Burundi – en glömd katastrof

Molly Nutley landar i Tanzania för Musikhjälpen 2016 tillsammans med personal från Plan International
Molly Nutley landar i Kigoma, Tanzania. Foto: Sofia Klemming Nordenskiöld, Plan International

Kibondo, 12 december Vi har rest i två dygn för att ta oss till Tanzanias nordvästra hörn, på gränsen till Burundi. Plan International har i år fått äran att stå värd för Musikhjälpens reportageresa som i år ska skildra barn i krig och deras rätt att gå i skolan. Med på resan är skådespelaren Molly Nutley, SVT:s fotograf Andreas Rydbacken och producenten Maria Boklund. De ska rapportera om en av världens glömda katastrofer – konflikten i Burundi och flyktingströmmarna därifrån.

Plan-International-staff
Plans chaufför Hamis och pressansvarige Makassy. Fantastiskt teamwork för att göra Musikhjälpens reportage möjliga.  Foto: Sofia Klemming Nordenskiöld, Plan International

Från den lilla flygplatsen i Kigoma hoppar vi in i en minibuss och kör fem timmar norrut på skumpiga, kopparfärgade sandvägar genom ett vidsträckt böljande landskap. Det är regnperiod och grönskan omsluter vägen på båda sidor med palmer och bambuträd. Långt bort i horisonten syns höga bergskedjor. Det är andlöst vackert och väldigt glesbefolkat. Vi når vår bas, hotellet i Kibondo, i skymningen.

Bara tio mil härifrån pågår ett krig. En humanitär kris som får väldigt lite uppmärksamhet i media. Konflikten i Burundi blossade upp på våren 2015 och sedan dess har 300 000 människor flytt över gränsen, varav 200 000 hit till Tanzania. Inne i Burundi är fyra miljoner på flykt från sina hem och över en miljon är i behov av humanitär hjälp. Det råder svält på flera håll eftersom människor inte har kunnat sköta sitt jordbruk det senaste året. 60 procent av dem som kommer till flyktinglägren är barn och ungdomar.

Molly Nutley vid burundiska gränsen
Molly Nutley vid gränsen till Burundi. Bara 10 mil bort pågår ett krig. Foto: Sofia Klemming Nordenskiöld, Plan International

Första dagen åker vi till den burundiska gränsen. En oansenlig skylt mitt ute på savannen meddelar att här börjar Burundi. Molly spelar in en speaker när hon tar ett steg över till andra sidan och konstaterar att det känns läskigt att veta att det pågår ett krig där borta bakom bergen. 300 människor kommer över gränsen varje dag. De flesta har vandrat till fots i flera dagar.

På transitcentret en bit därifrån möter vi Sinarinzi Siwalisi, 30 och hennes man Kadomba Yoweli, 69 med sönerna Japheti, 8 och Emmanuel, 4 år. De har vandrat i flera dagar för att ta sig i säkerhet. Molly Nutley intervjuar dem och frågar vad det var som fick dem att bestämma sig att fly.

Molly Nutley intervjuar Sinarinzi Siwalisi och hennes man Kadomba Yoweli som flytt från Burundi
Molly Nutley intervjuar Sinarinzi Siwalisi och hennes man Kadomba Yoweli som flytt från Burundi. Foto: Sofia Klemming Nordenskiöld, Plan International

”Vår äldsta son blev dödad av rebellstyrkor. Då vågade vi inte vara kvar längre”, säger pappan.

De bestämde sig för att fly – för andra gången i deras liv. Han berättar att familjen flydde till Tanzania under den förra krisen för 15 år sedan. De är trötta och sorgsna men lättade att vara i säkerhet.

Nu väntar de tillsammans med ett hundratal andra nyanlända under ett stort tak av presenning på att bli hämtade i buss till det stora flyktinglägret Nduta en dryg timme bort. Eftersom Burundi är ett land som har befunnit sig i konflikt fram och tillbaka i decennier är det många barn som fått sin skolgång avbruten flera gånger. Andra, som den här familjens pojkar, har aldrig ens gått i skolan. Att det finns skolor i flyktinglägren betyder allt för att ge dessa barn – och deras föräldrar – hopp om en ny framtid.

