Kortast sträcka på längst tid

FADDERRESAN I INDIEN Målet för dagen – ta sig 22 mil med bil. Kan tyckas vara lätt som en plätt. Men lägg till att vi är i Indien, i Himalayas bergstrakter för att vara exakt, addera det med slitna jeepar och enfiliga serpentinvägar längs bergskanten så är det inte så lätt längre. Resan tog närmare åtta timmar att genomföra.

Men det var den mest fantastiska bilresa jag någonsin varit med om i alla fall. Vi åkte genom ett fantastiskt landskap med en flod rinnande längs dalen. Vi åkte igenom små gulliga byar och över flera broar. Idyllen avbröts dock ett par gånger när vi skulle passera delar där ett jordskred tagit med sig det mesta av vägen. Hjärtat satt i halsgropen när bilen skulle köra och vägen bara slutade och övergick i ett stup några decimeter bredvid oss.

Vi kom lyckligtvis fram välbehållna till staden Rishikesh. Staden ligger i delstaten Uttarakhand och strax norr om Rishikesh rinner Ganges ut ifrån Himalaya. De pilgrimer som ska vandra längs hela Ganges påbörjar sin färd här. Rishikesh brukar också kallas för yogans huvudstad. Här finns åtskilliga yogacenter och många utbildningar för den som vill bli yogalärare.

Dagen därpå var vi uppe halv åtta för att få prova på just yoga. Vi la ut våra mattor på hotellets tak och hade en fin utsikt över Ganges.

På hotellets tak med utsikt över Ganges - bästa platsen för yoga!
På hotellets tak med utsikt över Ganges – bästa platsen för yoga!

Genom en vandrande stadsrundtur fick vi lära känna staden lite mer. Rishikesh är fullt av Ashrams, ställen där man kan bo, äta, meditera och yoga. Det finns också många hinduiska tempel. Vi gick också över hängbron Rham Jhula som går över Ganges. Det var några som fick lite svindel när bron började gunga.

Bron Rham Jhula över Ganges
Bron Rham Jhula över Ganges

Eftermiddagen var fri för egna aktiviteter. Jag och Dick tog en rickshaw två km norrut till den mindre orten Laxman Jhula. Vi hade siktet inställt på att ta oss ett dopp i den heliga floden. Om man vill bada är det här man ska passa på eftersom floden inte är så förorenad här i norr.

På kvällarna pågår det ceremonier i templena längs floden. Vi gick för att titta lite på en Aarti ceremoni. Där satt en guru i mitten och mässade med mängder av hinduer runtomkring. Den ceremonin vi såg filmades till och med.

Aarticeremoni vid guden Shiva
Aarticeremoni vid guden Shiva

Lite senare samlades vi på hotellet för middag och det var många som kom i nya kläder och accessoarer som hade inhandlats under dagen. Imorgon blir det mer upplevelser av den spirituella typen, då ska vi nämligen bege oss till Varanasi som är Indiens heligaste stad.

//Cecilia Karlén

Plan påverkar beslut på internationell nivå

BARNRÄTTSVECKAN I NEW YORK Mellan den 8 oktober – 28 november är FN:s Generalsförsamlings tredje utskott samlat för att diskutera och fatta beslut kring sociala och humanitära frågor samt mänskliga rättigheter. Plan är på plats för att påverka språk och innehåll i de resolutioner som arbetas fram som handlar om barns rättigheter. Till hjälp använder sig Plan av redan existerande dokument och rapporter inom människliga rättigheter som berör barn. Tanken är att resolutionerna, som i sig bara är viljeyttringar och riktlinjer för stater, ändå ska få ett så slagkraftigt innehåll och språk att det påverkar staters handlande.
Det tredje utskottet består av samtliga FN:s medlemsländer. Även särskila rapportörer, kommittéordföranden och oberoende experter deltar i diskussionerna. Sveriges delegation i utskottet består av personal från svenska representationen i New York och tillresande personal ifrån Utrikesdepartementet.

