En pojkes borttappade identitet

Lorta, 13 år, drömmer om att bli fotbollsproffs.

SOFIA I THAILAND Lorta är 13 år och drömmer om att bli fotbollsproffs. Han tränar så ofta han får chansen på skolans fotbollsplan för hemma i byn Huairai uppe i bergen finns inga öppna ytor där man kan spela. Där är det branta bergsväggar och regnskog utanför knuten.

Jag är på besök i Lortas skola nere i staden Chiang Rai tillsammans med chefen för Plans program för födelseregistrering här i regionen, Arbe Pearpha. Han träffade Lorta på ett besök i Lortas by när Plan knackade dörr för att kartlägga hur många som är statslösa i regionen. Nu har Plan hjälpt Lorta med DNA-test för att sedan kunna ansöka om medborgarskap.
– Jag är den enda i min familj som inte har ett id-kort för min mamma tappade bort mina papper när jag var liten. Jag har varit ledsen för det, det får mig att känna mig annorlunda. Och när man blir äldre får man inga jobb, säger Lorta.

Runt 80 000 personer uppskattas vara statslösa i Chiang Rai-regionen. Som statslös tvingas man ta de lägst betalda, svarta jobben. Antingen som jordbrukare eller som drogkurir. Vi befinner oss mitt i den Gyllene Triangeln (gränsområdet mellan Thailand, Burma och Laos) där droghandeln står för en stor del av ekonomin. Trafficking av unga, statslösa flickor är också ett stort problem. De luras in i prostitution och säljs till bordeller i olika länder i regionen.

Lortas föräldrar är analfabeter, arbetar som lantarbetare och tjänar motsvarande 70 kronor om dagen. Det räcker inte för att försörja de fyra barnen.
– I framtiden vill jag hjälpa mina föräldrar och jobba extra som servitör på en restaurang, men det går inte utan id-kort. Sen när jag blir stor vill jag läsa på universitet och flytta ner till stan. Uppe i bergen finns ingenting att göra, säger Lorta.

Jag tar farväl av Lorta, önskar honom all lycka med sina planer och hoppas att hans id-kort blir klart snart. Den unga generationen från Thailands minoritetsbefolkningar håller på att flytta fram sina positioner. Då behöver de samma mänskliga rättigheter som alla andra.

Text och foto: Sofia Klemming Nordenskiöld, pressansvarig

Vill du göra en insats? Klicka på vår födelseapp på Facebook och våra sponsorer skänker 10 kr till arbetet med att födelseregistrera alla barn.

Regeringens politik behöver ett tydligare barnrättsperspektiv

Sverige har en Politik för Global Utveckling, ofta kallad PGU. Det är något helt fantastiskt som innebär att riksdagen har bestämt att Sveriges politik inom olika områden ska dra åt samma håll och bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. Det är alltså inte bara biståndspolitikens uppgift utan gäller likaväl för till exempel handelspolitik, EU-relationer och finanspolitik. Alltså en fantastiskt fin ambition.

Tyvärr sker detta inte som det borde och för att sätta press på regeringen och lyfta fram utmaningar och tips på lösningar gör vi i de ideella organisationerna vartannat år en granskning av hur det går för PGU. Den kallas Barometern och lanseras i dag.

I PGU finns två perspektiv som ska genomsyra alla svensk politik. Det är de fattigas perspektiv och rättighetsperspektivet. Dessa perspektiv innebär att den fattige människans tolkning av sin situation ska vara i centrum. Fattigdom är inte bara brist på ekonomiska resurser utan kan också vara till exempel brist på makt och möjligheter att påverka sitt eget liv. Rättighetsperspektivet innebär att vi utgår från de mänskliga rättigheterna och allas värdighet.

Vid lanseringen idag blev det tydligt att arbetet med PGU är väldigt dåligt, nästan som om det avstannat. Men som en av talarna sa, det har inte runnit ut i sanden utan det handlar om att det finns stora konflikter mellan olika intressen. Det som är bra för global utveckling är inte alltid bra för svenska företag eller arbetsmöjligheter, och då får utvecklingen ofta stryka på foten.

I Barometern lyfter Plan särskilt fram att regeringens politik behöver ett tydligare barnrättsperspektiv, som innebär att politiska beslut föregås av en barnrättsanalys som tittar på hur barn kommer att påverkas vid beslutet.

