När Lina träffade sitt fadderbarn i Tanzania

Jag, personligen, hade aldrig riktigt förstått vikten av mina 200 kronor som jag betalar varje månad till Plan. Men nu sitter jag här i Dar Es Salaam, Tanzania och smälter mitt möte med mitt fadderbarn M.

Lina besöker sitt fadderbarn i Tanzania.
Lina är en av våra Planfaddrar och får här chansen att träffa sitt fadderbarn i Tanzania.

Efter att ha bytt asfaltsvägen mot en grusväg blev det slutligen (i svenska mått) en bred stig som bilen skulle ta sig fram på. När bilen inte kunde köra längre fick vi promenera.

En äldre man möter oss efter ett par hundra meter. Jag var den enda svensken tillsammans med en Plananställd från lokala Tanzaniakontoret så alla pratade swahili med varandra och översatte åt mig. Det finns över 100 olika stammar i Tanzania, med lika många språk. Swahili är det gemensamma språket som man kommunicerar på.

Jag fick frågan om jag visste vem den äldre mannen var. Jag kisade på grund av den starka solen men insåg att det var mitt fadderbarns farfar som figurerat på bilder med M i rapporter jag har fått. Han ledde oss till deras tomt. Där stod tre små lerhus. Majsplantor växte omkring husen, och de såg verkligen ut att längta efter den kommande regnperioden.

Det var svårt att avgöra hur de upplevde mötet då de var väldigt tystlåtna. Familjen var jätteblyga och jag förstår nu att kulturen här är annorlunda.
Ett blygt besök.

För mig blev mötet lite av en kalldusch. Ingen i familjen hade ett helt plagg på sig. Det var påtagligt att de kämpade. Jag hade förberett en del frågor. Det var svårt att avgöra hur de upplevde mötet då de var väldigt tystlåtna. Familjen var jätteblyga och jag förstår nu att kulturen här är annorlunda. Efter en stund frågade jag om kunde få titta in i familjens hus. Initialt var de lite förvånade då detta inte är särskilt vanligt, men jag fick sedan ta mig en titt. Jag försökte förklara det svenska ordet ”husesyn”, jag tror de förstod.

Jag är glad att jag fick träffa mitt fadderbarn och få en inblick i deras vardag. Nu vet jag vem jag skriver till och M vet vem som skriver till henne. Jag ser fram emot att få följa M under hennes uppväxt.

Av: Lina Osslund, Planfadder på fadderresa i Tanzania

Vill du också bli Planfadder som Lina? Läs mer här.

Här har Plan har lyckats frigöra 12 000 barn från gruvarbete

Medan större delen av gruppen fortsatte att besöka projekt i Mwanza, begav sig några av oss mot ett annat av Plans programområden. Efter nästan fyra timmars bilfärd och en färjetur över Lake Victoria var vi äntligen framme i Geita. Naturen och landskapen utgjorde en fantastisk fin utsikt under resan dit men ju längre ut vi körde desto tydligare blev områdets råhet och utmaningar. Det kändes som att åka igenom vilda västern.

I Geita, ett av Plans programområden i Tanzania, är barnarbete vanligt förekommande i traktens många guldgruvor.

Barnarbete är vanligt förekommande i traktens många guldgruvor. Under introduktionsmötet vid fältkontoret berättar en av Plans projektledare att på tre år har Plan lyckats rädda 12 000 arbetande barn från områdets olika gruvor. Vi får träffa en ungdomsgrupp som Plan startat för de barnen som räddats och fått återgå till skolan. Gruppen finns bland annat till som stöd för varandra och de arbetar tillsammans för att sprida kunskap om barns rättigheter samt om de negativa konsekvenserna kring barnarbete. Utifrån ungdomsguppens egna erfarenheter kan de nå ut till unga i liknande situationer och motivera de till en fortsatt skolgång.

– Jag började arbeta på guldgruvan när jag var 9 år. Sedan arbetade jag som gatuförsäljare. När jag blir stor vill jag bli lärare, säger en av pojkarna i ungdomsgruppen som Plan lyckats rädda från gruvan.

SONY DSC

Inom samma projekt arbetar Plan även med att identifiera småskaliga samt illegala guldgruvor med dåliga arbetsförhållanden och informera om barns rätt till skydd och arbetsplatsens skyldigheter Genom att se till att dessa gruvor registreras och betalar sina avgifter till staten börja man även följa riktlinjer som innebär att man inte får anställa ett barn.

Av: Emma och Stephanie, Plan International Sverige

Läs gärna mer om våra fadderresor här.

