Det kom ett brev från Indien

Det här är Pushpa. Du kanske känner igen henne från våra filmer? Eller Plan-galan En kväll för världens döttrar, där du kunde se hur Magnus Samuelsson med dotter besökte Puspha.
Det här är Pushpa. Du kanske känner igen henne från våra filmer? Eller från Plan-galan En kväll för världens döttrar som sändes 8 mars? Där kunde man se hur det gick när Magnus Samuelsson hälsade på hemma hos Pushpa.

BECAUSE I AM A GIRL Har du sett vår film som rullar i reklampauserna på tv? Med flickan som pratar om sin farliga väg till skolan, och hur hennes dröm är att utbilda sig? Flickan finns på riktigt. Hon heter Pushpa, är 13 år och bor i Indien. Igår kom ett brev från henne:

PushpasLetterHindi4

Skrivet på hindi såklart, men översatt lyder det så här;

Kära Plan Sverige,

Hälsningar!

Jag är Pushpa, skriver till er från min by.  Jag och mina familjemedlemmar mår bra och hoppas att ni också gör det. Det här är för att säga tack, från min familj och människorna i min by för att ni producerat en dokumentärfilm om utbildning och flickors rättigheter i vår by. Jag är väldigt glad att få vara med i filmen. Mina studier går bra. Jag är glad att berätta att mina äldre systrar Durga och Dhanwanti gifter sig i april i år.

Tack.

Pushpa.

Värmer hjärtat – eller hur?

ps. Här är klippet med Pushpa,

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=No7W5rQ7JNw&w=640&h=360]

/Ammi Bohlin, projektledare marknad

Plan Indien och FN arbetar för att stoppa det sexuella våldet

skolflickor Indien


BECAUSE I AM A GIRL Ingen kan väl ha missat den fruktansvärda gruppvåldtäkten av en ung kvinna i Indiens huvudstad New Delhi strax innan jul? Kvinnan dog senare av skadorna efter den misshandel som förövarna utsatte henne för och reaktionerna i Indien och världen över har varit starka. Framförallt har röster höjts om att kvinnans ställning måste stärkas i det indiska samhället.

Plan i Indien stödjer de förslag som finns på snabbare rättegångar mot alla former av sexuella trakasserier och sexuellt våld mot flickor och kvinnor. Man uppmanar också den indiska regeringen att omedelbart genomföra reformer på en rad områden för att minska våldet mot denna utsatta grupp. Plans undersökningar visar att närmare 80 procent av flickor i Indiens storstäder upplever att sexuella trakasserier är ett av de största hoten i sin vardag. I New Delhi arbetar Plan tillsammans med FN för att skapa en säkrare stad för Delhis tonårsflickor. Fallet med den våldtagna unga kvinnan understryker ännu mer behovet av detta arbete.

Globalt bedriver Plan en rad projekt för att stärka flickors och unga kvinnors rättigheter. Det kan handla om små konkreta åtgärder som får stora positiva effekter för en ung kvinnas framtid eller att arbeta långsiktigt med att förändra djupt rotade negativa attityder gentemot kvinnor.

Ibland kan relativt enkla åtgärder bidra till långsiktiga lösningar. I Pakistan innebär en halv kilometer längre skolväg att 20 procent färre flickor går i skolan, då en oskyddad väg innebär en risk att utsättas för fara. 500 meter, en sträcka som kanske motsvarar avståndet mellan ditt hem och närmaste kiosk, kan vara skillnaden för en flicka att få utbilda sig eller att stanna i hemmet. Extra tydligt blir det för flickor i tonåren. Chansen för en flicka att fortsätta till högstadiet och gymnasiet minskar i takt med att avståndet till skolan ökar och ofta ligger dessa skolor långt ifrån flickans hem. I Pakistan har Plan bidragit till att det i vissa områden finns skolbussar som kör barn till och från skolan. Det har inte bara lett till att fler flickor går i skolan utan också att deras studieresultat har förbättrats.

Enkla lösningar som detta har fått positiva effekter. Ska vi få till en bestående förändring måste vi dock göra mer än så. En betydligt större utmaning ligger i att förändra negativa strukturer och attityder gentemot flickor.

