Stoppa våldet mot flickor

Idag, på internationella flickdagen, vill jag uppmärksamma situationen för världens flickor. Över hela världen tvingas flickor kämpa för att bestämma över sina liv och för att slippa diskriminering. Vi är många som vet att hela samhället tjänar på jämställdhet och flickors rättigheter. Ni som fattar beslut måste lyssna på våra röster.

Det som engagerar mig mest är mäns våld mot flickor. Under sin livstid kommer minst en av tre flickor att utsättas för fysiskt eller sexuellt våld. Som ung tjej vågar jag inte gå till vissa specifika platser vissa tider, speciellt när det är mörkt. Jag känner mig otrygg när jag möter grupper med män om jag är själv. Jag känner inte att jag skulle våga anmäla om jag blivit utsatt för något eftersom det ofta inte utreds.

Våld mot flickor och kvinnor har ett stor mörkertal, på grund av den stora tabustämpeln runt problemet. Det gör att många kvinnor och flickor inte vågar anmäla, och när de gör det får de inte den hjälp och det stöd de behöver. Det gör att vi känner sig otrygga i vårt eget samhälle och som att vi inte är lika mycket värda som männen. För att påverka detta tror jag att det är viktigt att ha fler kvinnor i maktpositioner, men även att vi slutar skydda de män som är förövare och gör så att vi känner oss otrygga.

Jag kräver att våld mot flickor synliggörs, förebyggs och straffas.

Annie Hansson

 

Annie Hansson, 16, medlem i Plan International Sveriges ungdomsråd

Verklighetens silhuetter – rapport från Ungdomsrådets resa till Indonesien

Ungdomsråd från Sverige och Indonesien.

Det har länge vart ett stort mål för Plan International Sveriges Ungdomsråd att få kunna resa till ett programland där Plan International har sin verksamhet, och få möjligheten att få kunna medverka i ett projekt. Som vi sedan tidigare beskrivit är det en sak att prata om programländer, att prata om pågående projekt och prata om att hjälpa till, än att faktiskt vara på plats och bevittna arbetet med egna ögon. Under resan har inte Ungdomsrådet bara utvecklats med nya perspektiv och syn på Plan Internationals arbete, utan även öppnat nya kommunikationsvägar och kontakter med Ungdomsråd från andra sidan planeten.

Alla arbetar tillsammans
Det som jag personligen har tyckt vart intressant och lärorikt, men även det som fångade mitt hjärta var hur dels alla aspirerande ungdomar och barn var som arbetade inom Plan International, men även personalen. Vi alla arbetar tillsammans globalt i en federation med samma mål och syfte, men vi alla arbetar på så många olika tillvägagångsätt. Vårt arbete i Sverige behövs, det är arbetet som sätter igång planeringarna och projekten, men arbetet måste även tas hand om och följas. Det möjliggör personalen i programländerna på plats. Med nytt perspektiv och syn på hur Plan International som federation arbetar, gav det mig en ny synvinkel på verklighetens silhuetter.

Många frågor väcks 
Ungdomsrådet har haft äran att få träffa det nationella ungdomsrådet som arbetar främst i Jakarta, men för hela Indonesiens barn och ungdomar. Dessutom har vi även besökt diverse projekt i Plan International kontoret i Flores Island där vi fick ta del av Safe School och WASH projektet. Att besöka och se projekten ta plats var lärorikt, men det var något under den andra dagen som jag reagerade starkt på.

Om jag skall vara ärlig så vet jag om ATT Plan International arbetar för en bättre framtid, men jag har aldrig riktigt förstått mig på just HUR projekten tar plats. I en by utanför Maumere i Flores Island, besökte vi WASH projektet. Folket som bebodde i byn var fullt tacksamma och glada över att se oss, där vi framstod som ett folk vilket har räddat och hjälpt de genom att tillförse rent vatten. Något som är en självklarhet för oss men en livsutmaning för de. Mina största funderingar den kvällen var varför hjälper inte regeringen till? Att bygga pipelines och vattenledningar är ett arbete som regeringen skall ha som mål och fundament. Det är dess ansvar att kunna förse befolkningen med vatten.

