Fadderbarnsbesök – den absoluta höjdpunkten på vår resa!

FADDERRESAN TILL KENYA. Äntligen är vi på väg till vårt fadderbarn i Kenya! Vi känner oss lite spända. Resan startar på Plans kontor i Tharakaområdet. Där får vi träffa personalen som ger oss information om Plans verksamhet både vad gäller fadderbarn och olika projekt i fält.

Charles, den Planmedarbetare som har ansvar för vårt fadderbarn, följer med oss som guide på resan tillsammans med Sveriges Planrepresentant Stephanie och en chaufför. Vi börjar resan i en av Plans jeepar och första stoppet blir vid en affär som liknar en kiosk men som verkar ha det mesta som man kan behöva i ett hushåll. Med hjälp av vår guide inhandlar vi gåvor i form av olika hushållsvaror som familjen kan behöva.

Sedan börjar färden på slingriga och skumpiga vägar. Det tar oss över en timme att nå vårt första besök, som är en skola. Vi får träffa skolans ordförande som berättar om det arbete som föräldrar tillsammans med Plan, är involverade i. Det handlar om att bygga en förskola och ett murat latrinhus. På skolans område finns ett nybyggt skolhus som staten har byggt. Det gamla saknar både dörrar och fönster. Barnens skollov har börjat så vi får varken träffa lärare eller barn tyvärr. Vi tackar för besöket och tar adjö av ordföranden och del föräldrar som håller på med byggandet.

Nu fortsätter resan till vårt fadderbarn, Isaiahs hem. Ytterligare en färd på ännu mindre vägar. Efter ett tag, som känns som en evighet, är vi framme. Vi hälsas välkomna med sång och dans av en grupp kvinnor och barn. Och i vimlet ser vi Isaiah, som kommer fram till oss. Vi blir alldeles exalterade. Väl framme vid huset hälsas vi också välkomna av de närvarande männen. Sedan börjar en presentation av alla. Vi sitter ute på plaststolar under ett stort träd. Vi får sitta som på hedersplatser med Isaiah mellan oss. Efter presentationen får vi tid tillsammans med Isaiah och kan berätta för honom, med hjälp av ett fotoalbum, hur vår familj och vårt land ser ut och de olika årstiderna. Vi har tagit med en fotboll och lite andra leksaker. Många av barnen och släktingarna är också intresserade och vill titta. Vi blir bjudna på mat av Isaiahs mamma. Det serveras ris och en köttgryta. Det är oerhört viktigt att man smakar på maten, då ses man som en del av familjen. Efter maten överlämnar vi matgåvorna till Isaiahs mamma och även lite skrivmaterial. Som gåva från mamman får vi en bastmatta som hon gjort. Dessutom får vi och Stephanie var sin sopkvast av Isaiahs farfar. Vi märker att farfar är väldigt stolt över Isaiah. Efter presentöverlämnandet tackar vi för den enorma gästfriheten.

Vår resa till Kenya är fantastisk och besöket hos Isaiah är den absoluta höjdpunkten!


blogginlagg-4-bild-3

Av: Marita och Lennart Wiktorsson

Ett möte för livet

Under denna resa har vi mött otroligt många människor men det är några som jag kommer minnas extra mycket. När jag träffade mitt fadderbarn så var vi i gruvsamhället Geita. Det är ett av programområdena i Tanzania som Plan International arbetar i. De andra i gruppen fick bland annat träffa barn som tidigare jobbat i gruvorna men som nu, tack vare Plans arbete, slipper det.

Jag fick veta att jag skulle träffa en ungdomsgrupp som genom utbildning av Plan International arbetar ideellt med att sprida kunskap om barns rättigheter och även family planning. Man skulle grovt kunna förklara begreppet family planning som sexualkunskapen vi har i skolan i Sverige. I Tanzania räknas man som ungdom  från 17 år upp till 35 år.

Jag hade inte så mycket förväntningar kring dettta möte och det kanske var därför det blev så fantastiskt.

Jag möts av fem tjejer i åldrarna 17-32 år. Vi sätter oss i en ring, tjejerna, jag och medföljande Planpersonal.
Lina hälsar på ungdomsgruppen som via Plan International har fått utbildning så de kan arbeta med att sprida kunskap om sexuell hälsa, HIV och barns rättigheter.

