Praktikant med engagemang i barnrättsfrågor

Alexandra

I veckan hade vi Alexandra, 14 år, som praktikant här på kontoret och här är hennes berättelse:

Jag heter Alexandra Ekerow och är 14 år (går i årskurs 7). Jag är född med ryggmärgsbråck som bl.a gör att jag har lite svårt att gå och därför har jag alltid en rullstol till hands. I min ålder så är det ganska många med RMB (ryggmärgsbråck) som kunnat gå innan, men som väljer att sätta sig i rullstol på heltid. Men jag är uppe och går dagligen och använder rullstolen bara när det behövs (till exempel om det handlar om en längre sträcka).

Måndag och tisdag denna vecka har jag praoat på Plans kontor i Hammarby Sjöstad. Dagarna har gått i ett och jag önskar att jag kunde stanna hela veckan ut eftersom att det varit väldigt intressanta två dagar. När jag kom hit igår var det inte första gången jag var här. I höstas deltog jag i en ministerhearing och var på Plan i samband med förberedelserna.

Ministerhearingen är verkligen en av de roligaste sakerna jag har fått göra i mitt liv hittills. Det började med att vi, tre ungdomar från RBU (Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar) samlades på RBUs kontor en solig men kall höstdag. Där fick var och en till uppgift att komma på högst tre saker som vi tyckte var bra eller dåligt med samhället.

Om man skrev något som man tyckte var dåligt så skulle man försöka komma på en lösning på hur detta problem skulle kunna bli bättre. De här sakerna tycker jag fungerar dåligt i samhället för mig:

  • Jag tycker att man INTE borde säga funktionshindrad & handikappad. Istället tycker jag att man ska säga funktionsnedsatt eftersom att det är ett bättre ord.
  • Jag tycker att man ska få vara med att välja resurs/assistent i skolan, även när man är i yngre ålder. Det borde helt enkelt vara självklart att man ska få vara med att bestämma vem som ska vara med en i skolan och på toaletten m.m. …
  • Jag tycker att det borde vara självklart att man som funktionsnedsatt med rullstol ska få gå på bussen före barnvagnar och rullatorer eftersom att rullstolsplatsen i en buss är längst in.
  • Jag tycker att man borde anpassa bättre utomhus för barnvagnar, rullstolar och rullatorer. Oftast är det exempelvis sänkt trottoar, men inte alltid.
  • Det borde vara självklart att man som funktionsnedsatt ska få en chans att nå längre än målen eller godkänt i skolan.

På ministerhearingen fick vi träffa andra ungdomar från olika förbund och tillsammans fick vi öva att läsa upp våra synpunkter för varandra. Sedan var den ”stora” dagen inne. Vi fick åka till Fotografiska där vi fick läsa upp våra planscher för barnministern Åsa Regner. Sedan fick jag uppdraget att gå upp på scenen inför publik och sammanfatta vad just vi från RBU tagit upp.

Nog om hearingen, nu har jag istället tänkt berätta lite mer mina dagar här på Plan. Igår när jag kom hit klockan nio så mötte jag upp Kristian, som ansvarar för Plans ungdomsråd.

Vi gick igenom vad FN:s barnkonvention innebär, eftersom den är grunden för Plans arbete.

Sedan gjorde vi en lek som hette luftballongen. Den går ut på att man har med sig olika rättigheter i en ballong och så reser man över Gröna Lund, Kaknästornet, Eiffeltornet osv. Vid varje ställe höll luftballongen på att sjunka och då blev man tvungen att slänga x antal rättigheter. Jag kan säga att det blev svårare och svårare vid varje stopp eftersom att man hade mindre och mindre rättigheter kvar och ändå blev tvungen att ta bort fler. Alla var lika viktiga så därför blev det så himla svårt att ta bort.

Sedan var det dags att besöka Desiree och Stephanie, som har hand om fadderskap här på Plan. De visade mig hur man registrerar ett fadderbarn till en ny fadder. Efter detta så gick jag vidare till postavdelningen.

Av: Alexandra Ekerow, praktikant på Plan Sverige

Vi tackar Alexandra för hennes engagemang i barnrättsfrågor och hoppas få både se och höra mer av henne i framtiden!

Året som gick

julhalsning

Vi på Plan Sverige vill önska dig som läsare god jul och tacka för det gångna året. Vi vill också passa på att ge dig några glimtar från 2014 och de positiva förändringar som du har varit med och bidragit till.

