Dag 10 – Ut på nya äventyr!

Idag var det dags att lämna Hué och dela upp oss i tre olika grupper, två mindre och en större. Jag är i den stora gruppen och vi åkte till Quang Tri provinsen. Vi är i centrala delen av Vietnam och här kan vi njuta av vackra berg och dalar, floder och lummig djungel.

Vi nådde vårt hotell i Khe San och där åt vi lunch. Sedan mötte våra kollegor från Plan International Vietnam upp oss och vi åkte iväg. Efter cirka en timme fick vi besöka kommunfullmäktige och de informerade oss om att Plan arbetat i området sedan 2008. Några av de viktigaste projekten är fadderskap, vatten, sanitet och hygien, förskolor och föräldrautbildning, riskförebyggande arbete samt lån- och spargrupper för fattiga kvinnor.

På besök hos kommunen
På besök hos kommunen

De största utmaningarna är att det är ett bergigt område med dåliga livsvillkor. Utbildningen för barnen är en annan utmaning eftersom all undervisning sker på vietnamesiska, men de flesta barnen är minoritetsfolk som pratar ett lokalt språk, vilket gör att de har svårt att tillgodogöra sig undervisningen. Det finns inte någon högre utbildning i området och föräldrarna inte har råd att skicka sina barn till skolan på annan ort. Dessutom är isoleringen ett annat stort problem, att de lever så avskilt och att avstånden är långa.

Representanterna från kommunen sa att de var mest nöjda med den kapacitetsutveckling som Plan erbjudit lärarna i området eftersom det är en utmaning för dem att undervisa då de flesta talar sitt lokala språk men Plan har kunnat hjälpa dem med metoder för att bättre kunna lära ut vietnamesiska.

DSC_0623
Förskolebarn med Agneta

Sedan delade vi upp oss och den större gruppen kunde ta bussen till en grundskola årskurs 1-5. Skolan är bygd av Plan och Plan har även stöttat med bänkar, stolar och ett bibliotek och skolböcker. Efter det åkte de till en förskola där de fick träffa yngre barn som sjöng, lekte och berättade sagor. Här är den muntliga traditionen väldigt stark och det lokala språket har inte ens ett skriftspråk så berättelser lever vidare från mun till mun och sång är en viktig del av kulturen.

Vägen
Vägen till byn

Vi andra åkte iväg på en sämre väg, vi kunde inte köra hela vägen fram eftersom det regnade kraftigt igår och vi ville inte riskera att fastna. Vi klev ur bilen framför en skola till barnens stora förtjusning, de är verkligen inte vana med besök här och har aldrig sett någon från ett annat land. De flesta som utomstående som kommer hit är Planpersonal och de är vietnameser.

Lokala Plan hade förberett med gummistövlar så vi svidade om till regnponchos och gummistövlar och traskade iväg i ca tjugo minuter. Sedan kom vi fram till ett litet område där vi träffade en lån- och spargrupp. Den bestod av 17 kvinnor som träffades med jämna mellanrum. Idag hade de möte och vi kom mitt i deras genomgång av lån och ränta.

Varje medlem bidrar med ett mindre belopp, varje gång de träffas, som går till en ”akutfond”. Dessa pengar läggs i en blå påse. Sedan har de en gul påse och i den har de sin kassa. Plan har bidragit med ett kassaskrin med tre nycklar. Dessa tre nycklar är det tre olika kvinnor som tar hand om. Plan har även bidragit med bankböcker, miniräknare och hjälpt kvinnorna att starta upp gruppen och sätta upp systemet med lån och ränta.

Huset där lån- och spargruppen samlas
Huset där lån- och spargruppen samlas

Alla kvinnorna kan inte räkna så de har en stämpel och varje stämpel symboliserar 10 000 Vietnamesiska dong (VND), cirka 4 svenska kronor (SEK). Idag var det en kvinna som skulle betala tillbaka sin ränta. Hon har lånat 3 miljoner VND (ca 1100SEK) för att kunna köpa ris att så. Idag betalade hon tillbaka 30 000 VND (ca 12 SEK). En annan kvinna hade lånat 110 000 VND (ca 40SEK) för att kunna odla fisk. Idag betalade hon tillbaka räntan på 18 000 VND (ca 7 SEK).

Denna grupp har, precis som på andra platser här i området, stärkt kvinnornas roll. Tidigare var det mannen som hade hand om pengarna men i dessa grupper är det kvinnorna som har hand om pengarna. Dock diskuterar de tillsammans hemma innan de fattar beslut om vad de ska investera i. Levnadsvillkoren hade förbättrats sedan de började med denna grupp 2010 och kvinnorna själva var mycket positiva och tyckte att det kändes enkelt, bra och att det var lätt för dem att få lån till sina investeringar.