Jag möts av fem tjejer i åldrarna 17-32 år. Vi sätter oss i en ring, tjejerna, jag och medföljande Planpersonal. Jag var den enda svenskan och eftersom jag är lite rostig på swahili utöver vad jag har lärt mig från filmen Lejonkungen (simba = lejon) så fick jag tolkhjälp.

Jag börjar fråga lite om deras arbete och vad som började som ett blygt möte slutade i sång. Ibland när översättning behövs tittar många på den som översätter istället för den som orden är ämnade för. Så var inte fallet här. Den äldsta (32år) visar tydligt med sitt kroppsspråk att hon brinner för att informera alla kring preventivmedel, HIV och barns rättigheter. Vilket blir självklart när hon förklarar att hon fick sitt första barn när hon var 15 år. Tidigare nämnde jag att den yngsta tjejen i gruppen var 17 år. 17 + 15 = 32 år. Den äldsta och yngsta i gruppen är mor och dotter. Hon förklarar att hon inte ville att hennes dotter skulle göra samma misstag som hon gjort. Jag kan själv inte föreställa mig hur det skulle vara om jag hade blivit mamma när jag var 15.

Det finns gott om felaktig information kring preventivmedel som dessa tjejer ständigt får jobba emot.

Jag frågade om den vanligaste missuppfattningen och fick svaret: ”Om man använder kondom så finns risken att man kan få cancer”. Om jag fysiskt hade kunnat tappa hakan så hade jag gjort det.

Sång som verktyg
Jag frågar på vilket sätt de sprider kunskap till samhället och de berättar att de ofta använder sig av sång. De tittar lite blygt på mig och säger att om jag vill så kan de sjunga en sång. Jag säger ”YES, please!” Då sprider sig leenden på deras läppar. De sjunger en sång om barns rättigheter och en om HIV. Jag kan inte sluta le medan de sjunger. Jag har suttit och kollat på dessa klipp så mycket sedan jag kom hem och jag ler varje gång. Jag försökte verkligen få dem att förstå hur viktigt deras arbete är och hur imponerad jag var.

När mötet avslutas berömmer jag en av tjejernas sjalar. Många i vår grupp har under resans gång uppmärksammat just alla vackra starka färger på kläderna i Tanzania. En diskussion bryter ut på swahili mellan tjejerna och Planpersonalen. Sedan förklarar Irene från Plan International att de vill att vi ska åka hem till den äldsta av tjejerna för att jag ska få en sjal som de själva har färgat med hjälp av batik. Sagt och gjort sätter vi oss i bilen och åker dit.

De klär upp mig, jag snurrar och alla skrattar och till det behövs ingen översättning. Leenden är universella.

Av: Lina Osslund, Planfadder och resenär på fadderresan till Tanzania

Klicka här för att läsa mer om våra resor.

Klicka här om du vill bli Planfadder.

Möte med mitt fadderbarn

Många intressanta dagar med safari i Manyara, Ngorogoro och Serengeti och besök hos Plan Internationals projekt i Mwanza, Geita och andra ställen. Nu är det dags att flyga till Dar el Salaam och mitt möte med mitt fadderbarn närmar sig.

Det är faktiskt lite pirr i magen inför vad som väntar och även en förväntan.

Vi åker bil mot Kisarawe, fyra mil söder om Dar. Där träffas vi på Plans programkontor för kort information och för att hämta upp Planpersonal som ska följa med på besöket, bland annat för tolkning från swahili till engelska. Emma tolkar från engelska till svenska för mig.

Ing Marie Överby_1Vi åker till skolan där mitt fadderbarn S går. Jag möter en glad och lite blyg kille, vi hälsar på varandra och han vill visa mig sitt klassrum. Jag följer med och får även träffa några av hans klasskamrater. I hans klass går 32 elever, både flickor och pojkar.

Vi åker tillsammans hem till honom för att träffa den övriga familjen. Där finns mamma och pappa. S har fyra syskon, tre flickor och en pojke.

