Pappan som förändrar: ”Mina döttrar ska inte könsstympas”

Etiopien. Makarna Endrias, 42, och Ayelech Ena, 32, är aktiva medlemmar i Plan Internationals projekt som startades i deras område för tre år sedan. Syftet var att öka kunskapen om skadliga sedvänjor och deltagarna består av frivilliga från området med blandade åldrar och bakgrund. Genom projektet har medlemmarna fått lära sig om riskerna kopplade till könsstympning och att slå hål på de myter som upprätthåller traditionen.

Makarna Endrias, 42, och Ayelech Ena, 32, Etiopien, är aktiva medlemmar i Plan Internationals projekt som startades i deras område för tre år sedan.
Endrias och Ayelech utanför sitt hem. FOTO: Meeri Koutaniemi

Rök från en öppen eld sprider sig till den svagt upplysta hyddan. Vid väggen utanför står tre kor och tuggar gräs.

Endrias och Ayelech tittar på varandra med värme i blicken. Men äktenskapet har inte alltid varit lätt.

”Jag var bara 14 när vi gifte oss. I början var vårt kärleksliv väldigt smärtsamt för mig och jag ville inte ha sex. Nu vet jag att det var på grund av min könsstympning och att jag blev gift för tidigt”, säger Ayelech.

Ett år efter bröllopet fick de dottern Kidist. Två år senare kom Eminet, deras andra dotter. Båda förlossningarna var komplicerade och varade i två dagar. Ayelech fick hög feber. Andra gången fick hon en infektion och det tog veckor för henne att återhämta sig.

Vid 18 års ålder blev Ayelech gravid för tredje gången. Förlossningen var oerhört smärtsam och lång. Barnet kunde inte komma ut.

Endrias bestämde sig för att ta sin fru till sjukhuset, en mil bort. Familjen hade varken cykel eller något annat färdmedel, så han bad åtta av sina grannar att följa med. De turades alla om att bära Ayelech på ryggen. Hon hade då förlorat medvetandet. Med hjälp av kejsarsnitt kom till slut deras lille son ut, han hade dött i livmodern.

Under en lång tid efteråt var Ayelech svag.
– Jag är fortfarande ledsen, eftersom jag inte kan få fler barn och för att vi inte har en son som kan föra familjenamnet vidare, säger Ayelech.

"En vän till mig dog på grund av hennes könsstympning. Jag kan inte få henne tillbaka, men vi kan hjälpa de som ännu inte könsstympats ", säger Kidist.
Systrarna Kidist och Eminet slipper könsstympning. FOTO: Meeri Koutaniemi

– När jag såg Ayelech lida ville jag göra vad jag kunde. Jag beslutade då att våra döttrar inte skulle behöva gå igenom könsstympning och att de skulle få en bra utbildning, säger Enrias.

En ljus framtid
Deras döttrar Kidist, 16, och Eminet, 14, gör bra ifrån sig i skolan och drömmer om att läsa vidare på universitetet.

”Det är en tröst att veta att de förhoppningsvis inte kommer att få komplikationer vid sina förlossningar och att de kan ha ett bra kärleksliv”, säger deras pappa, Endrias.

Systrarna är engagerade medlemmar i Plan International All-girls club som sprider information om de skadliga följderna av könsstympning.
– Jag är stolt över att jag inte stympats och jag uppmuntrar andra tjejer att stå upp mot kvinnlig könsstympning, säger Eminet.

"Det är en tröst att veta att de förhoppningsvis inte kommer att få komplikationer vid sina förlossningar och att de kan ha ett bra kärleksliv", säger Endrias.
Könsstympning kan stoppas på en generation, som i fallet med denna familj där pappan satte stopp för den skadliga traditionen. FOTO: Meeri Koutaniemi

– En vän till mig dog på grund av hennes könsstympning. Jag kan inte få henne tillbaka, men vi kan hjälpa de som ännu inte könsstympats, säger Kidist.

Läs mer här om vad könsstympning är och hur vi på Plan International arbetar med att bekämpa det.

Hjälp oss att stoppa könsstympning! Här kan du bidra!