Ebolaepidemin i Västafrika kräver stora insatser och Plan arbetar i frontlinjen för att barn ska bli väl omhändertagna i sjukvården och för att ge barn med trauman psykosocialt stöd. Vi förser också skolor med hygienstationer och sprider barnanpassad information om hur viruset smittar.

I Centralamerika har Plan tillsammans med partners påverkat regeringar att investera mer i barn och barns rättigheter. Arbetet utgår från en kartläggning från fem länder, som även haft inverkan på internationell nivå och presenterats i FN.

I Asien var insatsen efter megatyfonen Haiyan i Filippinerna en av de största katastrofinsatserna Plan har gjort. 6 200 människor misste livet och 5 miljoner förlorade sina hem och nu är det viktigt att bygga upp de drabbade samhällena på ett hållbart sätt som klarar framtida katastrofer.

Och i Sverige …

…fortsatte den framgångsrika kampanjen Because I am a Girl, som vill göra flickors utbildning till en prioriterad fråga, och där Malalas fredspris var ett glädjande besked. Dessutom lanserades den digitala kampanjen #förhenne, som spridits till över 2 miljoner människor och uppmärksammar de 39 000 flickor som gifts bort varje dag.

…visade Gallerian de av CNN och Time Magazine hyllade bilderna från katastrofen på Filippinerna, där Plan Sverige tillsammans med fotograf Pieter ten Hoopen dokumenterat barn och deras familjer under ett år efter tyfonen.

…genomförde Plans Ungdomsråd kampanjen #ifalljagvardu för att visa makthavare att unga har åsikter som är värda att lyssna på. 1 500 unga deltog i kampanjen på Facebook och Instagram.

…inleddes ett nytt partnerskap med klädkedjan Monki, där tygväskor säljs till förmån för flickors rättigheter, i Monkis butiker runt om i världen.

…har rekordmånga nya faddrar tillkommit, som valt att stödja Plans arbete för barns rättigheter.

Anna Hägg-Sjöquist
Generalsekreterare Plan Sverige

39 000 barn gifts bort varje dag – så arbetar Plan för att förhindra barnäktenskap

Flickor i Bangladesh som ingår i ett av Plans projekt för att förhindra barnäktenskap

Den 9 december tog SVT:s Korrespondenterna upp problemet med barnäktenskap. Se gärna programmet på svtplay (tillgängligt till den 7 juni 2015). Efter programmet har vi fått en del frågor – här är några av de vanligaste:

Programmet tog upp barnäktenskap i bland annat Zambia – i vilka andra länder förekommer seden?

Tyvärr är barnäktenskap vanligt i väldigt många länder. Det är svårt att säga en exakt siffra men det rör sig om över hundra länder där barnäktenskap är lagligt, eller så gifts flickor bort ändå, trots att det är olagligt. Plan Sverige stödjer program för att utrota barnäktenskap i bl.a. Bangladesh, Pakistan, Egypten, Malawi och Zambia.

Har inte Zambia som land ett ansvar för att stoppa det här? Kan FN göra något?

Zambia, liksom många andra länder, har skrivit på internationella överenskommelser, till exempel Kvinnokonventionen och Barnkonventionen, där barnäktenskap förbjuds. Problemet är dock att regeringen i de länder där barnäktenskap förekommer ofta saknar politisk vilja och/eller resurser (pengar, utbildad personal) att implementera och följa upp att dessa överenskommelser följs. Många gånger vet myndighetspersoner inom exempelvis polis eller lokal socialtjänst inte ens om att bestämmelserna existerar.

Varför kallar man det barnäktenskap? Är pojkar också utsatta?

Enligt FN:s Barnkonvention räknas man som barn upp till 18 års ålder, det innebär att alla giftermål där en eller båda parterna är under 18 ses som ett barnäktenskap. Även pojkar drabbas av detta och det är självkart en lika stor kränkning av deras rättigheter. Att Plan och många andra organisationer fokuserar mer på flickor i barnäktenskap beror på att den överväldigande majoriteten av alla barnäktenskap berör flickor som ofta tvingas gifta sig med äldre män. Eftersom det är flickor och kvinnor som föder barn innebär ett tidigt giftermål dessutom en större fysisk och psykisk risk och påfrestning för just flickor. Komplikationer i samband med graviditet och förlossning är den vanligaste dödsorsaken bland flickor och unga kvinnor (15-19 år) i utvecklingsländer.

På vilket sätt jobbar Plan mot barnäktenskap?