Ett exempel på sådant arbete hittar vi i Indien. Sedan 2008 driver Plan kampanjen “Learn Without Fear” för att förhindra all form av våld i indiska skolor. Genom metoder som forumteater samlar man lärare, elever och skolledare för att diskutera frågor om våld i skolan. Under arbetets gång har man även fått in många berättelser från flickor som utsatts för sexuella trakasserier på sin väg till och från skolan. Flickornas berättelser har samlats i rapporter som Plan har delgett indiska myndigheter.

Vi kan inte ändra historia och fallet med den våldtagna och mördade kvinnan i New Delhi blev ett sorgligt avslut på 2012. Men vi kan skapa förändring för framtiden genom att oförtröttligt arbeta vidare med att stärka flickor och unga kvinnors rättigheter.

/Sanna Wolf, Projektledare Opinionsbildning på Plan

Vill du göra skillnad? Du kan stödja genom att bli fadder i Plan. Läs mer här! Jag vill läsa mer om Plans flickakampanj!

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=X5MmMxnpiEE?list=PLA112A2D0F59CE609&w=560&h=315]

TAJ MAHAL får avsluta resan för den här gången

FADDERRESAN I INDIEN Så var dagen äntligen kommen då vi skulle få se turistattraktionernas turistattraktion, palatsernas palats, kärleksbevisens kärleksbevis – Taj Mahal.
Vi gav oss av tidigt på morgonen för att undvika alla busslaster med turister som kommer senare på dagen. Helt plötsligt var vi bara där och hade det fantastiska Taj Mahal framför oss.

Mausoleumet sett ifrån ingången
Mausoleumet sett ifrån ingången

Det tog nära 22 år att bygga Taj Mahal, byggnaderna runtom och den stora trädgården.
Det tog nära 22 år att bygga Taj Mahal, byggnaderna runtom och den stora trädgården.

Ingången till Taj Mahal
Ingången till Taj Mahal

Taj Mahal uppfördes av mogulhärskaren Shah Jahan. Han byggde mausoleet efter att hans tredje fru avlidit då hon födde deras fjortonde (!) barn. Mausoleet, de kringliggande byggnaderna och trdägården stod färdiga år 1643. Taj Mahal är byggt i vit marmor. Numer ligger både Shah Jahan och hans fru begravda i mausoleet. Taj Mahal är alltså en gravplats.

Hantverkarna hade byggt ett eget Taj Mahal
Hantverkarna hade byggt ett eget Taj Mahal

Efter Taj Mahal åkte vi vidare till en affär och verkstad där de tillverkade olika föremål av marmor. Vi fick se hur de gjorde mönster i marmorn och fick veta mer om dess egenskaper. Ett fantastiskt hantverk.

En av kupolerna på Röda fortet
En av kupolerna på Röda fortet
Röda fortet
Röda fortet
Inne i fortet sprang det runt massor av små ekorrar Foto: Elvis Othman
Inne i fortet sprang det runt massor av små ekorrar Foto: Elvis Othman
Från fortet kunde vi se Taj Mahal på håll
Från fortet kunde vi se Taj Mahal på håll
Elvis fick superkrafter inne i fortet och kunde för en kort stund flyga!
Elvis fick superkrafter inne i fortet och kunde för en kort stund flyga!

Röda fortet eller Agra fort som det också kallas uppfördes redan år 1156. Under Akbar den store återuppbyggdes fortet och bygget slutfördes sedan under Shah Jahan år 1605. Fortet är byggt i röd sandsten. Indiens premiärminister håller den 15 augusti varje år ett tal till nationen ifrån fortet i samband med Indiens nationaldag.

Dagen efter var det dags att lämna Agra och bege oss mot Delhi igen. Resan började lida mot sitt slut. I Delhi hann vi med lite shopping på ett köpcentrum i city innan det var dags för avskedsmiddag.

Innan middagen samlades vi för att ge feedback till Plan Indien
Innan middagen samlades vi för att ge feedback till Plan Indien

Det har varit en helt otrolig resa. Så mycket uppleveleser och minnen för livet har vi fått på de här 18 dagarna. Även de små sakerna som att bara vandra runt på en marknad har varit en stor upplevelse. Vi har verkligen fått inblick i Indien och fått se och vara med om allt det positiva som landet har att erbjuda, och även det negativa som vägarna tex. Projekten vi har fått se har varit toppen. Det är så härligt att se dessa starka barn och vuxna som aktivt förbättrar sin livssituation med stöd ifrån Plan! Trots det ambitiösa reseprogrammet så har alla klarat av det med bravur. Nu i efterhand tror jag inte heller att någon skulle vilja välja bort någon del av resan. Det här var min första resa till Indien och jag är betagen. Indien är ett land som jag säkerligen kommer att åka till igen.

