Uppdrag: Utrota barnäktenskap

alt
Pathani ingick barnäktenskap som 14-åring och ångrar det. Hon säger själv att det håller henne tillbaka och hindrar henne från att gå i skolan. Men hennes fattiga föräldrar hade inget val. Till höger Amina, 14, som också är på väg att giftas bort.

BARNÄKTENSKAP Pakistans befolkning har aldrig varit så ung som idag. Vilket gör att antalet flickor som riskerar barnäktenskap uppgår till 9 miljoner. Plan ser ett akut behov att genast börja arbeta förebyggande i regionen. Tack vare Svenska Postkodlotteriet, och alla lottköpare, är detta möjligt! Av de totalt 22 miljoner kronor som Plan Sverige tog emot av Svenska Postkodlotteriet igår går 8 miljoner till att stoppa barnäktenskap i Pakistan.

16,5 miljoner ungdomar i Pakistan är mellan 10-15 år. 9 miljoner av dessa är flickor. När de här tjejerna närmar sig puberteten sker drastiska förändringar i deras liv. Deras frihet stryps. Föräldrarna börjar ”skydda” dem från exponering utanför hemmet. Att gå i skolan till exempel, kanske inte längre blir en självklarhet. Föräldrarnas stränga restriktioner grundar sig ofta i en rädsla för att flickorna ska råka ut för något som kan skada familjens heder.

Barnäktenskap är olagligt i Pakistan. Ändå räknar man med att 40 procent av alla gifta kvinnor ingick äktenskap innan sin 18-årsdag. Och straffet är minimalt om man åker fast – 1 månads fängelse eller cirka 80 kronor i böter. Och även vid en fällande dom, så annuleras inte äktenskapet(!).

Att bli bortgift som barn är ett trauma, som ger svåra fysiska och psykiska men. Forskning visar att dessa flickor oftare rapporterar erfarenheter av fysiskt eller sexuellt våld. De har ingen möjlighet att vägra sex eller kräva kondom. De blir ofta gravida i ung ålder, innan kroppen är redo. Det har lett till att den vanligaste dödsorsaken världen över bland flickor 15-19 år är graviditetsrelaterad.

Traditionen med barnäktenskap lever vidare på grund av religion och fattigdom. Flickor ses som finansiella bördor. Ett barnäktenskap minskar antalet munnar att mätta, och hemgiften och brudens pris ger en tillskott i kassan för brudens familj. Och givetvis är det en fråga om makt – att skapa ett manligt förmyndarskap för kvinnor. Samt förlegade åsikter som att män bara finner unga flickor attraktiva.

Plans mål med projektet är att utrota barnäktenskap i Pakistan. Det handlar om att ändra lagar och attityder i hela samhället. Men det handlar också om att nå flickorna – och i det arbetet använder Plan bland annat fotbollen. För parallellt med träning och spel får flickorna lära sig mer om sina och barns rättigheter, och att de kan göra allt det som killarna kan.

Fotbollsstjärnan Caroline Seger är Plans Sverigeambassadör och i november åker hon till Pakistan för att uppleva Plans arbete på plats.
– Jag älskar att spela och träna fotboll. Det ger mig styrka och får mig att växa som människa. Jag vill att dessa tjejer ska få möjlighet att dela min kärlek till fotbollen, säger hon.

Ammi Bohlin/projektledare marknad

Idag står vi upp mot kvinnlig könsstympning

könsstympning

INTERNATIONELLA DAGEN MOT KVINNLIG KÖNSSTYMPNING Ms Dona Tchamo är 67 år och mamma till fyra vuxna barn. Hon bor i Bafatá i Guinea-Bissau som ligger i Västafrika. Dona utförde tidigare de traditionella ritualer och ingrepp som innebär att unga flickor könsstympas*. Idag arbetar hon för Plan för att opinionsbilda mot dessa traditioner. Det här är hennes berättelse.

”Under många år genomförde jag med hjälp av en kniv könsstympningar av flickor. Många gånger reste jag långt från min egen by för att utföra ceremonier på flickor, ibland så långt bort som Senegal och Mauretanien. Att utsättas för kniven anses av många samhällen vara en viktig tradition på vägen mot att bli kvinna.