Den här veckan 15 oktober – 19 oktober kallas barnrättsveckan eftersom det kommer hållas speciella sammanträden och sessioner kring just barns rättigheter. Den huvudsakliga barnrättsresolutionen (även kallad omnibus-resolution) diskuteras varje år. I år är rättigheter för barn från ursprungsbefolkningar huvudtema. Generalsekreterarens rapport 2012 om Barnkonventionens status i världen behandlar detta tema och kommer vara till stöd vid lobbyarbetet för resolutionen. Rapporten ger rekomendationer till medlemsstaterna där rätt till utbildning för barn från ursprungsbefolkningar får en central roll. Speciellt talas om stöd för utbildning för flickor, unga tjejer och kvinnor. Även frågor såsom våld i skolan, genusbaserat våld (inklusive skadliga traditionella sedvänjor), sexuell exploatering och trafficking tas upp i rapporten, vilka är problemområden som Plan driver väldigt tydligt. Läs mer om Plan Sveriges kampanj för flickors rättigheter

Två andra resolutioner som Plan kommer att arbeta aktivt för under barnrättsveckan är resolutionen om förbud av kvinnlig könsstypning samt resolutionen om födelseregistrering. Vi på Plan Sverige är extra måna om resolutionen om förbud av könsstympning där vi ser en stor utmaning att finna formuleringar som inte bara stannar på lagstiftningsnivå utan ger konsekvenser för staters agerande och förändringar av attityder i samhället. Det krävs att stater aktivt arbetar för att bryta skadliga sedvänjor och destruktiva attityder kring könsstympningsfrågan. En resolution om förbud av könsstympning kan komma att stärka andra mer juridiskt bindande dokument såsom Barnkonventionen och Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, även kallad Kvinnokonventionen.
Ordförande för FNs barnrättskommitté, Jean Zermatten, och specialrapportören om våld mot barn, Marta Santos Pais, kommer under veckan att rapportera till Tredje kommittén angående sitt arbete under året. Plan har ett särskilt nära sammarbete med Marta Santos Pais i arbetet för att förhindra våld mot barn. Specialrapportörens mandat kommer att gå ut inom kort och Plan vill påverka att mandatet ska förlängas och att hennes arbete ska finansieras av FNs budget snarare än av statliga och enskilda givare. Jag vill veta mer om Marta Santos Pais arbete.

Det var värt gårdagen!

FADDERRESAN I INDIEN Efter en kylig natt öppnar jag dörren till mitt rum och blickar ut över ett fantastiskt landskap. När vi kom igår var det kolsvart och vi hade ingen aning om vart vi hamnat. Men wow!

Godmorgon Garsain!
Godmorgon Garsain!

Vi var fem stycken på det här lilla stället och de två som drabbats igår kände sig bättre. Efter frukost var det dags att åka ner och se hur det var med resten av gruppen. Alla var på benen igen utom två som tyvärr fick stanna kvar på hotellet och vila upp sig. Det var svårt att planera och dela upp i grupper kvällen innan på grund av osäkerheten så nu när vi visste vilka som skulle med gjorde vi gruppindelning och gav oss iväg. Rune, som skulle besöka sitt fadderbarn idag, åkte iväg med fyra personer för en vandring på en timme enkel väg. Dick tog med sig ett gäng för att göra projektbesök. Slutligen åkte jag och två faddrar med Jaana och Elvis som också skulle hälsa på sitt fadderbarn denna dag.

Vi åkte bil i ca 10 min och sen blev det en liten vandring uppför i en kvart innan vi kom fram till byn. Byn låg längs bergsidan och allt var väldigt pittoreskt. Fina små hus och uteplatser med fint lagda stenar. Vi blev hälsade med en röd prick i pannan och en krans med blommor som vi fick runt halsen. Jaana kände direkt igen sitt fadderbarn Renu. Jaana har varit fadder till henne i nästan 15 år och hade väntat på den här dagen väldigt länge. Först gick vi till byns samlingsplats där de ställt upp soffor och stolar och gjort väggar av tyg runtom. Vi fick flera presentationer som berättade om projekten som Plan och den lokala samarbetspartnern SBMA bedriver i området. Här fanns många kvinnogrupper och det var kul att se att de tog för sig. De hade bland annat identifierat alkohol som ett stort problem då deras män ofta drack väldigt mycket vid offentliga tillställningar. De tog upp det här i byn och även på högre nivå och det har resulterat i att man inte har alkohol på offentliga möten eller fester längre. Plan har även stött skolor, barngrupper och gett flickor skolstipendier i området.