Plan jobbar i olika länder och på olika nivåer; på lokal nivå arbetar vi med att förändra normer och attityder, vilket är minst lika viktigt som arbetet med att förändra lagstiftningen. Exempelvis försöker vi nå ut genom religiösa och traditionella ledare som ofta har stor makt men inte alltid så mycket kunskap och information om varför vissa sedvänjor är skadliga och förbjudna. Att arbeta med människors sociala och religiösa attityder, normer och värderingar tar dock tid, inte minst när det gäller djupt rotade föreställningar kring kvinnors och flickors värde och roll i samhället. Att utmana traditioner och sedvänjor är dock det enda sättet att minska det sociala tryck som får familjer att fortsätta gifta bort sina döttrar i låg ålder. Vi har lärt oss att arbetet mot barnäktenskap också måste involvera hela det lokala samhället – flickor, pojkar, kvinnor och män. Vi jobbar också med att stärka flickorna själva bl.a. genom att ge dem ökad kunskap kring sina rättigheter, ökad tillgång till egna ekonomiska medel och nya sociala nätverk.

En annan viktig strategi är att möjliggöra för människor och organisationer att påverka beslutsfattare att införa, stärka och implementera lagar som förhindrar barnäktenskap.

Jag vill också ta ställning mot barnäktenskap. Hur kan jag aktivt arbeta för flickors rättigheter världen över?

Det mest effektiva sättet att bedriva arbetet på plats i de länder där barnäktenskap är vanligt är genom att jobba med lokalbefolkningen, byledare, religiösa ledare och ansvariga tjänstemän. Därför behövs lokal personal – som kan språket och kulturen.

Genom att bli Flickafadder ger du ett månatligt stöd till Plans kamp för flickors rättigheter. Plan bedriver projekt för flickors rättigheter i bland annat Pakistan, Egypten och Zambia med stöd av Flickafaddrars bidrag. Projekten bedrivs tillsammans med flickor, pojkar och deras familjer. Plan arbetar också med opinionsbildning för att påverka lagstiftning och för att det ska inrättas skyddssystem för flickor som utsätts för våld.

Om du vill engagera dig lokalt i Sverige finns också organisationer som jobbar med detta.

Om jag blir fadder, går då månadsbeloppet till ”mitt” fadderbarn?

Du gör något stort genom att bli fadder! Som barnfadder i Plan får du kontakt med ett barn och kan följa barnets utveckling. Ditt bidrag går till de lokala projekt Plan bedriver i fadderbarnets område. På så sätt blir ditt bidrag bredare än till ett enskilt barn. Om du brinner särskilt för utbildning, flickors rättigheter, katastrofberedskap eller särskilt utsatta barn kan du istället för att bli barnfadder bli temafadder och stödja ett särskilt fokusområde.
Här kan du läsa mer om fadderskap

Även flickor bosatta i Sverige skickas till sina ursprungsländer för att tvingas till äktenskap med okända ofta äldre män. Arbetar Plan aktivt även i Sverige med dessa frågeställningar?

Plan arbetar inte direkt med utsatta flickor i Sverige, men det finns andra organisationer och myndigheter som gör det. Gå exempelvis in på www.hedersfortryck.se för att hitta mer information om denna problematik.

Vad är de främsta anledningarna till att flickor gifts bort i exempelvis Zambia?

Generellt brukar det handla om en blandning mellan ekonomisk fattigdom, önskan att skydda sitt barn, och djupt rotade traditioner och normer kring flickors värde och roll i samhället. I det tänkande ingår många gånger att kontrollera en flickas sexualitet, vilket man gör genom att gifta bort henne. Detta för att undvika ett glapp mellan tiden med föräldrarna och tiden med den nya mannen då hennes heder skulle kunna äventyras. Barngiftermål kan också vara ett sätt att stärka banden mellan familjer, genom att man ger sin dotter eller son i utbyte mot bättre relationer.

Ett vanligt argument för barngiftermål är att föräldrarna ser det som ett sätt att faktiskt ”skydda” flickan. Detta kan såklart låta paradoxalt, men föräldrarna upplever att deras flicka får bättre skydd i den nya mannens hem.

Vad kan man göra för de flickor som redan är bortgifta?

Plan jobbar förstås också med flickor som redan är gifta. Dessa flickor kan ofta vara socialt isolerade och Plans arbete går bl.a. ut på att ge dem stöd och hjälpa dem att få tillbaka ett socialt nätverk. Vi jobbar också för att flickorna ska kunna fortsätta gå i skolan, vilken de ofta får lämna när de gifts bort.