När jag var liten såg vi alltid fram emot knivceremonierna i min by. Det var stora festligheter i samband med ceremonin då en flicka ansågs bli en ren kvinna och redo för moderskap genom att genomgå könsstympning. En kvinna som inte hade utsatts för kniven ansågs inte ren nog att tillaga mat åt sin man. Hon skulle inte accepteras av sitt samhälle eller av sin framtida make.

Ceremonin inleds på kvällen med att människor dansar och sjunger tills tidigt nästa morgon. Då tillreds en frukost som består av ris och youghurt. De flickor som ska genomgå ceremonin äter två skedar av frukosten och kastar sedan upp den tredje skeden på taket av sina hem. Detta kallas Nhirri Chonli eller ”födelsemat.” Könsstympning är utbrett i Västafrika och det är vanligtvis de äldre som utför stympning av unga. Det är ett sätt att accepteras av sitt samhälle. Jag minns min egen ceremoni och den stolthet som jag kände för mig själv, min familj och min by. Jag var del av en tradition som hade varat i generationer.

Under större delen av mitt liv omfamnade jag dessa traditioner. Så, förra året, övergav jag kniven. Jag hade träffat en kvinna i Bafatá som hette Adamaia och som arbetade med Plan. Hon berättade för mig om hälsoriskerna med kvinnlig könsstympning och om hur det kan skada, eller till och med döda kvinnor och flickor. Hon hjälpte mig att förstå att som kvinna måste man inte förändra sin anatomi för att få respekt, vara mamma och ta hand om sin familj.

Jag önskar att jag vetat det tidigare, det jag vet nu. Det skulle ha förändrat livet för så många flickor. Jag hade inte utsatt dem för den här risken. Jag har haft tur som inte har lidit som andra könsstympade kvinnor gjort, av infertilitet, infektioner, smärta och obehag i samlivet med sina män och vid förlossning. Nu vet jag att det här inte är en ”god” tradition utan en tradition som skadar kvinnor och som kan leda till döden.

Nu använder jag inte längre kniven. Istället hjälper jag andra att förstå varför de ska sluta praktisera kvinnlig könsstympning. Jag talar i egenskap av någon som har upplevt kniven på två sätt – genom att själv utsättas för den och genom att utsätta unga flickor för den. Jag säger till dem att könstympning varken hjälper dig, din by eller din familj. Utsätt inte era små flickor för kniven.”

Den här berättelsen är hämtad från regionen Bafatá i Guinnea Bissau, där över 90% av kvinnorna och flickorna har utsatts för könsstympning (enligt Plans siffror från 2010).

Kvinnlig könsstympning är en tradition som resulterar i död och livslånga skador så som ökad utsatthet för sjukdomar och smitta, smärta vid samlag, komplikationer i samband med graviditet och barnafödande, blödningar och fistula för flickor och unga kvinnor. 140 miljoner flickor och kvinnor i världen idag lever med de negativa konsekvenser som könsstympning innebär.

Plan arbetar tillsammans med lokala partners i 40 samhällen i Guinea Bissau för att stoppa kvinnlig könsstympning genom att synliggöra hur barn skadas och omtolka de negativa föreställningar och traditioner som upprätthåller sedvanan, till stor del relaterade till könsroller och kvinnors sexualitet. Målet är att nå 80 000 personer fram till 2015 genom opinionsbildande insatser som riktar sig till olika grupper i samhället: barn, kvinnor, utövare av kvinnlig könsstympning, traditionella och religiösa ledare, hälsoarbetare, myndighetspersoner, lärare, lokala organisationer och beslutsfattare.

*Kvinnlig könsstympning omfattar alla ingrepp där man, av icke-medicinska skäl, tar bort eller på annat sätt skadar de yttre kvinnliga könsdelarna. Det är en tradition som förekommer på olika platser i världen, främst i Afrika, Mellanöstern och Sydasien.

Den 6 februari är av FN inrättad som den internationella dagen mot kvinnlig könsstympning.