Vi träffas utanför deras hus, jag känner mig välkommen, hälsar på var och en och sätter mig på en pall som de tagit fram till mig. Jag ser att S tycker att det är kul och spännande att få besök av mig. Han är tystlåten med svarar på frågor. Planpersonalen förklarar vilka vi är och varför vi har kommit. Vi var ju många, tre personer från Plan Tanzania, hon som är volontär i området, vår reseledare Emma och jag.

Ing Marie Överby_2

Pappan presenterar sin familj, de är jordbrukare och odlar cashewnötter, kokospalmer, mango och majs. Jag hade tagit med mig lite presenter, som papper och pennor. En uppblåsbar jordglob blir populär, där kan jag även visa var jag bor. Jag har också med mig ballonger som vi alla blåser upp. Att se glädjen i deras ögon när vi kastar ballongerna mellan oss är fantastiskt. Jag får frågan vad jag gör och hur jag bor i Sverige, så jag berättar mer om mig.

Ing Marie Överby_4En mycket trivsam stund med S och hans familj och med stöd av Emma ställer jag lite frågor till S. Jag frågar vad han vill bli efter skolan och efter en stunds funderande säger han att han vill jobba med Plan International. Det han tycker bäst om i skolan är engelska och matematik.

Han är mycket duktig i skolan, bland de fyra bästa i alla ämnen.

Han tycker mycket om att spela fotboll och hans favorit är Messi. Jag frågar om han känner till Zlatan och han svarar direkt PSG, så det vet han mycket väl.

S har en lång skolväg, en timmes gångväg. Men han tycker mycket om sin skola, han går hemifrån klockan sex på morgonen och går hem efter skolans slut vid två. Sedan brukar han gå tillbaka för att spela fotboll med sina kompisar. Alltså fyra timmars gång per dag.

Mamman visar oss deras vattenhål, cirka 150 m från huset, där badar S och tvättar sina kläder, skoluniformen som består av vit skjorta och blå knäbyxor. De använder det vattnet till tvätt och disk. Dricksvatten får de hämta en timmes gångväg hemifrån.

Ing Marie Överby_3

Huset består av murade väggar, metalltak och cementgolv. Bakom huset finns en latrin. De har även några höns som går fritt.

Ett mycket trivsamt och lugnt möte, där barnen leker med ballongerna och vi tittar på jordgloben. Vi är där cirka två timmar, som avslutning går familjen iväg för att ta ner två kokosnötter som de skalar och öppnar åt oss och vi dricker solvarm kokosmjölk.

Allt detta är ett möte att ta sitt hjärta och minnas. Plan International gör verkligen skillnad. Att se alla projekt som finns och alltid med barn i fokus känns så rätt att bidra till.

Av: Ing-Mari Överby, Planfadder

Vill du också bli fadder som Ing-Marie? Läs mer här.

Highlights från fadderresan i Tanzania

Fadderresan innebar många nya möten och spännande upplevelser. Vi besökte flera av Plans utvecklingsprojekt runt om i Tanzania. Här kommer några highlights från besök där vi fick en insyn i hur Plan arbetar och möjlighet att träffa och prata med de barn och vuxna som våra projekt når ut till.

Ing-Marie besöker en skola.
Ing-Marie besöker en skola.
En bra dag på jobbet! Stephanie som arbetar på Plan International Sverige och är en av reseledarna på denna fadderresa, tillsammans med skolelever.
En bra dag på jobbet! Stephanie som arbetar på Plan International Sverige och är en av reseledarna på denna fadderresa, tillsammans med skolelever.
Jan och Lars får träffa barn som tidigare arbetat i guldgruvor och höra deras berättelser och drömmar om framtiden.
Jan och Lars får träffa barn som tidigare arbetat i guldgruvor och höra deras berättelser och drömmar om framtiden.
En av solisterna som sjöng en välkomstsång vid ett av våra projektbesök.
En av solisterna som sjöng en välkomstsång vid ett av våra projektbesök.
Faddrarna besöker en hälsoklinik som Plan International byggt upp. Hälsokliniken utför inte bara allmän sjukvård, utan även enklare operationer och vaccinationer. Vi fick träffa hälsovolontärer från området som utbildar invånarna i preventivmedel, vanliga sjukdomar och hur man känner igen dem samt mödravård.
Faddrarna besöker en hälsoklinik som Plan International byggt upp. Hälsokliniken utför inte bara allmän sjukvård, utan även enklare operationer och vaccinationer. Vi fick träffa hälsovolontärer från området som utbildar invånarna i preventivmedel, vanliga sjukdomar och hur man känner igen dem samt mödravård.
Faddrarna får provsitta elevernas skolbänkar.
Faddrarna får provsitta elevernas skolbänkar.
Barnen är nyfikna på Lisbeths kamera när vi besöker en skola.
Barnen är nyfikna på Lisbeths kamera när vi besöker en skola.
Reseledarna Emma och Stephanie. Lunchstopp på väg från ett Planprojekt till ett annat.
Reseledarna Emma och Stephanie. Lunchstopp på väg från ett Planprojekt till ett annat.