Jag och min kollega Dick vill avslutningsvis rikta ett stort tack till alla resenärer, Plan Indien med samarbetspartners och våra lokala guider. Danywaad! (som man säger på hindi)

Avslutar med en härlig bild på ett gäng härliga killar i Rajasthan!
Avslutar med en härlig bild på ett gäng härliga killar i Rajasthan!

//Cecilia Karlén

Mot Agra!

FADDERRESAN I INDIEN Idag var det dags att lämna Patna och åka vidare västerut till staden Agra där det världsberömda Taj Mahal ligger.

Men för en gångs skull behövde vi inte transportera oss så långt för att komma till flygplatsen så vi hann med lite sightseeing innan dess. Vid gårdagens middag hade vi kollat igenom de olika sevärdheter som finns i Patna och spannmålsgloben Golghar blev det vinnande förslaget. Golghar byggdes av en brittisk kapten 1786 som ett svar på den omfattande svält som drabbade Indien på 70-talet. I Golghar skulle 140 000 ton spannmål kunna förvaras till den brittiska arméns förfogande. Golghar har till idag dock aldrig använts i detta syfte.

Globen var dock lite mer imponerande i guideboken än i verkligheten
Globen var dock lite mer imponerande i guideboken än i verkligheten

Men från toppen var det fin utsikt över staden Patna
Men från toppen var det fin utsikt över staden Patna
Nästan hela gänget - från vänster Rune, Katarina, Anders, Owe, Jaana, jag, Elvis, Ilse och Lotty
Nästan hela gänget – från vänster Rune, Katarina, Anders, Owe, Jaana, jag, Elvis, Ilse och Lotty

På begäran blev det sedan lite shopping. Många affärer öppnade till vår besvikelse inte förrän klockan ett men när vi möttes en timma senare hade de flesta i alla fall en påse i handen. Sedan åkte vi till flygplatsen i Patna varifrån vi flög i ungefär 1 h 40 min tillbaka till Delhi.

Där mötte vi resten av gruppen som efter en längre bussresa flugit ifrån Lucknow till Delhi. De hade haft en bra gårdag med besök i fältkontoret Maharajganj där Marita fick träffa sitt fadderbarn.

Marita tillsammans med fadderbarnet Shanti och hennes familj
Marita tillsammans med fadderbarnet Shanti och hennes familj

Fem timmar senare och en tur på den nya motorvägen mellan Delhi och Agra var vi framme på hotellet. Middagen var redo och vi åt på en gång. Sedan var det dags för sömn och ladda batterierna inför morgondagens stora händelse TAJ MAHAL!!

//Cecilia Karlén

Sista fältbesöket för denna gång

FADDERRESAN I INDIEN Äntligen skulle vi få betalning för monsterbussturen vi åkte igår. Kl 8.15 kom tre lokala Plankollegor och hämtade oss på hotellet. Vi hoppade in i bilarna och drog iväg. Dags för lite mer bil – tre timmar närmare bestämt för att ta oss ut till byn.

Idag var det dags för Ilse och Owe att träffa sitt fadderbarn. Det var fullt med folk när vi kom fram. Vi blev välkomnade traditionellt med blomkransar och röda prickar i pannan. Deras fadderbarn var en glad liten tjej på 10 år. Efter att Owe berättat om Sverige för alla nyfikna gick de tillsammans med fadderbarnet och familjen till deras hus. Där visades det foton och bjöds på lite snacks. Ilse och Owe delade ut lite presenter och Ilse visade hur man gör de berömda armbanden 🙂

Medlemmar i barnklubben delade ut serier som de själva ritat
Medlemmar i barnklubben delade ut serier som de själva ritat
Ilse och Owe tillsammans med sitt fadderbarn Kiran
Ilse och Owe tillsammans med sitt fadderbarn Kiran
Kiran och familjen tyckte det var spännande att se bilder ifrån Sverige
Kiran och familjen tyckte det var spännande att se bilder ifrån Sverige
Det var många ville se hur armbanden ska knytas
Det var många ville se hur armbanden ska knytas
Ilse hade gjort armband till hela familjen
Ilse hade gjort armband till hela familjen