På fadderresa i Tanzania

Vi som är reseledare heter Emma och Stephanie och arbetar på Plan International Sverige. Tillsammans med ett gäng härliga Planfaddrar är vi just nu i Tanzania. Här kommer en första uppdatering från vår resa!

Ett gäng förväntansfulla faddrar i Tanzania
Ett gäng förväntansfulla faddrar som anlänt i Tanzania.

Med uppfällt tak på alla fyra bilar är vi redo för vår första safaritur genom Lake Manyaras nationalpark. Efter bara några hundra meter in i parken möts vi av nyfikna babianfamiljer som vill komma fram och hälsa. Vi åker vidare genom den dramatiskt vackra och varierade naturen av savann, grässlätter, tät skog och strand.

Fadderresa Plan International Tanzania
Storslagen natur i nationalparken Lake Manyaras.

Natiopnalpark Plan International fadderresa

Håll utkik här på bloggen för fler uppdateringar från vår resa i Tanzania!

Vill du också resa med Plan? Läs mer om våra fadderresor här.

Av: Stephanie och Emma, Plan International Sverige

Dag 11 – Dragkamp med barnen!

Vi fick en tidig start och vi åkte åt varsitt håll. En grupp åkte till det område där Gunillas fadderbarn bort och den andra till det område där Karins fadderbarn bor.

Vi som skulle besöka Karins fadderbarn fick börja med den obligatoriska träffen med kommunfullmäktige. Idag fick vi en noggrann redogörelse för hur kommunen arbetar tillsammans med regeringen, militären och Plan i olika projekt. I kommunen bor det knappt 3000 människor och genomsnittet för en årsinkomst är 8 500 000 Vietnamesiska dong (VND) (cirka 3000 SEK). Främst lever de av jordbruk och skogsarbete. I huvudsak är det kassava, ris och majs som växer men de gör nu ett pilotprojekt med bananträd.

De var positiva till de sanitetsprojekt som Plan gör. De var även glada över föräldragrupperna där de får lära sig att ta hand om barnen och de organiserar även aktiviteter för barnen så som Fullmånsfest och ”internationella dagen” i skolan. Även lån- och spargrupperna har gett väldigt bra resultat där de fått förbättrad ekonomi och levnadsstandard.

Några av barnen på skolan
Några av barnen på skolan

När den obligatoriska stunden var över åkte vi till en skola för att delta i ett handtvätts event. Barnen stod utanför skolan och väntade på oss. Vi fick presentera oss och jag har aldrig blivit så utskrattad bara av att säga ”Hej, jag heter Johanna” men det bjuder jag på. Det var första gången de träffade en person från ett annat land så man kan förstå att de var nyfikna och fnittriga. Vi ser garanterat konstiga ut i deras ögon.

Barnen tittar på demonstrationen av hur man tvättar händerna korrekt
Barnen tittar på demonstrationen av hur man tvättar händerna korrekt
IMG_6255
En av eleverna följer lärarens exempel
Informationsskyltar vid handfaten utanför toaletterna
Informationsskyltar vid handfaten utanför toaletterna

Några av flickorna hade förberett en dans för oss om hur man ska tvätta sig. Vi fick sedan vara med när de fick en demonstration om hur man ska tvätta händerna och några av barnen fick sedan upprepa proceduren.

Efter vårt besök på skolan hade det blivit dags att åka och hälsa på Karins fadderbarn. Han tillhör minoritetsfolket Pako. Vi blev varmt välkomnade av hela familjen och även några nyfikna grannar. De var klädda i vackra folkdräkter och Karin fick en vacker present i form av kjol som är väldigt typisk för dem.

Faddrarna tillsammans med Karins fadderbarn och hans föräldrar.
Faddrarna tillsammans med Karins fadderbarn och hans föräldrar.

Eftersom det kom så fint besök hade de förberett den allra bästa festmaten. Den bestod av ris med pumpa, kassava, fisk, sticky rice samt en hel del kryddstark mat. Allt var vackert upplagt i egengjorda korgar och inlindat i blad. Till efterrätt fick vi sockerrör att tugga på. Sött och gott tyckte jag.

Hem till Karins fadderbarn kom även Christinas nya fadderbarn. Han hade aldrig träffat en person från ett annat land och var väldigt blyg, vilket var helt förståeligt.

IMG_6517

Vi hade en trevlig stund hemma hos familjen som bor flera generationer i samma hus, men till slut var vi tvungna att åka vidare till nästa projekt. Det var ett besök hos en låne- och spargrupp. Det var 20 kvinnor som var med i gruppen men idag var två frånvarande. Plan har även här stöttat med bankböcker, kassaskrin och kunskap om hur de ska sköta räkenskaperna. De förklarade för oss att de passar på att ha workshops i samband med att gruppen träffas en gång i månaden och betalar tillbaka räntan på sina lån. Idag skulle de prata om hur man förebygger katastrofer i samband med översvämning, eftersom det är Internationella dagen för att förebygga katastrofer just idag.