En annan fråga som Plan kämpar för är att minska barns utsatthet vid katastrofer. Förebyggande arbete med att minska risken för katastrofer blir allt viktigare. Plan rekommenderar därför regeringen att i de landstrategier som görs för alla samarbetsländer tydligare koppla samman humanitärt stöd vid katastrofer med långsiktigt bistånd och katastrofförebyggande arbete.

 Läs hela Barometern

Så mycket engagemang för klimatet

Igår hade vi ett samarbete med bloggportalen blogg.se där vi tipsade om vår klimatsatsning Stöd Barnarbete. Eftersom hela kampanjen går ut på att uppmärksamma ungdomars engagemang så kan man tycka att vi som arbetar med den borde vara härdade men nej, igår blev vi mer imponerande än vi varit på länge. Att se hur förstasidan på blogg.se fylldes med klimattips, bilder och egna historier var enormt roligt.

Olivia Häggqvist är en av de som skrev igår. Vi bestämde oss för att ställa några frågor till henne.

Varför ville du vara med i Plans klimatkampanj?
Olivia: Jag vill vara med och påverka och tycker att det arbete ni gör är bra. Därför ville jag bidra på det sättet jag kan och försöka sprida budskapet om att vara klimatsmart till mina läsare!

Vad är det viktigaste att göra för klimatet enligt dig?
Olivia: Det viktigaste att göra för klimatet för mig är att inte medvetet hoppa över där små sakerna som inte alls är jobbiga egentligen och som har betydelse för klimatet. Att man går de där extra metrarna för att stänga av en lampa istället för att inte göra det av ren lathet, till exempel. Om alla anstränger sig lite extra så kommer det bli skillnad!

Har du varit med i någons situation eller händelse då det du gjort verkligen spelat roll för andra?
Olivia: Oj, vilken svår fråga! Det har jag säkert, men inget jag kommer på nu på en gång! Jag tror nog att alla har påverkat nån annan person på något sätt, även fast man kanske inte vet om det själv. Jag har själv personer runt om kring mig som spelat roll på den jag är idag men som kanske inte själva tror att de gjort någon som helst inverkan på mig!

Engagera dig i kampanjen du också och läs Olivias blogginlägg!

Ett papper kan motverka barnäktenskap

Nargis med hennes son Zaman. Nargis, som är född i Bangladesh, giftes bort som 16-åring.

Barnäktenskap är vanligt förekommande i ett antal länder i världen, och den stora majoriteten av barn i äktenskap är flickor. 2005 var omkring 60 miljoner kvinnor i världen i åldern 20–24 gifta innan de fyllt 18, hälften av dessa levde i södra Afrika. Plan arbetar mot barnäktenskap – som är en kränkning av barnets rättigheter – och för att alla barn ska ha rätt till ett födelsebevis.

Utan ett födelsebevis är det omöjligt för ett barn att bevisa sin identitet: hur gammal han eller hon är, vad han eller hon heter, kommer ifrån eller vilka föräldrarna är. Utan det lilla papper som ett födelsebevis kan vara ökar risken för att barn utsätts för sexuellt utnyttjande, trafficking, barnarbete, olagligt frihetsberövande – och barnäktenskap. Vi vet till exempel att en tredjedel av alla flickor i Bangladesh blir bortgifta innan de fyller 15 år. Ett födelsebevis kan stoppa barnäktenskap, då det bevisar barnets ålder.

Varje år kommer 51 miljoner barn till världen utan att registreras. De barnen ”finns” inte. De existerar inte i några dokument eller register, och det är liten chans att deras ens grundläggande rättigheter tillgodoses. Plans arbete för att alla barn ska registreras vid födseln har fått gehör i FN, genom att FN:s Råd för mänskliga rättigheter för någon vecka sedan antog en resolution helt ägnad åt frågan om födelseregistrering och rätten till en laglig identitet. Nu arbetar Plan för att också FNs generalförsamling ska anta en liknande resolution.

Men Plan arbetar också på fler sätt för att förhindra barnäktenskap. Till exempel driver vi ett utbildningsprojekt i Sydsudan. I Sydsudan gifts många flickor bort redan då de är barn. Äktenskapen gör att barnen slutar gå i skolan. Genom informationsinsatser vill vi ändra personers inställning till barnäktenskap samt stödja gifta flickor att kunna fortsätta sin skolgång.

/Ida Wistbacka

Läs mer om Plans arbete mot barnäktenskap

Säg grattis och sponsorer skänker 10 kr till arbetet med att födelseregistrera barn!