Av: Anna Andersson, Plan International Sverige

Nya ungdomsrådet i Plan International Etiopien

Gruppbild på Plan International Etiopiens ungdomsråd
Gruppbild på Plan International Etiopiens ungdomsråd, National Youth Advisory Committee, NYAC, under deras första möte, på Plan International Etiopiens huvudkontor i Addis Abeba. Jag, Julia, i vit klänning till vänster om mitten.

Hej, Julia Grip här igen!

I mitt förra blogginlägg berättade jag om mitt arbete med att starta ett ungdomsråd för Plan International Etiopien. Ungdomsrådet ska, som Plan International Sveriges ungdomsråd (PUR), vara rådgivare i och utanför Planorganisationen för att ge ett ungdomsperspektiv. Nu har Plan International Etiopiens ungdomsråd startats. Ungdomsrådet kallas The National Youth Advisory Committee (NYAC). I december hade vi vår första träff.

Vägen dit

Jag besöker Amhararegionen för att välja ut ungdomar till The National Youth Advisory Committee.
Jag besöker Amhararegionen för att välja ut ungdomar till The National Youth Advisory Committee.

I oktober 2015 fick jag uppdraget att som gammal ungdomsrådsmedlem i Plan International Sveriges ungdomsråd (PUR), starta ett ungdomsråd för Plan i Etiopien. Tyvärr förkortades min vistelse i Etiopien och därmed mitt arbete med projektet. Under tre månader har jag arbetat på Plan International Etiopiens huvudkontor i landets huvudstad Addis Abeba. Det bor cirka 86 miljoner invånare i Etiopien och cirka 3 miljoner i Addis Abeba.

Ungdomarna i ungdomsrådet, NYAC kommer från Plan International Etiopiens fem programområden (Gambella, Amhara, Oromia, SNNP- Southern Nations Nationalities and Peoples Region, Addis Ababa). Där organisationens olika fältprojekt finns. NYAC ges möjlighet att påverka Plans arbete och se till att Plans program gynnar barn och unga.

I november reste jag runt till Plan Internationals programområden i Etiopien för att välja ut 18 ungdomsrepresentanter till NYAC, i åldern 18-25. Ingen av dem kände varandra sedan tidigare. NYAC kommer till att börja med ha möten två gånger om år och platsen för mötena flyttas mellan programområdena. I december höll jag det första mötet med NYAC, i Addis Abeba.

Första mötet för The National Youth Advisory Committee (NYAC)

Plan International Etiopiens generalsekreterare Manoj Kumar, välkomnar ungdomarna i The National Youth Advisory Committee (NYAC). Jag syns till höger om Manoj.
Plan International Etiopiens generalsekreterare Manoj Kumar, välkomnar ungdomarna i The National Youth Advisory Committee (NYAC). Jag syns till höger om Manoj.

Första mötet med NYAC ägde rum helgen den 18-20 december på huvudkontoret i Addis Abeba. Mötet låg på en helg för att inte störa skolarbetet, precis som för ungdomarna i Plan International Sveriges ungdomsråd. Etiopien är ett stort land och mycket planering krävdes kring logistiken, som att ordna boende och transport för ungdomarna till mötet. Ungdomarna från regioner utanför huvudstaden Addis Abeba reste till mötet med flyg eller buss under fredagen den 18 december. En del av ungdomarna fick börja sin resa redan på torsdagen på grund av de stora avstånden. Medlemmarna i NYAC fick snabbt en stark sammanhållning. För många var det första gången som de besökte huvudstaden och jag mötte upp alla då de anlände. En del av ungdomarna som inte hunnit fylla 18 hade en vuxen person med sig, som ansvarade för dem under resan, en medarbetare från Plan International eller en lärare från deras region.

En utmaning under mötet var språket. Jag pratar inte Etiopiens officiella språk amhariska och ungdomarna i NYAC har varierande kunskaper i engelska. Jag höll mötet på engelska, med tolkar som översatte till amhariska.

