Annica Englund – om jobbet med barn i katastrofer på Plan International

Idag, den 19 augusti, är det Internationella dagen för humanitärt arbete och vi passar på att lyfta en av våra medarbetare, Annica Englund, som jobbar som Programme Manager på Plan International Sveriges humanitära enhet.

Hej Annica, berätta om ditt jobb!
”Jag har jobbat här sedan juni 2015. Vi är nu ett team på sju personer som arbetar med den humanitära delen av Plans arbete här i Sverige och jag trivs fantastiskt bra! Jag och min kollega Sofia Gustavsson har samma tjänst så vi arbetar med delad portfolio där jag jobbar med Asien och Östra- och Södra Afrika medan hon fokuserar på Västafrika och Latinamerika.”

"Jag bestämde mig för att jag ville arbeta för just barn och ungdomar, som är en väldigt utsatt grupp – och vår framtid" berättar Annica. Bilden är från ett besök i ett flyktingläger i Tanzania i somras.
”Jag bestämde mig för att jag ville arbeta för just barn och ungdomar, som är en väldigt utsatt grupp – och vår framtid” berättar Annica. Bilden är från ett besök i ett flyktingläger i Tanzania i somras.

Varför valde du att jobba med humanitärt arbete och vad har du för utbildning och erfarenhet?
”Jag har jobbat inom sektorn sedan 2007 och provat på allt ifrån utvecklingsarbete både i fält och i Sverige, administration, implementering och jag har haft möjlighet att jobba i olika kontexter i Asien, Mellanöstern och Afrika. Jag har alltid vetat att jag vill vara till hjälp på något vis men det tog mig många år innan jag kunde sätta fingret på exakt hur jag kan hjälpa andra. Efter några år på universitetet bytte jag bana till internationella relationer och freds- och konfliktvetenskap i hopp om att hitta en väg fram till ett arbete som gör skillnad. För några år sedan jobbade jag på en av FNs organisationer för minhantering och problematiken med små och lätta vapen, speciellt i konflikter. Där fick jag för första gången prova på att arbeta inom den humanitära sektorn. Jobbet krävde mycket flexibilitet, att kunna planera och planera om när oförutsedda saker hände för att kunna hjälpa människor under och efter konflikter. Detta arbete passade mig perfekt och jag kände att jag ville göra mer. Så efter 1,5 år åkte jag ut i fält för att arbeta direkt i konflikt och post-konflikt områden med dessa frågor. Det var när jag kom ut i fält med humanitär verksamhet som det blev det så uppenbart att det är barn och unga som drabbas mest i katastrofer, även fast jag visste det rent teoretiskt var det skillnad att se det ute med egna ögon. Jag bestämde mig för att jag ville arbeta för just barn och ungdomar, som är en väldigt utsatt grupp – och vår framtid.”

Berätta om hur ditt jobb ser ut. Vad gör du på kontoret och vad gör du på resorna?
”Jag arbetar med planering, utveckling, implementering och uppföljning av vår verksamhet. Att se till att de behov som barn i katastrofer har tillgodoses samtidigt som vi håller en hög kvalitet på projekten för barnen och för våra givare. Det innebär också många resor till de länder jag arbetar med där jag får samarbeta med mina kollegor direkt i landet och träffa de barn och ungdomar som vi jobbar för och med. En typisk dag på kontoret innebär ofta att jag går igenom mail som inkommit och lägger till, tar bort och omprioriterar att-göra-listan från gårdagen, sedan är det bara att sätta igång. Ofta pågår många processer samtidigt och jag växlar mellan att skriva ansökningar, följa upp rapporter och planera med kollegorna för framtida arbete. Under resor ser arbetet helt annorlunda ut eftersom mycket av tiden går åt till att vara i fält och besöka flyktingläger eller andra katastrofkontexter där våra förmånstagare finns. Jag gillar de omväxlande arbetsuppgifterna eftersom jag får möjlighet att se hela Plan Internationals verksamhet och inte bara delar av den.”

