Vi borde ta upp kampen mot diskriminering

Praoelev på Plan International Sverige

Mitt namn är Alma Åberg, jag är snart 15 år och har praktiserat på Plan International Sverige under en vecka. Orsaken till att jag ville göra praktik på Plan International Sverige var för ett par år sedan då jag såg på tv hur terrorn växte fram i Libyen, vilket senare blev starten till den samhällsintresserande personen jag är idag. En tid senare efter att ha hört om andra situationer i världen där de mänskliga rättigheterna kränks fick jag reda på att man kunde vara fadder till ett barn och bidra till att hen får en säkrare framtid. Genom en tillfällighet berättade min mamma om Plan där jag har sedan dess varit fadder till en flicka på Haiti.

Första dagen på praktiken bemöttes jag av min handledare som gav mig information om verksamheten och utifrån vilka principer de jobbar ifrån, FN:s barnkonvention. Jag fick ett papper där de 54 konventionerna var kort sammanfattade, vilket var en fördel då jag tidigare hade hört orden vid ett fåtal tillfällen. Att själv som barn inte har gått igenom eller sätt konventionen där de står vilka rättigheter jag och alla andra barn har är absurt, för tänk om mina rättigheter hade kränks och jag visste inte ens att de var mina vilka rättigheter jag hade. Att barn kan bli så lätt utnyttjade skrämmer mig, för det är svårt att kräva sin rätt om man inte vet vilka rättigheter man har.

I barnkonventionen berörs många punkter som verkligen stärker barns rättigheter i samhället men de punkterna som jag brinner mest för och känner kränkts mest är artikel 2 som handlar om att alla barn har samma rättigheter samt artiklarna 28-29 där det beskrivs att alla barn har rätt till en grundskoleutbildning. För mig som snart har gått ut grundskolan känns dessa artiklar självklara men samtidigt vet jag att för många är de inte en självklarhet. För att kunna komma ur fattigdom och kunna utveckla länderna behöver barn, landets framtid, få en trygg utbildning och detta gäller oavsett vilket nationalitet, religiös tro, hudfärg, sexuell läggning eller kön barnet har.

Själv som flicka i ett demokratiskt land upplever jag diskriminering men inte på den nivån som andra barn gör, detta skrämmer mig då jag vet att många upplever mycket värre saker. Jag känner att som ett land där största delen av befolkningen strävar efter jämställdhet borde vi ge ett gott exempel till andra länder och ta upp kampen mot diskriminering. Speciellt diskrimineringen mot flickor vilket är den mest utsatta gruppen i samhället oavsett i vilket land, ett bra tillfälle för att vissa flickor och ledare i världen att detta är vad vi vill så kan man uppmärksamma FN:s internationella flickdag den 11 oktober varje år. För själv är jag trött på detta, vi lever i 2015 det är dags att agera – jag vill inte längre uppleva diskriminering eller höra att någon annan blir utsatt av det.

Av: Alma Åberg

Praktikant med engagemang i barnrättsfrågor

Alexandra

I veckan hade vi Alexandra, 14 år, som praktikant här på kontoret och här är hennes berättelse:

Jag heter Alexandra Ekerow och är 14 år (går i årskurs 7). Jag är född med ryggmärgsbråck som bl.a gör att jag har lite svårt att gå och därför har jag alltid en rullstol till hands. I min ålder så är det ganska många med RMB (ryggmärgsbråck) som kunnat gå innan, men som väljer att sätta sig i rullstol på heltid. Men jag är uppe och går dagligen och använder rullstolen bara när det behövs (till exempel om det handlar om en längre sträcka).

Måndag och tisdag denna vecka har jag praoat på Plans kontor i Hammarby Sjöstad. Dagarna har gått i ett och jag önskar att jag kunde stanna hela veckan ut eftersom att det varit väldigt intressanta två dagar. När jag kom hit igår var det inte första gången jag var här. I höstas deltog jag i en ministerhearing och var på Plan i samband med förberedelserna.