Av: Emma och Stephanie, Plan International Sverige

Vill du också bli fadder? Läs mer här.

Är du nyfiken på våra fadderresor? Läs mer här och följ hashtagen #resmedplan på Instagram.

Dag 11 – Dragkamp med barnen!

Vi fick en tidig start och vi åkte åt varsitt håll. En grupp åkte till det område där Gunillas fadderbarn bort och den andra till det område där Karins fadderbarn bor.

Vi som skulle besöka Karins fadderbarn fick börja med den obligatoriska träffen med kommunfullmäktige. Idag fick vi en noggrann redogörelse för hur kommunen arbetar tillsammans med regeringen, militären och Plan i olika projekt. I kommunen bor det knappt 3000 människor och genomsnittet för en årsinkomst är 8 500 000 Vietnamesiska dong (VND) (cirka 3000 SEK). Främst lever de av jordbruk och skogsarbete. I huvudsak är det kassava, ris och majs som växer men de gör nu ett pilotprojekt med bananträd.

De var positiva till de sanitetsprojekt som Plan gör. De var även glada över föräldragrupperna där de får lära sig att ta hand om barnen och de organiserar även aktiviteter för barnen så som Fullmånsfest och ”internationella dagen” i skolan. Även lån- och spargrupperna har gett väldigt bra resultat där de fått förbättrad ekonomi och levnadsstandard.

Några av barnen på skolan
Några av barnen på skolan

När den obligatoriska stunden var över åkte vi till en skola för att delta i ett handtvätts event. Barnen stod utanför skolan och väntade på oss. Vi fick presentera oss och jag har aldrig blivit så utskrattad bara av att säga ”Hej, jag heter Johanna” men det bjuder jag på. Det var första gången de träffade en person från ett annat land så man kan förstå att de var nyfikna och fnittriga. Vi ser garanterat konstiga ut i deras ögon.

Barnen tittar på demonstrationen av hur man tvättar händerna korrekt
Barnen tittar på demonstrationen av hur man tvättar händerna korrekt
IMG_6255
En av eleverna följer lärarens exempel
Informationsskyltar vid handfaten utanför toaletterna
Informationsskyltar vid handfaten utanför toaletterna

Några av flickorna hade förberett en dans för oss om hur man ska tvätta sig. Vi fick sedan vara med när de fick en demonstration om hur man ska tvätta händerna och några av barnen fick sedan upprepa proceduren.

Efter vårt besök på skolan hade det blivit dags att åka och hälsa på Karins fadderbarn. Han tillhör minoritetsfolket Pako. Vi blev varmt välkomnade av hela familjen och även några nyfikna grannar. De var klädda i vackra folkdräkter och Karin fick en vacker present i form av kjol som är väldigt typisk för dem.

Faddrarna tillsammans med Karins fadderbarn och hans föräldrar.
Faddrarna tillsammans med Karins fadderbarn och hans föräldrar.

Eftersom det kom så fint besök hade de förberett den allra bästa festmaten. Den bestod av ris med pumpa, kassava, fisk, sticky rice samt en hel del kryddstark mat. Allt var vackert upplagt i egengjorda korgar och inlindat i blad. Till efterrätt fick vi sockerrör att tugga på. Sött och gott tyckte jag.