Kvinnorna sjöng även två vackra sånger för oss som handlade om alla människors lika värde och om fred på jorden. Vi svarade med att sjunga ”Vi gå över daggstänkta berg”. Återigen stod det klart att vi har en helt annan tradition av att sjunga i Sverige.

I bussen hem till hotellet rådde det tystnad. Vi har fått uppleva och se saker här i gränsområdet till Laos som få får vara med om och de två timmarna hem var perfekt att smälta intryck och vila lite.

Den andra gruppen som var iväg med min kollega Richard fick även de börja dagen med det obligatoriska stoppet på kommunhuset innan de åkte till en internatskola. Det är barn som har alldeles för långt hem som bor där måndag till fredag och åker hem över helgen.

Gunilla visar var Sverige ligger
Gunilla visar var Sverige ligger
Förväntansfulla barn
Förväntansfulla barn

Efter skolan åkte de hem till Gunillas fadderbarn, han tillhör en annan minoritetsbefolkning än Karin. Även här bjöds det på lunch, sticky rice med nyslaktad kyckling med stark chili dipp. De hade en trevlig stund tillsammans med familjen som bestod av sex barn, mamma, pappa och farmor som alla bodde tillsammans.

DSC_0737
Våra faddrar tillsammans med Gunillas fadderbarn och hans familj

När de sagt hej då åkte till en annan skola. Här fick de träffa barnen och utmanade dem i dragkamp. Den svenska delegationen var ganska kaxiga och tänkte att de skulle låta barnen vinna men det visade sig att barnen var betydligt starkare än de trott och de åkte på stryk två gånger!

Dragkampen är i full gång!
Dragkampen är i full gång!

Vi sammanstrålade på kvällen för att äta middag tillsammans.

Vi har varit i kontakt med våra vänner i Kontum och Quang Bing provinserna och även de har haft en bra dag ute på besök hos fadderbarn. Ska bli spännande att höra mer om deras äventyr imorgon.

Johanna
Reseledare Plan International Sverige

Dag 10 – Ut på nya äventyr!

Idag var det dags att lämna Hué och dela upp oss i tre olika grupper, två mindre och en större. Jag är i den stora gruppen och vi åkte till Quang Tri provinsen. Vi är i centrala delen av Vietnam och här kan vi njuta av vackra berg och dalar, floder och lummig djungel.

Vi nådde vårt hotell i Khe San och där åt vi lunch. Sedan mötte våra kollegor från Plan International Vietnam upp oss och vi åkte iväg. Efter cirka en timme fick vi besöka kommunfullmäktige och de informerade oss om att Plan arbetat i området sedan 2008. Några av de viktigaste projekten är fadderskap, vatten, sanitet och hygien, förskolor och föräldrautbildning, riskförebyggande arbete samt lån- och spargrupper för fattiga kvinnor.

På besök hos kommunen
På besök hos kommunen

De största utmaningarna är att det är ett bergigt område med dåliga livsvillkor. Utbildningen för barnen är en annan utmaning eftersom all undervisning sker på vietnamesiska, men de flesta barnen är minoritetsfolk som pratar ett lokalt språk, vilket gör att de har svårt att tillgodogöra sig undervisningen. Det finns inte någon högre utbildning i området och föräldrarna inte har råd att skicka sina barn till skolan på annan ort. Dessutom är isoleringen ett annat stort problem, att de lever så avskilt och att avstånden är långa.

Representanterna från kommunen sa att de var mest nöjda med den kapacitetsutveckling som Plan erbjudit lärarna i området eftersom det är en utmaning för dem att undervisa då de flesta talar sitt lokala språk men Plan har kunnat hjälpa dem med metoder för att bättre kunna lära ut vietnamesiska.

DSC_0623
Förskolebarn med Agneta

Sedan delade vi upp oss och den större gruppen kunde ta bussen till en grundskola årskurs 1-5. Skolan är bygd av Plan och Plan har även stöttat med bänkar, stolar och ett bibliotek och skolböcker. Efter det åkte de till en förskola där de fick träffa yngre barn som sjöng, lekte och berättade sagor. Här är den muntliga traditionen väldigt stark och det lokala språket har inte ens ett skriftspråk så berättelser lever vidare från mun till mun och sång är en viktig del av kulturen.