Sedan fick vi åka iväg lite hastigt. Allting blir tyvärr inte alltid som man tänkt sig. Ryktet om vårt besök hade spridit sig till andra byar och lokalinvånare därifrån hade också kommit denna dag. Flera av dem var upprörda över att inte deras by också fått stöd ifrån Plan. Några hade tyvärr också fått lite mycket innanför västen vilket bidrog till att stämningen blev lite obehaglig. Plans personal kände att vi inte kunde stanna längre och därför blev vi tvungna att ge oss iväg. Vi pratade om det senare och tyvärr har Plan inte obegränsade resurser så man har endast kunna etablera projekt i ett par byar i detta distrikt än så länge. Det har tyvärr skapat lite osämja med de byar som ännu inte får något stöd. Förhoppningsvis kan Plan utöka sitt stöd i distriktet så småningom men tills dess är tydlig information A och O.

Sedan åkte vi vidare till en annan by för att göra projektbesök. Här var det ännu mer folk på plats. Jättekul! Här blev vi välkomnade i kvadrat, ännu mer blomkransar och ännu mer prickar i pannan. Det såg ut som de flesta av oss råkat ut för någon olycka i ansiktet haha. Barnklubben bjöd på rollspel med tema hälsa. Barnen ville sprida information om vikten av att tvätta händerna ordentligt då det minskar risken för sjukdomar. Familjerna måste lägga pengar på att köpa tvål varje månad men den kostnaden är liten om man jämför med den för sjukvård om någon skulle bli sjuk. Den här typen av projekt är en av mina personliga favoriter. Samtidigt som det stärker barnen, ökar deras självförtroende och ger dem möjlighet att vara kreativa och uttrycka sig så sprider det livsviktig kunskap till samhället på ett enkelt och tillgängligt sätt.

Som sagt det var många som väntade på oss när vi kom till byn
Som sagt det var många som väntade på oss när vi kom till byn
Om man inte tvättar händerna ordentligt kan man bli sjuk som pojken på bilden här
Om man inte tvättar händerna ordentligt kan man bli sjuk som pojken på bilden här

Medlemmar från den lokala kvinnogruppen berättade om sin lyckosamma verksamhet. Det fanns även en barnrättskommitté i området med både barn, kvinnor och män som medlemmar. Avslutningsvis fick vi besöka den lilla förskolan och överlämna några gåvor.

Alla som är med i kvinnogruppen räck upp en hand!
Alla som är med i kvinnogruppen räck upp en hand!

Det kändes skönt att vi fick en så bra avslutning på dagen som tyvärr började lite konstigt. Imorgon har vi lite tid att se oss omkring i Patna innan vi måste bege oss till flygplatsen. Spannmålsgloben Golghar står på tur!

//Cecilia Karlén

250 km på mindre än två dagar

FADDERRESAN I INDIEN Dags att lämna hens helighet bakom oss och åka vidare. För att hinna med allt var vi tvungna att dela upp gruppen och göra projektbesök parallellt på två olika platser. Jag hoppade in i en buss tillsammans med nio faddrar.

Vi var förberedda på en lång tur, sju – åtta timmar. Men det skulle visa sig ta betydligt längre, konstigt va?

Vi började direkt ana ugglor i mossen när vi kör ut på ”motorvägen” och allt går smidigt. Inte så mycket trafik, vägen är förhållandevis bra och bussen kan köra på. Det kändes för bra för att vara sant helt enkelt.

Självklart var det så. När vi kommer fram till delstatsgränsen och snart ska resa in i Bihar så är det totalstopp. En strejk har brutit ut i stora delar av delstaten och nu blockerar demonstranter vägen in. Efter mycket oroande samtal ifrån lokala kollegor om att gränsen förmodligen inte kommer kunna korsas förens fem på eftermiddagen började jag känna mig rejält orolig. Men efter en timme kommer polisen och skingrar demonstranterna och vi kan köra vidare.

Demonstration vare här!
Demonstration vare här!