Hem till Karins fadderbarn kom även Christinas nya fadderbarn. Han hade aldrig träffat en person från ett annat land och var väldigt blyg, vilket var helt förståeligt.

IMG_6517

Vi hade en trevlig stund hemma hos familjen som bor flera generationer i samma hus, men till slut var vi tvungna att åka vidare till nästa projekt. Det var ett besök hos en låne- och spargrupp. Det var 20 kvinnor som var med i gruppen men idag var två frånvarande. Plan har även här stöttat med bankböcker, kassaskrin och kunskap om hur de ska sköta räkenskaperna. De förklarade för oss att de passar på att ha workshops i samband med att gruppen träffas en gång i månaden och betalar tillbaka räntan på sina lån. Idag skulle de prata om hur man förebygger katastrofer i samband med översvämning, eftersom det är Internationella dagen för att förebygga katastrofer just idag.

Kvinnorna sjöng även två vackra sånger för oss som handlade om alla människors lika värde och om fred på jorden. Vi svarade med att sjunga ”Vi gå över daggstänkta berg”. Återigen stod det klart att vi har en helt annan tradition av att sjunga i Sverige.

I bussen hem till hotellet rådde det tystnad. Vi har fått uppleva och se saker här i gränsområdet till Laos som få får vara med om och de två timmarna hem var perfekt att smälta intryck och vila lite.

Den andra gruppen som var iväg med min kollega Richard fick även de börja dagen med det obligatoriska stoppet på kommunhuset innan de åkte till en internatskola. Det är barn som har alldeles för långt hem som bor där måndag till fredag och åker hem över helgen.

Gunilla visar var Sverige ligger
Gunilla visar var Sverige ligger
Förväntansfulla barn
Förväntansfulla barn

Efter skolan åkte de hem till Gunillas fadderbarn, han tillhör en annan minoritetsbefolkning än Karin. Även här bjöds det på lunch, sticky rice med nyslaktad kyckling med stark chili dipp. De hade en trevlig stund tillsammans med familjen som bestod av sex barn, mamma, pappa och farmor som alla bodde tillsammans.

DSC_0737
Våra faddrar tillsammans med Gunillas fadderbarn och hans familj

När de sagt hej då åkte till en annan skola. Här fick de träffa barnen och utmanade dem i dragkamp. Den svenska delegationen var ganska kaxiga och tänkte att de skulle låta barnen vinna men det visade sig att barnen var betydligt starkare än de trott och de åkte på stryk två gånger!

Dragkampen är i full gång!
Dragkampen är i full gång!

Vi sammanstrålade på kvällen för att äta middag tillsammans.

Vi har varit i kontakt med våra vänner i Kontum och Quang Bing provinserna och även de har haft en bra dag ute på besök hos fadderbarn. Ska bli spännande att höra mer om deras äventyr imorgon.

Johanna
Reseledare Plan International Sverige

Dag 9 – Den förbjudna staden

Vi har hittills haft tur med vädret men sedan igår regnar det. Det är fortfarande varmt men vi utgjorde en fin färgklick i våra färglada ponchos. Idag var det dags för en sightseeingtur i Hué. Vi åkte till citadellet, den gamla staden och fick där lära oss om de olika dynastierna som funnits i Vietnam. Vi vandrade runt och beundrade arkitekturen. Vi kunde se all prakt som kungligheterna tidigare levt i och det mesta gick i rött och guld. Allt i stilla regn.

Här är vi i våra färgglada regnkläder
Här är vi i våra färgglada regnkläder
Vår utsökta lunch
Vår utsökta lunch

När vi vandrat färdigt i den förbjudna staden återvände vi till bussen för avfärd mot vår lunch. Idag var det en helvegetarisk meny som dukades upp åt oss i ett nunnekloster. Vi kände oss alla hedrade över att få komma dit och äta lunch och alla var eniga om att det var en mycket god måltid.

Den vackra trädgården hos nunnorna
Den vackra trädgården hos nunnorna

Eftersom det inte slutat regna bestämde vi oss för att åka till ett café där det fanns möjlighet att ta sig en kaffe under tak innan det var egna aktiviteter på schemat.