På mötet berättade jag bland annat om Plan International Sveriges ungdomsråd (PUR) och deras arbete med FN: s barnkonvention. Jag informerade om den afrikanska barnrättsstadgan (african charter on the rights and welfare of the child) som liknar barnkonventionen, men är utvecklad med speciella rättigheter för barn i afrikanska länder. Afrikanska barnrättstadgan innehåller bland annat rättigheter som förbjuder sedvänjor som könsstympning och barnäktenskap. En del ungdomar på mötet hade aldrig hört talas om varken FN:s barnkonvention eller den afrikanska barnrättstadgan. Både FN:s barnkonvention och afrikanska barnrättstadgan är påskriven av Etiopien och de flesta av världens länder, som därmed lovat att följa dem. Det var intressant att följa ungdomarnas diskussioner kring hur barnkonventionen och den afrikanska barnrättsstadgan följdes i Etiopien. Problem som könsstympning, barnäktenskap och brist på tillgång till utbildning kom upp. Jag höll också olika drama- och diskussionsövningar om barn och ungas rättigheter, som jag själv fått testa på under mina år i Plan och PUR. Ungdomarna i NYAC blev inspirerade av PUR och ville fortsätta att arbeta med barnkonventionen och den afrikanska barnrättstadgan för att sprida kunskap om barns rättigheter.

Vad händer nu?

Ungdomar i Plan International Etiopiens National Youth Advisory Comittee
Ungdomar i Plan International Etiopiens National Youth Advisory Comittee, NYAC, deltar i det första ungdomsrådsmötet på huvudkontoret i Addis Abeba.

Det första mötet med NYAC avslutade mina tre projektmånader. Ett ungdomsråd för Plan International Etiopien etablerades och jag fick dela med mig av erfarenheter och kunskaper från Plan International Sverige och PUR. Det kändes bra att kunna peppa ungdomarna och informera dem om barnkonventionen och den afrikanska barnrättsstadgan, som många av dem inte hört talas om förut. Det ska bli spännande att se hur NYAC utvecklas och jag kommer att följa Plan International Etiopien i det fortsatta arbetet med ungdomsrådet. Det har varit lärorikt för mig att arbeta i Planorganisationen i ett annat land. Jag har lärt mig mycket om Plans arbete i ett programland som Etiopien och fått erfarenheter för livet.

Av: Julia Grip

Plan Sveriges Ungdomsråd ger ringar på vattnet i Etiopien

Julia Grip
Jag (andra personen från vänster) möter ungdomar i Plans programområde SNNP för att välja medlemmar till Plan Etiopiens ungdomsråd

Hej, Julia Grip heter jag. Jag kom nyligen tillbaka från regionen SNNP- Southern Nations Nationalities and Peoples Region, i Etiopien. Där har jag varit för att plocka ut medlemmar till Plan Etiopiens nya ungdomsråd.

SNNP ligger i södra Etiopien. Det är ett av Plan Etiopiens fem programområden, där Plans Etiopiens projekt bedrivs. 18 ungdomar kommer att väljas till ungdomsrådet, tre från varje programområde och tre från ett av Plan Etiopiens projekt.

Jag och en företrädare för Plan Etiopien reste från Plans huvudkontor i Etiopiens huvudstad Addis Abeba, till SNNP. Chefen för programområdet SNNP hade tillsammans med sin personal valt ut fem engagerade ungdomar som svarade mot kriterierna och ville vara med i ungdomsrådet.

Ungdomarna vi träffade kände till Plan och var delaktiga i Plans olika projekt i regionen. Jag inspirerades av ungdomarnas engagemang i Plan Etiopien och deras berättelser om hur Plans projekt hjälpt deras hemstäder. På mötet informerades ungdomarna om ungdomsrådet och intervjuades i grupp och individuellt. Sedan valde jag, företrädaren för Plan Etiopien och chefen för programområdet ut tre ungdomar som fick en plats i ungdomsrådet.

De tre ungdomarna från Plan Etiopiens projekt hade vi redan valt ut och med ungdomarna från SNNP är nu sex medlemar till ungdomsrådet klara. Fyra programområden till ska besökas. Nu ska jag berätta vem jag är och hur det kommer sig att jag jobbar här …

Hur hamnade jag här?

