Barnkonventionen ingen ungdom längre

Plan International Sveriges Ungdomsråd - PUR
Plan International Sveriges Ungdomsråd – PUR

Hejsan alla härliga personer där ute!

Idag är det Barnkonventionens dag. Barnkonventionen fyller alltså år! Grattis på 26-årsdagen!

Vi uppmärksammar denna dag eftersom att Plan Internatonal är en barnrättsorganisation vars jobb alltid utgår ifrån barnkonventionen. Vi i Plans ungdomsråd tycker att Barnkonventionen är viktig eftersom att den sätter barnets bästa i centrum, och visar hur viktigt det är att få barns röster hörda. Att vi barn och ungdomar ska få de bästa förutsättningarna i dagens samhälle.

Vi vill att så många länder som möjligt ska utgå ifrån Barnkonventionen, så att alla barn i världen ska få det så bra som möjligt. Att barnkonventionen en dag kan bli till lag i hela världen! Vi hoppas verkligen att ni alla mår bra och att ni tänker lite extra på hur bra alla barn skulle kunna få det tack vare Barnkonventionen!

Ta hand om er och era vänner! Ha en fin helg!

Av: Ida Engblom, Plan International Sveriges Ungdomsråd

”Vuxna tror att de vet vad unga vill, därför struntar de i att fråga oss.”

Barnmakt - en metodbok om rätten till inflytande

Barnens egen lag, barnkonventionen, har fyllt 25 år. Sverige var ett av de första länder att ansluta sig till konventionen som bland annat säger att barn har rätt att delta i beslut som rör dem. Trots det visar en ny bok från Sveriges barnrättsorganisationer att barns rätt till delaktighet och inflytande ofta ignoreras.

Jag går hand i hand med min fyraårige son mot muséet Junibacken i Stockholm. Det är en stor dag och vi är på väg till ett viktigt firande. I dag för 25 år sedan antog FN konventionen för barnets rättigheter, eller barnkonventionen som vi brukar kalla den i Sverige. Nätverket för barnkonventionen, 45 organisationer som arbetar för att stärka barns och ungas rättigheter i Sverige, har bjudit in till boksläpp och tårtkalas.
Medan vi tar av oss ytterkläderna resonerar vi om det här med att vara barn eller vuxen och fyraåringen konstaterar att det är bäst att vara vuxen, för då får man bestämma. Men det verkar det vara så himla tråkigt att vara vuxen för då får man inte leka, säger han och springer iväg mot Pippis hus.

Själv får jag ett exemplar av boken ”Barnmakt, en metodbok om rätten till inflytande”, i min hand och börjar bläddra bland berättelser från barn och unga i Sverige. Många vittnar om känslan att inte få vara med, att vuxna bestämmer allt och att man inte blir lyssnad på. Så här säger två av dem som intervjuas i boken:
”Jag bor på ett ställe där en lekpark ska byggas om, med de vuxna bestämmer HELT hur det ska bli, och de ska inte ens vara där.”
”I slutändan känns det som att vuxna tror att de vet vad unga vill, därför struntar de i att fråga oss.”

Organisationerna bakom boken vill utmana oss vuxna om våra föreställningar om barn och hur vi ser på barns inflytande. De vill inspirera och ge konkreta verktyg för arbetet med att öka barns och ungas delaktighet och inflytande.

Ska det vara så svårt?

Enligt barnkonventionen har barn och unga både rätt att fritt uttrycka sina åsikter och att deras åsikter ska ”tillmätas betydelse”. Men verkligheten ser ofta annorlunda ut och vi vuxna är ofta ganska dåliga på att släppa in barn och unga.
Kristian Isaksson som jobbar med barn och unga på Plan Sverige, en av organisationerna bakom boken, tror att det engagemang som vi ser bland unga idag till stor del handlar om att man vill göra sin röst hörd. Och för vuxenvärlden handlar det om att skapa de rätta förutsättningarna.
– Ofta tänker jag att det handlar om att verkligen våga lyssna. Vi vuxna måste också kunna anpassa oss och skapa forum som passar barnen, språkligt, tidsmässigt och trygghetsmässigt.

Kanske är det inte krångligare än sexåriga Elis sätt att se på saken:
”Om barnen fick bestämma allt skulle det bli lite orättvist. Och om alla vuxna bestämer allting då blir det också orättvist. Men om båda bestämmer lite, då blir det inte orättvist.”