Text av Sanna Wolff, Projektledare Opinionsbildning på Plan

Plan Indien och FN arbetar för att stoppa det sexuella våldet

skolflickor Indien


BECAUSE I AM A GIRL Ingen kan väl ha missat den fruktansvärda gruppvåldtäkten av en ung kvinna i Indiens huvudstad New Delhi strax innan jul? Kvinnan dog senare av skadorna efter den misshandel som förövarna utsatte henne för och reaktionerna i Indien och världen över har varit starka. Framförallt har röster höjts om att kvinnans ställning måste stärkas i det indiska samhället.

Plan i Indien stödjer de förslag som finns på snabbare rättegångar mot alla former av sexuella trakasserier och sexuellt våld mot flickor och kvinnor. Man uppmanar också den indiska regeringen att omedelbart genomföra reformer på en rad områden för att minska våldet mot denna utsatta grupp. Plans undersökningar visar att närmare 80 procent av flickor i Indiens storstäder upplever att sexuella trakasserier är ett av de största hoten i sin vardag. I New Delhi arbetar Plan tillsammans med FN för att skapa en säkrare stad för Delhis tonårsflickor. Fallet med den våldtagna unga kvinnan understryker ännu mer behovet av detta arbete.

Globalt bedriver Plan en rad projekt för att stärka flickors och unga kvinnors rättigheter. Det kan handla om små konkreta åtgärder som får stora positiva effekter för en ung kvinnas framtid eller att arbeta långsiktigt med att förändra djupt rotade negativa attityder gentemot kvinnor.

Ibland kan relativt enkla åtgärder bidra till långsiktiga lösningar. I Pakistan innebär en halv kilometer längre skolväg att 20 procent färre flickor går i skolan, då en oskyddad väg innebär en risk att utsättas för fara. 500 meter, en sträcka som kanske motsvarar avståndet mellan ditt hem och närmaste kiosk, kan vara skillnaden för en flicka att få utbilda sig eller att stanna i hemmet. Extra tydligt blir det för flickor i tonåren. Chansen för en flicka att fortsätta till högstadiet och gymnasiet minskar i takt med att avståndet till skolan ökar och ofta ligger dessa skolor långt ifrån flickans hem. I Pakistan har Plan bidragit till att det i vissa områden finns skolbussar som kör barn till och från skolan. Det har inte bara lett till att fler flickor går i skolan utan också att deras studieresultat har förbättrats.

Enkla lösningar som detta har fått positiva effekter. Ska vi få till en bestående förändring måste vi dock göra mer än så. En betydligt större utmaning ligger i att förändra negativa strukturer och attityder gentemot flickor.

Ett exempel på sådant arbete hittar vi i Indien. Sedan 2008 driver Plan kampanjen “Learn Without Fear” för att förhindra all form av våld i indiska skolor. Genom metoder som forumteater samlar man lärare, elever och skolledare för att diskutera frågor om våld i skolan. Under arbetets gång har man även fått in många berättelser från flickor som utsatts för sexuella trakasserier på sin väg till och från skolan. Flickornas berättelser har samlats i rapporter som Plan har delgett indiska myndigheter.

Vi kan inte ändra historia och fallet med den våldtagna och mördade kvinnan i New Delhi blev ett sorgligt avslut på 2012. Men vi kan skapa förändring för framtiden genom att oförtröttligt arbeta vidare med att stärka flickor och unga kvinnors rättigheter.

/Sanna Wolf, Projektledare Opinionsbildning på Plan

Vill du göra skillnad? Du kan stödja genom att bli fadder i Plan. Läs mer här! Jag vill läsa mer om Plans flickakampanj!

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=X5MmMxnpiEE?list=PLA112A2D0F59CE609&w=560&h=315]

Sophie får stöd efter övergrepp

Sophie är 12 år och bor i ett slumområde i Ugandas huvudstad Kampala. Hennes pappa dog för några år sedan och för att familjen ska klara sig ekonomiskt behöver barnen hjälpa till med försörjningen. I Sophies by finns en man som använder barnen till att utföra olika tjänster mot betalning.

