Plan Indien och FN arbetar för att stoppa det sexuella våldet

skolflickor Indien


BECAUSE I AM A GIRL Ingen kan väl ha missat den fruktansvärda gruppvåldtäkten av en ung kvinna i Indiens huvudstad New Delhi strax innan jul? Kvinnan dog senare av skadorna efter den misshandel som förövarna utsatte henne för och reaktionerna i Indien och världen över har varit starka. Framförallt har röster höjts om att kvinnans ställning måste stärkas i det indiska samhället.

Plan i Indien stödjer de förslag som finns på snabbare rättegångar mot alla former av sexuella trakasserier och sexuellt våld mot flickor och kvinnor. Man uppmanar också den indiska regeringen att omedelbart genomföra reformer på en rad områden för att minska våldet mot denna utsatta grupp. Plans undersökningar visar att närmare 80 procent av flickor i Indiens storstäder upplever att sexuella trakasserier är ett av de största hoten i sin vardag. I New Delhi arbetar Plan tillsammans med FN för att skapa en säkrare stad för Delhis tonårsflickor. Fallet med den våldtagna unga kvinnan understryker ännu mer behovet av detta arbete.

Globalt bedriver Plan en rad projekt för att stärka flickors och unga kvinnors rättigheter. Det kan handla om små konkreta åtgärder som får stora positiva effekter för en ung kvinnas framtid eller att arbeta långsiktigt med att förändra djupt rotade negativa attityder gentemot kvinnor.

Ibland kan relativt enkla åtgärder bidra till långsiktiga lösningar. I Pakistan innebär en halv kilometer längre skolväg att 20 procent färre flickor går i skolan, då en oskyddad väg innebär en risk att utsättas för fara. 500 meter, en sträcka som kanske motsvarar avståndet mellan ditt hem och närmaste kiosk, kan vara skillnaden för en flicka att få utbilda sig eller att stanna i hemmet. Extra tydligt blir det för flickor i tonåren. Chansen för en flicka att fortsätta till högstadiet och gymnasiet minskar i takt med att avståndet till skolan ökar och ofta ligger dessa skolor långt ifrån flickans hem. I Pakistan har Plan bidragit till att det i vissa områden finns skolbussar som kör barn till och från skolan. Det har inte bara lett till att fler flickor går i skolan utan också att deras studieresultat har förbättrats.

Enkla lösningar som detta har fått positiva effekter. Ska vi få till en bestående förändring måste vi dock göra mer än så. En betydligt större utmaning ligger i att förändra negativa strukturer och attityder gentemot flickor.

Ett exempel på sådant arbete hittar vi i Indien. Sedan 2008 driver Plan kampanjen “Learn Without Fear” för att förhindra all form av våld i indiska skolor. Genom metoder som forumteater samlar man lärare, elever och skolledare för att diskutera frågor om våld i skolan. Under arbetets gång har man även fått in många berättelser från flickor som utsatts för sexuella trakasserier på sin väg till och från skolan. Flickornas berättelser har samlats i rapporter som Plan har delgett indiska myndigheter.

Vi kan inte ändra historia och fallet med den våldtagna och mördade kvinnan i New Delhi blev ett sorgligt avslut på 2012. Men vi kan skapa förändring för framtiden genom att oförtröttligt arbeta vidare med att stärka flickor och unga kvinnors rättigheter.

/Sanna Wolf, Projektledare Opinionsbildning på Plan

Vill du göra skillnad? Du kan stödja genom att bli fadder i Plan. Läs mer här! Jag vill läsa mer om Plans flickakampanj!

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=X5MmMxnpiEE?list=PLA112A2D0F59CE609&w=560&h=315]

Kampanjar för världens flickor

I morgon smäller det! Då infaller nämligen världens första Internationella flickdag. Flickdagen som är ett initiativ från Plan och som klubbades igenom av FN i slutet av 2011. Dagensmedia.se skriver idag en artikel som heter ”Kampanjar för världens flickor” Till artikeln

Även Resumé har en artikel idag. Den hittar du här!

Vill du vara hejarklack på Tjejmilen?