Här var det vi som var en del av underhållningen haha
Här var det vi som var en del av underhållningen haha

 

Efter alla presentationer var färdiga avslutade vi det hela med dans. Byns kvinnor drog igång en cirkeldans och vi var inte sena att hänga på.
Efter alla presentationer var färdiga avslutade vi det hela med dans. Byns kvinnor drog igång en cirkeldans och vi var inte sena att hänga på.

Sedan var det dags att gå vidare till Renus hus. De bodde en bit bort i ett fint litet hus med fantastisk utsikt över dalen. Vi blev bjudna på chai och lite tilltugg och Jaana och Elvis pratade med Renu. Hon kunde lite engelska vilket var roligt. Hon är 17 år gammal och studerar fortfarande, i den 11e årskursen. Renu tog fram en pärm och visade de brev och kort som hon fått ifrån Jaana och Elvis, det var väldigt uppskattat. Sedan fick Renu och familjen presenter av Jaana och Elvis.

Elvis knyter ett armband, som han gjort själv, runt Renus arm
Elvis knyter ett armband, som han gjort själv, runt Renus arm

Allt det roliga har tyvärr sitt slut och vi var tvungna att runda av och lämna Renu och familjen. Byns ”village mother”, som de kallade henne, var en mycket bestämd kvinna och hon upprepade ”Phir aana” åtskilliga gånger – Kom tillbaka!

Flera generationer samlade - Jaana, Renus mamma, Elvis, Renu och Renus farmor
Flera generationer samlade – Jaana, Renus mamma, Elvis, Renu och Renus farmor
Jaana, Renu och Elvis framför Garsains fantastiska landskap
Jaana, Renu och Elvis framför Garsains fantastiska landskap

Efter lunch besökte vi en skola där Plan och SBMA bland annat gett resurser till skolans Science activity center. Där fick vi alla de olika material som de hade på centret presenterat för oss av skolans team som tävlade i naturkunskap mot andra skolor.

Tjejerna visar hur magnetism fungerar
Tjejerna visar hur magnetism fungerar

Kicki delar ut pennor och vykort ifrån Malmö
Kicki delar ut pennor och vykort ifrån Malmö

Sedan åkte vi vidare till en annan by där Plan och SBMA haft projekt länge. Vi fick flera presentationer om projekten i området. Mycket utveckling hade skett tex så har alla barn ett födelsebevis, alla har fått grundläggande vaccinationer och alla går i skolan. Så himla bra! De berättade även för oss om projekt som helt leds av barn. Två barn ifrån byn hade valts ut och valt ett projekt de ville göra. De valde då att undersöka hur många barn som hade födelsebevis. Det visade sig då att 47 st saknade eller hade felaktiga bevis. De gick sedan till distriktsledningen och bad dem om hjälp att åtgärda det och nu har alla barn ett födelsebevis!

Vi fick fin dans- och sånguppvisning i sista byn för dagen
Vi fick fin dans- och sånguppvisning i sista byn för dagen

På kvällen hade vi ett möte med Plans och SBMAs lokala personal för att prata om dagen och ge feedback. Rune var otroligt rörd över sin dag och det var väldigt känsloladdat att berätta om besöket. De hade fått ett otroligt mottagande i byn som inte gick att beskriva med ord. Fantastiskt! Alla är väldigt glada och nöjda och många har sagt under dagen att resan igår var helt klart värt det. Skönt att höra 🙂

//Cecilia Karlén

Idag vill vi hindra katastrofer!

Idag är det FN:s internationella dag för katastrofreducering. Temat för i år är flickors och kvinnors roll i att skapa samhällen som är motståndskraftiga mot katastrofer. Plan uppmärksammar denna dag för att visa hur människor världen över arbetar för att minska risker för att drabbas av katastrofer.

