen i gruppen är på topp! Nu har vi lärt oss alla namn och vi börjar lära känna varandra lite. Imorgon åker vi tåg tillbaka till Delhi och dagen därpå blir det spännande igen, då ska vi besöka projekt och fadderbarn i Plans urbana fältområden i Delhi.

//Cecilia Karlén

Dags för projektbesök!

FADDERRESAN I INDIEN Så var det äntligen dags, huvudmålet för resan, att besöka Plans projekt och träffa fadderbarnen. Idag var det fältkontorsområdet Bajju som stod på tur och där hade faddrarna Birthe och Rolf, Agneta och Björn och Anders sina fadderbarn. Vi delade upp oss i tre grupper, hoppade in i varsin bil och åkte till vardera by.

Jag och fyra faddrar till åkte med Birthe och Rolf för att träffa deras fadderbarn. De har varit faddrar till henne i flera år och hon är nu sjutton år gammal. När vi kom fram sprang det direkt fram ett gäng barn till bilen och hälsade oss välkomna. Sedan gick vi till familjens hus och där blev vi välkomnade på traditionellt vis med en röd prick i pannan och kvinnorna fick en sjal och männen en turban.

Birthe och Rolf hälsas välkomna av familjen

Katarina välkomnas med en röd prick i pannan
Katarina välkomnas med en röd prick i pannan

Plan har, tillsammans med den lokala organisationen URMUL, funnits i den här byn i många år och det märktes. Familjens hus var väldigt fint och det verkade ha det bra ställt.

Vi fick också besöka ett lite hus där det hölls en form av förskoleverksamhet för de mindre barnen. De sjöng en räknevisa för oss och visade lite olika lekmaterial som de hade för att barnen skulle lära sig att räkna och kunna alla bokstäver.

Glada barn i förskolan
Glada barn i förskolan

Sedan träffade vi byns kvinnogrupp. Det var ett gäng färgstarka kvinnor som ville bli mer självständiga och det blir man genom att ha en egen inkomst. Kvinnorna hjälptes åt och förpackade mjölkersättningspulver till spädbarn bland annat. För det fick de betalt av staten och pengarna sparade de gemensamt i gruppen. Sedan bedrev de mikrolånsverksamhet, så den som lånade pengar fick betala tillbaka med ränta. Pengarna som gruppen har har visat sig mycket användbara i just det här området. Rajasthan består till stor del av öken. Det är svårt att bruka jorden och det regnar mycket sällan. Men ungefär vart fjärde eller femte år kommer det rejäla regn som gör jorden bördig. Då är det bra att snabbt kunna få loss lite pengar att köpa utsäde för så att man kan ta vara på den bördiga jorden och få en bra skörd. Kvinnorna ställde också många frågor till faddrarna. De undrade hur vi lever i Sverige och vad vi jobbade med.

Färgstarka kvinnor på många olika sätt!
Färgstarka kvinnor på många olika sätt!

Till sist fick vi träffa den nystartade barnklubben. De startade i september och visade upp sina fint handskrivna mötesprotokoll. De läste upp för oss sitt första protokoll där de deklarerade att gruppen skapats och att den har 18 medlemmar. De räknade sedan upp vilka rättigheter barn har ex. rätten till liv, hälsa och skydd. Sedan hade de identifierat flera områden där de inte tyckte att deras rättigheter tillgodoses. Exempelvis så fick de inte tillräckligt med näringsrik mat, de flesta barnen får inte grundläggande vaccinationer och de har inget stängsel runt sin skolgård.

Birthes fadderbarn gjorde en fantastisk hennamålning på hennes hand
Birthes fadderbarn gjorde en fantastisk hennamålning på hennes hand
Även Ilse fick ett konstverk på sin hand
Även Ilse fick ett konstverk på sin hand

Efter ett par timmar i byn hoppade vi in i bilen igen och åkte till en flickskola. Där träffade vi resten av gruppen som alla hade haft det bra på varsitt håll. De hade också besökt barnklubbar och några besökte ett hälsocenter. Skolan vi besökte fanns till för flickor som hoppat av eller aldrig tidigare fått möjlighet att gå i skolan. De bodde alla på skolan och fick alla måltider där. De hade en egen köksträdgård där de odlade grönsaker. Alla tjejerna verkade väldigt glada och när vi frågade om de gillar skolan räckte alla upp handen i luften. Vi sjöng och gestikulerade fram imse vimse spindel och de kontrade med en jättefin sång. Sedan var det lite frågor från båda håll och sedan var det dags att säga adjö.