Chauffören tar en mindre väg nu istället för motorvägen för att undvika mer stopp. Den strategin skulle visa sig vara värdelös. Efter någon timma eller två är det stopp igen och denna gång fastnar vi nog närmare två timmar. Energin börjar tryta lite också eftersom det inte finns något vettigt ställe där vi kan stanna för lunch. Vår guide springer ut när det ges tillfälle och göder oss med bananer, äpplen och kex.

När vi trodde att stoppen skulle vara slut kommer det ett till. Denna gång inte för strejk utan för att den väldigt smala och orobusta bro vi strax ska passera inte klarar så mycket tung trafik samtidigt. Ytterligare en timmes väntan tickar förbi innan vi får ge oss av.

Trots dagens motgångar lyckas vi ändå skratta. Vår guide berättar att man aldrig säger hur långt det är i km utan i tid. Till Patna – mindre än två dagar!

Avslutningsvis kommer här lite härlig fakta:

Vi reste 250 km på ca 12 timmar. En fadder räknade ut att det motsvarar ungefär 20.8 km per timme. Det ni!

//Cecilia Karlén

Heligt värre!

FADDERRESAN I INDIEN Idag var det dags att lämna Rishikesh för att åka vidare söderut längs Ganges till hinduernas heligaste stad Varanasi. Det kändes väldigt fint att få flyga för en gångs skull. Men två inrikesflyg med god marginal gjorde ändå att hela dagen gick åt. Det var extra mycket säkerhetskontroller och det skulle stämplas och sättas lappar överallt. Några fick ta med vattenflaskor och andra inte. Några fick betala övervikt och andra inte. Skönt när det är konsekvent med andra ord!

Det känns väldigt bra i gruppen och alla verkar tycka att det fungerar toppen. Fick en fin komplimang av Katarina idag som sa ”Så fort jag träffade dig på Arlanda så slutade jag tänka, jag bara tittar efter dig och vet vad jag ska göra”. Låter ju ganska kul men det känns ju bra att de inte behöver tänka så mycket utan att de får den information de behöver ifrån mig och Dick.

Dagen därpå var det upp med tuppen som gällde, avfärd 5.15 för en båttur på Ganges. Vi skulle nämligen titta på de många rättrogna hinduer som tog ett dopp i floden i soluppgången.

Varanasi i morgonljus
Varanasi i morgonljus

Trots den tidiga timmen var det full aktivitet nere vid Ganges
Trots den tidiga timmen var det full aktivitet nere vid Ganges

Vi hoppade i en liten träbåt och vi blev rodda ut en bit ifrån land. Längs strandpromenaden fanns det flera trappor som ledde ner till floden där många hinduer satt och förberedde sig för att bada. Många hade olika ritualer för sig innan och medan de var i vattnet. Det finns många olika myter om floden och det sägs att den har speciella förmågor som gör att den som dricker av vattnet blir frisk. Dessutom sägs det att vattnets sammansättning håller floden ren trots allt skräp. Ingen av oss var trots det sugen på att ta ett dopp så efter båtturen åkte vi tillbaka till hotellet för frukost.

En magnifik soluppgång fick vi beskåda denna morgon
En magnifik soluppgång fick vi beskåda denna morgon
Ta med sig heligt vatten hem? Självklart!
Ta med sig heligt vatten hem? Självklart!

Sen tog några en tur till Sarnath, platsen där Buddha höll sin första predikan. Innan middagen var det dags för en båttur igen. Den här gången åkte vi rickshaw in till staden och gick sedan den sista biten till floden. Vi hoppade i vår båt och åkte först för att titta på de stora eldar som härjade vid strandkanten. Det är kremering som pågår. Kropparna smyckas ut med tyger och smycken, doppas i Ganges och sedan läggs de på bål. Det pågår kremering 24 h om dygnet då det är så många som vill bli ”begravda” på detta traditionella sätt vid Ganges.

Varanasi i skymningen
Varanasi i skymningen
En önskan skickas iväg
En önskan skickas iväg

Sedan var det dags för ytterligare en Aarticeremoni. Unga hinduer som utbildar sig till präster stod för showen. Det var fantastiskt att få vara med och titta på ceremonin i mörkret.

Eld i olika former verkade vara temat för kvällen
Eld i olika former verkade vara temat för kvällen

Nu dags för sängen, imorgon är det ytterligare en lång resväg med buss som gäller. Då delas gruppen på två och ena delen åker till Ghorakpur och den andra till Patna.

