17-åriga Kevinne vågar drömma om framtiden igen

Kevinne är 17 år och bor i Benin. När hon var 14 blev hon förälskad i en kille. Men den lyckan var kortvarig. Hennes föräldrar förbjöd henne att träffa honom och skickade istället iväg henne att gifta sig med en äldre man som hade tre fruar. En månad efter bröllopet blev Kevinne gravid. Hon försökte vara stark men hennes man var våldsam så fort hon inte gjorde exakt som han sa.

Kevinne är 17 och mamma.

Nu har hon lyckats lämna mannen och bor hemma igen, men det har inte varit lätt. Genom Plan International som finns på plats i hennes område har Kevinne lärt sig om riskerna med tonårsgraviditeter och hon utbildar nu andra i denna fråga. Hon har också tagit kontrollen över sitt eget liv och börjat drömma om framtiden.

I salongen där hon utbildar sig.

– Med hjälp av Plan International så utbildar jag mig nu till frisör. Jag vill ha en egen inkomst och bygga ett liv för mig och mina barn. I framtiden vill jag öppna min egen salong, säger Kevinne.

Vi vill stärka fler tjejer som Kevinne och skapa mer framtidshopp. Är du med oss? Stötta vårt arbete genom att bli Planfadder här.

Av: Anna Andersson, Plan International Sverige

Ung kärlek – det kan vara komplicerat

Purity och Saviour är två förälskade tonåringar från Zambia. Men att vara gift och ha två barn när man bara är 16 år gammal kan göra tillvaron ganska komplicerad.

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=7rqhtXBpjSc]

När Purity upptäckte att hon var gravid beslöt det unga paret för att gifta sig efter påtryckningar från omgivningen. De slutade skolan.

– Jag visste inte att man kunde bli gravid av att ha sex, berättar Purity. Jag hade inte fått någon information om det, det var ingen som hade berättat det för mig.

Hon oroar sig för att deras livssituation gör att de inte kan uppfylla sina drömmar.

Program som stärker flickor
Plan jobbar för att höja unga flickors kunskap och sexuell och reproduktiv hälsa och att utbilda samhällen om barnäktenskap. I det arbetet ingår också att ge stöd till tonårsmödrar så att de kan fortsätta sin skolgång och få en yrkesutbildning.

Nu jobbar Purity i en affär som ingår i Plans Girls Economic Empowerment Project. Programmet ger stipendier för yrkesutbildning, yrkesvägledning, affärskunskap och entreprenörsskap.

Totalt är det 15 miljoner flickor globalt – en del så unga som 8 år – som varje år gifts bort mot sin vilja.

Läs mer om Plans arbete för att förebygga och förhindra barnäktenskap

Arbetet mot barnäktenskap drivs på flera nivåer samtidigt i Pakistan

ungdomsgrupper pakistanI Pakistan jobbar Plan med projektet Plan Pakistan Child Marriage (Prevention) Initiative, vilket finansieras av Svenska Postkodlotteriet och även av de medel som vi i Sverige har samlat in via våra flickafaddrar. Det övergripande målet är att minska antalet barnäktenskap med 30 % i tre områden i södra Punjab i Pakistan. Vi besöker en av byarna för utvärdering och uppföljning av projektet. Här har Plan bland annat etablerat 12 Youth Friendly Communities, vilket är en form av ungdomsgrupper som drivs av volontärer som utbildats av Plan och som i sin tur ska handleda ungdomarna.

– Innan jag gick med i Plans ungdomsgrupp visste jag inte vad jag hade för rättigheter. Men nu vet jag, och tillsammans med de andra flickorna i gruppen har vi lärt oss hur vi ska hitta lösningar på våra problem och hur vi ska argumentera för vår sak, berättar Mehwish Jan som är 23 år.

Ungdomsgrupper ger ökad medvetenhet

Gruppen har funnits i närmare ett år och har ett 15-tal mer eller mindre aktiva medlemmar. Volontärerna undervisar ungdomarna i s.k. livskunskap (Life skill based education), vilket syftar till att ge ungdomarna en bättre förståelse för vilka rättigheter de har och förhoppningsvis ge dem en bättre självkänsla och ökad medvetenhet. Vissa av ungdomarna utbildas också till handledare så att de kan vidareförmedla vad de lärt sig i andra sammanhang.

Flickorna berättar att vissa föräldrar varit skeptiska till dessa center.