Julia Grip
Jag inne på Plan Etiopiens huvudkontor i Addis Abeba, Etiopien

Som tidigare medlem i Plan Sveriges Ungdomsråd (PUR) har jag bland annat pratat live på Faddergalan och representerat ungdomsrådet i Plans Sveriges styrelse. Efter PUR har jag jobbat ideellt i Plan Sverige parallellt med samhällsinriktade studier på universitetet. Under vårterminen 2015 praktiserade jag på Svenska ambassaden i Addis Abeba, Etiopien. Där fick jag kontakt med Plan Etiopien (Plan International Ethiopia). De var imponerade av det arbete Plan Sveriges Ungdomsråd utförde.

Som ett av Plans programländer vill Plan Etiopien nu starta ett ungdomsråd, liknande det vi har i Sverige! Plans Internationella globala strategi är att starta ungdomsråd i samtliga Plan länder till år 2020. Jag blev erbjuden att arbeta för Plan Etiopien och hjälpa dem att starta ett ungdomsråd. Den första perioden av projektet sträcker sig från oktober till december.

Nu har jag varit i Etiopien i en månad och mycket har hänt. Plan Etiopiens ungdomsråd kommer att kallas The National Youth Advisory Committee (NYAC). Letandet efter ungdomarna till NYAC har börjat och de första urvalsprocesserna är klara. Jag tänkte berätta om hur uppstarten av ungdomsrådet sett ut hittills.
Etiopien – ett stort land med annorlunda syn på ungdomar än i Sverige
Det bor cirka 86 miljoner invånare i Etiopien. Huvudstaden Addis Abeba har cirka 3 miljoner invånare. Jag arbetar på Plan Etiopiens huvudkontor i Addis Abeba. Utöver huvudkontoret finns fem programområden: Fyra ute i landet och ett är i huvudstaden Addis Abeba. I programområdena finns organisationens olika fältprojekt. Plan Etiopiens ungdomsråd, The National Youth Advisory Committee (NYAC) kommer att se annorlunda ut än Plan Sveriges eftersom det behöver anpassas till landets storlek, kultur och samhälle.

Synen på ungdomar är annorlunda än i Sverige. I många afrikanska länder finns en stor respekt för äldre i samhället. Att barn och unga kan bidra till samhället på samma sätt som en vuxen är inte självklart. Då Plan Etiopien liksom Plan Sverige arbetar med barn och unga känns det bra att organisationen tagit det här steget att inkludera ungdomar i sin verksamhet.

Jag och mina kollegor på Plan kontoret gör ”ving-tecknet" för att visa stöd för #Girl4President som synliggör Plan Internationals flicka kampanj, Because I am a Girl
Jag och mina kollegor på Plan kontoret gör ”ving-tecknet” för att visa stöd för #Girl4President som synliggör Plan Internationals flicka kampanj, Because I am a Girl

Syftet med ungdomsrådet

Plan Etiopiens ungdomsråd, NYAC, kommer som Plan Sveriges ungdomsråd att fungera som rådgivare både inom och utanför Plan organisationen. De kommer att sprida information om Plan Etiopien och bidra med ett ungdomsperspektiv i organisationen, i frågor som rör barn och unga.

Eftersom Plan Etiopien är ett programland kommer ungdomsrådet, NYAC, bestå av ungdomar från Plans fem programområden (Gambella, Amhara, Oromia, SNNP- Southern Nations Nationalities and Peoples Region, Addis Ababa). Ungdomarna i NYAC ska ges möjlighet att påverka och ha åsikter om hur Plan Etiopien arbetar och se till att Plans program i programområdena gynnar barn och unga.

NYAC kommer att bestå av 18 ungdomar i åldern 18-25. NYAC riktar sig till äldre ungdomar för att de måste ha möjlighet att åka ifrån sina hem. I Etiopien kan det vara knepigt för ungdomar under 18. I programområdena lever många unga under 18 år som inte kan läsa och skriva, vilket är ett villkor för att vara med i ungdomsrådet. Ungdomarna kommer till att börja med ha möten två gånger om år och platsen för mötena kommer att flyttas mellan programområdena. Första mötet kommer att bli i Addis Abeba på Plan Etiopiens huvudkontor.

