Från Syrien till Egypten – Att starta på nytt

Alexandria, Egypten. Omar, 22, är i full fart att omvandla en lekplats till en fotbollsplan genom att sätta upp målstolpar. Han är en syrisk flykting som nu arbetar på ett dagcenter som drivs av Plan International i stadsdelen Montazah i Alexandria. Fotbollsmatchen han förbereder ska stå mellan två blandade lag av egyptiska och syriska ungdomar. När Omar blåser i visslan står ungdomarna redo.

Omar är en av många syrier som försöker anpassa sig till ett nytt liv i Egypten. Det är hans tredje år i Alexandria och liksom många andra i hans situation oroar han sig för familjens framtid.

”Vi har inte gett upp hoppet om att få återvända hem och återuppbygga våra liv”, berättar han.

Tvingades fly

Omar, hans mamma, syster och bror tvingades fly Syrien när stridigheter utbröt nära hans hemstad Homs. Han studerade handel på universitetet och hans yngre syskon gick i skolan. Pappan arbetade på ett oljeraffinaderi.

”Genom moskéns högtalare uppmanade någon att alla i grannskapet skulle evakuera. Vi var oroliga för pappa som befann sig på arbetet och hade ingen kontakt med honom”, berättar Omar.

Omars familj flydde i en pickup till Damaskus.

”Vi blev tvungna att välja: antingen vänta och riskera att dö eller lämna vårt hem utan pappa, vars mobiltelefon var avstängd. Mamma fattade det svåra beslutet att fly.”

Efter en tumultartad bilfärd förbi gränskontroller och förhör nådde familjen slutligen Damaskus.

”Men vi hade ingenstans att ta vägen i Damaskus. Våra vänner och bekanta hade redan begett sig mot Egypten. Vi hade mejlkontakt och de bad oss ansluta dem där istället. Alla våra pengar gick till biljetterna för att resa till Egypten.”

Tak över huvudet

När Omars familj anlände i Alexandria fick de tillfälligt boende hos vänner. Men efter en månad behövde de hitta ett eget hem. Fortfarande utan att veta något om pappan.

”Vi har gjort resan från ett vanligt, tryggt liv i ett stort hus till en nedgången tvårummare. Jag har fått jobb här på dagcentret för att jobba med ungdomar. Det är fint att få se barnen le när de leker.”

Det har gått tre år sedan Omar sist hörde av sin pappa och framtiden är oviss. Bristen på jobb i Egypten gör att många syrier söker sig vidare över Medelhavet mot Europa. Men just nu är Omar nöjd där de är.

”Att ta en båt är en stor chansning. Det är alltid en 50 % chans att det inte går bra. Det känns som att försöka göra en straffspark i fotboll – du vet aldrig hur det ska gå”, avslutar han.

Av: Arjimand Hussain, Plan International Egypten
Svensk bearbetning: Anna Boberg, Plan International Sverige

Läs mer om Plan Internationals arbete med syriska flyktingar i Egypten

Lyckat seminarium om flickors deltagande i demokratiprocesser

Jacinthe Ibrahim och Elham Gamal. Foto: Plan

Jacinthe Ibrahim och Elham Gamal från Plan Egypten höll ett seminarium på Historiska Museet på temat Girls as active citizens in Egyptian democratic change. Drygt 50 personer besökte seminariet som handlade om betydelsen av ett aktivt medborgarskap och flickors delaktighet i demokratiutvecklingen i Egypten.

Lyssnartips: Lyssna på Jacinthe och Elham i Studio 1 klockan 17.00 idag!

14 år och gift

Kvinnor, flickor och barn i organisationshuset i samhället Tamouh.

I Egypten är det sedan ett par år tillbaka olagligt att gifta sig om man inte är 18 år. Men verkligheten ser annorlunda ut och det är vanligt att flickor gifter sig mycket tidigare. Idag träffade vi några av de flickor som gifte sig när de var så unga som 14 år. Vi träffar några av dem i byn Tamouh som ligger i Giza utanför Kairo, där Plan tillsammans med lokala organisationer arbetar för att stödja och stärka flickors rättigheter.

En av flickorna vi träffar heter Hanaa. Hon gifte sig när hon var 14. Idag är hon 18 år, skild och tar ensam hand om hennes treåriga son.
– Jag hoppade av skolan för att gifta mig. Jag ville flytta hemifrån och trodde att jag skulle få bo i en egen lägenhet med min man, men jag fick flytta in hos min svärmor som behandlade mig som hennes betjänt. Jag ville skilja mig men blev gravid och min man sa att han skulle ta barnet om jag inte stannade hos honom. När han gick med på att skilja sig efter fyra år visade det sig att vi inte var officiellt gifta utan endast traditionellt vigda i byn. Jag lever nu ensam med min son.

”Jag vill sprida information”

En äldre kvinna vid namn Amal berättar hur hon gick med på att gifta bort sin fjortonåriga dotter.
– Mona blev gravid kort efter att hon gift sig och fick missfall efter tre månader. En månad senare blev hon gravid igen och blev sängliggande då hon var svag efter missfallet.  Barnet föddes i sjunde månaden efter en komplicerad förlossning. Det finns inga erfarna läkare i vår by och vi fick leta länge efter en som kunde hjälpa Mona. Idag mår min dotter bra men jag vill nu sprida information om hur skadligt det är för hälsan att gifta sig och få barn vid en så tidig ålder. Jag kunde ha förlorat Mona.