– Mina föräldrar var mycket tveksamma. De trodde att jag skulle bli alldeles för modern och att jag skulle börja klä mig i jeans och ha annorlunda åsikter, berättar Memona, 24 år, som vanligtvis besöker centret flera gånger i veckan.

Memona bor i byn tillsammans med sina föräldrar och sina två bröder och två systrar. Hon menar att många föräldrar verkar tycka att det är ok att låta flickorna vara med. Det är värre för dem som gifter sig.

– Jag har en vän som kom hit ofta förut, men nu har hon gift sig och nu får hon inte för hennes man säger nej.

Hon är dock övertygad om att detta inte kommer hända henne, eftersom hon nu vet hur hon ska argumentera på ett övertygande sätt och få föräldrarna att vänta med att gifta bort henne. De andra flickorna instämmer. De är överens om att den största fördelen att vara med i Plans ungdomsgrupper är att de blivit starkare som grupp och mer kunniga om sina rättigheter.

Teaterföreställning öppnar för diskussion

När vi besöker pojkarnas ungdomsgrupp får vi bland annat vara med på en interaktiv teaterföreställning om barnäktenskap, som framförs av en grupp unga vuxna som tillsammans med professionella skådespelare och pedagoger skrivit flera olika pjäser på temat barnäktenskap.

TeaterföreställningHela byn bjuds in för att delta och diskutera problematiken kring barnäktenskap, och föreställningen tas väl emot av de nära 200 besökarna. De är engagerade i frågorna och diskuterar livfullt. Teaterföreställningarna har visat sig vara ett effektivt sätt att förmedla information. Dels eftersom läskunnigheten är så låg, men även för att det finns en rad förutfattade meningar gällande barnäktenskap som man kan lyfta utifrån flera olika perspektiv.

De flesta som gifter sig slutar skolan

Plan har inlett samarbete med lokala skolor där de utbildar personalen om riskerna med barnäktenskap och hur det påverkar flickornas skolgång. Syftet är att de ska kunna jobba förebyggande och identifiera fall av barnäktenskap. Vi besöker byn Muhammad Shah där det finns en högstadieskola för flickor. Det är den enda flickskolan i området, vilket gör att det är väldigt svårt för de flesta flickorna att ta sig dit. Skolan har ca 500 elever men endast 11 lärare. Många av klasserna var lärarlösa eftersom en lärare kunde ha två klasser samtidigt. Av skolans alla elever är det två flickor som är gifta, de flesta som gifter sig slutar skolan.

flickskola-pakistan

Samina Ahmed, 24 år, är lärare på skolan. Hon berättar att de numera pratar med både lärare och elever om barnäktenskap för att öka medvetenheten om de här frågorna. De jobbar aktivt med eleverna för att de ska lära sig hur de ska argumentera till föräldrarna för att de ska förstå vikten av att de ska få gå kvar i skolan.

larare-pakistan

– Innan Plan kom hit kände jag inte till den lagstiftning som fanns gällande barnäktenskap, det vill säga att en flicka måste vara 16 år för att få gifta sig.

Samina berättar att hon vet att hon ska kontakta rektorn om hon upplever att någon av hennes elever är utsatta. Det är emellertid väldigt känsligt för skolan att lägga sig i familjens privatliv. Det bästa sättet ett påverka familjens beslut är att gå via Plan eller andra liknande organisationer.

Plan jobbar med nyckelpersoner på alla nivåer samtidigt

Genom att jobba med personal inom skola och sjukvård, samt med flickor och pojkar, deras föräldrar, religiösa ledare och andra viktiga personer i flickornas omgivning vill Plan öka medvetenheten och förändra attityden till barnäktenskap hos allmänheten. Men vi jobbar även på nationell nivå, med politisk påverkan för förbättrad lagstiftning mot barnäktenskap och med påverkansarbete gentemot nyckelpersoner som politiker, advokater och media för att säkerställa implementering av de lagar som finns. Dessa personer har i ett initialt skede bearbetats individuellt, och nästa steg är att etablera nätverk och samarbetsformer så att de kan upprätta system där man säkerställer implementering av lagarna.

Det är tydligt att våra kollegor på Plan i Pakistan har lyckats genomföra en gedigen insats på alla nivåer, och det ska bli intressant att följa utvecklingen i dessa områden framöver.