Jag berättar om ungdomsrådet för ungdomarna i SNNP
Jag berättar om ungdomsrådet för ungdomarna i SNNP

Jag kommer under november och december att fortsätta resa till Plans programområden för att leta efter ungdomar till NYAC. Det känns kul att urvalsprocesserna är igång och det är bra att Plan Sveriges ungdomsråd kan inspirera andra Plan länder att starta liknande verksamheter.

Till Plan Sveriges Ungdomsråd: Keep up the good work!

Om ni vill nå mig och har frågor och synpunkter medan jag är här kan ni maila till: julia.grip@plan-international.org

Kolla gärna in Plan Etiopiens hemsida och Plan Etiopiens Facebook!

Av: Julia Grip, Plan International Etiopien

Han gick 13 mil till fots med sin sjuka son

Vi är tillbaka i regionhuvudstaden Amassa efter en dag tillsammans med Plans projektteam i Dara, ett samhälle långt ute på den Etiopiska landsbygden där vi kör i två timmar på dammiga landsvägar.

Utanför Plans kontor i Amassa.

Dara ligger i en region som heter ”Southern Nations, Nationalities and Peoples Region” (SNNP) där barn av 56 olika etniska grupper är bosatta och där torkan slår hårt just nu. I regionen har antalet så kallade ”Hot spots, grad 1”, distrikt där torkan har slagit till hårdast uppgått från 5 i april till 27 på tre veckor.

Torkan sprider sig snabbt i hela Rift Valley.

Vi träffar en sexbarns pappa tillsammans med sonen Mulena, 5,  på Kela Health Center. Kela är ett så kallat stabiliseringscenter, som stöds av katastroffaddrar, Sida och vår systerorganisation Plan International Canada.

Vi pratar länge med de åtta barnen som vårdas här för extrem undernäring och deras oroliga föräldrar som har bott i centrets enda tillgängliga rum på ungefär 20 kvm i 2-4 veckor. Jag tänker inte ta några bilder här men jag vill gärna lyssna på föräldrarnas berättelser och försöka få kontakt med barnen. Mulenas pappa gick 130 kilometer på fots, tillsammans med honom för att komma hit efter att han hade fått kontakt med en av Plans barnhälsorådgivare. Mulena är så liten på grund av undernäringen att min egen femåriga son, Harris, skulle tro att han var bebis.

Plan och Kela personal diskuterar Mulenas utveckling.

Vi pratar också länge med sjuksköterskorna – unga, engagerade män för det mesta – som befarar att situationen blir ännu värre nu eftersom den första regnperioden kom försent och området går utan majsskörd. De vill gärna att man ska öppna ännu en mottagning närmare byn där Mulena kommer ifrån så att barnen och familjer inte utsätts för fara när de söker vård.

Men det finns hopp. Efter vårt besök på Kela kommer vi till Gela Wacho, ett hälsocenter där man ordnar matdistribution till familjer som har varit på stabiliseringscentret och nu mår bättre.

Greta Wacho distributionscentret.

Barnen ökar i vikt, föräldrar får råd i hygien och sanitet och en matranson delas ut som är hög på protein och vitaminer. Vi kollar på listor där barnens hälsa dokumenteras. När jag frågar vad barnen själva säger om stödet får jag höra att de har börjat prata mer med föräldrarna om näringen och själv upprepar mycket av det som sägs under rådgivningen.

Plumpy nut, kosttillskott för barnen med extra protein.
Farmamix, gröt med extra vitaminer distruberas till 50 familjer under vårt besök.

Projektet omfattar barn från 0-5 år.

I morgon är det tillbaka till Addis där vi ska hålla en workshop om projektet ”Star Schools” som ska öka barns deltagande i utvecklandet av läroplanen. Projektet stöds av Plan Sverige genom Sida/UDs Bärnrättsatningen.

Text och foto: Alan Frisk, regionsamordnare Afrika på plats i Etiopien.

Hallå där, Alan Frisk



Hallå där Alan Frisk, Regionsamordnare Afrika, som åker till Etiopien på söndag.

Vad ska du göra där?
– Jag kommer att träffa Plan Etiopien och lokala partners för att påbörja två nya projekt som syftar till att skydda unga flickor från våld samt förbättra undervisningen i skolan. Jag kommer även att besöka ett område i södra Etiopien där Plan, med stöd av våra katastroffaddrar och Sida, försörjde samhällen med livsmedel och vatten under den svåra torkan förra året.