Paret säger till Molly: ”Vi hoppas att våra söner får börja i skolan så fort vi kommer till lägret.”

/Sofia Klemming Nordenskiöld, Plan International Sverige

High-five och skratt blandas med allvar i flyktinglägret

FÄLTRESA TANZANIA. Jag hade turen att träffa barn i flera grupper och i olika åldrar där det fanns både lek och sång samt stöd för läxläsning. De flesta sessionerna hölls i temporära eller semi-permanenta byggnader. Tack vare att det är vinter just nu i Tanzania stiger inte temperaturen högre än 25-30 grader under den varma delen av dagen.

Tillfällig barnsäker plats. Väggar av plast gör det väldigt varmt. Plan International säkerställer att alla byggnader på sikt blir permanenta eller semi-permanenta.
Tillfällig barnsäker plats. Väggar av plast gör det väldigt varmt. Plan International säkerställer att alla byggnader på sikt blir permanenta eller semi-permanenta.
Semi-permanent barnsäker plats. En mer långsiktig lösning där internationell standard för byggnationer uppfylls. Här är luften bättre.
Semi-permanent barnsäker plats. En mer långsiktig lösning där internationell standard för byggnationer uppfylls. Här är luften bättre.

I temporära byggnader, där tak och väggar är gjorda av plast, blir det fortfarande varmt väldigt snabbt när cirka 30 personer delar på utrymmet. Därför är det så viktigt att de byggnader som används för många är byggda för att hålla värmen ute. I många fall har givare svårt att ge bidrag för dessa byggnader på grund av risker som kommer efter att responsen är slut och byggnaderna ska överlåtas i annat syfte. Hur som helst så finns ett enormt värde i att investera i detta, både för att kostnaderna för reparationer minskar men också för att ge barnen en bekväm plats att vara barn på under tiden de flyr. Jag som besökare hade svårt att befinna mig i rummen som var gjorda av plast mer än tio minuter, hade det varit sommar vet jag inte om jag hade klarat mer än någon minut.

Plats för registrering av nyanlända och case management-aktiviteter.
Plats för registrering av nyanlända och case management-aktiviteter.

074 (2)

Tid för utomhusaktivitet där leksaker som rockringar delas ut till barnen.
Tid för utomhusaktivitet där leksaker, till exempel rockringar, delas ut till barnen.

Vad gör Plan International här just nu?
Vårt arbete i dessa läger fokuserar just nu främst på att bidra med barnsäkra platser och psykosocialt stöd. Plan International ser till att det finns platser där barnen kan träffas före och efter skolan där de kan få leka och träffa kompisar, samt få möjlighet till rådgivning av utbildad personal inom psykosocialt stöd om de har behov av att prata. Detta är vanligt efterson alla barn i lägren har varit med om händelser som inget barn ska behöva gå igenom, speciellt för de barn som har särskilda behov, är ensamkommande eller under flykten har blivit separerade från sina familjer.

”Kolla vad jag kan!”

Genom så kallad case management kan vi få en indikation på om något barn eller någon i deras familj behöver stöd som Plan International inte kan bistå med och sedan se till att en organisation som kan tillgodose det specifika behovet kontaktas. I de fall där behoven ligger inom Plan Internationals område, bistår vi med stöd. Till exempel ser vi till att barn som kommer ensamma eller separerade från sina familjer kan få leva i fosterfamilj så länge de behöver. Varje dag kommer nya fall där barn behöver fosterfamiljer och det finns hundratals fall som fortfarande är öppna eftersom Plan International hela tiden följer upp och försäkrar sig om att allt går bra under tiden barnen är i fosterfamiljerna.