Vi träffar kvinnorna, flickorna och några av deras barn i det lokala föreningshuset.  Där träffas de en gång i veckan för att ha möte med sin spar- och lånegrupp som har som syfte att förbättra medlemmarnas ekonomi. Gruppmedlemmarna kommer tillsammans överens om vem som ska få låna av pengarna i den gemensamma potten för att starta upp mindre verksamheter och på så sätt bidra till familjens försörjning. Vi får bland annat smaka på goda hemgjorda munkar som en av kvinnorna brukar laga och sälja samt se på de handarbeten som de producerar till försäljning.

På mötena diskuterar kvinnorna och flickorna sina rättigheter och hur de skall kunna säkerhetsställa att dessa inte kränks. Problemen med hur man ska förhindra tidiga äktenskap dryftas ofta. De sprider information om svårigheterna som uppstår vid tidiga äktenskap till vänner och grannar. Gruppmedlemmarna stödjer varandra och de kämpar gemensamt för en förbättrad tillvaro.

/Ida Wistbacka

De gömda barnen

Center för funktionsnedsatta barn i Nawa.
Foto: Elisabet Larsson

Den andra dagen i Egypten får vi besöka byn Nawa, som är en del av Kalioubia. Kalioubia ligger nära Kairo och där bor ca 4,5 miljoner människor. Det är svårt att förstå att en förort kan ha lika många invånare som halva Sveriges befolkning.

I Nawa får jag och Elisabet besöka ett center för barn med funktionsnedsättning. I Egypten lever 10% av befolkningen med någon form av funktionsnedsättning. Av dessa är 2,6 miljoner barn. Väldigt få har tillgång till någon form av rehabilitering.

Barnen göms i sina hem

Plan Egypten arbetar tillsammans med lokala organisationer för att på olika sätt stödja de funktionsnedsatta barnen som ofta göms i sina hem. Det är inte ovanligt att familjen skäms och är rädda för vad grannar och andra i samhället skulle tycka om de visste att de hade ett barn med funktionsnedsättning. Eva Tanku på Plan förklarar:

– Egypten har skrivit på FN:s Barnkonvention och Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Trots det göms barnen ofta i sina hem, eftersom det råder stor okunskap om deras rättigheter. Plan och andra organisationer arbetar för att det ska skapas en ny lag kallad ”Disability law”, som slår fast vilka rättigheter som funktionsnedsatta personer har i Egypten. När lagen godkänns kommer vi arbeta för att den blir känd och även implementeras på lokal nivå.

Plan och lokala organisationer sprider information om funktionsnedsattas rättigheter och arbetar för att inkludera barnen i samhället. Ett första steg i arbetet är att bryta barnens isolering och att ge föräldrarna en möjlighet att träffa andra föräldrar med funktionsnedsatta barn. Centret för funktionsnedsatta barn blir ofta den första platsen där detta möte sker.

När vi besöker centret i Nawa är det fyra grupper barn där. Två grupper lär sig läsa och skriva, en grupp arbetar med rehabilitering av barnen och en grupp (se bilden ovan) tränar på finmotoriken med hjälp av montessoripedagogik. Föräldrarna är med barnen när de utför de olika aktiviteterna och kan sedan fortsätta träningen hemma tillsammans med barnen.

”De har inte kunskap”

Jag frågar samordnaren för Plans verksamhet i Kalioubia, Ahmed Abdel-Samad, om inte den lokala myndigheten gör något för att se till att de funktionsnedsatta barnen ska få möjlighet att utvecklas och gå i skola.
– Myndigheterna betalar oftast för något konkret, till exempel en rullstol. De gör dock ingenting mot de fördomar som finns i samhället som gör att barnen hålls gömda. De har inte heller kunskap om vilket slags stöd som barnen behöver för att få samma möjligheter som andra barn, säger Ahmed.

Genom Plans och lokala organisationers arbete lär sig de lokala myndigheterna om vilka rättigheter som barnen har. Barnen blir synliga i samhället.

Efter besöket på centret träffar vi representanter för lokala organisationer som Plan samarbetar med. De kommer från flera byar där liknande verksamhet bedrivs. Genom att sprida information och inkludera de funktionsnedsatta barnen och deras familjer i samhället arbetar de för och med barnen mot de fördomar som finns. Det finns mycket kvar att göra för att motverka diskrimineringen av funktionsnedsatta barn i Egypten, men det är hoppingivande att arbetet bedrivs på flera ställen och på olika nivåer i samhället.

Planpersonal tillsammans med lokala organisationer.

Av: Ida Wistbacka

Möten på Plans kontor i Egypten

Radwa och Tarek, kollegor på Plan Egypten.
Foto: Ida Wistbacka.

Jag har nu varit två dagar i Kairo tillsammans med mina svenska kollegor Mia och Elisabet. Båda dagarna har varit fulla av nya intryck och ny kunskap. Det är otroligt inspirerande att få träffa kollegorna på Plan Egypten och få ta del av deras erfarenheter. Eftersom jag själv är relativt ny på Plan Sverige imponeras jag snabbt av hur länge många av kollegorna har arbetat för Plan. Många har arbetat för organisationen i mer än 10 år. Det är också tydligt att de brinner för sitt arbete och för ett rättvisare samhälle.

Den första dagen spenderades på Plans landskontor där vi fick lära oss mer om hur Plan Egypten arbetar. I Egypten är en tredjedel av befolkningen barn och en femtedel av dem växer upp i fattigdom. Vi får lära oss att en särskilt utsatt grupp i samhället är barn som har funktionsnedsättning. Om de här barnen också är flickor så möter de ofta dubbel diskriminering.  De närmaste dagarna ska vi besöka Plans verksamhet för att se hur arbetet för att främja funktionsnedsatta barns och flickors rättigheter går till i praktiken.
/ Ida Wistbacka