Skriv under vår namninsamling och uppmana FN att fortsatt prioritera frågan om födelseregistrering på global nivå!

Diskriminering av mammor hindrar barn från att få födelsebevis

Varje år kommer 51 miljoner barn till världen utan att registreras. De barnen ”finns” inte. De existerar inte i några dokument eller register, och det är liten chans att deras ens grundläggande rättigheter tillgodoses. De riskerar att hamna utanför både skolsystem och sjukvård – och utan att kunna styrka vem eller hur gammal man är, blir man ett lättare offer för trafficking och andra övergrepp.

En ny studie från Plan visar nu att många av barnen står utan födelsebevis enbart på grund av den diskriminering som deras mammor utsätts för. Studien bygger på fakta från 50 utvecklingsländer i Afrika, Asien, Latinamerika och Karibien. I de flesta av länderna i studien är det lag på att nyfödda barn ska registreras – men lagen kan också ange vem som har rätt att registrera barnet. I en del länder, däribland Laos, Nepal och Indien, är det inte tillåtet för mödrar att registrera sina barn. I det senare fallet slår lagen fast att om en födelse sker i hemmet, är det hemmets överhuvud som är huvudansvarig för att registrera barnet. Det innebär i de flesta fall pappan, eller om det är en ensamstående kvinna – hennes pappa.

I de flesta länderna har dock mammor lika stor laglig rätt som pappan att registrera sina barn – men är ofta förhindrade på grund av traditioner eller sedvänjor:

•    I Brasilien, Dominikanska Republiken och Ecuador är det till exempel bara aktuellt att en mamma registrerar barnet om pappan är frånvarande.
•    I Burkina Faso, där vem som helst enligt lag kan registrera ett barns födelse, är det enligt tradition familjens manliga överhuvud som gör det.
•    Ensamstående mammor möter ännu svårare hinder vid registrering i många länder. I Sierra Leone är det till exempel omöjligt att registrera ett barn om inte pappan erkänt faderskapet.
•    I länder som Bangladesh kan ogifta mammor känna sig hotade av våld till följd av den vanära som ett barn utanför giftermålet anses vara att hon väljer att överge sitt barn.

Plan har kämpat för att varje barn ska registreras vid födseln sedan 2005. Stöd vårt arbete!

Skriv under vår namninsamling som kräver att FN gör födelseregistrering till en globalt prioriterad fråga här!

Läs rapporten: Mother to child – How discrimination of women prevents them from registrering the birth of their child

Bortgift som 12-åring

Idag avslutas FN:s kvinnokommissionsmöte i New York, som pågått under perioden 27 februari – 9 mars. Plan har deltagit i mötet för att uppmärksamma den hårda verkligheten för många unga kvinnor som växer upp i fattiga landsbygdssamhällen. En Plandelegation bestående av nio tonårsflickor från Sierra Leone, Malawi, Kambodja, Pakistan och Kamerun delade med sig av sina erfarenheter på mötet.

Maryam från Pakistan (Bild: Plan/Zack Seckler)

Här nedan kan ni läsa ett utdrag ur delegaten Maryams tal där hon berättar om en flicka från en grannby i Pakistan:

Praveen är 12 år gammal. Hon bor i en närliggande by.

Praveens föräldrar arrangerade ett äktenskap mellan henne och en 32-årig man. Flickan skickades att bo med hennes nya makes familj som hans fru – trots att hon inte visste vad ordet ”giftermål” betydde.

Praveen var för ung och hade ett barnsligt sätt. Hon tyckte om att leka med leksaker i hennes mans hus. Leksakerna ägdes av hennes svärföräldrars barnbarn.

Praveens svärmor var inte särskild snäll mot henne. Hon blev arg på Praveen när hon lekte och klagade till Praveens pappa att hans dotter ofta åt upp de tomater som hon tänkte tillaga till familjen.

Efter tre månades äktenskap bestämde sig Praveens man för att han ville skiljas. Han var mycket arg på Praveen. Hon var för oskuldsfull och lyckades inte anpassa sig till hennes man och hans familj. Trots att Praveen var 12 år lade hennes föräldrar skulden på henne för skilsmässan. I samhället är det en flickas fel om hon skiljs, inte mannens.

Efter skilsmässan skickades Praveen tillbaka till hennes föräldrar där hon nu är ledsen. Som 12-åring förstår hon inte vad det innebär att vara gift och skilsmässan har förstört hennes liv. Nu tycker hennes föräldrar att hon är en börda och vill gifta bort henne igen så snart som möjligt.”