På Plansverige.org hittar du mer information om barnäktenskap:

Snabba fakta och siffror om barnäktenskap
Plans kampanj för flickors rättigheter
Programexempel – så jobbar vi med pojkar
Ta ställning #förhenne
Bli Flickafadder

Av: Sara Österlund, Monica Lorensson och Anna Boberg, Plan Sverige

”Vuxna tror att de vet vad unga vill, därför struntar de i att fråga oss.”

Barnmakt - en metodbok om rätten till inflytande

Barnens egen lag, barnkonventionen, har fyllt 25 år. Sverige var ett av de första länder att ansluta sig till konventionen som bland annat säger att barn har rätt att delta i beslut som rör dem. Trots det visar en ny bok från Sveriges barnrättsorganisationer att barns rätt till delaktighet och inflytande ofta ignoreras.

Jag går hand i hand med min fyraårige son mot muséet Junibacken i Stockholm. Det är en stor dag och vi är på väg till ett viktigt firande. I dag för 25 år sedan antog FN konventionen för barnets rättigheter, eller barnkonventionen som vi brukar kalla den i Sverige. Nätverket för barnkonventionen, 45 organisationer som arbetar för att stärka barns och ungas rättigheter i Sverige, har bjudit in till boksläpp och tårtkalas.
Medan vi tar av oss ytterkläderna resonerar vi om det här med att vara barn eller vuxen och fyraåringen konstaterar att det är bäst att vara vuxen, för då får man bestämma. Men det verkar det vara så himla tråkigt att vara vuxen för då får man inte leka, säger han och springer iväg mot Pippis hus.

Själv får jag ett exemplar av boken ”Barnmakt, en metodbok om rätten till inflytande”, i min hand och börjar bläddra bland berättelser från barn och unga i Sverige. Många vittnar om känslan att inte få vara med, att vuxna bestämmer allt och att man inte blir lyssnad på. Så här säger två av dem som intervjuas i boken:
”Jag bor på ett ställe där en lekpark ska byggas om, med de vuxna bestämmer HELT hur det ska bli, och de ska inte ens vara där.”
”I slutändan känns det som att vuxna tror att de vet vad unga vill, därför struntar de i att fråga oss.”

Organisationerna bakom boken vill utmana oss vuxna om våra föreställningar om barn och hur vi ser på barns inflytande. De vill inspirera och ge konkreta verktyg för arbetet med att öka barns och ungas delaktighet och inflytande.

Ska det vara så svårt?

Enligt barnkonventionen har barn och unga både rätt att fritt uttrycka sina åsikter och att deras åsikter ska ”tillmätas betydelse”. Men verkligheten ser ofta annorlunda ut och vi vuxna är ofta ganska dåliga på att släppa in barn och unga.
Kristian Isaksson som jobbar med barn och unga på Plan Sverige, en av organisationerna bakom boken, tror att det engagemang som vi ser bland unga idag till stor del handlar om att man vill göra sin röst hörd. Och för vuxenvärlden handlar det om att skapa de rätta förutsättningarna.
– Ofta tänker jag att det handlar om att verkligen våga lyssna. Vi vuxna måste också kunna anpassa oss och skapa forum som passar barnen, språkligt, tidsmässigt och trygghetsmässigt.

Kanske är det inte krångligare än sexåriga Elis sätt att se på saken:
”Om barnen fick bestämma allt skulle det bli lite orättvist. Och om alla vuxna bestämer allting då blir det också orättvist. Men om båda bestämmer lite, då blir det inte orättvist.”

Av: Sanna Wolff, Plan Sverige

P.S. Håll utkik efter Boken Barnmakt – en metodbok om rätten till inflytande! Vi skriver mer när den finns tillgänglig.

Plan på Peace & Lovefestivalen i Borlänge

Ibland är det faktiskt tillåtet att skippa förtäckt blygsamhet och bara köra på stolthet. Nu är ett sådant tillfälle: Plan har Peace & Lovefestivalens finaste utställning.

Våra fantastiska volontärer har byggt olika stationer av återvunnet material som illustrerar Plans arbete för och med Klimatsmarta barn. Har du vägarna förbi så kom och fiska upp en ny kunskap i vår fiskdamm, eller lär dig vad vi här i Sverige kan göra för klimatet. Häng upp ditt bästa klimattips i vårt tipsparaply, eller bara kom och prata och ät lite ekologiskt godis.

Är du klimatsmart nog för att förtjäna den eminenta klimatsmartstämpeln?