Vägen
Vägen till byn

Vi andra åkte iväg på en sämre väg, vi kunde inte köra hela vägen fram eftersom det regnade kraftigt igår och vi ville inte riskera att fastna. Vi klev ur bilen framför en skola till barnens stora förtjusning, de är verkligen inte vana med besök här och har aldrig sett någon från ett annat land. De flesta som utomstående som kommer hit är Planpersonal och de är vietnameser.

Lokala Plan hade förberett med gummistövlar så vi svidade om till regnponchos och gummistövlar och traskade iväg i ca tjugo minuter. Sedan kom vi fram till ett litet område där vi träffade en lån- och spargrupp. Den bestod av 17 kvinnor som träffades med jämna mellanrum. Idag hade de möte och vi kom mitt i deras genomgång av lån och ränta.

Varje medlem bidrar med ett mindre belopp, varje gång de träffas, som går till en ”akutfond”. Dessa pengar läggs i en blå påse. Sedan har de en gul påse och i den har de sin kassa. Plan har bidragit med ett kassaskrin med tre nycklar. Dessa tre nycklar är det tre olika kvinnor som tar hand om. Plan har även bidragit med bankböcker, miniräknare och hjälpt kvinnorna att starta upp gruppen och sätta upp systemet med lån och ränta.

Huset där lån- och spargruppen samlas
Huset där lån- och spargruppen samlas

Alla kvinnorna kan inte räkna så de har en stämpel och varje stämpel symboliserar 10 000 Vietnamesiska dong (VND), cirka 4 svenska kronor (SEK). Idag var det en kvinna som skulle betala tillbaka sin ränta. Hon har lånat 3 miljoner VND (ca 1100SEK) för att kunna köpa ris att så. Idag betalade hon tillbaka 30 000 VND (ca 12 SEK). En annan kvinna hade lånat 110 000 VND (ca 40SEK) för att kunna odla fisk. Idag betalade hon tillbaka räntan på 18 000 VND (ca 7 SEK).

Denna grupp har, precis som på andra platser här i området, stärkt kvinnornas roll. Tidigare var det mannen som hade hand om pengarna men i dessa grupper är det kvinnorna som har hand om pengarna. Dock diskuterar de tillsammans hemma innan de fattar beslut om vad de ska investera i. Levnadsvillkoren hade förbättrats sedan de började med denna grupp 2010 och kvinnorna själva var mycket positiva och tyckte att det kändes enkelt, bra och att det var lätt för dem att få lån till sina investeringar.

Byns äldsta kvinna, 87 år gammal, sjöng en vacker sång för att minnas de unga män som dött i strid. En annan kvinna sjöng för oss en sång om en kvinna som sjunger för sitt barn att de ska studera hårt för att få ett bättre liv än sina föräldrar. Vi svenskar försökte enas om en sång men kände att vi inte riktigt kunde nå upp till samma innebörd men för att glädja barnen som fanns i huset sjöng vi Imse Vimse Spindel, innan vi även sjöng ”Vi går över daggstänkta berg”, en sång som vi tyckte var lämplig med tanke på var vi var.

Några av människorna i byn
Några av människorna i byn

Efter att vi fått i oss lite att äta, kassava, sötpotatis, pumpa, ris med mera, så gick vi ut. Här kunde vi titta på dammarna där de odlar fisk. De matar dem med kassavablad och låter dem växa till sig ett år innan det är dags att sälja en del. Vi fick även träffa en kvinna som hade fått 30 kycklingar av Plan som hon sedan har tagit hand om och kunnat sälja av en hel del. Plan har bidragit med kycklingar, träning i hur man föder upp kycklingarna och även bistått med vaccin.

Faddrarna tittar på kycklingar
Faddrarna tittar på kycklingar

Tiden gick väldigt fort hos kvinnorna och det blev snart dags att börja vandra tillbaka till bilen. Vi sammanstrålande sedan med den större gruppen och åkte tillbaka till hotellet där vi har laddat inför morgondagen.

Nu ska jag försöka få några timmars sömn innan tidig avfärd ut i fält på nytt imorgon!

Johanna
Reseledare Plan International Sverige

Dag 9 – Den förbjudna staden

Vi har hittills haft tur med vädret men sedan igår regnar det. Det är fortfarande varmt men vi utgjorde en fin färgklick i våra färglada ponchos. Idag var det dags för en sightseeingtur i Hué. Vi åkte till citadellet, den gamla staden och fick där lära oss om de olika dynastierna som funnits i Vietnam. Vi vandrade runt och beundrade arkitekturen. Vi kunde se all prakt som kungligheterna tidigare levt i och det mesta gick i rött och guld. Allt i stilla regn.

