Därför är jag fadder

Foto: Pressbild/Tre vänner produktion


Suzanne Reuter
, skådespelare med fadderbarn i Nepal

– Jag reste med Plan till Nepal 2006. Mitt starkaste minne är när vi besökte en skola som Plan hade byggt. Även om de sedan dess hade lämnat byn hade skolan klarat sig själv och den andra våningen hade de byggt utan stöd från Plan. Jag gillar idén att man kan lämna platsen. Där kunde jag se med egna ögon att det var hjälp till självhjälp.

 

Foto: Pressbild


Tobias Blom,
trollkarl, programledare och fadder

– Jag har alltid gillat Plan och ert jobb. Det bästa med att ha ett fadderbarn är känslan av att man faktiskt bidrar lite till en bättre värld. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Det är en sliten klyscha men ack så sann. Stort grattis Plan (vi fyller 75 år i år) och BRA jobbat! Keep it up!

 

Foto: Plan

Bengt Magnusson, TV4-profil och Plans första fadder i Sverige

– Under mina resor med Plan har jag slagits av hur många starka människor jag mött, människor som definitivt inte har gett upp utan kämpar för att förbättra sina liv. Jag har också sett att man med relativt små insatser kan förbättra människors liv och att Plans envetna arbete utifrån barns perspektiv ger gott resultat.

”En fribiljett in i människors liv”

För femton år sedan blev TV4-profilen Bengt Magnusson Plan Sveriges allra första fadder och än i dag stödjer han Plans arbete.

Det var i samband med att han skulle leda den första Faddergalan 1997, Plans inträdesbiljett på den svenska arenan, som Bengt Magnusson blev Plan Sveriges första fadder. Han fick kontakt med Suratmi från Indonesien och 2005 besökte han henne i hennes hemby på Java.

– Det är väldigt spännande, framförallt om du har barn i samma ålder, att få inblick i barns liv på ett så handfast sätt.

Sedan starten 1997 har Bengt genom Plans försorg besökt fler länder än han kan komma ihåg: Indien, Filipinerna, Indonesien, Mali, Honduras och många fler – de flesta av dem länder som han aldrig tidigare satt sin fot i. Genom de reportage som filmats inför Faddergalan har han fått vad han beskriver som ”en fribiljett in i människors liv” och sett en verklighet väsenskild från hans egen.

Han har slagits av hur många starka människor som finns där ute och som för en daglig kamp för att förbättra sina liv.

– Jag har sett att man med relativt små insatser kan förbättra människors liv och att Plans envetna arbete utifrån barns perspektiv ger gott resultat.

Bengt minns gärna de unika sammanhang han har hamnat i, till exempel den gång han fick sitta med vid de äldstes råd i en by i Mali, en artighetsvisit innan filmteamet skulle göra reportage från platsen.

– Vi satt i en ring i en hydda och berättade vad vi ville göra. Den yngste i rådet berättade för den näst yngste som i sin tur berättade för den nästnäst yngste, hela vägen upp till den äldste. Det var lite som viskningsleken.

Han medger att han ibland hade dåligt samvete för att han sällan skrev till Suratmi. När hon blev så gammal att hon lämnade Plans verksamhet valde han därför att i stället bli skolfadder, vilket betyder att han stödjer arbetet för att fler barn ska få en bra utbildning.

– Resorna har inte bara gett mig större och djupare förståelse för hur olika människors livsbetingelser är. Det har också gjort att det är väldigt enkelt att avstå några hundralappar i månaden för att åstadkomma de här förbättringarna.

Är du nyfiken på att bli fadder? Läs mer här!

”Det tar två timmar för min fadderfamilj att hämta vatten”

Visbybon Boy Larsson åkte till Tanzania för att besöka sitt fadderbarn. Flickan som heter Mariana-bahati Chalahani bor i en by utanför Mwanza med sin mamma, mormor och åtta syskon.

Fadderbyn ligger cirka tre mil öster om Mwanza, som ligger nära Viktoriasjön. Byn heter Sangabuye (= Sanga-byn). Vi började med ett besök i byns förskola. Det gick upp till 50 barn i klasserna i åldern 5-7 år och en ledare. Det fanns vatten, brunn och kranar på skolan och i byn, så barnen kunde tvätta sig. Vattenfrågan är annars ett stort problem. Det tar till exempel cirka två timmar för min fadderfamilj att hämta vatten.

Läs hela artikeln på Helagotland.se

Cecilia om varför hon är fadder

Skärmdump från lokaltidningen Mellanskåne

I Asien lever mer än 600 miljoner barn i fattigdom. Allra mest utsatta är barn till minoritetsbefolkningar. Cecilia Gunnarsson försöker ge några av dem en drägligare tillvaro genom att vara fadder.
– Jag tycker att jag kan undvara några hundralappar i månaden, säger Cecilia Gunnarsson till lokaltidningen Mellanskåne.

För att läsa hela artikeln, klicka här!

Varje fadder gör stor skillnad

– När vi såg huset blev jag lite nervös, sa Frida.

Hon är med sin farfar här i Sri Lanka och den här dagen var det deras tur att besöka Jans fadderbarn i närheten av Monaragala. Vi stannade bilarna en bit från huset för att gå de sista 300 meterna på en stig fram till huset. När Frida och Jan kom fram till huset mötte familjen högtidligt dem utanför på gårdsplan med blomsterkransar och Assini. Jans fadderbarn, gav honom en bunt med Lotusblad. Lotusbladen ges för att visa respekt och vördnad inför de äldre.

Efter första mötet blev det helt tyst och vi visste inte riktigt vad vi skulle göra sa Jan, men sen kom någon på idén att vi skulle sätta oss i skuggan på husterassen. Där satt vi sedan och pratade med hjälp av Plans medarbetare som tolkade samtalet. Jan berättade att han länge planerat att åka till Sri Lanka och hälsa på och visade foton hemifrån och berättade om Stockholm. I boken han hade med sig som gåva från sin hemstad Stockholm fanns bilder bland annat på Kungafamiljen. Mamman som var höggravid och planerad att föda 5 april tyckte det var roligt att höra om att vi i Sverige just fått en ny liten prinsessa. Jan berättade också att han bjudit med sin sondotter Frida till Sri Lanka för att han tyckte det var roligt att hon och Assini som är jämngamla skulle få träffas.

Med på besöket var också Assinis moster med familj. Allihopa var som alla människor vi träffat här på Sri Lanka så gästvänliga och förtjusande. De bjöd på te, hemmagjorda sötsaker och kokosnötter. Sen fick Jan och Frida plantera en kokosnötsplanta i familjens trädgård. De hann också med en liten promenad till en närliggande å. Det var väldigt skönt att svalka fötterna där!

Efter några timmar var det dags att ta farväl. Frida och Jan vinkade och tog stigen mot bilen.
-Det känns fantastiskt att ha fått möta dem och så bra att se att mitt bidrag faktiskt har gjort nytta. Nu vet jag var Assini går i skolan och att familjen har det förhållandevis bra, sa Jan på hemvägen.


Text och foto: Åsa Malmqvist som befinner sig i Sri Lanka tillsammans med ett gäng faddrar.

Jag vill veta mer om fadderresor!