Plan Sverige har varit med och tagit fram en studie om hur katastrofer påverkar barn i Sydasien. Över tretusen pojkar och flickor i fem sydasiatiska länder fått berätta om sina erfarenheter av katastrofer. Sydasien är hårt drabbat av översvämningar och cykloner i spåren av klimatförändringar. Studien visar att det är vanligt att barn i samband med katastrofer ofta tvingas bo hos avlägsna släktingar eller i flyktingläger. I samband med detta ökar risken för att de blir utnyttjade tillexempel genom barnarbete, våld eller sexuella övergrepp. Katastrofer bidrar också till att skolgången avbryts, eller att barnens skydd i skolmiljön försämras.

För ett år sedan besökte jag några byar i ett bergigt distrikt i Nepal. Det var slutet av monsunsäsongen, men det verkade som att det aldrig skulle sluta regna. Vattnet forsade fram så att de dånade i dalgången. Enorma sjok av lera och klippblock hade rasat ner de branta bergssidorna. Stora träd hade dragits med och knäckts som tändstickor. Genomblöta och rädda för att själva rasa ner i avgrunden, om den porösa stigen skulle ge vika, tog vi en paus under ett stort stenblock. Där satt en grupp barn på väg till skolan, klädda i skjortor och flip-flops. De berättade att de gick längs de farliga stigarna två timmar varje dag för att komma till skolan. Senare fick jag höra att det inte var ovanligt att barn trillade ner för stup, träffades av nedrasande stenar eller spolades bort i de strida forsarna på väg till skolan. Många barn som stannade hemma och arbetade med sina familjer istället för att gå till skolan.

Det hade inte behövt vara så. Det går att bygga vallar och broar för att göra stigar säkra, man kan leda bort vatten i kanaler, man kan bygga skolor på platser dit barn kan ta sig på ett säkert sätt.

På Plan har vi lärt oss att flickor och pojkar ofta vet bäst själva vilka faror som finns där de bor. Och de kan själva föreslå lösningar på sina problem. Och de kan vara med och lösa problemet. Därför ger Plan barn och unga inflytande i våra projekt. En av dem är Mazhar, en ung kille som utsågs till hjälpledare i Plans barnvänliga område i ett tillfälligt läger efter översvämningen i Pakistan. Se en kort film om Mazhar här.

Delhi belly är ett faktum

FADDERRESAN I INDIEN Uppe med tuppen klockan fyra. Tåget norrut till Kathgodam skulle gå från Delhi redan 6.15 och med tanke på trafiken gäller det att vara ute i god tid. Väl nere i lobbyn saknades ganska många av faddrarna och snart kom förklaringen. Magsjukan, den ökända Delhi belly, hade slagit till. Många hade varit uppe hela natten och mådde fortsatt illa. Efter en lägeskontroll kände ändå alla att de orkade med och vi begav oss till tåget. Den här gången var vi ute i god tid och hann med tåget med marginal, vilket var skönt med tanke på gruppens tillstånd. Sex timmar senare var vi framme i Kathgodam. Där fick vi lunch och de som kämpat sig igenom tågresan fick möjlighet att sova en stund. Sedan var det dags för dagens andra etapp – fem och en halv timme i bil genom bergen.

Någon som tyckte att vi inte haft tillräckligt med otur för dagen?
Någon som tyckte att vi inte haft tillräckligt med otur för dagen?

Fältkontorsområdet i Garsain ligger nämligen på nära 2 000 meters höjd uppe i bergen och det är bil som gäller för att ta sig dit. En skumpig bilfärd med både mag- och åksjuka längs vägen satte alla på prov. När vi kom fram hade det varit mörkt sedan länge och alla var slutkörda efter flera timmars berg- och dalbana.

Såhär såg det ut på vår färd
Såhär såg det ut på vår färd
Värdelöst att ta bilder genom smutsigt bilfönster men det ger en aning om hur det såg ut längs vår väg
Värdelöst att ta bilder genom smutsigt bilfönster men det ger en aning om hur det såg ut längs vår väg

Garsain är ingen turistort överhuvudtaget så vi fick dela upp oss på två ”hotell” som vi ganska snart konstaterade saknade fler saker än bara stjärnor bredvid namnet. Nåväl det är i sådana här områden som Plan har sin verksamhet så alla fick bita ihop. Vi blev alla lite tagna av kylan också. Som tur var hade många tagit med sig tröjor och jackor med tanken att ”de här får vi väl aldrig användning av på den här resan”. Men de kom väl till pass när temperaturen kröp ner mot säkert 15 grader och betydligt kallare på natten.