Här är vi i våra färgglada regnkläder
Här är vi i våra färgglada regnkläder
Vår utsökta lunch
Vår utsökta lunch

När vi vandrat färdigt i den förbjudna staden återvände vi till bussen för avfärd mot vår lunch. Idag var det en helvegetarisk meny som dukades upp åt oss i ett nunnekloster. Vi kände oss alla hedrade över att få komma dit och äta lunch och alla var eniga om att det var en mycket god måltid.

Den vackra trädgården hos nunnorna
Den vackra trädgården hos nunnorna

Eftersom det inte slutat regna bestämde vi oss för att åka till ett café där det fanns möjlighet att ta sig en kaffe under tak innan det var egna aktiviteter på schemat.

Johanna
Reseledare Plan International Sverige

Dag 5 – En oförglömlig dag!

Idag hade det äntligen blivit dags att ge oss av ut i fält. Ha Giang provinsen är oerhört bergig så vi begav oss upp i bergen för att träffa kommunfullmäktige som gav oss tillåtelse att besöka området.

Karin, Beata och jag fick tillsammans med Mr. Chinh och våra lokala kollegor vandra upp en bit i skogen för att se en vattencistern som Plan har gjort. Vattnet från bergen leds in i filtret och sedan har de dragit rör i ca 300 meter för att leda vattnet till skolan. Det är en stor del av Plans arbete här i området WASH – Water, sanitation and health. Man lär ut vikten av god hälsa, vikten av att tvätta händerna i samband med toalettbesök och innan maten.

Årskurs ett

På skolan satt eleverna i klassrummen. I årskurs ett hade barnen språkundervisning, de fick lära sig att skriva och läsa vietnamesiska. Många av barnen tillhör någon av minoritetsbefolkningarna och har sitt eget språk och egna kultur men i skolan lär sig alla vietnamesiska. Undervisningen var väldigt traditionell med en lärarinna som stod med pekpinne framme vid svarta tavlan.

I nästa klassrum satt årskurs två. Här hade de en lärarinna på besök från en annan region för att lära sig hur de arbetar här eftersom de har en speciell pedagogik som de hämtat från Colombia. Här satt barnen i grupper om fyra och de hade teamwork på schemat. De fick lära sig att diskutera i grupp, göra presentationer inför sina klasskamrater och deras lärare. Roligt att se tyckte vi!

Helt plötsligt slog en av lärarna i en gonggong och alla barn kom ut på skolgården, de var dags för lite gymnastik. Barnen ställde sig i raka led på armlängdsavstånd. Det kändes lite som att vi åkt bakåt i tiden. Efter lite strul med musiken så kunde de slutföra sitt program. Sen fick vi frågan om vi ville dansa med barnen och det ville vi såklart så då strömmade fågelsången ut ur högtalarna och vi dansade loss tillsammans!

Beata, Karin och barnen dansar fågeldansen

När gymnastiken var slut slogs det i gonggongen igen och alla barnen rusade till böckerna som stod uppställda på gården. Det är ett biblioteksprojekt som är finansierat av Plan. Alla barn tog varsin bok och satte sig att läsa. Vi fortsatte vår rundvandring och fick se var rören vi såg i skogen tar slut, nämligen toaletterna som Plan hjälpt till att bygga.

Toaletterna som byggts med Plans stöd

Sedan var det dags att säga hej då och åka och hälsa på Beatas fadderbarn. Vi kunde inte ta bilen hela vägen fram utan vi gick sista biten. Vi blev mottagna av familjen och inbjudna till deras traditionella hus. Vi tog av oss våra skor och klättrade upp för trappen och klev in på bambugolvet. Där satt en del av familjen och även några vänner till familjen. På hällen puttrade en gryta med två stora ankor i och vi fascinerades av att de vågar ha öppen eld i huset byggt av trä. Vi blev bjudna att slå oss ned och dricka lite te. Vi satt och samtalade med familjen ett tag och sedan fick vi frågan om vi ville följa med till risfälten och det ville vi såklart! Väl på plats fick vi chansens att göra en insats genom att hjälpa till och skörda lite ris. Jag tror de tyckte vi var duktiga trots att det var första gången för oss alla tre.

Plan arbetar handgripligen i fält
Vårt festligt dukade bord

När det blev dags för lunch hade det kommit ännu mer folk och vi fick slå oss ned vid dukade bord. Det bjöds på delikatesser i form av bla anka, fläskkött, chili och ris. Dessutom finns en mycket stark tradition av att skåla med sina gäster i risvin. Vårt värdfolk var oerhört tacksamma att vi kom på besök och höll en hel del tacktal till oss. Vi tackade med en sång. Det i sin tur resulterade i en diskussion som höll på i en halvtimme där de försökte bestämma vilken sång de i sin tur skulle sjunga för oss. Till slut fick vi en vacker tacksång på deras egna språk.