– Vi syskon brukade gå dit efter att pappa hade dött. Han brukade ge oss en gåva. Och en dag stängde han dörren. När han stängde dörren sa han till mig, du ska få tjäna pengar och jag sa att mamma ropar på mig. Han satte mig på sängen. Jag vädjade, sa att jag måste gå, men han vägrade. Han kom fram till mig och sa åt mig att lägga mig ner. Då kände jag att jag inte kunde andas för att han hade satt handen för min mun och näsa. Det var då han började göra dåliga saker mot mig. Jag blev utsatt för övergrepp och det var det värsta som har hänt mig i hela mitt liv. Men sedan jag kom med i Plans projekt har mitt liv förändrats och nu mår jag mycket bättre.

Med pengar från Postkodlotteriet har Plan möjlighet att arbeta med 15 000 flickor och unga kvinnor i Kampala, och även med myndigheter, för att minska det könsrelaterade våldet i området och ge stöd till dem som redan drabbats.

Många barn växer upp utan varken information eller stöd när det gäller frågor som handlar om sexualitet, och får därför svårt att skydda sig mot hiv/aids, oönskade graviditeter, könsstympning och sexuellt våld. De som drabbas värst är unga kvinnor och flickor. Plans projekt kommer bland annat verka för en attitydförändring i samhället och för att unga ska få stöd att fatta egna beslut om sin sexualitet.

Pushpa drömmer om att plugga vidare

lucka18

Under fyra år kommer Barnens framtid att följa 13-åriga Pushpa från Indien. Hon är ansiktet utåt för Plan Sveriges kampanj Because I am a Girl som handlar om flickors rätt till utbildning. Med utgångspunkt i Pushpas liv kan Plan berätta om många av de hinder som flickor över hela världen stöter på när de ska utbilda sig.

– Att vi valde Pushpa beror på att hon kan tala för sin sak och kommer från en familj som är väldigt stöttande, säger Maya Jakobsson på Plan Sverige som har träffat Pushpa flera gånger.

Pushpa är tretton år gammal och bor med sin familj i delstaten Rajastan i nordvästra Indien. Pushpa är näst yngst i en syskonskara på åtta barn. Hennes pappa driver en teshop vid järnvägsstationen och hennes mamma jobbar i byns förskola. I byn finns även en skola som sträcker sig upp till åttonde klass. Pushpa, som går i sjuan, berättar att hon gillar skolan, framförallt engelska och hindi. Eftersom hon vill bli lärare eller sjuksköterska hoppas hon kunna läsa vidare på gymnasiet. Det betyder dock att hon inte kan gå kvar i byskolan utan måste studera längre bort från byn.

Men många tjejer tvekar att pendla. Det finns alltid en risk att kidnappas eller utsättas för våldtäkt på väg till skolan vilket skulle dra skam både över den utsatta flickan och hennes familj. Det är en orsak till att många flickor slutar skolan i förtid. Men Pushpa har tur. Hennes bror som arbetar har erbjudit sig att stötta Pushpa ekonomiskt om hon bestämmer sig för att börja på en skola med studentboende. Pushpa är osäker på om hon vill flytta
hemifrån men är beredd att ta steget om det betyder att hon kan bli lärare eller sjuksköterska. Annars skulle hon troligen följa i sin äldre syster Durgas spår och bli sömmerska. Durga var tvungen att sluta skolan efter åttan eftersom familjen inte hade råd att låta henne plugga vidare och eftersom hon behövdes i hemmet och i jordbruket.

I Pushpas familj har alla döttrar varit över 18 år när de har gift sig och även Pushpa vill vänta tills hon blir äldre. Hon känner många flickor som har gift sig tidigt, och det gäller särskilt dem som inte läser vidare på gymnasiet.

Vill du ge bort en julklapp som gör skillnad? Du får ett fint gåvobevis att ge bort. Läs mer här!

Pushpa. Foto: Plan
Pushpa. Foto: Plan

Idag uppmärksammas våld mot flickor och kvinnor

Runt om i världen finns miljoner flickor som inte vågar gå i skolan på grund av rädsla att utsättas för våld. Idag, den 25 november, uppmärksammas flickors och kvinnors situation på den Internationella dagen mot våld mot kvinnor. Plan uppmärksammar dagen genom att lägga ut hundratals första hjälpen-kit i Stockholms kollektivtrafik.

Alla flickor har rätt till utbildning. Men så ser det inte ut i världen. På grund av våld – eller hot om våld – är det många flickor som inte vågar gå i skolan. Visste du till exempel att det, i vissa länder, inte är ovanligt att lärare kräver sex för att ge flickor ett bra betyg? Att en otrygg skolväg gör att många flickor inte vågar gå till skolan?

