Barnen kan inte ensamma ansvara för klimatet

Röster från unga aktivister från hela världen är eniga: vi måste minska på vårt fossila fotavtryck, vi måste få ned utsläppen! Makthavarna svarar genom att sätta på sig hörselkåpor. Vi måste lyssna på ungdomarna och ta klimathotet på allvar, om inte för vår skull så för deras.  Mariann Eriksson, generalsekreterare för Plan International Sverige, reflekterar över klimatmötet som avslutas idag, fredag. 

I två veckor har världens blickar varit riktade mot den polska industristaden Katowice och klimatmötet COP24. Idag, fredag 14/12, avslutades mötet och hoppet om ett löfte där alla länder tar sitt ansvar för att hejda klimatförändringarna har släkts. Det oroar mig eftersom det hotar hela vår existens. Inte minst tänker jag på den klimattyngda framtid som väntar nästa generation. Samtidigt kan man konstatera att det går att minska klimatutsläppen. Vi har de tekniska lösningarna på plats och vi har de ekonomiska muskler som krävs för att ställa om till hållbara energilösningar och samhällen. Vad vi nu behöver är ledare som kan se längre än till nästa val.

Om befolkningsökningen fortsätter i den takt som den gör nu kommer vi år 2100 att vara omkring 15 miljarder människor på jorden, det vill säga nära en fördubbling mot hur många vi är idag. Om vi inte agerar och minskar vår klimatpåverkan kommer jordens medeltemperatur vid den tiden ha stigit med 4,5 grader. I den världen kommer det utan tvekan att barn i låginkomstländer som kommer få betala för konsekvenserna som klimatförändringarna medför. Och de kommer också vara dessa barn som har minst resurser att hantera situationen.

Klimatförändringarna har redan idag stor inverkan på barnen genom ökade nivåer av undernäring, sjukdomar och fattigdom. I en klimatrelaterad katastrof är det också troligare att barnen tvingas sluta skolan och en större risk att de utsätts för våld. Utöver det kommer jakten på jordens allt minskande naturtillgångar som olja och gas också leda till en ökad risk för krig och konflikter, vilket även det drabbar barnen hårdast. Och barnens utsatthet är inte jämställd. Flickor drabbas hårdare än pojkar i en konflikt eller katastrof. Det är till exempel större risk att en flicka får sluta skolan för att hjälpa till i hemmet eller tvingas in i ett äktenskap, det är större sannolikhet att en flicka blir sjuk på grund av undernäring, större sannolikhet att hon utsätts för våld och övergrepp. Dessutom får flickorna själva sällan vara med och fattas beslut som rör deras eget liv och framtid.

Femtonåriga Greta Thunberg, som var på plats under klimatmötet, kunde inte ha sagt det bättre:

”Varför ska någon ungdom i världen plugga för en framtid när det inte finns någon som gör tillräckligt för att rädda den? Vad är poängen med att fortsätta läsa forskningsrapporter presenterade av de bästa forskarna när resultaten i forskningen ständigt ignoreras av våra politiker?”

Klimatfrågan angår oss alla men det tycks bara vara barnen som tar frågan på största allvar. Tusentals ungdomar världen över höjer nu rösten för att minska vårt klimatavtryck. Rösten är deras enda medel att ta till för att åstadkomma förändring. De är för unga för att rösta, för unga för att driva sin egen verksamhet – men de är helt klart inte för unga för att ha tankar och åsikter.

Världens ledare har under klimatmötet i Katowice haft chansen att helhjärtat ta hänsyn till kommande generationers behov och fatta beslut som gör att ökningen av jordens medeltemperatur hålls under 1,5 grad. Det har de inte lyckats med då det råder stor oenighet mellan länderna om hur vi ska gå tillväga för att hejda klimatförändringarna. Barnens perspektiv har heller inte fått något stort fokus under de här intensiva dagarna. Plan International är en av få barnrätträttsorganisationer som varit på plats vid klimatmötet, ännu färre barn har varit på plats. Det är inte bara synd. Det är också allvarligt eftersom barnen är den grupp som kommer att få leva med de beslut som vi fattar idag.

Om vi menar allvar med att barnen är det dyrbaraste vi har måste de involveras i beslutsprocessen och få en plattform, ett forum, där de kan göra sin röst hörd!

”När barnen skapar oreda säger de vuxna åt oss att städa upp efter oss. Det är rimligt. Men när ledare för vårt land skapar oreda som de gör just nu genom att förstöra klimatet är det upp till oss att städa efter dem”.