Plan International Tanzanias case management personal som registrerar behov av skydd för barn visar hur systemet fungerar. Systemet heter CPIMS och ägs av UNICEF. Alla aktörer som arbetar med case management i lägren använder detta för att samla all information i en och samma databas.
Plan International Tanzanias case management personal som registrerar behov av skydd för barn visar hur systemet fungerar. Systemet heter CPIMS och ägs av UNICEF. Alla aktörer som arbetar med case management i lägren använder detta för att samla all information i en och samma databas.

Självklart blev det uppståndelse i de barnsäkra platserna av min närvaro. Jag försöker alltid smyga och hålla mig i bakgrunden så mycket som möjligt för att inte störa, men det brukar (precis som den här gången) inte fungera alls. Min längd och mitt ljusa hår gör oftast att både klasser stannar av och ett följetåg uppstår. Detta följetåg vill också av någon anledning alltid high-fiva. Dock tar det en stund, men när en modig person vågar sig på att låta sin hand möta min så följer ungefär hundra high-fives, gärna samtidigt. I dessa områden kan ibland tatueringar associeras med häxeri, och jag brukar gömma min tatuering jag har på underarmen för att undvika att skrämma någon. Den här gången gick det inte så bra att göra det, men de barn jag träffade verkade inte avskräckas utan pekade och skrattade vilt istället. Helt okej från min sida. De får gärna skratta åt mig, bara de skrattar en stund och ett litet, litet ögonblick glömmer de hemskheter de genomlevt.

En high-five session pågår. Mest för barnens skull, men måste erkänna att jag tycker också att det är ganska kul.
En high-five session pågår. Mest för barnens skull, men måste erkänna att jag tycker också att det är ganska kul.

Av: Annica Englund, samordnare för Plan International Sveriges humanitära enhet

Du vet väl att du kan besöka ett flyktingläger från din egen mobil eller dator? Mitt nya hem är Plan Internationals 360-upplevelse där du upplever ett av världens största flyktingläger, Nyarugusu i Tanzania, ur ett barns perspektiv. Just nu förflyttas alla burundiaska barn till Nduta och Mtendeli lägren, en process som pågått sedan oktober förra året.

Läs mer om barnen på flykt här.

”Det är ingen annan som pratar om den här krisen”

Agnes Björn jobbar som humanitär chef på Plan International. I höstas ledde hon arbetet på plats i flyktinglägret Nyarugusu i Tanzania.


Agnes i flyktinglägret
Agnes, kan du berätta mer om vad du gjorde där?

– Jag och mina Plan-kollegor på plats arbetade med vår humanitära respons och främst med att stötta de barn som flytt från Burundi in till Tanzania. Det handlar om att ensamkommande flyktingbarn ska få en trygg plats att bo på, att barn ska komma tillbaka i skola och att de som utnyttjats och utsatts for våld ska få psykosocialt stöd. Att vara på flykt är något av det tuffaste ett barn kan vara med om. Att vi kan vara på plats och stötta dessa barn är otroligt viktigt, säger Agnes.

Plan International visar just nu livet på flykt i en ny 360-upplevelse där du kan kliva rakt in i lägret Nyarugusu.

201103-GTM-72

1

Varför lyfts just den här flyktingkrisen?
– Det är ingen annan som pratar om den här krisen, det är en så kallad bortglömd kris långt från medias strålkastare. Dessutom är det ovanligt många barn i det här lägret, hela 60 % av alla som bor i Nyarugusu är barn. När jag gick omkring i lägret kändes nästan som att det inte fanns några vuxna där. Vart du än vänder dig är det barn som behöver stöd.

Hur ser situationen ut för barn på flykt generellt?
– Idag är 60 miljoner människor på flykt i världen och av dem är hälften barn. Barn på flykt har ofta fått hela sin trygghet raserad. Många har förlorat eller skiljts från sina anhöriga, vilket medför en ökad risk för övergrepp och exploatering som till exempel trafficking, prostitution och barnarbete. En långsiktig konsekvens av att vara på flykt är att barnens skolgång avbryts, vilket medför en risk att hamna i en nedåtgående spiral av fattigdom och utanförskap.