Läs delegationens blogg

Läs mer om Plans arbete för flickors rättigheter

Läs rapporten ”Breaking Vows” om barnäktenskap och utbildning

Lyckad avslutning av firandet på Historiska Museet!

Ikväll avslutades firandet av den internationella kvinnodagen på Historiska Museet. 200 personer hade samlats för att lyssna på kvällens talare som bland annat bestod av Plan Egyptens Jacinthe Ibrahim och Elham Gamal. Bland talarna fanns också bland andra Anders Borg och Hans Corell.

Här nedan kan ni se några bilder från kvällen

Margareta Winberg (ordförande i UN Women) och Prinsessan Christina inledde kvällen (Bild: Plan)

Anders Borg (finansminister) pratade om hur viktig jämställdhet är för den ekonomiska utvecklingen i världen (Bild: Plan)

Hans Corell (ambassadör) pratade om hur viktigt det är att unga personer engagerar sig (Bild: Plan)

Elham Gamal och Jacinthe Ibrahim från Plan Egypten talade om betydelsen av ett aktivt medborgarskap och flickors delaktighet för demokratiutvecklingen (Bild: Plan)

Lyckat seminarium om flickors deltagande i demokratiprocesser

Jacinthe Ibrahim och Elham Gamal. Foto: Plan

Jacinthe Ibrahim och Elham Gamal från Plan Egypten höll ett seminarium på Historiska Museet på temat Girls as active citizens in Egyptian democratic change. Drygt 50 personer besökte seminariet som handlade om betydelsen av ett aktivt medborgarskap och flickors delaktighet i demokratiutvecklingen i Egypten.

Lyssnartips: Lyssna på Jacinthe och Elham i Studio 1 klockan 17.00 idag!

Fira internationella kvinnodagen med Plan

I dag finns Plan på plats på Historiska Museet för att fira internationella kvinnodagen! Temat för firandet är ”Kvinnor i Nordafrika – den arabiska våren: Kvinnor i demokratiprocesser”, vilket kommer att speglas under dagen i form av seminarium, paneldebatter, filmer och tal.

Plan finns nu på plats med bokbord och klockan 13 kommer våra inbjudna gäster Jacinthe Ibrahim och Elham Gamal från Plan Egypten hålla i ett seminarium. De kommer även tala under firandet ikväll. Läs mer om programmet här!

Goda nyheter! Det blir bättre

Idag var vi på ett seminarium i riksdagen med temat ”Millenniemålen för kvinnor och barn – hur kan de uppnås”. I samtalet deltog biståndsminister Gunilla Carlsson samt representanter för UNICEF Sverige, Amnesty International, Svenska Afghanistankommitén (SAK), Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) och UNDP.

Glädjande är att situationen för kvinnor och barn i världen har utvecklats i en positiv riktning. Exempelvis har medellivslängden för kvinnor ökat och det har gjorts stora framsteg vad gäller flickors utbildning och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. MEN! Det är fortfarande stora klyftor. Biståndsministern tar upp tre skrämmande punkter för när kvinnor riskerar dö:

  • Innan födseln
  • Under 5 år (i brist på vatten och sanitet bl.a.)
  • I samband med graviditet och förlossningar

Det är också svårt att förstå att ”enkla saker” som dödar barn i stor skala är malaria, diarré och lunginflammation, vilket i de flesta fall drabbar marginaliserade grupper där låg utbildningsnivå och ett nästintill obefintligt hälsosystem är vardag.

Carlsson och paneldeltagarna är överens om några punkter för att uppnå millenniemålen:

Prioritera de fattigaste och mest marginaliserade grupperna.

  • Lägga huvudansvaret i ländernas egna system. Biståndsorganisationer kan inte gå in för mycket – det leder till konstgjord andning. Målet måste alltid vara att kunna försörja sig själva.
  • Sprida kunskap om kvinnors värde. Enligt studier bidrar kvinnor mer än män till samhällens utveckling. Här måste utbildning och hälso- och sjukvård prioriteras. Man måste göra detta till politik – inte familjeangelägenheter! Konservativa sedvänjor får inte vara hinder.
  • Fokus på fungerande hälsosystem. Att de byggs upp även lokalt, utanför storstäderna, är av största vikt.
  • Gå in med riktade insatser.
  • Tänka ekosystem – dvs. påverka i alla led. Från gräsrot till toppstyrt.

År 2015 är snart här. Det är dags att dra upp växeln några varv!