Johanna
Reseledare Plan International Sverige

Dag 7 – Ett dopp i Sydkinesiska sjön

Vi lämnade Hanoi bakom oss. Vägen kantades av röda flaggor med hammaren och skäran på och en massa propaganda affischer som hämtade ur en svunnen tid. Vi hade även möjlighet att se hur man arbetade på fälten, främst risfälten som sträckte ut sig på båda sidor av vägen.

IMG_6015
En av skyltarna längs vägen

När vi nådde vårt mål – Halong Bay bytte vi fordon till båt. Vi hade vår egen båt och vi kom till ett dukat bord, det hade blivit dags för lunch. Vi blev serverade en läcker måltid bestående av skaldjur, fisk, kyckling, ris, nudlar och grönsaker. Vi njöt av måltiden medan vi gled runt i den världsunika skärgården i Halongbukten.

Fantastiska vongole med ingefära
Fantastiska vongole med ingefära

Efter lunch kunde de som ville bege sig upp på soldäck, trots att det inte var särskilt soligt så var det behagligt väder och utsikten gick verkligen inte att klaga på. Vårt första stopp på turen var till en droppstensgrotta. Vår båt kunde inte åka så nära land så vi fick klä på oss flytvästar och åka i en liten båt fram till grottan. För att ta sig till ingången till grottan var vi tvungna att vandra uppåt en bit men det var det värt när vi väl var framme. Utsikten från grottan var fantastisk! Det var en mycket vacker och stor grotta där man kunde vandra runt och låta fantasin spela fritt och få fram alla möjliga formationer och statyer bland stenarna.

DSC_0543
Gruppen har det skönt på soldäck

Tillbaka på båten hanns det med lite kaffe innan vårt nästa stopp – bad vid Ti Top island. Här slängde sig faddrarna i det varma vattnet och Agneta utbrast: Vad vi njuuuter!

Vi njuuuuuter!
Vi njuuuuuter!

När vi badat klart återvände vi till båten och vi började vår återfärd mot fastlandet. Det fanns tid att ta det lugnt på solsängarna, smälta de senaste dagarnas intryck, dela varandras upplevelser i de olika Planområdena de senaste dagarna eller bara njuta av båtturen.

DSC_0572

Johanna
Reseledare Plan International Sverige

Dag 5 – En oförglömlig dag!

Idag hade det äntligen blivit dags att ge oss av ut i fält. Ha Giang provinsen är oerhört bergig så vi begav oss upp i bergen för att träffa kommunfullmäktige som gav oss tillåtelse att besöka området.

Karin, Beata och jag fick tillsammans med Mr. Chinh och våra lokala kollegor vandra upp en bit i skogen för att se en vattencistern som Plan har gjort. Vattnet från bergen leds in i filtret och sedan har de dragit rör i ca 300 meter för att leda vattnet till skolan. Det är en stor del av Plans arbete här i området WASH – Water, sanitation and health. Man lär ut vikten av god hälsa, vikten av att tvätta händerna i samband med toalettbesök och innan maten.

Årskurs ett

På skolan satt eleverna i klassrummen. I årskurs ett hade barnen språkundervisning, de fick lära sig att skriva och läsa vietnamesiska. Många av barnen tillhör någon av minoritetsbefolkningarna och har sitt eget språk och egna kultur men i skolan lär sig alla vietnamesiska. Undervisningen var väldigt traditionell med en lärarinna som stod med pekpinne framme vid svarta tavlan.

I nästa klassrum satt årskurs två. Här hade de en lärarinna på besök från en annan region för att lära sig hur de arbetar här eftersom de har en speciell pedagogik som de hämtat från Colombia. Här satt barnen i grupper om fyra och de hade teamwork på schemat. De fick lära sig att diskutera i grupp, göra presentationer inför sina klasskamrater och deras lärare. Roligt att se tyckte vi!

Helt plötsligt slog en av lärarna i en gonggong och alla barn kom ut på skolgården, de var dags för lite gymnastik. Barnen ställde sig i raka led på armlängdsavstånd. Det kändes lite som att vi åkt bakåt i tiden. Efter lite strul med musiken så kunde de slutföra sitt program. Sen fick vi frågan om vi ville dansa med barnen och det ville vi såklart så då strömmade fågelsången ut ur högtalarna och vi dansade loss tillsammans!