När flickor inte får den utbildning de har rätt till diskrimineras de och konsekvenserna blir stora. Diskriminering av flickor är en av grundorsakerna till fattigdom i världen. Om flickor får sina rättigheter tillgodosedda gynnas hela samhället. Ett av de mest effektiva sätten att stärka flickors rättigheter är att ge dem möjlighet att gå ut grundskolan.

Hundratals första hjälpen-kit
Den 25 november uppmärksammar FN det våld som drabbar kvinnor världen över. Det tycker vi på Plan är positivt. Vårt sätt att uppmärksamma dagen, och skapa förståelse för flickors situation, är att dela ut hundratals första hjälpen-kit i Stockholm kollektivtrafik. Aktionen är symbolisk och lockar till eftertanke kring vad flickor runt om i världen utsätts för.

Vi på Plan arbetar aktivt för att förbättra situationen för världens flickor. Våra insatser spänner över ett brett spektrum av diskriminering som särskilt drabbar flickor. Det kan handla om våld, skadliga sedvänjor som könsstympning och barnäktenskap, eller tillgång till utbildning. Framför allt arbetar vi för att ändra attityder och beteenden på alla nivåer, från det lokala samhället till högt upp i regeringar.

Visste du att…

  • 3 av 10 flickor i vissa länder utsatts för sexuellt våld innan de fyllt 18 år. Det är inte ovanligt att det sker i skolmiljön.
  • I Togo menar 16 procent av skolungdomar att en lärare gjort en kamrat gravid.
  • I Ghana säger 75 procent av skolungdomar att lärare är den främsta orsaken till våld i skolan.
  • I västra Afrika pratar man om ”sexuellt överförbara betyg”, alltså betyg som man får efter att ha gått läraren tillmötes sexuellt.
  • 70 000 tonårsflickor dör varje år av komplikationer i samband med en förlossning.

I dag firar vi internationella flickdagen!

ÄNTLIGEN! I dag firar vi den allra första internationella flickdagen – ett initiativ från Plan. Läs mer här om hur vi övertygade FN.

Men kampen för flickors rättigheter börjar inte i dag. Men det är en väldigt bra dag att börja kämpa på. Du kan stödja kampen med 50 kr genom att SMSa FLICKA till 72 910.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=NkByjueKwvE]

Millenniemålen: Vad händer efter 2015?

Bild från seminariet
FN-seminarium 24 september

Vi närmar oss 2015, slutet för millenniemålen. Hur långt har vi kommit, vilka problem står vi inför och vad händer efter 2015? Det var frågor som diskuterades på FN-förbundets seminarium På FNs agenda i Stockholm igår.

FN-förbundets ordförande, Aleksander Gabelic, inledde seminariet i positiv anda. Den extrema fattigdomen har halverats sedan 1990, inskrivningen av barn i skolan har ökat från 58% till 76% från 1999 till 2012 och avhoppen har minskat. Man har också lyckats halvera den andel människor som saknar tillgång till rent dricksvatten vilket var ett av delmålen. Situationen i världen är bättre än många tror, menade Aleksander.

Maria Wetterstrand, tidigare språkrör för Miljöpartiet, gav däremot en annan bild. Hon menade att den ekologiskt hållbara utvecklingen, som räknas till millenniemål nummer sju, har gått bakåt. Istället för att halvera mängden miljöfarliga utsläpp sedan 1990 har man ökat dem. Det är ett stort problem eftersom klimatförändringar och rubbade ekosystem även underminderar de andra millenniemålen. Exempelvis kan översvämningar eller skogsavverkningar skapa fattigdom och hunger och sprida sjukdomar som ökar barnadödligheten. Även människors boenden och skolor, som är en förutsättning för utbildning, kan förstöras. En grundorsak i misslyckandet för ekologisk hållbarhet ligger i stora ekonomiska intressen, menade Maria. Och visst är det så. Kan vi få ledande företag, stater och den vanlige människan att prioritera miljövänliga energikällor trots ökad kostnad? Kan vi hindra att man fiskar slut havet på viss fisk trots att efterfrågan är hög?