//Cecilia Karlén

Det var värt gårdagen!

FADDERRESAN I INDIEN Efter en kylig natt öppnar jag dörren till mitt rum och blickar ut över ett fantastiskt landskap. När vi kom igår var det kolsvart och vi hade ingen aning om vart vi hamnat. Men wow!

Godmorgon Garsain!
Godmorgon Garsain!

Vi var fem stycken på det här lilla stället och de två som drabbats igår kände sig bättre. Efter frukost var det dags att åka ner och se hur det var med resten av gruppen. Alla var på benen igen utom två som tyvärr fick stanna kvar på hotellet och vila upp sig. Det var svårt att planera och dela upp i grupper kvällen innan på grund av osäkerheten så nu när vi visste vilka som skulle med gjorde vi gruppindelning och gav oss iväg. Rune, som skulle besöka sitt fadderbarn idag, åkte iväg med fyra personer för en vandring på en timme enkel väg. Dick tog med sig ett gäng för att göra projektbesök. Slutligen åkte jag och två faddrar med Jaana och Elvis som också skulle hälsa på sitt fadderbarn denna dag.

Vi åkte bil i ca 10 min och sen blev det en liten vandring uppför i en kvart innan vi kom fram till byn. Byn låg längs bergsidan och allt var väldigt pittoreskt. Fina små hus och uteplatser med fint lagda stenar. Vi blev hälsade med en röd prick i pannan och en krans med blommor som vi fick runt halsen. Jaana kände direkt igen sitt fadderbarn Renu. Jaana har varit fadder till henne i nästan 15 år och hade väntat på den här dagen väldigt länge. Först gick vi till byns samlingsplats där de ställt upp soffor och stolar och gjort väggar av tyg runtom. Vi fick flera presentationer som berättade om projekten som Plan och den lokala samarbetspartnern SBMA bedriver i området. Här fanns många kvinnogrupper och det var kul att se att de tog för sig. De hade bland annat identifierat alkohol som ett stort problem då deras män ofta drack väldigt mycket vid offentliga tillställningar. De tog upp det här i byn och även på högre nivå och det har resulterat i att man inte har alkohol på offentliga möten eller fester längre. Plan har även stött skolor, barngrupper och gett flickor skolstipendier i området.

Här var det vi som var en del av underhållningen haha
Här var det vi som var en del av underhållningen haha

 

Efter alla presentationer var färdiga avslutade vi det hela med dans. Byns kvinnor drog igång en cirkeldans och vi var inte sena att hänga på.
Efter alla presentationer var färdiga avslutade vi det hela med dans. Byns kvinnor drog igång en cirkeldans och vi var inte sena att hänga på.

Sedan var det dags att gå vidare till Renus hus. De bodde en bit bort i ett fint litet hus med fantastisk utsikt över dalen. Vi blev bjudna på chai och lite tilltugg och Jaana och Elvis pratade med Renu. Hon kunde lite engelska vilket var roligt. Hon är 17 år gammal och studerar fortfarande, i den 11e årskursen. Renu tog fram en pärm och visade de brev och kort som hon fått ifrån Jaana och Elvis, det var väldigt uppskattat. Sedan fick Renu och familjen presenter av Jaana och Elvis.

Elvis knyter ett armband, som han gjort själv, runt Renus arm
Elvis knyter ett armband, som han gjort själv, runt Renus arm

Allt det roliga har tyvärr sitt slut och vi var tvungna att runda av och lämna Renu och familjen. Byns ”village mother”, som de kallade henne, var en mycket bestämd kvinna och hon upprepade ”Phir aana” åtskilliga gånger – Kom tillbaka!

Flera generationer samlade - Jaana, Renus mamma, Elvis, Renu och Renus farmor
Flera generationer samlade – Jaana, Renus mamma, Elvis, Renu och Renus farmor
Jaana, Renu och Elvis framför Garsains fantastiska landskap
Jaana, Renu och Elvis framför Garsains fantastiska landskap

Efter lunch besökte vi en skola där Plan och SBMA bland annat gett resurser till skolans Science activity center. Där fick vi alla de olika material som de hade på centret presenterat för oss av skolans team som tävlade i naturkunskap mot andra skolor.