Av: Jessica Zimmerman, projektledare för Because I am a Girl, Plan Sverige

39 000 barn gifts bort varje dag – så arbetar Plan för att förhindra barnäktenskap

Flickor i Bangladesh som ingår i ett av Plans projekt för att förhindra barnäktenskap

Den 9 december tog SVT:s Korrespondenterna upp problemet med barnäktenskap. Se gärna programmet på svtplay (tillgängligt till den 7 juni 2015). Efter programmet har vi fått en del frågor – här är några av de vanligaste:

Programmet tog upp barnäktenskap i bland annat Zambia – i vilka andra länder förekommer seden?

Tyvärr är barnäktenskap vanligt i väldigt många länder. Det är svårt att säga en exakt siffra men det rör sig om över hundra länder där barnäktenskap är lagligt, eller så gifts flickor bort ändå, trots att det är olagligt. Plan Sverige stödjer program för att utrota barnäktenskap i bl.a. Bangladesh, Pakistan, Egypten, Malawi och Zambia.

Har inte Zambia som land ett ansvar för att stoppa det här? Kan FN göra något?

Zambia, liksom många andra länder, har skrivit på internationella överenskommelser, till exempel Kvinnokonventionen och Barnkonventionen, där barnäktenskap förbjuds. Problemet är dock att regeringen i de länder där barnäktenskap förekommer ofta saknar politisk vilja och/eller resurser (pengar, utbildad personal) att implementera och följa upp att dessa överenskommelser följs. Många gånger vet myndighetspersoner inom exempelvis polis eller lokal socialtjänst inte ens om att bestämmelserna existerar.

Varför kallar man det barnäktenskap? Är pojkar också utsatta?

Enligt FN:s Barnkonvention räknas man som barn upp till 18 års ålder, det innebär att alla giftermål där en eller båda parterna är under 18 ses som ett barnäktenskap. Även pojkar drabbas av detta och det är självkart en lika stor kränkning av deras rättigheter. Att Plan och många andra organisationer fokuserar mer på flickor i barnäktenskap beror på att den överväldigande majoriteten av alla barnäktenskap berör flickor som ofta tvingas gifta sig med äldre män. Eftersom det är flickor och kvinnor som föder barn innebär ett tidigt giftermål dessutom en större fysisk och psykisk risk och påfrestning för just flickor. Komplikationer i samband med graviditet och förlossning är den vanligaste dödsorsaken bland flickor och unga kvinnor (15-19 år) i utvecklingsländer.

På vilket sätt jobbar Plan mot barnäktenskap?

Plan jobbar i olika länder och på olika nivåer; på lokal nivå arbetar vi med att förändra normer och attityder, vilket är minst lika viktigt som arbetet med att förändra lagstiftningen. Exempelvis försöker vi nå ut genom religiösa och traditionella ledare som ofta har stor makt men inte alltid så mycket kunskap och information om varför vissa sedvänjor är skadliga och förbjudna. Att arbeta med människors sociala och religiösa attityder, normer och värderingar tar dock tid, inte minst när det gäller djupt rotade föreställningar kring kvinnors och flickors värde och roll i samhället. Att utmana traditioner och sedvänjor är dock det enda sättet att minska det sociala tryck som får familjer att fortsätta gifta bort sina döttrar i låg ålder. Vi har lärt oss att arbetet mot barnäktenskap också måste involvera hela det lokala samhället – flickor, pojkar, kvinnor och män. Vi jobbar också med att stärka flickorna själva bl.a. genom att ge dem ökad kunskap kring sina rättigheter, ökad tillgång till egna ekonomiska medel och nya sociala nätverk.

En annan viktig strategi är att möjliggöra för människor och organisationer att påverka beslutsfattare att införa, stärka och implementera lagar som förhindrar barnäktenskap.

Jag vill också ta ställning mot barnäktenskap. Hur kan jag aktivt arbeta för flickors rättigheter världen över?

Det mest effektiva sättet att bedriva arbetet på plats i de länder där barnäktenskap är vanligt är genom att jobba med lokalbefolkningen, byledare, religiösa ledare och ansvariga tjänstemän. Därför behövs lokal personal – som kan språket och kulturen.