Jag och Dick gick och la oss med en liten orolig känsla. Skulle alla repa sig? Hur många skulle bli sängliggandes imorgon? Går det att sova på den här plankan till säng?

Den som lever får se som det så käckt heter…

//Cecilia Karlén

Fältbesök i Delhi

FADDERRESAN I INDIEN Allt var lite snurrigt kvällen innan. Vi kom till Delhi tidig kväll och hade bokat möte med Plans lokala personal. De var verkligen ivriga inför vårt besök och hade pressat in fem projektbesök inklusive fadderbarnsbesök på ca en och en halv timme. Direkt på morgonen hade de också tänkt att vi skulle starta tio, hinna igenom Delhis trafik till Plans kontor, hinna med ett intromöte och sedan vara ute i fält klockan 11.

Där drog vi i nödbromsen och fick förklara att vi självklart ville hinna med så mycket som möjligt men att det skulle vara rimligt. Vi startade dagen en halvtimme tidigare, men vad gör de när en av bilarna kör vilse och irrar runt i nästan en timme? På kontoret gick vi kort igenom dagen och jag fick se att några besök som vi strukit dagen innan nu var tillbaks på schemat igen haha. Försökte att justera lite men sedan fick vi bara ta med oss en påse flexibilitet och ge oss iväg.

Första besöket skedde på en statlig skola som Plan tillsammans med den lokala organisationen CASP stödjer på olika sätt. Bland annat har Plan och CASP etablerat ett bibliotek i skolan. Vi fick besöka biblioteket och träffa ett gäng femteklassare som hade högläsning för oss. Plan hade tjatat på distriktsregeringen för att få en lokal på skolan till ett bibliotek. Man fick gång på gång nej men gav inte upp utan fortsatte att pressa på och det gav resultat. Till slut sa de att de var så trötta på tjatet och gav utrymme för ett bibliotek. Sedan började nästa tjatsession för att få dem att komma och besöka biblioteket. Efter besöket insåg dem vad otroligt mycket ett bibliotek kan göra och hur det har hjälpt eleverna att förbättra sina läskunskaper. De gav sedan gladeligen plats i sina övriga tio skolor i området så att Plan kunde etablera bibliotek även där.

Femteklassare i biblioteket
Femteklassare i biblioteket

I rummet bredvid bedrevs verksamhet för barn med olika typer av funktionsnedsättningar. När vi kom satt barnen i olika grupper med varsin lärare. Några målade, några pysslade och några lekte. Många av barnen har funktionsnedsättningar som med rätt stöd och vård kan förbättras eller botas helt och de kan börja i den formella skolan. Det var härligt att se att barnen var så glada och att de fick möjlighet att leka och lära utifrån sin egen förmåga. Det kändes också bra att centret var på den statliga skolans område så att de träffade alla andra elever på skolan och inte isolerades.

Pyssling pågår! Vi fick ett jättefint kort som barnen gjort själva.
Pyssling pågår! Vi fick ett jättefint kort som barnen gjort själva.
Ilse visar hur man påtar snoddar för att göra armband
Ilse visar hur man påtar snoddar för att göra armband

Sedan gav sig faddrarna Ronny och Katarina iväg för att träffa sina fadderbarn och vi fortsatte vidare till skolans barnklubb. Efter det åkte vi vidare till ett center för utbildning till barn som tidigare tvingats arbeta. Centret gav verkligen hopp! Sedan projektet startade 2008 har 330 barn höjt sin kunskapsnivå och kunnat gå vidare till den formella skolan. Vi fick träffa en klass som gick i skolan på förmiddagen. Skolan är nämligen uppdelad så att flickor går på förmiddagen och pojkarna på eftermiddagen. Sedan kom flickorna till centret på eftermiddagen och där fick de läxhjälp och extra stöd. När de sedan hade kommit på samma nivå som krävs för sin årskurs så övergick de helt till den formella skolan. Just nu gick 40 barn på centret.