Tjejmilen har valt barnrättsorganisationen Plan och vår flickkampanj som exklusiv förmånstagare under fyra år. För deltagarna innebär det en möjlighet att engagera sig i den globala kampen för flickors rättigheter i samband med loppet. Bland annat kan man låta fota sig med handen upp för flickors rättigheter. Foton från hela världen ska sedan överlämnas till FN:s generalförsamling i oktober med krav på alla flickors rätt till utbildning.

Varför behöver vi din hjälp? Efter 6 km finns Planportalen som löparna kommer att  springa under. Vi från Plan kommer att heja på löparna men behöver din hjälp. Vid portalen vill vi få så många löpare som möjligt att räcka upp handen samtidigt som de passerar portalen.  Kom och hjälp oss samla handuppräckningar och heja fram 32 000 löpare lördagen den 1 september mellan klockan 13-16

Kan du tänka dig att ställa upp? Mejla dina kontaktuppgifter senast den 28 augusti  till volontar@plansverige.org

Så kan du visa ditt stöd för världens flickor

Plan-medarbetarna Dick och Elisabeth förbereder tältet för festivalen.
Plan-medarbetarna Dick och Elisabeth förbereder tältet för festivalen.

MUSIC & ARTS I dag startar festivalen Music & Arts och vi kommer vara på plats fredag till söndag! Igår var vi på Skeppsholmen för att förbereda vårt Plan-tält inför festivalen.

Varför ska du komma till vår tält? Jo, för i Plans samtliga 70 länder kommer vi samla in bilder på människor som räcker upp en hand för flickors rättigheter. Vi behöver din hjälp! Vi vill tillsammans med de andra Plan-länderna samla in 4 miljoner händer som ska skapa ett upprop för att få världens ledare att reagera och sätta  flickors utbildning på agendan!

Med Music & Arts smygstartar vi vår flickkampanj som kommer pågå under de fyra år som följer. Målet? ATT UTBILDA VARJE FLICKA!

Kom till vårt tält och visa ditt stöd genom att räcka upp din hand! Som tack för att du stödjer vår kampanj får du ett armband att sätta runt din handled för flickors rättigheter.

Om du vill visa ditt stöd men inte kommer till festivalen, ta en bild på dig själv där du räcker upp en hand och skicka till info@plansverige.org (märk meddelandet med ”Räck upp en hand”)

Armbandet "Because I am a Girl" som du får om du kommer förbi och räcker upp en hand för flickors rättigheter!
Armbandet ”Because I am a Girl” som du får om du kommer förbi och räcker upp en hand för flickors rättigheter!

PS. Och varje gång du använder en bajamaja på festivalområdet kan du läsa lite om vad det innebär för somliga flickor i världen att ha mens i skolan.

Elisabeth sätter upp viktiga fakta på bajamajorna

Vi ses där!

Läs mer om vår flickkampanj

17-årig flicka hjälpt av dna-test

SOFIA I THAILAND Med Plan Thailand till Burma över dagen. Var tvungen att lämna passet i gränskontrollen, vilket kändes sådär. Staden Tachileik är Gyllene Triangelns centrum. Och piratkopiornas mecka. Varje dag passerar tusentals människor gränsen för att köpa och sälja dvd:s, handväskor, cigaretter, skor och kläder. Allt ser nästan likadant ut som i Thailand, ändå känns det annorlunda. Ovanför oss i de regnskogsklädda bergen pågår en helt annan handel – med droger och trafficking av barn. Områden med många människor som saknar identitetshandlingar är perfekta miljöer för de kriminella nätverk som handlar med barn. Ingen vet hur många burmeser som lever illegalt i Thailand och arbetar under slavliknande förhållanden. Deras barn faller ofta offer för trafficking. Och detsamma gäller barn från de thailändska urbefolkningarna som bor uppe i bergen nära gränsen. Många av dem är statslösa och har inte samma rättigheter som thailändska medborgare. Snart ska jag träffa en 17-årig flicka från Akha-folket som levt som statslös hela sitt liv utan möjlighet att lämna sin by eller ha tillgång till sjukvård. Nu har Plan Thailand hjälpt henne att göra ett dna-test för att bevisa att hon är sina föräldrars dotter. Hennes resa mot ett liv med samma rättigheter som alla andra har just börjat.