Vilket har varit det viktigaste ögonblicket för dig i ditt arbete?
”Det finns så många! Det som alltid får mig tillbaka på banan under tider av motgångar och svårigheter är när jag får se det vi gör på plats. Att till exempel få sitta i ett klassrum och lyssna när barn som flytt får undervisning på ett tryggt ställe och med bra kvalitet, gör att jag blir övertygad både om att jag valt rätt och att vi som organisation gör exakt det vi ska, på de ställen där vi behövs mest. Dessa stunder gör att jag vill fortsätta så att vi kan göra mer för fler.”

Berätta om ditt starkaste minne från en fältresa!
”Här finns det också många. Men ett extra starkt minne är från min första fältresa med Plan. Jag och min kollega Lotte Claessens var i Darfur i Sudan och besökte våra tidigare projekt tillsammans med kollegor från vårt landkontor. Schemat var späckat av möten, samtal och besök i flyktingläger. Vid ett tillfälle var vi i en skola, som Plan byggt, för att prata med lärarna som arbetade där. Jag hade kommit till en punkt där alla intryck och känslor hade blivit alldeles för många på en och samma dag – självklart blandade av oro, frustration men också hopp och glädje. Jag kände att jag inte riktigt var närvarande i det sista mötet eftersom minnen från dagen kom upp gång på gång. Klockan ringer och omkring 200 flickor springer ut från sina klassrum, och de ser så glada ut. Innan vi vet ordet av står alla dessa barn omkring oss, nyfikna och vissa lite fundersamma över vårt besök. Alla vill bli sedda, vinkar, skrattar och ropar. Självklart kan jag inte hålla mig från att hänga på eftersom jag likt dem har ett stort behov av att leka för att smälta dagens alla intryck. Det var en så fin avslutning på en fullspäckad dag, att få träffa och leka med dem vi var där för, och de vi alla hade pratat om och planerat för hela dagen.”

Av: Anna Andersson, Plan International Sverige

Läs Annicas tidigare blogginlägg från en fältresa i Tanzania här.

Läs mer om vårt arbete med barn i katastrofer här.

På besök hos barnen på flykt

FÄLTRESA TANZANIA. Jag heter Annica Englund och jobbar som samordnare för Plan International Sveriges humanitära enhet i Stockholm. Jag jobbar nära de landkontor i Södra och Östra Afrika och Asien där vi har projekt som stödjer barn i katastrofer på olika sätt. Att få träffa de kollegor och barn jag arbetar med nästan dagligen betyder så mycket. Att se deras ansikten, höra dem prata och ta reda på vad de behöver är viktigt för att jag ska kunna bidra på bästa sätt i projekten. Därför befinner jag mig just nu i Tanzania där jag besöker Plan Internationals kontor och katastrofrespons i Kibondo, Kigoma, som arbetar med flyktingbarn och deras familjer som flytt från Burundi.

På väg till barnsäker plats i Mntendeli. Plan och Caritas delar på platserna för att bedriva utbildning och skydd av barn på samma område för att försäkra sig om att barnen inte behöver förflytta sig långt mellan skola och barnsäker plats.
På väg till barnsäker plats i Mtendeli.

Oroligheterna i Burundi har drivit hundratusentals på flykt till grannländerna Tanzania, Rwanda och Uganda med majoriteten till Tanzania sedan sommaren 2015. I nuläget finns över 70 000 burundiska flyktingar i Tanzania och nyanlända kommer fortfarande. Mellan 50-200 personer registreras dagligen som nyanlända, varav mer än hälften är barn, som i många fall kommer ensamma.

Behoven i lägren är omfattande på många plan, men behoven av skydd av kvinnor och barn, hälsa, rent vatten och sanitet är extra tydliga. Som resultat av vattenbrist och dåliga hygienförhållanden har kolera härjat i lägret under en lång period. Men sedan två nya läger för burundiska flyktingar öppnades hösten 2015 har problemet till stor del försvunnit. Förflyttningen till de nya lägren försenades först på grund av vattenbrist men i dagsläget har situationen förbättrats och varje person har nu tillgång till 24 liter vatten per dag. 20 liter rent vatten är absolut minimum enligt internationell standard för att en person ska kunna leva drägligt och ta hand om sin hälsa.

