Säker förlossning till världens mödrar på mors dag

Mammor och kvinnliga hjältar runt om i världen delar en gemensam önskan om att se sina barn växa upp i en trygg miljö. Som barn firade jag min älskade mamma med presenter och tårta. Som mamma har jag överraskats på samma sätt.

Men istället för kort, blommor och presenter så önskar jag mig i år en säker förlossning – inte till mig själv utan till utsatta mödrar runt om i världen. Varje dag dör fler än 800 kvinnor av komplikationer i samband med graviditet och förlossningar. För att minska antalet dödsfall behöver vi se till att kvinnor får tillgång till kvalitativ vård innan, under och efter förlossningen.

Men vi vet att det går att rädda liv. Vi på Plan International ökar trycket på beslutsfattarna för att de ska investera mer i både förebyggande åtgärder, som sexualundervisning i skolan och ungdomsmottagningar samt vård och stöd för unga mammor. Vi vill till exempel att unga mammor ska ha möjlighet att kunna gå klart sin utbildning. Unga flickor behöver få verktyg och kunskap för att kunna fatta egna beslut om när, om och med vem de vill skaffa barn. Om vi lyckas med detta så kommer inte bara antalet kvinnor som överlever att öka. Även antalet barn som klarar sig ökar. Mödradödlighet är nämligen direkt kopplad till barnadödlighet.

Att ge bort en säker förlossning på Mors dag kan kanske verka som en liten handling när behovet är så stort. Men det är ett viktigt steg för att rädda livet på barn och mödrar runt om i världen. Just nu blåser det snålt. Hjälps vi åt kan vi tillsammans ge fler möjlighet att möta hoppets vindar – allt mänskligt liv börjar med en trygg graviditet och en säker förlossning. 800 mammor per dag borde få en den möjligheten.

Av: Mariann Eriksson, Generalsekreterare på Plan International Sverige

Planfaddrar besöker marsvinsfarm i Peru

Vi reste med buss från Cusco längs hisnande serpentinvägar ibland uppemot 4000 möh innan vi nådde lokalsamhället där Plan International är verksam, lite lägre ner i en dal. Där väntade byns ledare med familjer, alla i sina färgsprakande traditionella dräkter. Vi blev mycket varmt och hjärtligt mottagna och vi delades upp i två grupper för att inte skrämma marsvinen för mycket! För marsvinsuppfödning var just vad Plan Internationals projekt här gick ut på! Att hålla marsvin för att ha som proteinrik föda är inget nytt i Peru, men det har rört sig om ett fåtal marsvin som man haft inne i huset tills det var dags för tillredning. Plan Internationals projekt går ut på att lära familjerna avla och föda upp friska och näringsrika marsvin i lite större skala, så de också kan göra en förtjänst från försäljning.

Stolt deltagare i Plan Internationals Food Governance projekt.

Vi fick se fina ”stall” med rena och fina inhägnader, där man höll en hane och tre honor per box, men sedan skiljs de ifrån de dräktiga honorna så att honorna får ha det lugnt. De blir färdigvuxna (för försäljning, levande) vid 3-4 månaders ålder och föder 3-4 ungar tre gånger om året. Fodret är familjens egna korn- och havreodling samt kraftfoder. Plan International har bidragit med byggnadsmaterial till stallet och utbildat i hur man håller sina marsvin friska och hur man ser till att undvika inavel genom att byta marsvin med andra uppfödare. Varför är det här ett så bra projekt? Många barn i Peru är undernärda och har anemi på grund av brist på protein i maten. Marsvinskött har mycket högvärdiga proteiner som är lättsmälta. Att äta marsvin är en mycket gammal tradition och marsvin är uppskattat och eftertraktat, dessutom så förökar de sig snabbt (likt andra gnagare). Föder man upp marsvin behöver de bara ses till på morgonen, och på eftermiddagen kommer barnen hem från skolan och hjälper till med utfodringen. Under dagen kan de vuxna jobba med annat. För de som istället har får eller kor måste de ta med kreaturen ut på bete ofta långt från hemmet och sedan vakta dem innan de skall drivas hem till gården på kvällen.

Efter ett nästan tårögt farväl, begav vi oss vidare längs serpentinvägarna till en annan familj som tar del av projektet. Bussturen fick extra krydda genom att en bäck med vattenfall hade översvämmat vägen. Efter en kvart eller så, lyckades vår skicklige busschaufför ta oss över forsen!