Text och foto: Sofia Klemming Nordenskiöld, pressansvarig Plan Sverige

Nu finns vi på Mount Everest!

Hurra, nu vajar vår Because I am a Girl-flagga på Mount Everest topp!

Grattis, säger vi  till Nishat Majumder! Hon har just blivit den första kvinnan från Bangladesh att nå till toppen av Mount Everest. Väl på toppen placerade hon Plans Because I am a Girl-flagga för att visa sitt stöd till Plans globala kampanj.
– Plans kampanj för flickor handlar om att ha en röst och att vara stark, så jag ville göra detta för att visa tjejer runt om i världen att ingenting är omöjligt, sa Nishat innan hon påbörjade klättringen. Läs mer!

De är de första flickorna i deras släkt som går i skolan

SOFIA I THAILAND Runt om i världen finns det platser där utvecklingen från en generation till nästa går extra snabbt. Femtonåriga Wi Alai Rat och hennes tvillingsyster Wi Laiwan som bor i Chiang Rai-provinsen i nordvästra Thailand är exempel på det. De är de första flickorna i deras släkt som går i skolan. Därmed de första flickorna som får möjligheten att ha andra planer för sina liv än att gifta sig tidigt och bli mammor. Blir det som Wi Alai Rat och Wi Laiwan hoppas på, så kommer deras liv att se helt annorlunda ut än deras mammas och mormors. För Wi Alai Rat och Wi Laiwan tänker inte sluta skolan nu efter klass nio. De vill fortsätta studera på gymnasiet och sen helst vidare på universitet – något som var helt otänkbart för deras mamma, som är analfabet och sliter hårt med jordbruket och de sjutton korna hemma i byn.
– Jag vill studera engelska och bli turistguide, säger Wi Alai Rat.
– Jag gillar mest naturvetenskap och vill bli läkare, säger systern Wi Laiwan.

Wi Laiwan och Wi Alai Rat, 15,år, (tv) och två klasskompisar lär sig sy kläder i skolan, som de sedan kan sälja. Foto: Sofia K-N, Plan

De tillhör Akha-folket som lever isolerat i bergen alldeles nära gränsen till Burma och Laos. Den slingriga vägen hit är hisnande vacker med gröna regnskogsklädda berg, banan- och ananasplantager och risodlingar. Det är nära 40 grader i skuggan och fuktigt. Doi Saenjai-skolan, som Plan stödjer, ligger i en dalgång omgiven av tropisk grönska. Här går elever mellan 6-15 år och förutom de vanliga skolämnena får flickorna lära sig att sy och göra traditionellt hantverk för att tjäna extra pengar. De yngre flickorna gör armband och små väskor till mobiltelefoner, medan de äldre syr och broderar kläder, som de sedan försöker sälja på marknader.

Plan stödjer också ett projekt med en så kallad ”Mat-bank”, som pojkarna sköter om. Där får de lära sig att odla och ta hand om skolans grisar och höns. Pojkarna tjänar en slant och djuren och grönsakerna används till skolmaten. Alla barn här kommer från minoritetsbefolkningar, som generellt är diskriminerade och lever under väldigt fattiga och primitiva förhållanden. Vissa byar har inte ens elektricitet. Internet finns inte alls.
– Pengarna vi tjänar går till mat till familjen, säger Wi Laiwan och hennes syster,  som på sin fritid måste hjälpa till hemma med korna och hushållssysslor.
– Pojkarna kan spela fotboll och leka efter skolan. Det är orättvist, säger Wi Alai Rat.

Så, fast utvecklingen för flickors rättigheter har gått framåt finns det mycket kvar att göra.

Armontep, 14 år, tvättar hönsens matskålar. Två gånger om dagen ger han dem mat och hämtar ägg som sedan används till skollunchen. Foto: Sofia K-N, Plan.

/Sofia Klemming Nordenskiöld, pressansvarig Plan Sverige.

Nyfiken på fadderskap? Läs mer om minoritetsfadder och flickafadder!

14 år och gift

Kvinnor, flickor och barn i organisationshuset i samhället Tamouh.