2

Jobbar Plan International med människor som flyr genom Europa eller kommer till Sverige?
– Vi har verksamhet i 51 av världens fattigaste länder. Vårt arbete bedrivs långsiktigt och är lokalt förankrat, vilket innebär att när en katastrof sker kan vi snabbt finnas på plats och bemöta behoven. I Europa har vi börjat titta på möjligheten att också stödja flyktingar här och verksamhet har kommit igång i Tyskland. Vi har just nu ingen verksamhet i Sverige. Det är viktigt att komma ihåg att de flesta människor på flykt befinner sig utanför Europa, alla med samma behov av stöd och hjälp för att få sina rättigheter tillgodosedda. Plan International finns på plats i många av dessa områden och välkomnar allt stöd för att bidra till människor på flykt globalt, säger Agnes.

3

Vad är ditt starkaste intryck från tiden i Nyarugusu?
”Det var en liten tjej som hade tvingats amputera ena benet i Burundi och sedan lyckats ta sig till Tanzania där hon fick hjälp av oss och sjukhuset i flyktinglägret. I vårt barncenter lekte hon med andra barn varje dag och fick psykosocialt stöd av våra socialarbetare. Jag kommer aldrig att glömma hur otroligt duktig hon var på att spela fotboll med de andra barnen, trots att hon sprang fram på kryckor”,  berättar Agnes.

Fotball at Child Friendly Space, Nyarugusu Refugee Camp, Tanzania

BAKGRUND

• Under 2015 blossade oroligheter upp i Burundi och sedan april 2015 har det strömmat in flyktingar till de närliggande länderna, där Tanzania tagit emot flest flyktingar.

• Plan International finns på plats i flyktingkatastrofer världen över där vi skapar trygga platser dit barnen kan komma och få stöd och skyddas från övergrepp.

• Vi jobbar för att barnen snabbt ska komma tillbaka till ett så normalt vardagsliv som möjligt. Det kan handla om att dela ut förnödenheter, sätta upp provisoriska skolor i flyktingläger, barncenter, och mötesplatser där barn kan leka med varandra.

Vill du veta mer?
Här
 kan du läsa mer om hur Plan International arbetar med barn i katastrofer. Här  kan du bidra genom att bli katastroffadder.

Av: Anna Andersson, ansvarig sociala medier, Plan International Sverige

Nu visar vi livet i lägret i 360 grader

Tänk om du var ett barn på flykt. Hur skulle din tillvaro se ut? Hur skulle du bo? Vad skulle du äta? Vad skulle du vara rädd för? Nu kan du kliva in i ett av världens största flyktingläger, Nyarugusu i Tanzania och uppleva det ur ett barns perspektiv. Vi ställde några frågor till projektledaren Sanna Wolff.

Sanna Wolff_Plan InternationalSanna, lilla Bernadeth, hennes storebror och mamma Sabimana. 

Vad menas med 360-upplevelse egentligen?
– En 360-upplevelse är ett interaktivt sätt att uppleva bilder och filmer som är fotade och filmade i 360 grader. På så sätt får du en känsla av att vara där på riktigt. Begreppet 360-upplevelse är myntat av fotografen Martin Edström, som vi jobbat med i det här projektet.

Såhär reagerade barnen i klass 5C när de fick kliva in i flyktinglägret.

Varför gör Plan International det här?
Vi vill möjliggöra för alla att se verkligheten för barn som befinner sig på flykt. 30 miljoner barn är på flykt runt om i världen idag – de flesta långt från Europas gränser och långt från medias strålkastare. Genom att kasta ljus på en av dessa osynliga flyktingkatastrofer vill vi bredda bilden av den globala flyktingsituationen, och framför allt göra det helt ur barnets perspektiv. Barnen är de som drabbas hårdast i en sådan här katastrof och har ofta svårt att göra sina röster hörda.

LägreI Sverige använder vi 160 liter vatten per person och dag. I flyktinglägret får varje person 12 liter per dag som ska räcka till att dricka, laga mat i samt för att tvätta sig och sina kläder.

Barn i lägret
Barn utgör mer än 60 procent av lägrets invånare. Plan Internationals uppgift är att skydda barnen och se till att lägret blir så barnvänligt som möjligt.