Ett arbete som gör skillnad!
Detta gjorde mig otroligt stolt och jag är oerhört tacksam över att kalla mig en del av Plan International. Det var just då jag insåg att vårt arbete gör skillnad. Vårt bidrag hjälper människor och vi räddar liv. Resan har inte bara gjort mig och Ungdomsrådet starkare som person, utan även förstärkt våran drivkraft för ett bättre arbete. Vi ser fram emot de kommande åren för vi skall arbeta tillsammans för en hållbar framtid för alla jordens barn och ungdomar. Om inte den ansvarsfulla kan ta ansvar, måste man skapa ansvar!

 

Av: Sanjidul Huda, medlem i Plan International Sveriges Ungdomsråd

Maja från Plans ungdomsråd om den stundande Indonesien-resan: ”Jag tror att vi förändrar världen bäst tillsammans”

Bild på MajaDen 31 mars kommer jag åka till Indonesien tillsammans med fyra andra från Plan International Sveriges ungdomsråd för att besöka olika projekt och utbyta erfarenheter med andra unga. Det kommer att bli en upplevelse jag aldrig kommer att glömma och schemat är fullspäckat. De Planstödda projekt vi kommer besöka fokuserar på vatten och sanitet, skydd mot barn, säkra skolor och hållbara städer. Om bara några dagar kommer jag alltså att stå på Arlanda och ha 9 dagar i Indonesien framför mig. Det känns pirrigt, nervöst men också extremt kul.

Efter tre år som aktiv medlem i Ungdomsrådet ser jag mycket fram emot att äntligen få uppleva Plan Internationals arbete i fält, och med egna ögon se den skillnad som organisationen gör tillsammans med lokalbefolkningen. Det här är en resa som få unga har möjligheten att göra och det känns väldigt roligt att få ta del av allt på plats och få sådan erfarenheten redan vid 18 års ålder.

En av de viktigaste sakerna vi kommer göra under resan är att möta engagerade unga från Indonesien som precis som ungdomsrådet i Sverige vill förändra den orättvisa värld vi lever vi. Även om vi har helt olika förutsättningar. Jag tror att vi förändrar världen bäst tillsammans. Genom att lära av varandra och utbyta erfarenheter och idéer. Under resan kommer vi därför att möta två av Plan International Indonesiens ungdomsråd (ett från huvudstaden och ett från landsbygden) samt landets ”Coalition for Girls”. Att träffa andra unga kommer ge mig hopp om att vi tillsammans kan förändra, och det kommer inspirerar mig i mitt engagemang. Att träffa ungdomar med helt annan bakgrund och kultur är spännande, och det finns mycket vi kan lära av varandra.

Mina förväntningar är höga. Jag ser fram emot att ta med ny kunskap hem, och fortsätta arbetet för att organisationen ska vara så relevant den bara kan för barn och unga. Men också sprida mina nya kunskaper och erfarenheter till barn och unga i Sverige. Mitt engagemang kommer sannolikt bli starkare och jag kommer få erfarenheter som jag kan ha användning av hela livet. Det kommer stärka mig i min kamp för barn och ungas rättigheter.

Första och sista mötet – ungdomsrådet i El Salvador

Tovas sista möte med globala ungdomsrådet

Hettan slår emot mig när jag kliver ut från flygplatsen, klockan är långt över midnatt, men hemma i Sverige är det redan morgon. Jag har landat i San Salvador, huvudstaden i El Salvador, för att delta i Plan Internationals globala ungdomsråds årliga möte. Det är med blandade känslor jag reser hit, framförallt känner jag mig otroligt peppad på att få träffa alla medlemmar, men det är också med en vemodig känsla jag kommer hit, först och främst för att jag precis fått reda på att Kamanda och Sorie från Sierra Leone och Maisha från Bangladesh inte fått sina inresevisum beviljade. För det andra för att det här kommer bli mitt sista möte innan jag slutar efter fyra år och det här är antagligen sista gången jag träffar många av medlemmarna som är utspridda över hela världen.

Vem är jag då?