I Egypten är det sedan ett par år tillbaka olagligt att gifta sig om man inte är 18 år. Men verkligheten ser annorlunda ut och det är vanligt att flickor gifter sig mycket tidigare. Idag träffade vi några av de flickor som gifte sig när de var så unga som 14 år. Vi träffar några av dem i byn Tamouh som ligger i Giza utanför Kairo, där Plan tillsammans med lokala organisationer arbetar för att stödja och stärka flickors rättigheter.

En av flickorna vi träffar heter Hanaa. Hon gifte sig när hon var 14. Idag är hon 18 år, skild och tar ensam hand om hennes treåriga son.
– Jag hoppade av skolan för att gifta mig. Jag ville flytta hemifrån och trodde att jag skulle få bo i en egen lägenhet med min man, men jag fick flytta in hos min svärmor som behandlade mig som hennes betjänt. Jag ville skilja mig men blev gravid och min man sa att han skulle ta barnet om jag inte stannade hos honom. När han gick med på att skilja sig efter fyra år visade det sig att vi inte var officiellt gifta utan endast traditionellt vigda i byn. Jag lever nu ensam med min son.

”Jag vill sprida information”

En äldre kvinna vid namn Amal berättar hur hon gick med på att gifta bort sin fjortonåriga dotter.
– Mona blev gravid kort efter att hon gift sig och fick missfall efter tre månader. En månad senare blev hon gravid igen och blev sängliggande då hon var svag efter missfallet.  Barnet föddes i sjunde månaden efter en komplicerad förlossning. Det finns inga erfarna läkare i vår by och vi fick leta länge efter en som kunde hjälpa Mona. Idag mår min dotter bra men jag vill nu sprida information om hur skadligt det är för hälsan att gifta sig och få barn vid en så tidig ålder. Jag kunde ha förlorat Mona.

Vi träffar kvinnorna, flickorna och några av deras barn i det lokala föreningshuset.  Där träffas de en gång i veckan för att ha möte med sin spar- och lånegrupp som har som syfte att förbättra medlemmarnas ekonomi. Gruppmedlemmarna kommer tillsammans överens om vem som ska få låna av pengarna i den gemensamma potten för att starta upp mindre verksamheter och på så sätt bidra till familjens försörjning. Vi får bland annat smaka på goda hemgjorda munkar som en av kvinnorna brukar laga och sälja samt se på de handarbeten som de producerar till försäljning.

På mötena diskuterar kvinnorna och flickorna sina rättigheter och hur de skall kunna säkerhetsställa att dessa inte kränks. Problemen med hur man ska förhindra tidiga äktenskap dryftas ofta. De sprider information om svårigheterna som uppstår vid tidiga äktenskap till vänner och grannar. Gruppmedlemmarna stödjer varandra och de kämpar gemensamt för en förbättrad tillvaro.

/Ida Wistbacka

Möten på Plans kontor i Egypten

Radwa och Tarek, kollegor på Plan Egypten.
Foto: Ida Wistbacka.

Jag har nu varit två dagar i Kairo tillsammans med mina svenska kollegor Mia och Elisabet. Båda dagarna har varit fulla av nya intryck och ny kunskap. Det är otroligt inspirerande att få träffa kollegorna på Plan Egypten och få ta del av deras erfarenheter. Eftersom jag själv är relativt ny på Plan Sverige imponeras jag snabbt av hur länge många av kollegorna har arbetat för Plan. Många har arbetat för organisationen i mer än 10 år. Det är också tydligt att de brinner för sitt arbete och för ett rättvisare samhälle.

Den första dagen spenderades på Plans landskontor där vi fick lära oss mer om hur Plan Egypten arbetar. I Egypten är en tredjedel av befolkningen barn och en femtedel av dem växer upp i fattigdom. Vi får lära oss att en särskilt utsatt grupp i samhället är barn som har funktionsnedsättning. Om de här barnen också är flickor så möter de ofta dubbel diskriminering.  De närmaste dagarna ska vi besöka Plans verksamhet för att se hur arbetet för att främja funktionsnedsatta barns och flickors rättigheter går till i praktiken.
/ Ida Wistbacka