När vi kommit på plats blev vi inbjudna in till en familjs (mamma, pappa och två barn) bostad. Familjens livsvillkor har väsentligt förbättrats sen de tagit del av Plan Internationals projekt. Tidigare bodde hela familjen, inklusive några marsvin i det enda rummet, där man lagade mat över öppen eld, åt sittandes på golvet och sedan sov på golvet. Nu hade man en separat köksdel med matbord och pallar. Sov gjorde man nu i bostadshuset där barnen fått ett eget rum med sängar och en garderob. I de vuxnas sovrum fanns dessutom en radio och en TV-apparat (men oftast är mottagningen obefintlig). Det familjen tyckte var allra bäst med den nya bättre standarden (el, vatten, spis med skorsten etc), var marsvinen! Med hjälp av Plan Internationals projekt har de nu möjlighet att ge barnen näringsrik mat och även ha råd med skolgång!

Av: Nils Sahlström, Planfadder 

Att bygga upp ett samhälle från grunden

Vi vaknar på morgonen i ett väldigt vackert Marabut. Vi hinner ta ett dopp i poolen och gå en sväng på stranden innan vi tillsammans åker vidare mot Tacloban. Hotellet ligger vackert precis vid stranden. Det är svårt att tänka sig att området blev svårt drabbat av tyfonen för ett par år sedan. En av de anställda berättar med smärta i hennes blick att det dog 94 människor här under tyfonen och att de precis åter öppnat.

Vi tar oss vidare mot Tacloban, Leytes största stad som idag vimlar av människor, caféer och restauranger och bilar. En stad som rest sig åter. Men ett antal tecken vittnar om den förödelse som Haiyan drog med sig när den slog mot området.

Vi åker förbi ett minnesmärke för de som gick bort under tyfonen. Mitt bland hus och gator ligger en båt, man har låtit fören stå kvar från ett fraktskepp som spolades upp långt upp på marken av tyfonen. Det ligger fortfarande människor under den, långt efter att man tvingats avsluta arbetet. De kommer aldrig få en sista viloplats på någon av de många masskyrkogårdarna som finns här. Vi går upp på fören och förvånas över hur långt skeppet spolades in. De bort återigen människor längst med stränderna, trots att de är dessa delar som kommer att drabbas hårdast om det drar in en ny tyfon eller storm. Men det är denna mark som de mest marginaliserade bor på, för den är allmän och kostar därför ingenting.

Fartyget sköljdes långt upp på land av tyfonen.

Vi besöker Plans kontor i Tacloban och får träffa den ansvarige chefen Boot för katastrofinsatsen i samband med Haiyan. Han berättar bland annat om hur Plan arbetar i de olika faserna av en katastrof, såsom inledningsvis med fokus på att rädda liv, och sedan med återuppbyggnad. Alltid med barn rättigheter i fokus.

Vi åker förbi Barangay 62 i staden. Det är ett bostadsområde som Plan var med och byggde upp för de som förlorade sina hem i samband med katastrofen. I området finns nu barnsäkra platser såsom förskola med lekplats. Vi möts av en stor grupp av barn och vuxna, de visar hur de bor, vår kollega Leanne berättar hur detta område byggdes upp efter katastrofen. Borgmästaren i området pekar ut de hus som Plan har hjälpt till att bygga upp genom att lära ut lokala byggare/snickare hur man bygger upp ett hus på ett säkert och motståndskraftigt sätt. Alla hus som Plan hjälpt till med hade färgerna blå, grön och gul på taken. Det på grund av att barnen hade fått rösta fram tre färger som de ville att deras hus skulle ha och sedan fick varje barn välja mellan dessa tre färger vilken färg deras eget hus skulle ha. Man kunde se de färgglada taken från ”kommunhuset” som borgmästaren möttes oss vid.

Lokala volontärer och Plans personal tillsammans med Planfaddrar.

Det är väldigt svårt att förstå att dessa människor har för mindre än fyra år sedan drabbats av det värsta tänkbara. Att se smärtan i deras ögon när man när man frågar om tyfonen Haiyan vrider om hjärtat på en. Dessa människor är så extremt starka och modiga. Att kunna bygga upp ett samhälle från grunden igen kräver samarbete och styrka. Det har filippinarna visat oss gång på gång att de klarar av. Efter en dag fylld av intryck med både tårar, smärta, glädje och lek åker vi till vår sista middag med personalen från Plan Filippinerna.

Av: Malin och Emma, Plan International