Jag heter Tova Andersson, är 20 år och har varit engagerad i Plan International i snart åtta år. Jag har suttit i Plan International Sveriges ungdomsråd, varit observatör i Plan Internationals styrelse och nu gör jag min sista termin som medlem i globala ungdomsrådet innan Sanjidul från Sverige tar över min post. Det globala ungdomsrådet är en grupp ungdomar som arbetar för att öka ungas möjlighet till inflytande inom Plan International. Vi arbetar på alla nivåer inom organisationen, från gräsrotsnivå där vi hjälper till och stöttar uppbyggnaden av nya ungdomsråd, till organisationens högsta beslutsfattande organ där vi har två observatörsplatser. Gruppen bestående av nio ungdomar mellan 16 och 24 år. Här finns representanter från nästan hela världen.

Trots det fullspäckade mötesschemat vaknar jag plötsligt upp i min hotellsäng och inser till sin förskräckelse att jag idag måste packa väskorna och åka hem. Jag försöker trösta mig själv med tanken på alla underbara människor jag träffat och alla fina minnen som jag kommer ha med mig hem. Minnen såsom min första dag i El Salvador, när hela ungdomsrådet tidigt på morgonen kastade sig in i bilen, satte på den gemensamma Spotify-listan med låtar från tio olika länder, för att åka till ett av Plan International El Salvadors fältkontor. Där spenderade vi en hel förmiddag med att prata och utbyta erfarenheter med engagerade ungdomar från El Salvadors ungdomsråd. De berättare om hur de kämpar för att minska antalet tonårsgraviditeter som får många unga tjejer att hoppa av skolan och deras arbete med att sprida information om sexuella och reproduktiva rättigheter. De berättade om landets stora utmaningar och gängvåldet som gör det omöjligt för ungdomarna att vara ute efter solen gått ner i rädsla för att bli rånade. De berättade också om riskerna med att vara engagerad i Plan International i ett land där det sker femton mord per dag.

Även om deras vardag och aktiviteter skiljer sig radikalt från min och Sanjiduls verklighet i Sverige fanns det också många likheter. När jag satt och lyssnade slog det mig att alla ungdomar har samma brinnande engagemang för barns och ungas rättigheter. Även om vi arbetar med vitt skilda ämnen i våra hemländer och tacklar helt olika problem med allt från gängvåld till internettrassel, kämpar vi ändå mot samma mål.

Ett annat minne är från avslutningsmiddagen med Kamanda från Sierre Leone och Frank från Uganda. Som jag redan skrivit kunde Kamanda inte delta i mötet för att han inte fick något inresevisum, men det stoppade inte honom från att delta via Skype. Det tycker jag symboliserar styrkan med det globala ungdomsrådet. Trots visaproblem, tidskillnader och språkbarriärer låter vi det inte stoppa oss. Det är också det jag tar med efter mina fyra år, den otroliga kraften som skapas när ungdomar från olika bakgrunder och kulturer möts och tillsammans kämpar mot ett gemensamt mål. Jag vet också att allt arbete som vi dagligen lägger ner ger resultat. När globala ungdomsrådet bildades 2013, fanns det tolv ungdomsråd, idag finns det 45 världen över. Vårt mål är att det till år 2020 ska finnas ungdomsråd i alla 71 länder där Plan International arbetar. Det är ett ambitiöst mål, men jag tror vi kan klara det, för om ungdomar från tio länder, i fyra olika tidszoner och på tre olika språk kan mötas via Skype varannan vecka är ingenting omöjligt.

Och Sanjiduls första möte…

Jag kände en impuls av lycka, glädje och nervositet i hela kroppen när jag vaknade upp tidig onsdag natt för att bege mig till Landvetter för att ta flyget till El Salvador. Mitt namn är Sanjidul Huda och jag har varit medlem i ungdomsrådet i drygt fyra år. Att arbeta med engagerade människor för ungdomsinflytande, med kampanj, event och interna arbeten på nationell nivå har varit fantastiskt. Men när jag fick möjligheten att skicka iväg en ansökan till det globala ungdomsrådet, GYAP, var det ingen tvekan. GYAP, eller Global Youth Advisory Panel, är ett globalt ungdomsråd med nio ungdomar från hela världen. Tillsammans arbetar vi för att skapa bättre förutsättningar för ungas engagemang och inflytande inom Plan International och de arbeten som organisationen medverkar i.