Tjejerna visar hur magnetism fungerar
Tjejerna visar hur magnetism fungerar

Kicki delar ut pennor och vykort ifrån Malmö
Kicki delar ut pennor och vykort ifrån Malmö

Sedan åkte vi vidare till en annan by där Plan och SBMA haft projekt länge. Vi fick flera presentationer om projekten i området. Mycket utveckling hade skett tex så har alla barn ett födelsebevis, alla har fått grundläggande vaccinationer och alla går i skolan. Så himla bra! De berättade även för oss om projekt som helt leds av barn. Två barn ifrån byn hade valts ut och valt ett projekt de ville göra. De valde då att undersöka hur många barn som hade födelsebevis. Det visade sig då att 47 st saknade eller hade felaktiga bevis. De gick sedan till distriktsledningen och bad dem om hjälp att åtgärda det och nu har alla barn ett födelsebevis!

Vi fick fin dans- och sånguppvisning i sista byn för dagen
Vi fick fin dans- och sånguppvisning i sista byn för dagen

På kvällen hade vi ett möte med Plans och SBMAs lokala personal för att prata om dagen och ge feedback. Rune var otroligt rörd över sin dag och det var väldigt känsloladdat att berätta om besöket. De hade fått ett otroligt mottagande i byn som inte gick att beskriva med ord. Fantastiskt! Alla är väldigt glada och nöjda och många har sagt under dagen att resan igår var helt klart värt det. Skönt att höra 🙂

//Cecilia Karlén

Delhi belly är ett faktum

FADDERRESAN I INDIEN Uppe med tuppen klockan fyra. Tåget norrut till Kathgodam skulle gå från Delhi redan 6.15 och med tanke på trafiken gäller det att vara ute i god tid. Väl nere i lobbyn saknades ganska många av faddrarna och snart kom förklaringen. Magsjukan, den ökända Delhi belly, hade slagit till. Många hade varit uppe hela natten och mådde fortsatt illa. Efter en lägeskontroll kände ändå alla att de orkade med och vi begav oss till tåget. Den här gången var vi ute i god tid och hann med tåget med marginal, vilket var skönt med tanke på gruppens tillstånd. Sex timmar senare var vi framme i Kathgodam. Där fick vi lunch och de som kämpat sig igenom tågresan fick möjlighet att sova en stund. Sedan var det dags för dagens andra etapp – fem och en halv timme i bil genom bergen.

Någon som tyckte att vi inte haft tillräckligt med otur för dagen?
Någon som tyckte att vi inte haft tillräckligt med otur för dagen?

Fältkontorsområdet i Garsain ligger nämligen på nära 2 000 meters höjd uppe i bergen och det är bil som gäller för att ta sig dit. En skumpig bilfärd med både mag- och åksjuka längs vägen satte alla på prov. När vi kom fram hade det varit mörkt sedan länge och alla var slutkörda efter flera timmars berg- och dalbana.

Såhär såg det ut på vår färd
Såhär såg det ut på vår färd
Värdelöst att ta bilder genom smutsigt bilfönster men det ger en aning om hur det såg ut längs vår väg
Värdelöst att ta bilder genom smutsigt bilfönster men det ger en aning om hur det såg ut längs vår väg

Garsain är ingen turistort överhuvudtaget så vi fick dela upp oss på två ”hotell” som vi ganska snart konstaterade saknade fler saker än bara stjärnor bredvid namnet. Nåväl det är i sådana här områden som Plan har sin verksamhet så alla fick bita ihop. Vi blev alla lite tagna av kylan också. Som tur var hade många tagit med sig tröjor och jackor med tanken att ”de här får vi väl aldrig användning av på den här resan”. Men de kom väl till pass när temperaturen kröp ner mot säkert 15 grader och betydligt kallare på natten.

Jag och Dick gick och la oss med en liten orolig känsla. Skulle alla repa sig? Hur många skulle bli sängliggandes imorgon? Går det att sova på den här plankan till säng?