Afrikas ”osynliga” barns rättigheter måste respekteras

Foto: Plan

Den 16 juni varje år uppmärksammas det afrikanska barnets dag. Dagen instiftades av Afrikanska Unionen år 1991 till påminnelse av de barn och ungdomar som sköts till döds under en protestmarsch mot apartheidbaserad utbildning i Sydafrika år 1976.

Dagen syftar till att sprida kännedom om afrikanska barns rättigheter och behov och sätta tryck på afrikanska stater så att de tar sitt ansvar för barns rättigheter. Varje år väljer den afrikanska expertkommittén för barns rättigheter och välfärd – det vill säga kommittén som har tillsyn över att den afrikanska barnrättsstadgan implementeras – ett särskilt tema och tar fram vägledande dokument för stater och det civila samhället. De framtagna dokumenten innehåller bland annat en analys av valt tema, dagens mål och förslag på aktiviteter som kan förbättra barns situation. Temat för år 2012 är barn med funktionhinder. Läs mer här!

Barn i Afrika med fysiska och psykiska funktionhinder diskrimineras, utsätts för skadliga sociala attityder och sedvänjor samt stigmatiseras (ett exempel är barn som är albino). Barnen lider av utanförskap. Ofta får de inte tillgång till utbildning, vård och psykosocialt stöd. De riskerar att utsättas för våld, mobbning och exploatering.

Barn med funktionhinder skyddas bland annat av FN:s Barnkonventionen (artikel 23) och Afrikanska barnrättsstadgan (artikel 13) som kräver att stater måste agera för att dessa barns rättigheter upprätthålls och att alla barn får leva på samma villkor.

I många av Plans programländer genomförs aktiviteter på lördag. Vi hoppas att dagen kommer lyfta fram bra diskussioner och bidra till att förbättra situationen för barn med funktionhinder i Afrika.

/Laure Abado, Plan Sverige

Kom till Smaka på Stockholm!

I växthuset regnar det inte, hälsar volontären Birgitta. Foto: Plan

I dag är första dagen för Smaka på Stockholm. Och regnet öser ner över matfestivalen i Kungsträdgården. Plan finns på plats och huserar i ett växthus på området. Där kan du som besökare så ett frö för barns rättigheter. Personalen på plats meddelar att det inte regnar i växthuset!

Alltså ett bra ställe att ta skydd på från regnet och samtidigt lära sig om barns rättigheter.

Kom förbi och säg hej! Här kan du läsa mer om Plans medverkan på Smaka på Stockholm.

 

 

Goda nyheter! Det blir bättre

Idag var vi på ett seminarium i riksdagen med temat ”Millenniemålen för kvinnor och barn – hur kan de uppnås”. I samtalet deltog biståndsminister Gunilla Carlsson samt representanter för UNICEF Sverige, Amnesty International, Svenska Afghanistankommitén (SAK), Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) och UNDP.

Glädjande är att situationen för kvinnor och barn i världen har utvecklats i en positiv riktning. Exempelvis har medellivslängden för kvinnor ökat och det har gjorts stora framsteg vad gäller flickors utbildning och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. MEN! Det är fortfarande stora klyftor. Biståndsministern tar upp tre skrämmande punkter för när kvinnor riskerar dö:

  • Innan födseln
  • Under 5 år (i brist på vatten och sanitet bl.a.)
  • I samband med graviditet och förlossningar

Det är också svårt att förstå att ”enkla saker” som dödar barn i stor skala är malaria, diarré och lunginflammation, vilket i de flesta fall drabbar marginaliserade grupper där låg utbildningsnivå och ett nästintill obefintligt hälsosystem är vardag.

Carlsson och paneldeltagarna är överens om några punkter för att uppnå millenniemålen:

Prioritera de fattigaste och mest marginaliserade grupperna.

  • Lägga huvudansvaret i ländernas egna system. Biståndsorganisationer kan inte gå in för mycket – det leder till konstgjord andning. Målet måste alltid vara att kunna försörja sig själva.
  • Sprida kunskap om kvinnors värde. Enligt studier bidrar kvinnor mer än män till samhällens utveckling. Här måste utbildning och hälso- och sjukvård prioriteras. Man måste göra detta till politik – inte familjeangelägenheter! Konservativa sedvänjor får inte vara hinder.
  • Fokus på fungerande hälsosystem. Att de byggs upp även lokalt, utanför storstäderna, är av största vikt.
  • Gå in med riktade insatser.
  • Tänka ekosystem – dvs. påverka i alla led. Från gräsrot till toppstyrt.

År 2015 är snart här. Det är dags att dra upp växeln några varv!