Det är viktigt att GYAP finns eftersom Plan International arbetar över hela världen och därmed är det oerhört viktigt att få ungdomars perspektiv från alla världens hörn, och inte bara utvalda länder. Under en vecka i El Salvador fick jag som ny medlem en introduktion på vad GYAP är och hur arbetet fungerar. Vi besökte bland annat deras kontor där även El Salvadors ungdomsråd var. Det var häpnadsväckande att få se hur andra ungdomsråd arbetar och fungerar, deras samspel och engagemang. Att byta erfarenheter och lära sig av varandra var definitivt en utav veckans allra största höjdpunkter. Veckan avslutades med att planera och strukturera framtida arbeten. Förutom att jag fortfarande är jetlaggad från resan hem är jag väldigt exalterad över de kommande tre åren. Jag vill fördjupa mig och öka mina kunskaper inom organisationen och internationella relationer. Det ska bli väldigt spännande att arbeta med något man brinner för djupt i hjärtat.

Av: Tova och Sanjidul

Ungdomsråden möttes i Finland och spånade framtidsvisioner

PLAN INTERNATIONAL SVERIGES UNGDOMSRÅD. Söndagen den 22 december satte jag mig på planet från Landvetter på väg mot Helsingfors för Nordic Network Meeting tillsammans med de andra ungdomsråden från de nordiska länderna. På färden dit plockade jag upp Kristian Isaksson, koordinator för ungdomsrådet, och Hampus Widerlöv som också är en medlem i ungdomsrådet.

Aino, Mathilde, Sunniva, Sanjidul (som bloggar) och Hampus.
Aino, Mathilde, Sunniva, Sanjidul (som bloggar) och Hampus.

Syftet med mötet var att under två dagar utbyta erfarenheter med varandra kring hur vi arbetar och fungerar, samt diskutera vilka framtidsvisioner vi har. Vi diskuterade även om det fanns potential till en gemensam kampanj mellan de nordiska ungdomsråden och hur det i så fall skulle gå tillväga. Ett högt uppsatt mål med tanke på att det endast var under två dagar. Men med mycket ambition och samarbete var det inga problem alls. Det svenska ungdomsrådet fick lära sig allt från nya arbetsprocesser och strukturer kring beslutsfattande och kampanjarbete. Tre väldigt viktiga komponenter i vårt dagliga arbete. Erfarenhet och lärdom vi fick under mötet i Helsingfors ska vi självklart applicera på framtida arbeten.

Vi arbetade även fram ett embryo till en ny gemensam kampanj, som omfattar alla de nordiska ungdomsråden. Det blev starten för den första internationella kampanjen som skapats genom ett nordiskt samarbete med ungdomsrådet. Under senvintern 2017 ska vi skapa en musikkampanj som framåt våren ska lanseras. Det kräver regelbundna kontakter, Skypemöten och diskussioner, för att göra kampanjen så lyckad som möjligt. Mer information om kampanjen kommer inom kort!

Det var väldigt rolig att träffa ungdomsrådsmedlemmar från andra Planländer, och ta till sig hur de arbetar samt deras upplevelser och erfarenheter med Plan International. Det är ett gäng fina målmedvetna ungdomar som är helt fantastiska rent ut sagt!

Sanjidul Huda
Medlem i Plan International Sveriges Ungdomsråd

Elma, 18: min takeover på Plan International Genève

#GirlsTakeOver Genève. Nu har vi varit i Genève i 5 dagar och jag ska berätta lite om vad vi har hunnit göra, vilket är en hel del!

Vi har fått lära känna helt fantastiska eldsjälar, både unga och vuxna, som kämpar för barn och flickors specifika rättigheter. Rent praktiskt har vi förberett oss inför våra take overs och fått mediaträning för att veta hur man svarar på journalisters frågor. Varje ungdom fick träffa sitt lands representation i FN här i Genève så det var en självklarhet att vi skulle få träffa Veronica Bard, svenska ambassadören, och prata om ungdomsinflytande.

Jennie, Veronica Bard och jag, Elma.
Jennie, Veronica Bard och jag, Elma.