Vi frågade om de gillade att gå i skolan, svaret ser ni på bilden :)
Vi frågade om de gillade att gå i skolan, svaret ser ni på bilden 🙂

Innan dagen var slut hann vi med en snabb presentation på Plans lokala kontor och där fick vi också möjlighet att köpa handsydda och broderade tunikor som var gjorde av några familjer som migrerat ifrån Pakistan och fått stöd ifrån Plan URMUL.

Lokalt broderade kläder inhandlas
Lokalt broderade kläder inhandlas

Alla är helt slut men så glada efter en fantastisk dag med många positiva intryck!

Som sagt vi älskar Indien <3

//Cecilia Karlén

Äntligen framme i Indien!

FADDERRESA I INDIEN Efter en lång flygresa med några få timmars sömn landade vi i Delhi den 3 oktober tidigt på morgonen. Vi blev mötta av den lokala reseguiden och begav oss direkt till hotellet. Men det blev ingen sömn, efter frukost blev det en guidad tur genom de gamla kvarteren i Delhi. Där fick vi bland annat besöka Indiens största moské, India gate och se presidentpalatset.

Indiens största moské - Jama Masjid
Indiens största moské – Jama Masjid
Gata i New Delhi
Gata i New Delhi
India gate
India gate

Väl tillbaks till hotellet blev det lite efterlängtad vila innan vi på eftermiddagen åkte till Plan Indiens huvudkontor. Där blev vi väl mottagna av personalen och fick en spännande introduktion till Plans verksamhet i landet.

Hela gänget på möte hos Plan Indien
Hela gänget på möte hos Plan Indien
Munira Vaid, Senior Sponsorship Manager, visar var i Indien Plan har sina projekt
Munira Vaid, Senior Sponsorship Manager, visar var i Indien Plan har sina projekt

Efter middagen fick vi alla en välbehövlig natts sömn innan vår vidare färd skulle starta mitt i natten nästa dag.

4.30 var det väckning. Eller ja, vi hade beställt wake-up calls som aldrig ringdes förens jag själv ringde till receptionen och bad dem ringa runt till alla. Nåväl, alla i gruppen var väl förberedda och hade ställt egna alarm. Vi kom iväg 5.30 som planerat och åkte buss ut i ett kolsvart Delhi. Vi hade gott om tid men en container skulle ställa till det rejält för oss. Vi skulle nämligen åka med tåg ifrån Delhis äldsta tågstation och dit fanns det inga breda vägar utan bara smala gator. Den gatan vår buss hade svängt in på visade sig ha en container på höger sida som gjorde att vi inte kunde köra vidare. Men vår handlingskraftiga guide tillsammans med chaufför och andra bilförare tog i för kung och fosterland och flyttade på containern så att vi kunde köra vidare. Den sista biten fick vi dock gå och vårt bagage fick åka minibuss. Klockan sju var alla faddrar och väskor på tåget och fem minuter senare lämnade vi stationen. PUH!

Här ser ni hur nära containern stod
Här ser ni hur nära containern stod

Tågen är låååånga i Indien, minst 20 vagnar
Tågen är låååånga i Indien, minst 20 vagnar

Så här såg det ute inne i vagnen
Så här såg det ute inne i vagnen

En åtta timmar lång tågresa tog oss från Delhi genom staten Rajasthan och fram till vår slutdestination – Bikaner. Här bor vi nu på ett fantastiskt fint hotell som är ett ombyggt maharadjapalats. Vi är alla spända och pirriga inför morgondagen då det blir de första besöken med Plan i fältkontorsområdet Bajju. Vi ska bland annat besöka barnklubbar, en mikrofinansgrupp för kvinnor och ett hälsocenter.

Vårt fina palats
Vårt fina palats

Många har sagt att man antingen älskar eller hatar Indien, det finns ingen mellanväg. Vi har det i alla fall klart för oss – vi älskar Indien! =)

//Cecilia Karlén