Den som lever får se som det så käckt heter…

//Cecilia Karlén

Fältbesök i Delhi

FADDERRESAN I INDIEN Allt var lite snurrigt kvällen innan. Vi kom till Delhi tidig kväll och hade bokat möte med Plans lokala personal. De var verkligen ivriga inför vårt besök och hade pressat in fem projektbesök inklusive fadderbarnsbesök på ca en och en halv timme. Direkt på morgonen hade de också tänkt att vi skulle starta tio, hinna igenom Delhis trafik till Plans kontor, hinna med ett intromöte och sedan vara ute i fält klockan 11.

Där drog vi i nödbromsen och fick förklara att vi självklart ville hinna med så mycket som möjligt men att det skulle vara rimligt. Vi startade dagen en halvtimme tidigare, men vad gör de när en av bilarna kör vilse och irrar runt i nästan en timme? På kontoret gick vi kort igenom dagen och jag fick se att några besök som vi strukit dagen innan nu var tillbaks på schemat igen haha. Försökte att justera lite men sedan fick vi bara ta med oss en påse flexibilitet och ge oss iväg.

Första besöket skedde på en statlig skola som Plan tillsammans med den lokala organisationen CASP stödjer på olika sätt. Bland annat har Plan och CASP etablerat ett bibliotek i skolan. Vi fick besöka biblioteket och träffa ett gäng femteklassare som hade högläsning för oss. Plan hade tjatat på distriktsregeringen för att få en lokal på skolan till ett bibliotek. Man fick gång på gång nej men gav inte upp utan fortsatte att pressa på och det gav resultat. Till slut sa de att de var så trötta på tjatet och gav utrymme för ett bibliotek. Sedan började nästa tjatsession för att få dem att komma och besöka biblioteket. Efter besöket insåg dem vad otroligt mycket ett bibliotek kan göra och hur det har hjälpt eleverna att förbättra sina läskunskaper. De gav sedan gladeligen plats i sina övriga tio skolor i området så att Plan kunde etablera bibliotek även där.

Femteklassare i biblioteket
Femteklassare i biblioteket

I rummet bredvid bedrevs verksamhet för barn med olika typer av funktionsnedsättningar. När vi kom satt barnen i olika grupper med varsin lärare. Några målade, några pysslade och några lekte. Många av barnen har funktionsnedsättningar som med rätt stöd och vård kan förbättras eller botas helt och de kan börja i den formella skolan. Det var härligt att se att barnen var så glada och att de fick möjlighet att leka och lära utifrån sin egen förmåga. Det kändes också bra att centret var på den statliga skolans område så att de träffade alla andra elever på skolan och inte isolerades.

Pyssling pågår! Vi fick ett jättefint kort som barnen gjort själva.
Pyssling pågår! Vi fick ett jättefint kort som barnen gjort själva.
Ilse visar hur man påtar snoddar för att göra armband
Ilse visar hur man påtar snoddar för att göra armband

Sedan gav sig faddrarna Ronny och Katarina iväg för att träffa sina fadderbarn och vi fortsatte vidare till skolans barnklubb. Efter det åkte vi vidare till ett center för utbildning till barn som tidigare tvingats arbeta. Centret gav verkligen hopp! Sedan projektet startade 2008 har 330 barn höjt sin kunskapsnivå och kunnat gå vidare till den formella skolan. Vi fick träffa en klass som gick i skolan på förmiddagen. Skolan är nämligen uppdelad så att flickor går på förmiddagen och pojkarna på eftermiddagen. Sedan kom flickorna till centret på eftermiddagen och där fick de läxhjälp och extra stöd. När de sedan hade kommit på samma nivå som krävs för sin årskurs så övergick de helt till den formella skolan. Just nu gick 40 barn på centret.

Anders delar ut lite godis till eleverna
Anders delar ut lite godis till eleverna
Elvis var så klart den som drog till sig flest blickar ifrån flickorna
Elvis var så klart den som drog till sig flest blickar ifrån flickorna

Efter lunch tillsammans med hela gruppen fick vi besöka Lottys fadderbarn med familj. De är nämligen ormtjusare och ville spela musik för oss och visa upp dansande kobror. De kändes som att vara med i en film när de uppklädda männen började spela och sedan kom de två ormarna fram.

Männen i familjen var ormtjusare och bjöd oss på en ordentlig show
Männen i familjen var ormtjusare och bjöd oss på en ordentlig show
Dansande kobror ser man inte varje dag
Dansande kobror ser man inte varje dag

En perfekt avslutning på en perfekt dag!

//Cecilia Karlén