För mig betyder detta väldigt mycket, då det ger mig en chans att utveckla mitt engagemang på nationell och internationell nivå. Samt att bevisa att unga flickor faktiskt har en röst och åsikt. Att få chansen att träffa ambassadören var väldigt givande då jag fick väldigt intressanta idéer och tankar som jag kommer ta med mig och arbeta med på ett djupare plan i Sverige. Utöver att få träffa Veronica, fick jag även privilegiet att ta över Anne-Sophie Lois jobb för en dag.

Hjärtat i det hela ligger i människorna bakom arbetet man ser. Det är vi som utgör Plan International.

Anne- Sophie är chef för Plan Internationals FN-kontor i Genève. Hon har lyckats skapa fantastiska kontakter runt om i Genève med andra NGOs, organisationer, ambassadörer och direktörer. Under min take over slog det mig hur viktigt både hennes och mitt arbete och engagemang är. Jag fick chansen att leda hennes personalmöte. Till ytan är det bara ännu än organisation, men hjärtat i det hela ligger i människorna bakom arbetet man ser. Det är vi som utgör Plan International. Att få höra varje enskild individs arbete på kontoret var roligt för även om Plan International enbart har ett projekt på gång arbetas det med massa olika områden och saker samtidigt. Det fick mig att inse att för att kunna arbeta med ett projekt behöver en skapa andra vägar till det projektet, och så fungerar livet också.

Jag höll i personalmötet på Plankontoret i Genève.
Jag höll i personalmötet på Plankontoret i Genève.

Sedan hade jag och Anne-Sophie ett möte med YWCA (Young Woman Christian Association) där vi diskuterade inflytande men specifikt meningsfullt inflytande. Det slog mig att det inte enbart räcker med att låta unga säga vad de tycker, det ska även höras för annars finns det ingen poäng med att ha en demokrati där bara en del av befolkningen är inbjuden. Och för mig som flicka, eller tjej, kände jag mig enormt påverkad och rörd av vårt samtal med YWCA. Jag blev oerhört tagen av deras engagemang för flickors och ungas rättigheter eftersom det inte är ofta en ser någon varje morgon vakna, åka till jobbet och älska vartenda sekund av det man gör. Det såg jag i dessa kvinnorna och i deras ögon, de älskade sitt arbete och försvarade det till sista droppen. Jag tror aldrig jag kommer glömma dem, Linnea och Julie.

Till sist, satt jag och pratade med Anne-Sophie om Plan internationals vernissage #childmothers. Utställningen ska presenteras i Genève i tre veckor och hon undrade lite om hur utställningen skulle se ut och frågade mig om råd.

geneve8

För att sammanfatta, är jag i extas över min framtid. Jag har fått upp hoppet för mänskligheten, för flickors rättigheter och för mina rättigheter. Jag har lärt mig att flickors rättigheter inte är en sakfråga eller klassfråga, det är en samhällsfråga. Och för att lyfta ett helt samhälle måste vi börja från grunden, det vill säga utbildningen – för alla.

Jag har lärt mig hur viktigt det är att säga vad man tycker och känner men även hur stort ansvaret är hos mottagaren av ens åsikter. Denna erfarenhet har verkligen varit en resa. Det har gått upp och ner under bara ett par dagar och jag ser så fram emot att få fortsätta denna resa med Plan International men även personligen, min egen utvecklingsresa. Jag är fortfarande ung och har livet framför mig som man säger. Och det är nu efter denna upplevelse som jag inser vikten av mitt engagemang och kollektivets ansvar för att engagemang uppmärksammas, hörs och respekteras. Dessa fantastiska kvinnor som kämpar för sina och andras rättigheter sedan två århundraden tillbaka. Det går framåt och i min framtid står det skrivet att jag ska vara en av de som fortsätter att driva frågan tills vi har det vi är berättigade till.

Tack till alla i Genève för ett fantastiskt välkomnande, för att ni fick mig att hoppas igen och för att ni kämpar varje dag för vår skull och tack till alla som gav mig möjligheten att föra fram mina åsikter.

Under vår vistelse i Genève snappade vi via plansverige, här är ett exempel.

Av: Elma, Plan International Sveriges Ungdomsråd

Läs med om Plan International Sveriges Ungdomsråd här.