Anders delar ut lite godis till eleverna
Anders delar ut lite godis till eleverna
Elvis var så klart den som drog till sig flest blickar ifrån flickorna
Elvis var så klart den som drog till sig flest blickar ifrån flickorna

Efter lunch tillsammans med hela gruppen fick vi besöka Lottys fadderbarn med familj. De är nämligen ormtjusare och ville spela musik för oss och visa upp dansande kobror. De kändes som att vara med i en film när de uppklädda männen började spela och sedan kom de två ormarna fram.

Männen i familjen var ormtjusare och bjöd oss på en ordentlig show
Männen i familjen var ormtjusare och bjöd oss på en ordentlig show
Dansande kobror ser man inte varje dag
Dansande kobror ser man inte varje dag

En perfekt avslutning på en perfekt dag!

//Cecilia Karlén

Rundtur i Bikaner

FADDERRESAN I INDIEN Äntligen en välbehövlig sovmorgon. Alla fick sova ut och efter frukost var det dags att se lite mer av Bikaner. Vi åkte till det stora Junagarhfortet där många maharajor bott. Fortet var lite förfallet men vissa delar var väldigt väl skötta. Mycket fina mönster på både golv, väggar och tak och en del var klätt i bladguld. Det tog nästan en och en halv timme att gå igenom hela fortet.

Guldmönster i taket
Guldmönster i taket
Det mäktiga Junagarhfortet som stod klart 1594
Det mäktiga Junagarhfortet som stod klart 1594

Efter fortet tog vi en tur på marknadsgatan. Det är verkligen helt annorlunda från hemma – ingenting går att känna igen. På gatorna trängs människor med bilar, rickshaws och cyklar. Sedan har vi alla djur – kor, kameler, getter, hundar, åsnor och hästar. Ett otroligt kaos! Men väldigt kul att se.

Vanlig syn i Indien - en ko mitt på vägen
Vanlig syn i Indien – en ko mitt på vägen
Kameler, motorcyklister, gångtrafikanter och rickshaws - allt på en gång!
Kameler, motorcyklister, gångtrafikanter och rickshaws – allt på en gång!

Efter lunch hade vi en fri eftermiddag. Några i gruppen hade hört talas om ”råttemplet”. Ett gammalt tempel där flera tusen råttor trängdes. Många pilgrimer vallfärdar dit och skulle man bli uppäten av råttorna kommer man till gudarna sägs det.

Själv tog jag och Dick en till tur på marknaden, vi hade inte fått nog. Vi gick runt i tre timmar och bara tittade på allt och gick in i gränd efter gränd som verkade spännande. En gata döpte vi till hello-gatan. Alla hejade och kom fram och ville fråga var vi kom ifrån och ta i hand.

Gatan där alla hälsade
Gatan där alla hälsade

Själv har jag blivit väldigt fascinerad av kamelerna. Så fort jag ser en dyker kameran upp.

Ståtlig kamel
Ståtlig kamel

Stämningen i gruppen är på topp! Nu har vi lärt oss alla namn och vi börjar lära känna varandra lite. Imorgon åker vi tåg tillbaka till Delhi och dagen därpå blir det spännande igen, då ska vi besöka projekt och fadderbarn i Plans urbana fältområden i Delhi.

//Cecilia Karlén

Dags för projektbesök!

FADDERRESAN I INDIEN Så var det äntligen dags, huvudmålet för resan, att besöka Plans projekt och träffa fadderbarnen. Idag var det fältkontorsområdet Bajju som stod på tur och där hade faddrarna Birthe och Rolf, Agneta och Björn och Anders sina fadderbarn. Vi delade upp oss i tre grupper, hoppade in i varsin bil och åkte till vardera by.

Jag och fyra faddrar till åkte med Birthe och Rolf för att träffa deras fadderbarn. De har varit faddrar till henne i flera år och hon är nu sjutton år gammal. När vi kom fram sprang det direkt fram ett gäng barn till bilen och hälsade oss välkomna. Sedan gick vi till familjens hus och där blev vi välkomnade på traditionellt vis med en röd prick i pannan och kvinnorna fick en sjal och männen en turban.

Birthe och Rolf hälsas välkomna av familjen

Katarina välkomnas med en röd prick i pannan
Katarina välkomnas med en röd prick i pannan

Plan har, tillsammans med den lokala organisationen URMUL, funnits i den här byn i många år och det märktes. Familjens hus var väldigt fint och det verkade ha det bra ställt.