Hur länge blir du borta?
– 10 dagar.

Hur känns det att åka?
– Etiopien är ett land jag känner till sedan jag själv var barn, men aldrig har besökt. Under 80-talet led landet också av svår torka och uppmärksammades av flera artister under den så kallade Live Aid konserten. Det var min första kontakt med internationellt utvecklingsbistånd där jag har jobbat nu i snart 20 år. Så det känns lite som att uppfylla en dröm från barndomen.

Vilka är dina förhoppningar med resan?
– Plan i Sverige och Etiopien börjar en ny fas i vårt samarbete för Etiopiens barn där vi kompletterar vår humanitära verksamhet med mer långsiktiga utvecklingsprojekt. Katastrofer, liksom torkan som sker i Sahel just nu, kan alltid inträffa. Det viktiga är att vi bygger upp samhällen som bättre kan möta svårigheter, bland annat genom att få barnens perspektiv och behov med i utvecklingen. Jag hoppas att kunna bidra till detta i Etiopien med Plan Sveriges erfarenheter av barnrättsperspektivet och våra växande kunskaper inom humanitärt bistånd.

”Tänk att vi har fått vara med om detta, vilken ynnest!”

I december 2011 åkte Åsa Malqvist från Plan Sveriges kontor till Etiopien med 24 faddrar. Målet med resan var att uppleva landet och träffa faddrarnas fadderbarn. Det blev ett minne för livet. Det här är Åsas berättelse.

Resan till Etiopien i slutet av 2011 var en oförglömlig upplevelse för oss alla. Vilket vackert land, spännande historia och kultur och åh, så många fantastiska människor vi fick träffa!

Etiopien är ett stort land och många av fadderbarnen bodde på långt avstånd från framkomliga bilvägar, så många i gruppen fick gå långa sträckor för att nå fram. Detta förstärkte förståelsen för vilka förutsättningar som människorna har som bor här och vilka utmaningar de har i sitt dagliga liv.

Huvudstaden Addis Abeba ligger på 2300 meters höjd och är en storstad med cirka 4 miljoner invånare. Här ligger Plans landskontor som vi besökte för att få en presentation och överblick av Plan Etiopiens arbete. Efter mötet åt vi en lunch på Yod Abyssinia som serverar traditionella Injeras (Etiopiska pannkakor gjorda på Teff-mjöl och vatten som fått jäsa ett par dagar.)

Från Addis Abeba gav vi oss söderut till Jimma. Här träffade vi Plans otroligt engagerade team och blev väl omhändertagna i fält under två intensiva dagar. Från Jimma åkte över bergen till Arba Minch, en nätt resa på cirka 12 timmar! Men i detta storslagna landskap och med faddrarnas glada sällskap blev det aldrig tråkigt. I Arba Minch gjorde vi en båttur på en av Etiopiens större sjöar Chamo för att på nära håll se krokodiler och flodhästar.

Åter till Addis Abeba flög vi vidare till lilla den staden Lailbela i norr. En fridfull och helig plats som är känd för stenkyrkor uthuggna direkt ur berget och som besöks av ett stort antal pilgrimer varje år. Plan har sitt programkontor mitt i staden och alla vi mötte kände väl till Plan. Människorna i den här trakten bor avlägset och de flesta har minst en dags promenad in till Lailibela. Plan är inte den enda organisationen som arbetar i regionen men få andra är representerade så långt ut på landsbygden. För att kunna bistå människor med till exempel skola, vatten och hälsovård har Plan först fått ta sig an att göra vägen framkomlig. Än en gång, många timmars resa för att nå fadderbarnen och de olika projekten men det var det värt flera gånger om. Tänk att vi har fått vara med om detta, vilken ynnest!

Text och foto: Åsa Malmqvist

För att läsa mer om resan till Etiopien se tidigare inlägg i kategorin

Vikten av ett ungdomscenter

Jag sitter och skriver dagens inlägg i en mörk och tyst reception på vårt hotell i Jimma. På avstånd hörs böneutropet från en minaret. Majoriteten i Etiopien är kristna men just Jimma är muslimskt och det ger den här delen av landet en särskild atmosfär. Om inte så många timmar går solen upp och då börjar aktiviteten på nytt på gatan utanför.