Genom att bli Flickafadder ger du ett månatligt stöd till Plans kamp för flickors rättigheter. Plan bedriver projekt för flickors rättigheter i bland annat Pakistan, Egypten och Zambia med stöd av Flickafaddrars bidrag. Projekten bedrivs tillsammans med flickor, pojkar och deras familjer. Plan arbetar också med opinionsbildning för att påverka lagstiftning och för att det ska inrättas skyddssystem för flickor som utsätts för våld.

Om du vill engagera dig lokalt i Sverige finns också organisationer som jobbar med detta.

Om jag blir fadder, går då månadsbeloppet till ”mitt” fadderbarn?

Du gör något stort genom att bli fadder! Som barnfadder i Plan får du kontakt med ett barn och kan följa barnets utveckling. Ditt bidrag går till de lokala projekt Plan bedriver i fadderbarnets område. På så sätt blir ditt bidrag bredare än till ett enskilt barn. Om du brinner särskilt för utbildning, flickors rättigheter, katastrofberedskap eller särskilt utsatta barn kan du istället för att bli barnfadder bli temafadder och stödja ett särskilt fokusområde.
Här kan du läsa mer om fadderskap

Även flickor bosatta i Sverige skickas till sina ursprungsländer för att tvingas till äktenskap med okända ofta äldre män. Arbetar Plan aktivt även i Sverige med dessa frågeställningar?

Plan arbetar inte direkt med utsatta flickor i Sverige, men det finns andra organisationer och myndigheter som gör det. Gå exempelvis in på www.hedersfortryck.se för att hitta mer information om denna problematik.

Vad är de främsta anledningarna till att flickor gifts bort i exempelvis Zambia?

Generellt brukar det handla om en blandning mellan ekonomisk fattigdom, önskan att skydda sitt barn, och djupt rotade traditioner och normer kring flickors värde och roll i samhället. I det tänkande ingår många gånger att kontrollera en flickas sexualitet, vilket man gör genom att gifta bort henne. Detta för att undvika ett glapp mellan tiden med föräldrarna och tiden med den nya mannen då hennes heder skulle kunna äventyras. Barngiftermål kan också vara ett sätt att stärka banden mellan familjer, genom att man ger sin dotter eller son i utbyte mot bättre relationer.

Ett vanligt argument för barngiftermål är att föräldrarna ser det som ett sätt att faktiskt ”skydda” flickan. Detta kan såklart låta paradoxalt, men föräldrarna upplever att deras flicka får bättre skydd i den nya mannens hem.

Vad kan man göra för de flickor som redan är bortgifta?

Plan jobbar förstås också med flickor som redan är gifta. Dessa flickor kan ofta vara socialt isolerade och Plans arbete går bl.a. ut på att ge dem stöd och hjälpa dem att få tillbaka ett socialt nätverk. Vi jobbar också för att flickorna ska kunna fortsätta gå i skolan, vilken de ofta får lämna när de gifts bort.

På Plansverige.org hittar du mer information om barnäktenskap:

Snabba fakta och siffror om barnäktenskap
Plans kampanj för flickors rättigheter
Programexempel – så jobbar vi med pojkar
Ta ställning #förhenne
Bli Flickafadder

Av: Sara Österlund, Monica Lorensson och Anna Boberg, Plan Sverige

Uppdrag: Utrota barnäktenskap

alt
Pathani ingick barnäktenskap som 14-åring och ångrar det. Hon säger själv att det håller henne tillbaka och hindrar henne från att gå i skolan. Men hennes fattiga föräldrar hade inget val. Till höger Amina, 14, som också är på väg att giftas bort.

BARNÄKTENSKAP Pakistans befolkning har aldrig varit så ung som idag. Vilket gör att antalet flickor som riskerar barnäktenskap uppgår till 9 miljoner. Plan ser ett akut behov att genast börja arbeta förebyggande i regionen. Tack vare Svenska Postkodlotteriet, och alla lottköpare, är detta möjligt! Av de totalt 22 miljoner kronor som Plan Sverige tog emot av Svenska Postkodlotteriet igår går 8 miljoner till att stoppa barnäktenskap i Pakistan.

16,5 miljoner ungdomar i Pakistan är mellan 10-15 år. 9 miljoner av dessa är flickor. När de här tjejerna närmar sig puberteten sker drastiska förändringar i deras liv. Deras frihet stryps. Föräldrarna börjar ”skydda” dem från exponering utanför hemmet. Att gå i skolan till exempel, kanske inte längre blir en självklarhet. Föräldrarnas stränga restriktioner grundar sig ofta i en rädsla för att flickorna ska råka ut för något som kan skada familjens heder.