Vi fick också besöka ett lite hus där det hölls en form av förskoleverksamhet för de mindre barnen. De sjöng en räknevisa för oss och visade lite olika lekmaterial som de hade för att barnen skulle lära sig att räkna och kunna alla bokstäver.

Glada barn i förskolan
Glada barn i förskolan

Sedan träffade vi byns kvinnogrupp. Det var ett gäng färgstarka kvinnor som ville bli mer självständiga och det blir man genom att ha en egen inkomst. Kvinnorna hjälptes åt och förpackade mjölkersättningspulver till spädbarn bland annat. För det fick de betalt av staten och pengarna sparade de gemensamt i gruppen. Sedan bedrev de mikrolånsverksamhet, så den som lånade pengar fick betala tillbaka med ränta. Pengarna som gruppen har har visat sig mycket användbara i just det här området. Rajasthan består till stor del av öken. Det är svårt att bruka jorden och det regnar mycket sällan. Men ungefär vart fjärde eller femte år kommer det rejäla regn som gör jorden bördig. Då är det bra att snabbt kunna få loss lite pengar att köpa utsäde för så att man kan ta vara på den bördiga jorden och få en bra skörd. Kvinnorna ställde också många frågor till faddrarna. De undrade hur vi lever i Sverige och vad vi jobbade med.

Färgstarka kvinnor på många olika sätt!
Färgstarka kvinnor på många olika sätt!

Till sist fick vi träffa den nystartade barnklubben. De startade i september och visade upp sina fint handskrivna mötesprotokoll. De läste upp för oss sitt första protokoll där de deklarerade att gruppen skapats och att den har 18 medlemmar. De räknade sedan upp vilka rättigheter barn har ex. rätten till liv, hälsa och skydd. Sedan hade de identifierat flera områden där de inte tyckte att deras rättigheter tillgodoses. Exempelvis så fick de inte tillräckligt med näringsrik mat, de flesta barnen får inte grundläggande vaccinationer och de har inget stängsel runt sin skolgård.

Birthes fadderbarn gjorde en fantastisk hennamålning på hennes hand
Birthes fadderbarn gjorde en fantastisk hennamålning på hennes hand
Även Ilse fick ett konstverk på sin hand
Även Ilse fick ett konstverk på sin hand

Efter ett par timmar i byn hoppade vi in i bilen igen och åkte till en flickskola. Där träffade vi resten av gruppen som alla hade haft det bra på varsitt håll. De hade också besökt barnklubbar och några besökte ett hälsocenter. Skolan vi besökte fanns till för flickor som hoppat av eller aldrig tidigare fått möjlighet att gå i skolan. De bodde alla på skolan och fick alla måltider där. De hade en egen köksträdgård där de odlade grönsaker. Alla tjejerna verkade väldigt glada och när vi frågade om de gillar skolan räckte alla upp handen i luften. Vi sjöng och gestikulerade fram imse vimse spindel och de kontrade med en jättefin sång. Sedan var det lite frågor från båda håll och sedan var det dags att säga adjö.

Vi frågade om de gillade att gå i skolan, svaret ser ni på bilden :)
Vi frågade om de gillade att gå i skolan, svaret ser ni på bilden 🙂

Innan dagen var slut hann vi med en snabb presentation på Plans lokala kontor och där fick vi också möjlighet att köpa handsydda och broderade tunikor som var gjorde av några familjer som migrerat ifrån Pakistan och fått stöd ifrån Plan URMUL.

Lokalt broderade kläder inhandlas
Lokalt broderade kläder inhandlas

Alla är helt slut men så glada efter en fantastisk dag med många positiva intryck!

Som sagt vi älskar Indien <3

//Cecilia Karlén

I dag firar vi internationella flickdagen!

ÄNTLIGEN! I dag firar vi den allra första internationella flickdagen – ett initiativ från Plan. Läs mer här om hur vi övertygade FN.

Men kampen för flickors rättigheter börjar inte i dag. Men det är en väldigt bra dag att börja kämpa på. Du kan stödja kampen med 50 kr genom att SMSa FLICKA till 72 910.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=NkByjueKwvE]