Av: Sanna Wolff, Plan Sverige

P.S. Håll utkik efter Boken Barnmakt – en metodbok om rätten till inflytande! Vi skriver mer när den finns tillgänglig.

Internationell klagomekanism för barn

På Plan Sveriges Scribd-sida hittar du våra brev och rapporter.

Plan arbetar internationellt för att det ska finnas ett tilläggsprotokoll till barnkonventionen som ger barn möjlighet till individuell klagan. Det skulle stärka barns rättsäkerhet. Frågan ligger nu hos FN:s generalförsamlings tredje utskott,  som kommer att behandla frågan i november. Därefter är det generalförsamlingens uppgift att fatta beslut om tilläggsprotokollet ska antas eller inte. Om tilläggsprotokollet antas behöver det sedan ratificeras av tio medlemsstater innan det börjar gälla. Vill du läsa breven Plan har skrivit till regeringen och bland annat Carl Bildt i frågan hittar du dem på Plan Sveriges Scribd-sida.

De gömda barnen

Center för funktionsnedsatta barn i Nawa.
Foto: Elisabet Larsson

Den andra dagen i Egypten får vi besöka byn Nawa, som är en del av Kalioubia. Kalioubia ligger nära Kairo och där bor ca 4,5 miljoner människor. Det är svårt att förstå att en förort kan ha lika många invånare som halva Sveriges befolkning.

I Nawa får jag och Elisabet besöka ett center för barn med funktionsnedsättning. I Egypten lever 10% av befolkningen med någon form av funktionsnedsättning. Av dessa är 2,6 miljoner barn. Väldigt få har tillgång till någon form av rehabilitering.

Barnen göms i sina hem

Plan Egypten arbetar tillsammans med lokala organisationer för att på olika sätt stödja de funktionsnedsatta barnen som ofta göms i sina hem. Det är inte ovanligt att familjen skäms och är rädda för vad grannar och andra i samhället skulle tycka om de visste att de hade ett barn med funktionsnedsättning. Eva Tanku på Plan förklarar:

– Egypten har skrivit på FN:s Barnkonvention och Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Trots det göms barnen ofta i sina hem, eftersom det råder stor okunskap om deras rättigheter. Plan och andra organisationer arbetar för att det ska skapas en ny lag kallad ”Disability law”, som slår fast vilka rättigheter som funktionsnedsatta personer har i Egypten. När lagen godkänns kommer vi arbeta för att den blir känd och även implementeras på lokal nivå.

Plan och lokala organisationer sprider information om funktionsnedsattas rättigheter och arbetar för att inkludera barnen i samhället. Ett första steg i arbetet är att bryta barnens isolering och att ge föräldrarna en möjlighet att träffa andra föräldrar med funktionsnedsatta barn. Centret för funktionsnedsatta barn blir ofta den första platsen där detta möte sker.

När vi besöker centret i Nawa är det fyra grupper barn där. Två grupper lär sig läsa och skriva, en grupp arbetar med rehabilitering av barnen och en grupp (se bilden ovan) tränar på finmotoriken med hjälp av montessoripedagogik. Föräldrarna är med barnen när de utför de olika aktiviteterna och kan sedan fortsätta träningen hemma tillsammans med barnen.

”De har inte kunskap”

Jag frågar samordnaren för Plans verksamhet i Kalioubia, Ahmed Abdel-Samad, om inte den lokala myndigheten gör något för att se till att de funktionsnedsatta barnen ska få möjlighet att utvecklas och gå i skola.
– Myndigheterna betalar oftast för något konkret, till exempel en rullstol. De gör dock ingenting mot de fördomar som finns i samhället som gör att barnen hålls gömda. De har inte heller kunskap om vilket slags stöd som barnen behöver för att få samma möjligheter som andra barn, säger Ahmed.

Genom Plans och lokala organisationers arbete lär sig de lokala myndigheterna om vilka rättigheter som barnen har. Barnen blir synliga i samhället.

Efter besöket på centret träffar vi representanter för lokala organisationer som Plan samarbetar med. De kommer från flera byar där liknande verksamhet bedrivs. Genom att sprida information och inkludera de funktionsnedsatta barnen och deras familjer i samhället arbetar de för och med barnen mot de fördomar som finns. Det finns mycket kvar att göra för att motverka diskrimineringen av funktionsnedsatta barn i Egypten, men det är hoppingivande att arbetet bedrivs på flera ställen och på olika nivåer i samhället.

Planpersonal tillsammans med lokala organisationer.

Av: Ida Wistbacka