Beata, Karin och barnen dansar fågeldansen

När gymnastiken var slut slogs det i gonggongen igen och alla barnen rusade till böckerna som stod uppställda på gården. Det är ett biblioteksprojekt som är finansierat av Plan. Alla barn tog varsin bok och satte sig att läsa. Vi fortsatte vår rundvandring och fick se var rören vi såg i skogen tar slut, nämligen toaletterna som Plan hjälpt till att bygga.

Toaletterna som byggts med Plans stöd

Sedan var det dags att säga hej då och åka och hälsa på Beatas fadderbarn. Vi kunde inte ta bilen hela vägen fram utan vi gick sista biten. Vi blev mottagna av familjen och inbjudna till deras traditionella hus. Vi tog av oss våra skor och klättrade upp för trappen och klev in på bambugolvet. Där satt en del av familjen och även några vänner till familjen. På hällen puttrade en gryta med två stora ankor i och vi fascinerades av att de vågar ha öppen eld i huset byggt av trä. Vi blev bjudna att slå oss ned och dricka lite te. Vi satt och samtalade med familjen ett tag och sedan fick vi frågan om vi ville följa med till risfälten och det ville vi såklart! Väl på plats fick vi chansens att göra en insats genom att hjälpa till och skörda lite ris. Jag tror de tyckte vi var duktiga trots att det var första gången för oss alla tre.

Plan arbetar handgripligen i fält
Vårt festligt dukade bord

När det blev dags för lunch hade det kommit ännu mer folk och vi fick slå oss ned vid dukade bord. Det bjöds på delikatesser i form av bla anka, fläskkött, chili och ris. Dessutom finns en mycket stark tradition av att skåla med sina gäster i risvin. Vårt värdfolk var oerhört tacksamma att vi kom på besök och höll en hel del tacktal till oss. Vi tackade med en sång. Det i sin tur resulterade i en diskussion som höll på i en halvtimme där de försökte bestämma vilken sång de i sin tur skulle sjunga för oss. Till slut fick vi en vacker tacksång på deras egna språk.

Här är vi alla i risfältet

Vi hade en väldigt trevlig dag tillsammans där vi fick träffa familj och vänner i varierande åldrar men till slut var vi ändå tvungna att skiljas åt. Vi tog farväl av familjen och vandrade ned till vägen där vi satte oss och smälte lite intryck innan vi avslutade besöksdagen på Plans lokala kontor.

När kvällen kom var det dags för nästa äventyr – middagen. Våra kollegor hade förberett en picknick tillsammans med oss på stranden vid en flod. Här satt vi och åt hemlagad mat vid lägerelden och med levande ljus och kunde utbyta tankar, erfarenheter och sånger.

Beata säger att något av det bästa vi fick höra under dagen var att vi hade blivit en del av deras familj. När vi satt och åt och drack med dem och delade denna stund tillsammans kände de från deras hjärtan att vi blivit en familj. Mr. Chinh förklarade för oss att familjen hade väldigt svårt att förstå att vi hade kommit hela vägen från Sverige för att hälsa på dem!

Att vara inbjuden till ett Vietnamesiskt hem, få ta del av den världen. Det är en unik upplevelse. Starkt, säger Karin

Beata och Karin fick många ämnen att diskutera. Som de själva sa: Att få tillträde till den världen väcker många tankar. Hur har livet för de gamla tanterna sett ut? Vilka var alla dessa människor som kom på besök? Hur hänger de ihop? Vi var så välkomnade av dem, alla dessa farbröder och kvinnor som dök upp.

Jag kan garantera er att vi gick och lade oss väldigt trötta och nöjda. Det ska bli skönt med en resdag imorgon så vi kan smälta dagens alla intryck.

Johanna
Reseledare Plan International Sverige

Dag 4 – Mot risfälten!

Idag var det dags för oss att lämna Hanoi och det gjorde vi i tre olika grupper. Vi hade alla olika slutdestinationer och vi ser fram emot att stråla samman igen på torsdag för att få ta del av allas erfarenheter men så länge får ni hålla till godo med min lilla grupps öden och äventyr.