Barnäktenskap är olagligt i Pakistan. Ändå räknar man med att 40 procent av alla gifta kvinnor ingick äktenskap innan sin 18-årsdag. Och straffet är minimalt om man åker fast – 1 månads fängelse eller cirka 80 kronor i böter. Och även vid en fällande dom, så annuleras inte äktenskapet(!).

Att bli bortgift som barn är ett trauma, som ger svåra fysiska och psykiska men. Forskning visar att dessa flickor oftare rapporterar erfarenheter av fysiskt eller sexuellt våld. De har ingen möjlighet att vägra sex eller kräva kondom. De blir ofta gravida i ung ålder, innan kroppen är redo. Det har lett till att den vanligaste dödsorsaken världen över bland flickor 15-19 år är graviditetsrelaterad.

Traditionen med barnäktenskap lever vidare på grund av religion och fattigdom. Flickor ses som finansiella bördor. Ett barnäktenskap minskar antalet munnar att mätta, och hemgiften och brudens pris ger en tillskott i kassan för brudens familj. Och givetvis är det en fråga om makt – att skapa ett manligt förmyndarskap för kvinnor. Samt förlegade åsikter som att män bara finner unga flickor attraktiva.

Plans mål med projektet är att utrota barnäktenskap i Pakistan. Det handlar om att ändra lagar och attityder i hela samhället. Men det handlar också om att nå flickorna – och i det arbetet använder Plan bland annat fotbollen. För parallellt med träning och spel får flickorna lära sig mer om sina och barns rättigheter, och att de kan göra allt det som killarna kan.

Fotbollsstjärnan Caroline Seger är Plans Sverigeambassadör och i november åker hon till Pakistan för att uppleva Plans arbete på plats.
– Jag älskar att spela och träna fotboll. Det ger mig styrka och får mig att växa som människa. Jag vill att dessa tjejer ska få möjlighet att dela min kärlek till fotbollen, säger hon.

Ammi Bohlin/projektledare marknad

Mariama, 13, såldes som brud – för 1 400 kronor

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=ro9gsQMZyOI&w=560&h=315]

BECAUSE I AM A GIRL Mariama, 13, såldes som brud av sin mamma. Hennes morbror hjälpte till att arrangera äktenskapet.
”Jag fick reda på det en dag efter skolan”, berättar Mariama. ”Jag bad min morbror att stoppa allt. Jag sa åt honom att jag inte var redo att ha sex”.
Innan allt det här hände var Mariama duktig i skolan, bland de sex bästa i sin klass. Men när hennes stundande äktenskap blev känt började läraren reta henne. Och de övriga eleverna hängde på. De skrattade och kallade henne ”den nya bruden”.  Mariama började särbehandlas. Istället för att få delta I skolarbetet sa läraren åt henne göra andra saker, som att gå ut och städa skolgården, eftersom “hon ändå inte var en hårt arbetande student längre, utan bara tänkte på sitt bröllop.” Mariama tröttnade på mobbingen och hoppade av skolan.

I Niger är det ovanligt att barnäktenskap rapporteras till lokala myndigheter – men Mariamas fall blev det. En vecka efter att Mariama blev intervjuvad av Plan stoppade en lokal domare bröllopsplanerna. Nu är Mariama tillbaka i skolan. Hon vill fortsätta studera och utbilda sig till domare.

Barnäktenskap är ett vanligt skäl att flickor tas ur skolan. Som gifta är deras plats i hemmet – och då anses de inte behöva någon utbildning.

På besök hos Alanganstammen

CECILIA I FILIPPINERNA Alanganstammen är en av de sju mangyanstammar som Plan samarbetar med här på Occidental Mindoro. Under förra veckan besökte vi sex byar som tillhör Alanganstammen och jag har lärt mig mer om dem och förstått att de är lite annorlunda.

Jämfört med de andra stammarna är Alangan de som varit mest emot att få stöd utifrån vilket har lett till att deras utbildningsnivå är mycket låg och många saknar födelsebevis. De har tyvärr haft många dåliga erfarenheter av tidigare samröre med befolkningen på låglandet. Deras förtroende för de lokala makthavarna är mycket låg och så fort tex en födelseregistreringskampanj sker med provinsregeringen så vill inte Alanganstammen delta.