När 17-åriga Jennie tog över FN

#GirlsTakeOver Genève. Nu är flickdagen över. Jag sitter i skrivande stund på planet på väg hem, Loveness och Ngandu har åkt hem till Zambia och Luca till Tyskland. Det var de, tillsammans med mig och Elma som deltog i firandet av internationella flickdagen vid FN i Genève.Det kändes väldigt konstigt och tomt att splittras med detta fantastiska gäng som jag haft vid min sida i en vecka. Tjejer som går ihop och stöttar varandra kan göra otroliga saker. Jag kommer att sakna mina nya vänner väldigt mycket.

geneve4
Jag och Elma framför FN.

Innan min take over var jag minst sagt nervös när jag gick i FNs stora korridorer mot Michael Møllers kontor. När jag hälsat på generaldirektören och han visat mig intill sitt kontor där jag fick sitta på hans plats försvann nervositeten och jag blev helt lugn.

Det var ju trots allt jag som var generaldirektör för hela FN nu, vilket bara kändes väldigt mäktigt och fantastiskt roligt!

Vi diskuterade ungdomsinflytande i FN och om de utmaningar som finns. Jag väckte frågan om att FN borde fixa ett särskilt rum för barn och ungdomar att vara i nu när det ska göras en jättestor renovering av FN. Tanken är att de ska kunna ha en plats att diskutera och nätverka på i samband med deltagande i debatter och liknande arbete i FN, vilket inte finns idag. De hade inte tänkt på det tidigare och tyckte idén var väldigt bra och spännande. När take overn var över kände jag mig bara väldigt glad och stolt. Det hade gått bra och jag kunde slappna av helt, fastän kamerorna fortfarande klickade runt oss.

Generaldirektör för en dag.
Generaldirektör för en dag.

Det jag tar med mig mest från hela denna upplevelse är det globala engagemanget för flickors rättigheter. Att det över hela världen finns tjejer som brinner och kämpar för sina rättigheter, men även alla andra som står bakom och kämpar med oss. Detta är otroligt häftigt men också nödvändigt för att uppnå jämställdhet.

Av: Jennie, Plan International Sveriges Ungdomsråd

Läs med om Plan International Sveriges Ungdomsråd här.

Maja, 17, generalsekreterare för en dag

Jag heter Maja, är 17 år och med i Plan International Sveriges Ungdomsråd. På internationella flickdagen skedde över 250 takeovers där flickor tog över ledande positioner i världen för en dag. Jag fick ta över Plan International Sveriges generalsekreterare. Så här var min dag.

08.40 Jag kommer till kontoret, lite nervös över att ta över Plan International Sveriges generalsekreterare. Tankar som dyker upp är vad gör en generalsekreterare? Vad kommer jag få göra? Jag går direkt till kaffemaskinen och funderar på om jag ska ta kaffe istället för varm choklad för att verka vuxen men tar en varm choklad och låtsas som att det är kaffe. Det är ändå en kaffemugg det är ingen som märker tänker jag.

photo-11-10-16-08-57-30
08.50 Anna Hägg Sjöquist kommer fram till mig. Vi hälsar på varandra (vi har träffats förut) och hon säger till mig att vi har ett möte klockan nio angående naturkatastroffen i Haiti.

09.00 Vi har ett möte angående läget i Haiti just nu där jag känner mig delaktig och kan ställa frågor samt föra en diskussion.

09.30 Vi går till Annas skrivbord där jag sätter mig bredvid henne. Där får jag ”ta över” hennes mail. Hon sitter bredvid mig och förklarar vad varje mail innebär och så får jag svara på det. Det var alltifrån kollegor i andra Planländer, mötesinbjudningar, reklam samt kollegorna i Plan Sverige.

11.00 Vi har ett möte kring den globala strategin som ska skickas till de högst beslutfattande inom Plan International (MA). Där får jag vara med och föra in åsikter kring uppbyggnaden etc. Det kändes enormt häftigt att få vara med och finputsa på något som kommer röra hela Plan International.

12.00 Lunchen äter vi under mötets gång, som generalsekreterare vet man inte vad ordet lunchrast betyder.

13.30 Vi går tillbaks till hennes skrivbord och kollar upp vilka kontakter jag vill maila till.

14.30 Jag ”inviger” flickadagen för Planpersonalen här i Sverige på deras personalmöte i köket. Där pratar jag om vikten att lyfta fram unga flickors åsikter samt att det har skett olika takovers runt om i världen, bland annat i FN.