De här kloka orden kommer från en 11-årig flicka i Australien. Låt oss alla tillsammans höja våra röster tillsammans med flickor som hon och Greta Thunberg. Vi kan inte längre bara stå och se på. Vi måste kräva förändring av våra politiker. Som individer kan vi göra miljövänliga val och utbilda våra barn om hur man kan skapa hållbara samhällen. Det är viktigt och det är bra, men vi behöver också modiga ledare som kan ställa om våra samhällssystem. Och så behöver vi, organisationer, kraftsamla och samverka med andra organisationer, företag, forskare och ungdomar för att ge beslutsfattarna det stöd som behövs – inte bara på kort sikt utan också på lång sikt – för att skapa en hållbar framtid för alla som är unga idag. Det är nu vi ska agera.

Mariann Eriksson, generalsekreterare Plan International Sverige

Läs mer om vårt arbete med barn i katastrofer. 

COP24: Barn och unga måste få ta plats i klimatförhandlingarna!

Kampanjar för världens flickor

I morgon smäller det! Då infaller nämligen världens första Internationella flickdag. Flickdagen som är ett initiativ från Plan och som klubbades igenom av FN i slutet av 2011. Dagensmedia.se skriver idag en artikel som heter ”Kampanjar för världens flickor” Till artikeln

Även Resumé har en artikel idag. Den hittar du här!

Metro om nya löptrenden

metro.se 23 augusti 2012.

Att springa för en god sak blir allt vanligare. Metro idag om Anna, Lotta, Åsa, Ann-Sophie och Anna s9m valt att springa Tjejmilen för Plan och alla flickors rätt till utbildning.

http://www.metro.se/halsa/de-springer-for-en-god-sak/EVHlhw!5NS3PbQYC9pc/

 

Gymnasieelever skapar t-shirts och skänker intäkterna till Plan

UF-företaget Strong består av vännerna Oskar Östling, Filip Lindberg, Tobias Brännström och Alexander Madsén. Killarna går andra året på Thoren Business School, ett gymnasium som jobbar med företagsamt lärande. Strong startades som en del av ung företagsamhet, där tanken är att ungdomarna ska vara med i hela projektet, från start till avveckling.   De vill skapa och sälja t-shirtar, designade av kändisar där alla intäkter går till Plan Sveriges projekt minioritetsfadder. T-shirtarna kommer säljas nu på lördag på Coop Värmdö och kosta 200 kr.

Killarna har fått näringsministern Annie Lööf att designa en t-shirt och det har uppmärksammats på regeringens hemsida. Den andra designen står privatpersonen Christoffer Madsen för.

Jan och Frida träffar sitt fadderbarn

”Jag vill erbjuda henne ett nytt sätt att tänka, och ge henne insikten om att livet kan se annorlunda ut för olika människor”, sa Planfaddern Jan Callh, 64 år, några dagar innan han tog med sig sitt 10-åriga barnbarn, Frida Larsson, och åkte till Sri Lanka i mars 2012 för att tillsammans besöka sitt fadderbarn.

Jan Callh har sedan 2005, genom fadderskap varit engagerad i Plan Sverige. Genom brevväxling har han, och hans nyligen avlidna fru, fått följa en då 3-årig flickas uppväxt, på Sri Lanka. Idag är flickan 10 år och lika gammal som Jans barnbarn Frida.

I går kunde vi se Jan och Frida besöka Svts Go´kväll-studio för att berätta om sin resa och mötet med fadderbarnet. Klicka här för att se hur det såg ut i Go´kväll.

Se hela Plans film om Jan och Fridas möte, (3,5 minut)

”Det tar två timmar för min fadderfamilj att hämta vatten”

Visbybon Boy Larsson åkte till Tanzania för att besöka sitt fadderbarn. Flickan som heter Mariana-bahati Chalahani bor i en by utanför Mwanza med sin mamma, mormor och åtta syskon.

Fadderbyn ligger cirka tre mil öster om Mwanza, som ligger nära Viktoriasjön. Byn heter Sangabuye (= Sanga-byn). Vi började med ett besök i byns förskola. Det gick upp till 50 barn i klasserna i åldern 5-7 år och en ledare. Det fanns vatten, brunn och kranar på skolan och i byn, så barnen kunde tvätta sig. Vattenfrågan är annars ett stort problem. Det tar till exempel cirka två timmar för min fadderfamilj att hämta vatten.

Läs hela artikeln på Helagotland.se

Cecilia om varför hon är fadder

Skärmdump från lokaltidningen Mellanskåne

I Asien lever mer än 600 miljoner barn i fattigdom. Allra mest utsatta är barn till minoritetsbefolkningar. Cecilia Gunnarsson försöker ge några av dem en drägligare tillvaro genom att vara fadder.
– Jag tycker att jag kan undvara några hundralappar i månaden, säger Cecilia Gunnarsson till lokaltidningen Mellanskåne.

För att läsa hela artikeln, klicka här!