Här är vi alla i risfältet

Vi hade en väldigt trevlig dag tillsammans där vi fick träffa familj och vänner i varierande åldrar men till slut var vi ändå tvungna att skiljas åt. Vi tog farväl av familjen och vandrade ned till vägen där vi satte oss och smälte lite intryck innan vi avslutade besöksdagen på Plans lokala kontor.

När kvällen kom var det dags för nästa äventyr – middagen. Våra kollegor hade förberett en picknick tillsammans med oss på stranden vid en flod. Här satt vi och åt hemlagad mat vid lägerelden och med levande ljus och kunde utbyta tankar, erfarenheter och sånger.

Beata säger att något av det bästa vi fick höra under dagen var att vi hade blivit en del av deras familj. När vi satt och åt och drack med dem och delade denna stund tillsammans kände de från deras hjärtan att vi blivit en familj. Mr. Chinh förklarade för oss att familjen hade väldigt svårt att förstå att vi hade kommit hela vägen från Sverige för att hälsa på dem!

Att vara inbjuden till ett Vietnamesiskt hem, få ta del av den världen. Det är en unik upplevelse. Starkt, säger Karin

Beata och Karin fick många ämnen att diskutera. Som de själva sa: Att få tillträde till den världen väcker många tankar. Hur har livet för de gamla tanterna sett ut? Vilka var alla dessa människor som kom på besök? Hur hänger de ihop? Vi var så välkomnade av dem, alla dessa farbröder och kvinnor som dök upp.

Jag kan garantera er att vi gick och lade oss väldigt trötta och nöjda. Det ska bli skönt med en resdag imorgon så vi kan smälta dagens alla intryck.

Johanna
Reseledare Plan International Sverige

Tills vi ses igen!

FADDERRESAN I KAMBODJA Ännu en dag i paradiset… vi har solat, badat, fått massage, gått på marknad och druckit fruktshakes.

Här på Independence beach har vi det bra
Här på Independence beach har vi det bra

Vi har en sista middag kvar i Phnom Penh men fem faddrar stannar kvar här i Sihanoukville så det var sista kvällen med gänget.

Gregor hade inte fått avsmak efter spindlarna utan ville prova mer. Här ser vi krispiga syrsor!
Gregor hade inte fått avsmak efter spindlarna utan ville prova mer. Här ser vi krispiga syrsor!
Ett rejält lass med syrsor så det räckte till alla ;)
Ett rejält lass med syrsor så det räckte till alla 😉
Leif ville absolut prova en syrsa
Leif ville absolut prova en syrsa
Gudrun tog hela i ett nafs
Gudrun tog hela i ett nafs
Stefan var också sugen på en syrsa
Stefan var också sugen på en syrsa
Ellen tyckte att syrsan rörde på sig och undrade om de var levande?! Men hon var ändå modig och provade en men det var inga lysande recensioner efteråt haha
Ellen tyckte att syrsan rörde på sig och undrade om de var levande?! Men hon var ändå modig och provade en men det var inga lysande recensioner efteråt haha
En väldigt mysig middag på Sandan restaurant där killar och tjejer från fattiga familjer får gratis yrkesutbildning.
Det bjöds även på rätter av lite mer klassisk variant 😉

 

En väldigt mysig middag på Sandan restaurant där killar och tjejer från fattiga familjer får gratis yrkesutbildning.
En väldigt mysig middag på Sandan restaurant där killar och tjejer från fattiga familjer får gratis yrkesutbildning.

Två sköna dagar på stranden har flutit förbi och imorgon är det dags att åka tillbaka till Phnom Penh för att flyga hem igen kommande morgon. Alla i gruppen hoppas innerligt att vintern har tagit slut därhemma. Som vanligt har jag slut på superlativ och min vokabulär är långt ifrån tillräcklig men den här resan har varit toppen! Det har varit fantastiska möten med fadderbarnen och jättebra och inspirerande projektbesök. Vi har alla lärt oss mycket om Plan och programmen men även mycket om Kambodja och landets historia och nutid.

Det har varit ett privilegium att resa med så glada, positiva och engagerade faddrar! Det ger väldigt mycket energi. Jag ser redan fram emot återträffen 🙂

Kambodja du har en plats i våra hjärtan <3 Så tills vi ses igen!

//Cecilia Karlén

PS. Om ni inte redan är faddrar kan ni anmäla er via Plan Sveriges hemsida www.plansverige.org Om ni specifikt skulle vilja ha ett fadderbarn ifrån Kambodja kan ni kontakta Fadderavdelningen via e-post till fadder@plansverige.org Tack för ert stöd! DS.

Mot stranden!