Ministerhearingen är verkligen en av de roligaste sakerna jag har fått göra i mitt liv hittills. Det började med att vi, tre ungdomar från RBU (Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar) samlades på RBUs kontor en solig men kall höstdag. Där fick var och en till uppgift att komma på högst tre saker som vi tyckte var bra eller dåligt med samhället.

Om man skrev något som man tyckte var dåligt så skulle man försöka komma på en lösning på hur detta problem skulle kunna bli bättre. De här sakerna tycker jag fungerar dåligt i samhället för mig:

  • Jag tycker att man INTE borde säga funktionshindrad & handikappad. Istället tycker jag att man ska säga funktionsnedsatt eftersom att det är ett bättre ord.
  • Jag tycker att man ska få vara med att välja resurs/assistent i skolan, även när man är i yngre ålder. Det borde helt enkelt vara självklart att man ska få vara med att bestämma vem som ska vara med en i skolan och på toaletten m.m. …
  • Jag tycker att det borde vara självklart att man som funktionsnedsatt med rullstol ska få gå på bussen före barnvagnar och rullatorer eftersom att rullstolsplatsen i en buss är längst in.
  • Jag tycker att man borde anpassa bättre utomhus för barnvagnar, rullstolar och rullatorer. Oftast är det exempelvis sänkt trottoar, men inte alltid.
  • Det borde vara självklart att man som funktionsnedsatt ska få en chans att nå längre än målen eller godkänt i skolan.

På ministerhearingen fick vi träffa andra ungdomar från olika förbund och tillsammans fick vi öva att läsa upp våra synpunkter för varandra. Sedan var den ”stora” dagen inne. Vi fick åka till Fotografiska där vi fick läsa upp våra planscher för barnministern Åsa Regner. Sedan fick jag uppdraget att gå upp på scenen inför publik och sammanfatta vad just vi från RBU tagit upp.

Nog om hearingen, nu har jag istället tänkt berätta lite mer mina dagar här på Plan. Igår när jag kom hit klockan nio så mötte jag upp Kristian, som ansvarar för Plans ungdomsråd.

Vi gick igenom vad FN:s barnkonvention innebär, eftersom den är grunden för Plans arbete.

Sedan gjorde vi en lek som hette luftballongen. Den går ut på att man har med sig olika rättigheter i en ballong och så reser man över Gröna Lund, Kaknästornet, Eiffeltornet osv. Vid varje ställe höll luftballongen på att sjunka och då blev man tvungen att slänga x antal rättigheter. Jag kan säga att det blev svårare och svårare vid varje stopp eftersom att man hade mindre och mindre rättigheter kvar och ändå blev tvungen att ta bort fler. Alla var lika viktiga så därför blev det så himla svårt att ta bort.

Sedan var det dags att besöka Desiree och Stephanie, som har hand om fadderskap här på Plan. De visade mig hur man registrerar ett fadderbarn till en ny fadder. Efter detta så gick jag vidare till postavdelningen.

Av: Alexandra Ekerow, praktikant på Plan Sverige

Vi tackar Alexandra för hennes engagemang i barnrättsfrågor och hoppas få både se och höra mer av henne i framtiden!

Plans Ungdomsråd tar över kontoret

Medlemmar ur PUR - Plans ungdomsråd

Idag är en dag som vi i Pur har sett fram emot i en lång tid nu, nämligen vår takeover-dag på kontoret! Tyvärr är det inte alla som kunde komma idag, men Jenna, Emilia och Hannah lyckades ta oss hit i alla fall. Det är något vi är väldigt glada för.

Dagen går ut på att lära oss mer om Plans arbete och hitta inspiration från dem och vårt mål är att kunna inspirera Planpersonalen och ge ett barns perspektiv på saker och ting. Nu i skrivandes stund har dagen precis börjat, men vi alla känner på oss att det kommer att bli en väldigt bra dag. Om ni vill se mer av vår dag och vårt arbete så kan ni gå in och följa vår Instagram @plansungdomsrad där vi försöker uppdatera regelbundet.

Av: Jenna och Hannah, medlemmar i Plans ungdomsråd

HURRA! Tjejmilen hjärta Plan

Foto: Tjejmilen

Nu är det klart – Plan Sverige blir ny förmånstagare för Tjejmilen. Det innebär att alla som springer loppet den 1 september kommer att ges möjlighet att på olika sätt visa sitt stöd för flickors rättigheter i samband med loppet eller att stödja Plans arbete långsiktigt och bli fadder.