Till följd av detta har den lokala personalen initialt fått arbeta mycket för att bygga ett förtroende mellan Alangan och Plan, vilket är en förutsättning för att projekten ska kunna drivas överhuvudtaget.Flickorna gifter sig när de är mycket unga, så unga som 12 år. Dock är det problemet inte bara något som berör flickorna, även pojkarna gifter sig i mycket ung ålder från när de är ungefär 14-15 år. Det finns en tro inom stammen att de måste föröka sig, och det snabbt. De måste tillsammans skydda sin odlingsbara mark från låglandsbefolkningen. Spädbarnsdödligheten är hög och medellivslängden är låg, andra faktorer som gör att den ständiga pressen finns på de mycket unga pojkarna och flickorna att skaffa barn. Inom Alanganstammen, och de andra mangyanstammarna, är det kvinnorna som bär den stora bördan. Det är dem som samlar och lagar all mat. De tar hand om hushåll och barn och har mycket lite inflytande över besluten som tas i byn. Om ni har läst boken Grottbjörnens folk så kan jag säga att det i princip är på samma sätt i de här byarna vad gäller uppdelningen mellan kvinnor och män, väldigt förlegat med andra ord.

Själva namnet Alangan kommer ifrån tagalogens alangani som betyder inte säker eller tveksam. Det är något som Plan också fått erfara. Ibland när man haft möten med lokalbefolkningen har det varit svårt att komma fram till beslut. I andra fall när man tagit beslut och kommer på besök en tid därefter så är det ingen som vill kännas vid att ett beslut togs vid det senaste mötet.

Stora delar av stammen bor fortfarande högt uppe i bergen utan någon som helst kontakt med omvärlden. Många av dem lever också som nomader. Där lever de i ”storfamiljer” som tillsammans delar en stor hydda och man gör allt tillsammans som att samla och laga mat. De är rädda att deras traditionella levnadssätt ska påverkas negativt vid kontakt med låglandsbefolkningen. Det är ju något som man verkligen kan förstå. Om det är något man kan säga om oss i ”världen utanför” så har vi ju inte varit speciellt bra på att ta hand om varandra…

Eftersom stora delar av stammen bor isolerade så är det också dem som i störst utsträckning har kvar sin ursprungliga kultur och religion. De mangyanbyar som ligger på låglandet eller inte alltför långt ifrån har sedan länge besökts av missionärer och de flesta stammarna är nu därför kristna.

Det har varit kul att se att projekten har börjat ta fart i de här byarna, det finns ju som sagt väldigt mycket att arbeta för att förändra. Det märks att befolkningen nu har förtroende för Plan och att de är fast beslutna att driva sin utveckling framåt!

//Cecilia Karlén

Gravida (och mammor) får inte studera

Den här flickan hade tidigare hoppat av skolan pga olika omständigheter men nu när internatet finns har hon kommit tillbaka.

Några av flickorna visade oss runt på internatet och sedan fick vi höra en ”rap” som de gjort om sin livssituation.

Hela skolan var samlad när vi kom och alla eleverna sjöng en sång som handlade om hur tacksamma de var för möjligheten att studera. Jag fick hålla ett litet tal för att berätta vilka vi var och att vi var på besök att se och lära om Plans arbete.

Vår lilla minibuss var inte riktigt anpassad för de vägar vi körde på så rätt som det var tog det stopp då vi hamnade i för djup sand (jämför lössnö). Tur at man reser med rådiga svenskar som med en gruppinsats lyckades få bilen på fast mark igen.

Vi var de enda ”turisterna” här bland alla dagspendlare och långtradare mellan Mwanza och Geita.

Två timmars bilresa och en halvtimmes bilfärja bort från Mwanza ligger Geita.  I Geita är det vanligt att föräldrarna väljer att gifta bort sina döttrar i stället för att låta dem gå i skolan då hemgiften innebär en inkomst till familjen, vilket är en av anledningarna till varför flickorna inte fortsätter till motsvarande högstadiet.  En annan är att det är långt att gå för de flesta, mellan 15 och 20 kilometer till skolan från hemmet, och vägen är inte säker; många utsätts för övergrepp och vågar därför inte gå till skolan.  Ett flertal flickor har blivit gravida och i Tanzania är det inte tillåtet att fortsätta skolan när du är eller har varit gravid, så inte nog med det som flickorna får utstå i form av övergreppet, de tas också ifrån chansen att kunna studera vidare. Ofta kommer förövaren också undan då han ”köper sig fri”, många föräldrar väljer hellre pengar än att anmäla. Tills nu, då man faktiskt har lyckats skapa en medvetenhet hos familjerna att det rätta är att anmäla. Det förutsätter att det finns ett rapporteringssystem som fungerar där det är säkert att anmäla och en rättsprocess för förövarna, vilket Plan arbetar med att åstadkomma på olika nivåer i samhället.