Många ungdomar i närheten av Jimma har i brist på sysselsättning tappat motivationen och har börjat använda drogen Khat. Därför har kommittén i distriktet bett Plan om att få stöd till ett ungdomscenter. Sedan två år finns det numera ett drogfritt center för ungdomarna där de kan mötas och prata om saker som händer i deras liv, spela biljard, pingis och teater.  Här finns också ett café med kaffemaskin, TV och bibliotek. Förutom att umgås får ungdomarna tillgång till rådgivning om sexuell hälsa, hiv/aids och allmänt stöd om de behöver prata.

Kicki tillsammans med tjejerna som serverade oss läsk på ungdomscentret.
Ädremannen i kommittén var entusiastisk över samarbetet med Plan. Han berättade hur glad han var för vårt långväga besök och menade att även om vi bor långt ifrån varandra har vi ändå så mycket gemensamt. Slutorden i hans tacktal "We all share the same earth and eat from the same plate", fastnade och gjorde djupt intryck på oss alla.

Text och foto: Åsa Malmqvist

”Jag skulle känt igen honom bland 200 småpojkar”

– Jag skulle känt igen honom bland 200 småpojkar, säger Margareta lite tyst när vi går igenom lekparken vid förskolan.

Nisse och Margareta var först ut att få träffa sitt fadderbarn på fadderresan här i Etiopien. Margareta kände direkt igen den lilla pojken från bilderna. Han är bara fem år så storasystern hade kommit från sin skola för att vara med när vi kom dit. Efter en rundvandring på förskolan och efter att Nisse och Margareta lämnat över skolmaterial till rektorn som de släpat hela vägen från Norrköping blev vi hembjudna till familjen på traditionellt hemmarostat kaffe och popcorn.

Efter en intensiv dag med många intryck är det hög tid för mig och Ylva att gå och lägga oss. Klockan är snart tolv och vi måste packa våra väskor för tidigt imorgon bär det av söderut mot Jimma.

Text & foto: Åsa Malmqvist


Salem!

Foto: Åsa Malmqvist

Nu är vi på plats i Addis Abeba. Dagen för vår ankomst sammanföll med ”Great Ethiopian Run”  ett återkommande lopp på 10 km mitt i stan som anordnas varje år sedan 2001 av en lokal NGO.  I år var det rekord med 150 000 löpare och vi träffade några av dem, bland annat det här glada gänget och det svenska paret från Göteborg som är i Etiopien och jobbar för Läkare utan gränser.

I samband med detta jätteevent arrangerade Plan Etiopien ett barnlopp där 4000 barn var med och sprang. Barnen sprang för att uppmärksamma sina rättigheter och Plans kampanj ”Learn without fear”.

Läs mer på Plan Etiopiens Facebooksida.

Hallå där Åsa Malmqvist

Åsa Malmqvist

Hallå där Åsa Malmqvist, projektledaransvarig för Plans gruppresor som åkte till Etiopien i lördags.

Vad ska du göra där?
– Jag åker tillsammans med en grupp faddrar och min kollega Ylva Kullander. Vi är totalt 24 stycken och vi ska ta oss runt till många platser i detta stora land med flyg och buss. Vi kommer att besöka huvudstaden Addis Abeba, Jimma, Lalibela, Arba Minch och Gondar. Se reseprogrammet här!

Vad kommer faddrarna få vara med om?
– Många spännande möten och intressanta upplevelser. Många av fadderbarnen bor på avlägsna platser så vi kommer att få resa långa sträckor. Det är inte ens så att det finns vägar fram till byarna så vissa sträckor kommer vi att gå till fots eller om det är väldigt långt ta hjälp av åsnor.

Hur länge blir du borta?
– 17 dagar

Vad ser du mest fram emot?
– Jag har aldrig varit i Etiopien och jag tror att det är ett fascinerande land på många sätt som jag ser fram emot att lära känna.

Vad glömmer du inte att packa ner?
– Passet och ficklampa i fall det blir strömavbrott!