Seminariet lämnade många frågor: Vad händer nu? Vilka prioriteringar sker efter 2015? I FN påbörjas en process om hur milleniemålen ska leva vidare. Ett förslag handlar om att skapa mål för hållbar utveckling. I detta inkluderas social, ekonomisk och ekologiskt hållbar utveckling. Den ena aspekten är beroende av den andra.

Alla milleniemål påverkar också barns situation. Milleniemålens framtid är därför viktig i arbetet med barns rättigheter. Trots att vi kommit långt inom vissa områden finns det mycket att arbeta vidare på. Även om fler barn går i skolan än någonsin uppskattar man att ca 60 miljoner barn fortfarande inte har tillgång till utbildning. Även om jämställdhet i grundskolan har ökat möter många flickor fortfarande hinder för utbildning på grund av könsdiskriminering, barnäktenskap eller graviditet.

Vi på Plan vill bidra till slutspurten på millenniemålen så klart, därför storsatsar vi nu på kampanjen Because I am a girl för att ge flickor möjlighet att ta sig ur fattigdom genom att fokusera på utbildning. När man satsar på en flicka gynnas hela samhället. För mer info om vår kampanj för flickors rättigheter, se plansverige.org/flicka.

Linnéa Jimenez

”Länge leve skolan!”

SOFIA I KAMBODJA I byn Prey Tumnub i sydöstra Kambodja har skolbarnen lov just nu. Men för att få så många föräldrar som möjligt att låta sina barn börja i skolan när terminen startar 1 oktober kör de en mobiliseringskampanj en dag varje september. Massor av skolklädda barn hoppade upp på ett lastbilsflak och så bar det av genom byn. En flicka ropade i mikrofon till byns invånare:
”Det lönar sig på lång sikt att låta era barn gå i skolan och skaffa sig en utbildning!”
”länge leve skolan!” skanderade resten av eleverna på flaket.

Många fattiga familjer anser sig inte ha råd att låta sina barn gå i skolan, de måste arbeta på risfälten eller ta hand om småsyskon. Traditionellt är det flickorna som får stanna hemma. Men något håller på att hända. I den lilla skolan i Prey Tumnub går 146 elever. Nästan hälften är flickor. Och det är flickornas röster som hörs starkast från flaket.

Text och foto: Sofia Klemming Nordenskiöld, pressansvarig

Nu springer vi så att diskrimineringen av flickor ryker all världens väg!

Flickarmband
Vi har knutit väldigt många flickarmband idag!

Ganska exakt två år efter att vi på Plan började fundera på om vår kampanj för flickors rättigheter och Tjejmilen skulle vara en bra kombination är det nu verklighet och Plan kommer att vara med imorgon när nästan 30 000 kvinnor springer en mil. Som förmånstagare för Tjejmilen försöker vi på Plan att göra Tjejmilen till en ännu bättre upplevelse för alla löpare, genom att ge möjlighet att springa för flickors rättigheter. Vår kampanj Because I am a girl sätter fokus på flickors mänskliga rättigheter, speciellt rätten att gå i skolan. För fastän väldigt många barn börjar i skolan är det allt för få flickor i utvecklingsländer som går klart. Många tvingas sluta av en eller annan anledning. Det kan vara allt från att de blir bortgifta, till att de tvingas till hårt hushållsarbete eller att de slutar när de får mens för att det inte finns ordentliga och separata toaletter. Detta vill vi stoppa!

Nu har jag stått i Plans monter på nummerlappsmässan dit alla löpare kommer i två dagar och en sak är säker. Tjejmilens löpare vill definitivt vara med och kämpa för flickors rättigheter de också! Vi har träffat så många fantastiska flickor, tjejer, kvinnor och tanter som mer än gärna springer med Plans flickarmband imorgon och som gärna fotar sig för att skicka in till Ban Ki Moon och FN för att berätta att flickors utbildning är väldigt viktigt!

Tack alla underbara Tjejmilenlöpare och stort lycka till imorgon! Nu springer vi så att diskriminering av flickor ryker all världens väg!

/Julia Daniels, projektledare för Tjejmilen på Plan Sverige

PS. Dagens ETC skriver om oss, läs gärna här