FADDERRESAN I KAMBODJA Även denna morgon startade med en stor baguette och sedan var vi redo att ta oss an dagen.

Vacker soluppgång över Mekongfloden
Vacker soluppgång över Mekongfloden

På allmän begäran gjorde vi ett snabbt stopp vid bambubron. Det är den sista bambubron i Kambodja.

Det är en fantastisk konstruktion och när regnperioden kommer monteras bron ned igen för att sedan byggas upp igen när vattennivån sjunkit.
Det är en fantastisk konstruktion och när regnperioden kommer monteras bron ned igen för att sedan byggas upp igen när vattennivån sjunkit.

Gerd och Bo var glada att få se bron. Det håller på att byggas en permanent bro så detta är kanske sista gången som bron byggs upp.
Gerd och Bo var glada att få se bron. Det håller på att byggas en permanent bro så detta är kanske sista gången som bron byggs upp.

Knappt fyra timmar senare var vi framme i Phnom Penh för att äta lunch. Ett till lunchställe där unga killar och tjejer ifrån fattiga familjer fick möjlighet att få en utbildning och dessutom få yrkeserfarenhet inom hotell- och restaurangbranschen. Det blev en riktig succé och jag tror de flesta kan skriva under på att det var resans bästa måltid hittills.

Ytterligare fyra timmar senare befann vi oss vid kusten och staden Sihanoukville. Där checkade vi in på hotellet och begav oss direkt till middagsrestaurangen. Nu ska det bli skönt att få slappna av lite och låta alla upplevelser få sjunka in!

//Cecilia Karlén

Sista dagen med Plan för den här resan

FADDERRESAN I KAMBODJA Uppe med tuppen igen för att göra den här dagen. Vi började med frukost på hotellet bredvid där alla fick varsin stor nybakad baguette, nyttigt värre med andra ord 🙂

Efter frukost åkte vi till Plans lokala kontor där vi fick en introduktion till projekten som pågår här i Kampong Cham. Plan har haft verksamhet i Kampong Cham sedan 2004 och arbetar i två distrikt i provinsen – Dambae och Ponhea Kraek. Den stora gruppen som skulle göra projektbesök idag gav sig av till Dambae och vi som skulle besöka fadderbarn åkte till Ponhea Kraek.

Vi åkte ca 45 minuter för att komma fram till byn där först Gerd och Bo släpptes av hos sitt fadderbarn och sedan Gregor. Jag åkte tillsammans med Gudrun ca tio minuter till för att komma till hennes fadderbarns hus. När vi kom mötte fadderbarnet oss och det var många andra barn på plats. Vi satte oss under huset och blev bjudna på te och en frukt som vi aldrig sett förut, och ingen visste vad den hette på engelska heller.

Men såhär såg den i alla fall ut BILD Vi blev också bjudna på rättika, som vi kände igen sen innan.
Men såhär såg den i alla fall ut.

Gudrun hade gjort ett jättefint album med bilder från Sverige och de olika årstiderna.

 När hon berättade om vintern och hur kallt det blev sa dem att de förmodligen inte skulle överleva sådan kyla. De frös om det blev 17-18 grader som det blir under deras ”vinter”.
När hon berättade om vintern och hur kallt det blev sa dem att de förmodligen inte skulle överleva sådan kyla. De frös om det blev 17-18 grader som det blir under deras ”vinter”.

Sedan spelade vi ett lokalt spel ”klak klork” som barnen gillade. På ett papper fanns sex bilder – en tupp, en tiger, en klocka, en fisk, en kräfta och en krabba. Sedan fanns det tre tärningar med samma bilder på. Tärningarna lades mellan två tallrikar och sedan fick man satsa på den bild man trodde skulle komma upp. Sedan skakade någon på tärningarna och lyfte på tallriken.

Gudrun hade med sig klubbor, ballonger och tandborstar som blev vinsten när någon gissat rätt
Gudrun hade med sig klubbor, ballonger och tandborstar som blev vinsten när någon gissat rätt
.
Vi hann även med att spela fotboll och lägga ett pussel över Skandinavien.

En av Plans lokala volontärer var på plats och hon berättade lite om projekten i området. Gudruns fadderbarn gick i high-school och den låg ca två km bort. Plan hade ett samarbete med skolan och den är en så kallad barnvänlig skola vilket bland annat innebär att de har en skolkommitté där elever är representerade, det finns rent vatten och latriner på skolan, skolmiljön är anpassad till eleverna och undervisningen är deltagande och interagerande. Plan hade även stött konstruktionen av en av skolans byggnader.