– Tjejmilen är inte bara ett lopp utan en folkfest som samlar flickor och kvinnor från flera länder. Genom samarbetet får Plan en fantastisk möjlighet att sprida kunskap och engagemang om vårt arbete för och med utsatta flickor till de som deltar i loppen och deras familjer, säger Anna Hägg-Sjöquist, generalsekreterare för Plan Sverige.

Läs mer på www.runnersworld.se

Ett äpple tack

I dag var vi ett gäng från kontoret som var på möte hos Google. Jag blev lite anvundsjuk på deras godisbord som fanns inne i lunchrestaurangen. Särskilt över all frukt och naturgodis. Kanske lika bra att vi inte har lika mycket gott hos oss på Plan (även om jag ser nu på bilden att det finns rätt mycket här med) för då skulle jag nog stå och hänga där varje dag klockan tre. För övrigt efterlyser jag nyttigare alternativ till allt godis (hej frukt och naturella nötter). Till och med i den som har ett uttalat hälsotänk är det mest godis.

Hur är det på ditt jobb?

/Sofia

Rösta på Plans lucia!

Maria Birck. Foto: skärmdump

Maria Birck, 22 är en av kandidaterna till Sveriges Lucia. När hon fick välja organisation att stödja valde hon Plan för att hon gillar det personliga engagemanget med faddersystemet, där det blir så tydligt att man gör något för någon annan.
– Sen har jag en bild av Plan som en mycket trovärdig organisation med gott rykte, säger Maria Birck.

Genom att SMSa lucia maria till 72970 stödjer du Marias kandidatur att bli Lucia 2011 och organisationen Plan Sverige. SMSet kostar 20 kr.

Läs mer om Maria!

Fadderträff!

Fadderträff i Borlänge. Foto: Plan Sverige

Den 12 november hölls det en fadderträff i Borlänge. Efter några timmars tågresa anlände vi, ett glatt Plan-gäng, äntligen till Borlänge. Förväntningarna var stora då antalet anmälda var det högsta på flera år. Vi letade upp dagens mötesplats, som drastiskt hade behövt ändras bara dagarna före eventet då intresset var större än vi vågat hoppas på. Sandra och Mats gav sig ut på Borlänges gator för att sprida information om Plan till den glada befolkningen i Borlänges centrum. Ett par timmar i kylan hann vi med innan det var dags för själva fadderträffen. Nyfikna droppade faddrarna in, en efter en. Till slut var föreläsningssalen fullsatt, hela 60 deltagare. Rekord!

Alla var förväntansfulla då Jessica började med att presentera oss och Plan som organisation, Mats visade filmer, Helena berättade om fadderavdelningen och Julia om Klimatsmarta barn. Vi avrundade det hela med en utvärdering och en mysig fika och frågestund. Dagen gick som smort och Borlänges faddrar verkade vara nöjda och belåtna när de mot kvällen begav sig hem igen.

Skicka en julhälsning med Plans julkortsautomat

Var med och förändra utsikten för utsatta barn över hela världen med din julhälsning. I år kan du göra din julhälsning extra värdefull och skicka den via vår julkortsautomat. Genom att betala vårt speciella porto ger du en gåva och stödjer på så sätt ett valfritt projekt.

Sångerskan Sarah Dawn Finer är en av de som väljer att skicka sin julhälsning med Plans julkortsautomat. Gör du?

Ta mig till julkortsautomaten!

Jag vill lyssna på Sarah Dawn Finers julhälsning

Inspiration: The wood walk

En dag kvar, till fots, i stekande sol, med 20 kilo ved på ryggen. Men det är vardag för kvinnorna i Kenya.

Saker jag inte visste i morse: Att 3 miljarder människor lagar sin mat över öppen eld varje dag. Och att rökförgiftning är den största dödsorsaken för barn under 5 år – värre än Aids, Malaria och undernäring.

Läs mer på fastcompany.com

eller besök projektets sajt.