Här köper vi lite drakfrukt

Vi är inte så många i min grupp, bara Beata, Karin och jag. Med oss har vi min kollega Mr. Chinh och vår chaufför Mr. Thanh. Vi styrde kosan mot bergen i gränsen till Kina. När vi lämnat Hanoi bakom oss ersattes den bullriga stadsmiljön av risfält. Vi var alla tre lika fascinerade av att det mitt i risfälten fanns gravstenar. Ännu mer förskräckta blev vi när Mr. Chinh bekräftade våra farhågor om att man efter 3 år gräver upp gravarna och plockar upp benen av den avlidne och sedan placeras dessa i ett fint monument. Mr. Chinh sa dock att denna tradition håller på att dö ut i städerna men att den fortfarande praktiseras på landsbygden.

Vår väg kantades även av vattenbufflar, höns, små hundar och gulliga grisar. Det är skördetid just nu så det var många som arbetade på åkrarna med att skörda riset och vi såg det ligga och torka längs vägarna.

Mr. Chinh såg till att stanna längs med vägen så att vi fick smaka på färgstark drakfrukt och söta små bananer som tidigare enbart varit reserverade för kungen. Dagens lunchrestaurang bjöd på både det ena och andra att beskåda, bla ett oidentifierbart stycke kött och en massa flaskor med diverse ormar, ödlor och bin i. Vi beslöt att beställa så gott som uteslutande vegetariskt i form av tofu, omelett, ris och vårrullar. Hur gott som helst! Efteråt fick vi däremot ett grönt te som vi nog alla lät vara kvar i koppen när vi rullade vidare på vår färd.

Risfält i bergen

Med stopp på en pagoda (buddistiskt tempel) och diverse stopp för att fånga det fantastiska landskapet så hann det bli kväll innan vi kom så pass högt upp i bergen att vi närmade oss Plans område. Men vad gjorde det när vägen bjöd på vattenfall, terrassodlingar med ris, höga berg och vidunderliga vyer. Dock var vägen kanske lite onödigt smal och kurvig på sina ställen för möten med svenska mått mätt men vår duktiga chaufför klarade av det galant!

Kvällen spenderades i regionens huvudstad som vi nog alla tre förvånades över var så pass stor. Vi hade förväntat oss ett hotell och inget mer men vi klagar inte, om vi skulle göra det är det kanske på planeringen av hotellrum eftersom själva rummet är riktigt rymligt men badrummet är så pass litet att det bara får plats med en Stockholmsdusch! Vi skrattade gott åt den som låg bakom detta.

Vi hörs snart igen!
Johanna
Reseledare från Plan International Sverige

Fadderresa till Vietnam!

Den 2 oktober strålar 18 förväntansfulla faddrar samman i London. Tillsammans med två representanter från Plan International Sverige ska de åka på Fadderresa till Vietnam. Under två veckors tid kommer de att få lära känna landet Vietnam, kulturen, maten och människorna. Dessutom kommer de att få besöka Plan International Vietnams projekt och träffa sina fadderbarn. Här på bloggen kommer ni kunna följa deras äventyr!

DSC_0041

Efter en lång resa från Sverige landade vi i varma Hanoi. Här möttes vi av vår guide och vi fick en första glimt av Vietnam på vår väg till hotellet. Efter lite vila var det dags att ge sig ut i den myllrande trafiken på Hanois gator för att äta lite lunch. På menyn stod nudlar. Restaurangen var inte direkt anpassad för resliga nordbor utan vi fick både akta huvudet, på grund av det låga taket, och böja rejält på benen på grund av de väldigt låga stolarna. Vår guide höll en kort ”äta med pinnar”-lektion och visade hur vi ska blanda samman nudlarna med kött, sås, grönsaker och nötter.

När vi alla var mätta och belåtna var det dags att lära känna staden lite bättre. Vi vandrade runt med vår guide och fascinerades över de stora samlingarna elledningar som hängde kors och tvärs mellan stolparna. Imponerande att de får det att fungera!

DSC_0036