Internatet har plats för 100 flickor och idag är det 70 som bor där. Flickinternatet har gjort att fler flickor kan fortsätta  i skolan och att de har både en säker och lugn studienivå. Även pojkarna har gynnats då skolan numera har solcellsdriven el och en matsal samt studierum som både flickor och pojkar kan använda.

/Åsa Malmqvist

Planstark dag på tv igår!

Först reportage i Adam Live på TV3 om Adam Alsings resa till Ghana med Plan och senare på kvällen gästade vår generalsekreterare Anna Hägg Sjöquist Aktuellt och pratade om barnäktenskap och den nyinstiftade internationella flickadagen.

Resereportaget från Ghana ser du här på TV3 Play (klippet börjar 16:30 minuter in).

Anna Hägg Sjöquist om barnäktenskap och internationella flickadagen ser du här på SVT Play (klippet börjar 17:45 minuter in).

14 år och gift

Kvinnor, flickor och barn i organisationshuset i samhället Tamouh.

I Egypten är det sedan ett par år tillbaka olagligt att gifta sig om man inte är 18 år. Men verkligheten ser annorlunda ut och det är vanligt att flickor gifter sig mycket tidigare. Idag träffade vi några av de flickor som gifte sig när de var så unga som 14 år. Vi träffar några av dem i byn Tamouh som ligger i Giza utanför Kairo, där Plan tillsammans med lokala organisationer arbetar för att stödja och stärka flickors rättigheter.

En av flickorna vi träffar heter Hanaa. Hon gifte sig när hon var 14. Idag är hon 18 år, skild och tar ensam hand om hennes treåriga son.
– Jag hoppade av skolan för att gifta mig. Jag ville flytta hemifrån och trodde att jag skulle få bo i en egen lägenhet med min man, men jag fick flytta in hos min svärmor som behandlade mig som hennes betjänt. Jag ville skilja mig men blev gravid och min man sa att han skulle ta barnet om jag inte stannade hos honom. När han gick med på att skilja sig efter fyra år visade det sig att vi inte var officiellt gifta utan endast traditionellt vigda i byn. Jag lever nu ensam med min son.

”Jag vill sprida information”

En äldre kvinna vid namn Amal berättar hur hon gick med på att gifta bort sin fjortonåriga dotter.
– Mona blev gravid kort efter att hon gift sig och fick missfall efter tre månader. En månad senare blev hon gravid igen och blev sängliggande då hon var svag efter missfallet.  Barnet föddes i sjunde månaden efter en komplicerad förlossning. Det finns inga erfarna läkare i vår by och vi fick leta länge efter en som kunde hjälpa Mona. Idag mår min dotter bra men jag vill nu sprida information om hur skadligt det är för hälsan att gifta sig och få barn vid en så tidig ålder. Jag kunde ha förlorat Mona.

Vi träffar kvinnorna, flickorna och några av deras barn i det lokala föreningshuset.  Där träffas de en gång i veckan för att ha möte med sin spar- och lånegrupp som har som syfte att förbättra medlemmarnas ekonomi. Gruppmedlemmarna kommer tillsammans överens om vem som ska få låna av pengarna i den gemensamma potten för att starta upp mindre verksamheter och på så sätt bidra till familjens försörjning. Vi får bland annat smaka på goda hemgjorda munkar som en av kvinnorna brukar laga och sälja samt se på de handarbeten som de producerar till försäljning.

På mötena diskuterar kvinnorna och flickorna sina rättigheter och hur de skall kunna säkerhetsställa att dessa inte kränks. Problemen med hur man ska förhindra tidiga äktenskap dryftas ofta. De sprider information om svårigheterna som uppstår vid tidiga äktenskap till vänner och grannar. Gruppmedlemmarna stödjer varandra och de kämpar gemensamt för en förbättrad tillvaro.

/Ida Wistbacka