En gruppbild var ju självfallet innan vi åkte  :)
En gruppbild var ju självfallet innan vi åkte 🙂

En lång kram med lyckönskningar och förhoppningar om att ses igen i framtiden
En lång kram med lyckönskningar och förhoppningar om att ses igen i framtiden

Sedan åkte vi för att hämta upp de andra faddrarna och äta lunch. Där mötte vi även Aina & Leif och Jan & Natacsha som också besökt sina fadderbarn. De hade åkt på en liten och skruttig väg och bilen hade hoppat upp och ner så pass att stötdämparen gick sönder. Så de blev fast ute på landsbygden innan en ny bil kom för att köra dem vidare. Men trots det lilla missödet hade de haft jättebra besök hos sina fadderbarn. Aina hade till exempel bjudit på knäckebröd och mjukost vilket gillades skarpt 😉

Både Gerd & Bos och Gregors fadderfamiljer hade tidigare arbetat med jordbruk och boskapsuppfödning men de hade tack vare mikrolån kunnat starta egna verksamheter. De hade ökat deras inkomster och deras framtid såg mycket ljusare ut. Det var väldigt kul att höra att det går framåt!

Den stora gruppen gjorde projektbesök hos en ungdomsgrupp inom programmet för sexuell och reproduktiv hälsa. Plan samarbetade där med den lokala organisationen RHAC (Reproductive Health Association Cambodia). De besökte ett av centrena i samhället där ungdomarna kunde träffas, låna och läsa böcker ifrån biblioteket samt få utbildning ifrån centrets facilitator. Det fanns också ett hälsocenter dit ungdomarna kunde gå och prata om dessa frågor, få gratis kondomer och få konsultation gällande sexuellt överförbara sjukdomar. Om de uppvisade symptom på en sjukdom fick de remiss till distriktssjukhuset där de fick vård gratis.

Faddrarna pratade med gruppen som precis studerat vad som händer med kroppen när man kommer i puberteten och de redogjorde för detta.

När gruppen kommer till centret studerar de ett tema som exempelvis puberteten, mens eller tidig graviditet. Sedan diskuterar dem med facilitatorn som också ställer kontrollfrågor på det de läst.
När gruppen kommer till centret studerar de ett tema som exempelvis puberteten, mens eller tidig graviditet. Sedan diskuterar dem med facilitatorn som också ställer kontrollfrågor på det dem just läst.

Ungdomarna är utvalda av sina byar att representera dem. De håller sedan i sin tur teatrar, konserter eller informationsmöten för att utbilda ungdomarna i sina byar.
Ungdomarna är utvalda av sina byar att representera dem. De håller sedan i sin tur teatrar, konserter eller informationsmöten för att utbilda ungdomarna i sina byar.

De frågade även faddrarna när man börjar med sexualundervisning i Sverige. Sedan fanns det någon lokal myt att om man är gravid och ska föda under de månader då det är kallare så får man kraftigare värkar. När de då hörde hur kallt de brukar vara i Sverige undrade de genast om gravida kvinnor har väldigt svåra smärtor då, men det kunde faddrarna dementera 🙂

På kvällen träffades vi igen på Plans kontor för att dela med oss om det vi varit med om.

Vi gick laget runt och alla fick berätta om sina besök hos fadderbarnen och även om de projekt som de sett. Sedan gav vi feedback till Plan Kambodja och ställde några sista frågor.
Vi gick laget runt och alla fick berätta om sina besök hos fadderbarnen och även om de projekt som de sett. Sedan gav vi feedback till Plan Kambodja och ställde några sista frågor.

Sedan var det dags att tacka Plans kollegor för det fantastiska jobb som de gjort de här dagarna. De har ordnat allting jättebra och de har varit toppen på att interagera och översätta när vi gjort både fadderbarns- och projektbesök. Det här var den första gruppen som de tagit emot och de riktade också ett stort tack till faddrarna för deras bidrag och engagemang!

Några sista foton utanför restaurangen på kvällen. Här är Yui, jag och våra kära kollegor
Några sista foton utanför restaurangen på kvällen. Här är Yui, jag och våra kära kollegor

Hela gänget! Det har verkligen varit toppen att få resa med så härliga, glada och engagerade faddrar :)
Hela gänget! Det har verkligen varit toppen att få resa med så härliga, glada och engagerade faddrar 🙂

Ja, vi fick även ta avsked av Yui som inte reser med oss de sista dagarna då hon behöver delta i några möten på landkontoret i Phnom Penh.

Tiden går så snabbt, vi har redan hunnit vara här i tio dagar och nu är det bara några få lugna dagar vid kusten kvar. Vi har hunnit vara med om så mycket och alla känns väldigt uppfyllda och glada! Men också lite trötta, så några slappa dagar vid stranden kommer att göra susen!

//Cecilia Karlén