15.00 Jag skriver ihop ett mail till olika kontakter Anna har med förhoppningen att de blir inspirerade av mig och vill lyfta fram unga flickor mer i sina jobb. Jag vill också uppmärkamma flickors situation i media och vill att fler och fler ska förstå vikten av att låta unga flickor få sin talan.

maja-generalsekreterare
16.00 Dagen är slut. Jag är jättetrött och jättetacksam över att få ha tagit över Anna Hägg Sjöquist plats för en dag. Jag har fått en klarare överblick på hur Plan International jobbar, mer än vad jag hade förut samt lärt mig vad en generalsekreterare gör. Det jag tyckte var bäst med dagen var att jag fick vara med och påverka mycket. Jag fick vara med och påverka kring den globala strategin och försöka påverka hennes kontakter att ta ställning för flickors rättigheter och inspireras av mig.

”Jag håller med Maja om att det här har varit en nyttig dag och jag är jätteglad att Maja faktiskt ber andra om att göra samma sak, så låt tjejerna ta plats” avslutar Anna Hägg Sjöquist generalsekreterare på Plan International Sverige.

Av: Maja Lundqvist, Plan International Sveriges Ungdomsråd

Jennie och Emla tar över FN

Hej! Jag heter Jennie, är 17 år och engagerad i Plan International Sveriges ungdomsråd.

Den 11 oktober är en speciell dag. Det är nämligen internationella flickdagen, som Plan International var med i arbetet för att instifta. Vi vill lyfta att flickor har samma kapacitet som andra. Det är också ett sätt att fira styrkan hos flickor runt om i världen.

Emla och Jennie.
Emla och Jennie.

Under och kring flickdagen kommer Plan International att anordna så kallade take overs. Det är när en flicka tar över en ledande position i samhället under några timmar eller en dag. Leder möten, använder personens kontaktnät för att påverka och har ett utbyte av åsikter och tankar. Detta kommer att ske över hela Planvärlden på många olika sätt: på organisationer, företag och mediahus på lokal, nationell och global nivå, ibland även på webben.

Jag har fått möjligheten att delta på en take over i FN i Genève, i Schweiz, tillsammans med fyra andra tjejer från Zambia, Tyskland och Sverige som alla ska genomföra take overs.

Det känns fantastiskt och stärkande att få vara med om en sån här resa, men också pirrigt. Tänk att jag kommer att få göra en take over av Michael Møller som är självaste generaldirektören på FN:s kontor i Genève! Jag kommer troligen vara nervös, men det är något jag verkligen ser fram emot.

Jag kommer att berätta om hur det är att vara flicka i Sverige. I Sverige är vi alla lika enligt lag, men verkligheten skiljer sig ofta åt. Flickor måste kämpa mer för att få samma respekt som pojkar. Flickor mäts inte bara utifrån sina erfarenheter, utan också utifrån hur de ser ut, pratar och beter sig, vilket skapar ohållbara normer och orättvisa i många delar av samhället. Det tar sig bland annat uttryck genom sexuella trakasserier. Många flickor blir antastade i folkmassor såsom festivaler och konserter. Pojkar kan utan att egentligen reflektera över det, begå övergrepp på flickor, eftersom de har fötts upp i en kultur som objektifierar kvinnor.

Jag tycker det är viktigt för flickor att få möjligheten att höja sina röster och att vi har samma förmåga att vara en del av beslutsfattande och bryta förtryck. De globala målen för hållbar utveckling uttrycker tydligt att jämställdhet är grundläggande för att skapa en hållbar värld för alla.

Vi fem flickor kommer också vara på Plan International Genèves kontor. Två av tjejerna kommer att medverka i ett panelsamtal inför hundratals människor. Jag och Elma, som också kommer från Plan International Sveriges Ungdomsråd kommer få möjlighet att träffa den svenska ambassadören i Genève. Dessa dagar är ett tillfälle för mig att utrycka mina åsikter, lära mig mer om mänskliga rättigheter, beslutsprocesser inom FN-systemet och såklart att få nya vänner.