Hur kan jag hjälpa de här barnen?
Hjälp oss gärna att sprida Mitt nya hem i sociala medier, till exempel kan du tweeta direkt inifrån reportaget. Om du långsiktigt vill stödja barn som befinner sig på flykt eller i andra typer av katastrofer kan du bli katastroffadder på plansverige.org. Där kan du även ge en engångsgåva som går till barn på flykt i Afrika.

Barn på flykt

Sanna, hur är stämningen i lägret?
När vi var på plats i oktober var det många barn som oroade sig för att regnsäsongen snart skulle komma, eftersom allt vatten åker rakt in i tälten, som saknar golv. En pojke berättade att de då tvingas stå upp hela natten. Vardagen är tuff för barnen i lägret. Samtidigt är där fullt av barn, vilket betyder massa skratt, lek och skoj. Det finns en dubbelhet där, som jag hoppas att vi har lyckats fånga.

Här kan du också hälsa på barnen i flyktinglägret!

Av: Anna Andersson, ansvarig sociala medier
Foto: Emil Wesolowski och Martin Edström

”Jag tänker på hur det blir när det regnar”

Barn i flyktingläger i Tanzania

I det trånga varma tältet råder full koncentration. På plastmattan, ockrafärgad av den röda jorden, sitter 11-årige Eric djupt försjunken i sitt projekt, att trycka fast en hjälmprydd Legogubbe i sin racerbil. Legot är en liten gåva från oss som tack för att vi har blivit inbjudna till tältet där Eric och hans sju syskon bor med mamma och pappa. Tältet är ett i raden av tusentals andra, här i världens tredje största flyktingläger, Nyarugusu i Tanzania.

– Vi kom till fots med pappa, mamma, syskon och grannar. Jag kommer ihåg att första kvällen här i lägret hade vi ingenting att äta. Då var jag ledsen, men också glad över att komma hit, berättar Eric som likt hundratusentals andra burundier flytt hemlandet sedan våldsamheter bröt ut i våras.

– Vi var förföljda och när vi såg att andra flydde hit bestämde vi oss för att också fly, annars skulle vi dödas, förklarar han med tyst röst.
På ett av Plans Internationals barnsäkra platser i lägret mötte vi Eric för första gången. Han ville gärna berätta om sitt liv här i lägret – om förmiddagarna i den lilla tältskolan och eftermiddagarna vid Plan Internationals center, där röddammiga bollar och rockringar är i ständig rörelse och dit barn kommer för att prata och få stöd. Men också om hur han hjälper till med hämtning av ved och vatten, tvätta sina småsyskon och göra sina läxor. Och om tankarna som kommer när det är dags att sova.

– På kvällen när jag ligger i sängen tänker jag på saker. Jag tänker på att regnet kanske kommer och då tänker jag alltid på hur det kommer bli nu när det blir regnsäsong. För när det regnar åker allt vatten in i tältet. Allt vi har blir blött. Då kan vi inte sova utan får stå upp hela natten.

Eric pratade med Sanna Wolff, projektledare för informationsprogrammet Barn i Katastrof, på Plan International Sverige.

Nyarugusu – ett flyktingläger fullt av barn som väntar på framtiden

familj

Sverige översvämmas av bilder på barn och vuxna på flykt. En globalflyktingkris. Du kanske sitter hemma och ser flyktingläger bilder på tv och i tidningar, men är det svårt att föreställa sig utmanande förhållanden under vilka flyktingar måste leva, eller snarare försöka överleva. För mig är det lika svårt att förstå hur det egentligen är att vara på flykt, trots att jag idag befinner mig i Nyarugusu, ett av världens största flyktigläger.