Byns äldsta kvinna, 87 år gammal, sjöng en vacker sång för att minnas de unga män som dött i strid. En annan kvinna sjöng för oss en sång om en kvinna som sjunger för sitt barn att de ska studera hårt för att få ett bättre liv än sina föräldrar. Vi svenskar försökte enas om en sång men kände att vi inte riktigt kunde nå upp till samma innebörd men för att glädja barnen som fanns i huset sjöng vi Imse Vimse Spindel, innan vi även sjöng ”Vi går över daggstänkta berg”, en sång som vi tyckte var lämplig med tanke på var vi var.

Några av människorna i byn
Några av människorna i byn

Efter att vi fått i oss lite att äta, kassava, sötpotatis, pumpa, ris med mera, så gick vi ut. Här kunde vi titta på dammarna där de odlar fisk. De matar dem med kassavablad och låter dem växa till sig ett år innan det är dags att sälja en del. Vi fick även träffa en kvinna som hade fått 30 kycklingar av Plan som hon sedan har tagit hand om och kunnat sälja av en hel del. Plan har bidragit med kycklingar, träning i hur man föder upp kycklingarna och även bistått med vaccin.

Faddrarna tittar på kycklingar
Faddrarna tittar på kycklingar

Tiden gick väldigt fort hos kvinnorna och det blev snart dags att börja vandra tillbaka till bilen. Vi sammanstrålande sedan med den större gruppen och åkte tillbaka till hotellet där vi har laddat inför morgondagen.

Nu ska jag försöka få några timmars sömn innan tidig avfärd ut i fält på nytt imorgon!

Johanna
Reseledare Plan International Sverige

Dag 2 – Dags att lära känna Hanoi lite bättre

Idag var det heldags sightseeing som stod på tur. Första punkten var att besöka Ho Chi Minhs mausoleum. Dock visade det sig när vi väl kom dit att det var stängt för att vandra de 79 trappstegen upp till Ho Chi Minhs kista men vi kunde se den ståtliga byggnaden och passa på att fotografera. Parken till hans residens hade däremot öppet så vi kunde titta på de olika hus där han bott samt strosa runt lite i parken.

IMG_4667
Hela gruppen samlad utanför Ho Chi Minhs mausoleum

Sedan åkte vi vidare till Etnologiska museet. Här kunde vi lära oss massor om de olika folkslag som lever i Vietnam. När vi rör oss ut mot Plan områdena kommer vi ha möjlighet att lära känna vissa av dessa folkslag ännu bättre. Men det var inte bara vi som var intresserade av att lära känna Vietnams minoritetsbefolkning. Under dagen och inne på museet blev flera av våra faddrar tillfrågade ifall de kunde ställa upp som modeller på bild. Något de gärna gjorde!

Det fanns allt från filmer, foton och utställda föremål inne på museet. Utanför fanns en fin park där man kunde besöka olika typer av hus som är typiska för de olika folkslagen och återfinns i olika regioner i landet. Det ska bli spännande att se om vi känner igen några av dem när vi ger oss ut på landsbygden!

En cykel kommer lastad!
En cykel kommer lastad!

Efter lite smarriga vårrullar beslöt vissa av oss att vandra runt själva i staden och andra gick till Krigsmuseet för att lära oss mer om landets våldsamma historia. Här fanns allt från gamla hemmagjorda vapen och fällor till helikoptrar och stridsflygplan.

Hanois krigsmuseum
Hanois krigsmuseum

”Vi kan förlora allt – men inte vårt land!”

På kvällen samlades vi alla igen för att tillsammans gå till kvällens restaurang. Ikväll var det middag på en balkong som gällde. Ett urval av rätter från det vietnamesiska köket kom fram på borden. Det bjöds på både friterade vårrullar, nudlar, ris, kyckling och grönsaker. Vi har tagit seden dit vi kommer så alla får plocka för sig av rätterna och smaka på allt.

Dagen var dock inte slut efter middagen. För den som orkade fanns det en nattmarknad att besöka. För den som kände sig nöjd med shopping fanns det andra alternativ och några faddrar valde att dricka vietnamesiskt kaffe. Omdömet var att det var gott men ganska starkt. Det lustigaste var nog den kondenserade mjölken till. Fast de flesta av oss får nog erkänna att det är ganska gott med den sötare smaken, som en andra efterrätt. Många från gruppen valde att avsluta dagen på hotellets balkong.