Följ vår resa på Plan International Sveriges Snap!

Följ oss på Snap!

Jennie Gustafsson, 17 år från Emmaboda

Från Borlänge till Tanzania på en sekund

PEACE & LOVE 2016. Plans Ungdomsråd var på Peace & Love i juli och visade upp Mitt Nya Hem – en 360-upplevelse där du kan kliva rakt in i ett av världens största flyktingläger  – och uppleva det ur ett barns perspektiv.

Vi hör tallrikslammer i bakrunden, datorn ligger på ett smuligt litet cafébord och det luktar nybryggt kaffe. Utanför är det mulet men folk har redan börjat röra sig mot festivalen. Jag befinner mig i Borlänge, en mellanstor stad i Dalarna här bor det 50 000 invånare allt som allt. I Nyarugusu bor det 100 000 barn.

Nyarugusu ligger i Tanzania där bor hundratusentals människor som tvingats lämna sina hem i Burundi där kriget är ett faktum. De värst drabbade är barnen. Där pågår i detta nu en tyst flyktingkris långt ifrån medias strålkastare. Vi vill att det ska finnas i folks medvetande. Sanna Wolff och fotografen Martin Hedström reste till Nyarugusu för att göra ett reportage i VR-format. Bilder och filmer i 360 grader som ger oss en inblick i deras vardag.

Under de senaste två dagarna har ett hundratal människor från olika delar av Sverige, i olika åldrar och med olika erfarenheter fått besöka Nyarugusu utan att någon gång lämnat festivalområdet.

Vårt tält var inrett som ett tält i flyktinglägret och det lockade många nyfikna och engagerade besökare.
Vårt tält var inrett som ett tält i flyktinglägret och det lockade många nyfikna och engagerade besökare.

Det har varit en spännande och populär upplevelse för människor i alla åldrar. Känslan av att få prova någon annans skor för en stund verkar locka många.

Vi hade också i viss mån inrett vårt tält som ett tält i Nyragugusu för att skapa rätt miljö, även utan VR-glasögonen. Vårt mål och vår vision med att skapa en riktig stämning var att det skulle kännas att man har varit där och förhoppningsvis så ett litet frö hos människor. Vi hade blandade känslor av att stå i tältet, det kändes verkligt, allvarligt men också enormt stort att få sprida den här VR-upplevelsen Att vi fick vara med och sprida en tyst flyktingkris som aldrig syns i media är enormt stort. Att vi fick prata om barn som aldrig syns och som glöms bort gör att man växer som människa.

Vi testar ugali.
Vi testar ugali.

Hos oss kunde du inte bara prova VR-upplevelsen, utan också sätta dig på den vävda mattan och äta ugali (majsgröt) samt känna känslan av att bo i ett flyktingläger. Det skapade en riktig stämning och reaktionerna var blandade. Många har reagerat på att det smakar vidrigt och undrat hur mycket näring det finns i den. Många har också tänkt på hur mycket mat vi i Sverige slänger och hur mycket vi äter. Många små barn har reagerat på hur lite mat de får och frågat flera gånger om det bara är den maten de får. Det kul att vi har fått sådana reaktioner och det är precis det vi vill uppnå.

Det har varit jättekul och besökarna har gillat vårt tält och det tror vi beror dels på att VR är en så pass ny grej som många vill prova. Men också för att vi har inrett vårt tält så att det lockar mycket folk. Man kanske vill gå in och titta på bilden eller bara gå in för att prova. Men framför allt så är den här VR-upplevelsen unik därför att det är barnen själva som berättar, det är ingen annan som återberättar allt är från barnens perspektiv. Sen har jag också märkt att de andra som har VR har en film som man får se och sen är det klart, medan man i den här får gå vart man vill och förflytta sig runt.

Plats på scen.
Plats på scen för Mia och Maja.

När besökarna har gått från vårt tält har de haft någonting med sig i bakhuvudet och det tror vi är en bra början. Vi vill så ett frö i folks medvetande och låta det växa själv.

Av: Maja, Alexander och Jona, Plan International Sveriges Ungdomsråd (PUR)

Läs mer om ungdomsrådet här
Följ oss gärna på Instagram!

Testa gärna 360-upplevelsen själv här.