Vattentank vid skolan och den barnsäkra platsen. Vatten är en bristvara i lägren och dessa behållare är av stor vikt för att kunna bedriva verksamheten och samtidigt behålla den standard som barnen behöver.
Vattentank vid skolan och den barnsäkra platsen. Vatten är en bristvara i lägren och dessa behållare är av stor vikt för att kunna bedriva verksamheten och samtidigt behålla den standard som barnen behöver.

Det går 23 personer per latrin medan högsta antalet personer per latrin inte ska överstiga 20 personer, en situation som det arbetas intensivt med att förbättra. Plan International arbetar på plats i både Rwanda och Tanzania för att stötta de barn som flyr det politiska våldet i Burundi. I Tanzania där jag nu befinner mig arbetar Plan International i nära samarbete med andra organisationer för att bidra till en dräglig tillvaro för människorna och att de får sina basala behov tillgodosedda.

Jag besökte de två lägren Nduta och Mtendeli tillsammans med Planpersonal från det lokala kontoret i Kibondo. Det spelar ingen roll hur många läger man varit i, de är alla olika beroende på vilket land det är, vilken tid i responsen man gör besöket och vilken typ av konflikt människorna flytt ifrån. Situationen för barnen ser olika ut, dock är alltid behovet av skydd stort och barns utsatthet alltid tydlig.

Barnen samlas under rasten i den barnsäkra platsen i Mtendeli för att observera sina besökare noggrant.
Barnen samlas under rasten i den barnsäkra platsen i Mtendeli för att observera sina besökare noggrant.

Både Nduta och Mtendeli är rymliga eftersom tälten är uppställda med gott utrymme emellan så att både träd och grönområden finns kvar i lägren. Träden ger skugga och lindring från hettan. Utrymme är en indikation på bra organisering av lägret, och att minumumkrav på ”camp management” uppfylls.

Båda lägren är så kallade stängda läger där de boende kan ansöka om att lämna lägren under kortare eller längre perioder. Det finns inga större marknader i lägret, utan dessa har dessa utvecklats utanför lägren, därför är det viktigt kunna ta sig ut för att skaffa mat och ved.

I väntan på tillstånd att hälsa på i Mtendeli. Det är viktigt att alla besökare som inte arbetar i lägren registreras och har tillstånd att gå in.
I väntan på tillstånd att hälsa på i Mtendeli. Det är viktigt att alla besökare som inte arbetar i lägren registreras och har tillstånd att gå in.

Plan International har ett mycket gott samarbete med den tanzaniska staten och andra hjälporganisationer. Vi arbetar alltid nära partner och förmånstagare och är måna om att samarbetet ska fungera för att koordineringen ska bli så lyckad som möjligt. I Tanzania känner man att detta fungerar förträffligt och det var precis vad jag upplevde under mitt besök. Till exempel har Plan International, som i lägren är ledande på skydd av barn, och Caritas, som är ledande på skola och utbildning, slagit samman de båda sektorerna så att skola och barnsäkra platser samt utrymme för psykosocialt support finns på samma område. På så vis slipper barnen gå långt mellan de olika aktiviteterna. Detta gör också att närvaron i skolan ökar och fler barn kommer till de barnsäkra platserna samt attt organisationerna stödjer varandras arbete dagligen.

Läxhjälp pågår i en av de mobila barnsäkra platserna i Nduta. Barnen i den här gruppen är mellan 5 och 8 år gamla.
Läxhjälp pågår i en av de mobila barnsäkra platserna i Nduta. Barnen i den här gruppen är mellan 5 och 8 år gamla.

Av: Annica Englund, samordnare för Plan International Sveriges humanitära enhet

Läs mer här om hur vi på Plan International arbetar med barn i katastrofer.

Vill du stödja vårt arbete? Då kan du bli Planfadder här!