Hur känns det egentligen att fly för sitt liv och lämna allt man känner till bakom sig? Hur känns det att komma fram till en lerig och dammig plats mitt i skogen där det är stor risk för kolera och det inte finns tillräckligt med varken mat eller rent vatten? Hur känns det att veta att risken för att själv bli våldtagen eller att någon av ens barn blir våldtagen är stor speciellt när ved hämtas eller någon behöver använda latrinerna som inte har tillräckliga lås eller lampor. Flykten är farlig, men likaså är flyktiglägret en farlig plats att vara barn på. Risk för kolera, malaria, undernäring, lungsjukdomar, och avsaknaden av vanlig skolgång och säkra platser att leka på gör att många pojkar och flickor. De väntar på ett annat liv. De väntar på att mardrömmen ska ta slut.

I Nyarugusu, i västra Tanzania befinner sig just nu över 160,000 flyktingar från Burundi och Kongo. Nästan 100,000 burundiska flyktingar har kommit över gränsen till det trygga Tanzania under de senaste månaderna. Barn på flykt vittnar om övergrepp, hur de sett föräldrar blivit dödade och hur de tappat kontakten med familj under resans gång. De flesta av dem övergett alla sina ägodelar och flydde på natten för att undvika att upptäckas. Våldet har rånat dem på deras värdighet, identitet och en chans att leva ett normalt liv.

lekochlarNyarugusu upprättades redan 1997 med en infrastruktur för 50.000 kongolesiska flyktingar som flytt sitt land på grund av krig. Men sedan maj i år, har det också blivit hem för nästan 100,000 burundiska flyktingar. Lägret är överbelamrat och överallt du går så möter du flickor och pojkar som traskar omkring barfota i den röda leran. Omkring 60 procent av alla människor som lever i Nyarugusu är under 18 år gamla.

Lägret är enormt. Tusentals vita tält täcker den röda jorden på ett område som är 30 kvadratkilometer, vilket är ungefär som 375 fotbollsarenor stort. Många av de nyanlända bor i så kallade masskyddsrum som är överfulla. Upp till 200 personer bor på 64 kvadratmeter, vilket innebär att ungefär tre personer delar en kvadratmeter utrymme mellan dem. Det är svårt att föreställa sig hur de klarar sig månad ut och månad in i dessa förhållanden.

lek-ringarFlickor är en av de mest utsatta grupperna. Jag ser dem bära vatten, hämta ved, ta hand om syskon, och diska. Pressen på de unga flickorna är hög och de är även i riskzonen för sexuellt våld. Många berättar om våldtäkter både i tältlägren och när de ska hämta ved.

Att vara på flykt berövar barn deras rätt till utbildning och ökar deras behov av psykosocialt stöd och skydd – särskilt om de blir separerade eller ensamma. De flesta av dem jag möter i lägret är fortfarande rädda för vad framtiden har för dem och inte vill gå tillbaka till sitt hemland. I dagarna öppnar två nya läger, kallade Nduta och Mtendeli, dit många av de burundiska kommer att flyttas eftersom Nyarugusu är överfullt.

skolaPlan International har ett team på plats sedan i maj när de burundiska flyktingarna började fly över gränsen. Vi driver tack vare stöd från Sverige totalt sju center som fungerar både som temporära förskolor och barnsäkraplatser. Varje dag deltar mer än 3000 barn mellan tre och 17 år som får lära sig nya saker, sjunga och dansa, spela, ha kul och känna sig trygga och skyddade. Barnen uppmuntras att diskutera de svårigheter som de och deras familjer står inför, samtidigt som våra socialarbetare använder våra center som en plats för att identifiera barn som behöver mer strukturerad rådgivning, eller hälsovård. En viktig komponent i ett överbelamrat läger är att vi i våra center har både rent vatten och säkra latriner som barnen kan använda. Varje vecka hålls praktiska träningar i hygienlära för att undvika sjukdomar som främst kolera, men även malaria. Behoven är enorma, så därför delar även Plan ut förnödenheter som tvålar, skolmaterial och kläder. Samtidigt som jag och mitt team arbetar i Nyarugusu, sätter vi också upp en ny respons i de nya lägren för att se till att alla barn på flykt får de stöd de behöver.

Signatur fotoAv: Agnes Björn, Plan International Sveriges Humanitära chef, utplacerad i västra Tanzania