Mot Agra!

FADDERRESAN I INDIEN Idag var det dags att lämna Patna och åka vidare västerut till staden Agra där det världsberömda Taj Mahal ligger.

Men för en gångs skull behövde vi inte transportera oss så långt för att komma till flygplatsen så vi hann med lite sightseeing innan dess. Vid gårdagens middag hade vi kollat igenom de olika sevärdheter som finns i Patna och spannmålsgloben Golghar blev det vinnande förslaget. Golghar byggdes av en brittisk kapten 1786 som ett svar på den omfattande svält som drabbade Indien på 70-talet. I Golghar skulle 140 000 ton spannmål kunna förvaras till den brittiska arméns förfogande. Golghar har till idag dock aldrig använts i detta syfte.

Globen var dock lite mer imponerande i guideboken än i verkligheten
Globen var dock lite mer imponerande i guideboken än i verkligheten

Men från toppen var det fin utsikt över staden Patna
Men från toppen var det fin utsikt över staden Patna
Nästan hela gänget - från vänster Rune, Katarina, Anders, Owe, Jaana, jag, Elvis, Ilse och Lotty
Nästan hela gänget – från vänster Rune, Katarina, Anders, Owe, Jaana, jag, Elvis, Ilse och Lotty

På begäran blev det sedan lite shopping. Många affärer öppnade till vår besvikelse inte förrän klockan ett men när vi möttes en timma senare hade de flesta i alla fall en påse i handen. Sedan åkte vi till flygplatsen i Patna varifrån vi flög i ungefär 1 h 40 min tillbaka till Delhi.

Där mötte vi resten av gruppen som efter en längre bussresa flugit ifrån Lucknow till Delhi. De hade haft en bra gårdag med besök i fältkontoret Maharajganj där Marita fick träffa sitt fadderbarn.

Marita tillsammans med fadderbarnet Shanti och hennes familj
Marita tillsammans med fadderbarnet Shanti och hennes familj

Fem timmar senare och en tur på den nya motorvägen mellan Delhi och Agra var vi framme på hotellet. Middagen var redo och vi åt på en gång. Sedan var det dags för sömn och ladda batterierna inför morgondagens stora händelse TAJ MAHAL!!

//Cecilia Karlén

Sista fältbesöket för denna gång

FADDERRESAN I INDIEN Äntligen skulle vi få betalning för monsterbussturen vi åkte igår. Kl 8.15 kom tre lokala Plankollegor och hämtade oss på hotellet. Vi hoppade in i bilarna och drog iväg. Dags för lite mer bil – tre timmar närmare bestämt för att ta oss ut till byn.

Idag var det dags för Ilse och Owe att träffa sitt fadderbarn. Det var fullt med folk när vi kom fram. Vi blev välkomnade traditionellt med blomkransar och röda prickar i pannan. Deras fadderbarn var en glad liten tjej på 10 år. Efter att Owe berättat om Sverige för alla nyfikna gick de tillsammans med fadderbarnet och familjen till deras hus. Där visades det foton och bjöds på lite snacks. Ilse och Owe delade ut lite presenter och Ilse visade hur man gör de berömda armbanden 🙂

Medlemmar i barnklubben delade ut serier som de själva ritat
Medlemmar i barnklubben delade ut serier som de själva ritat
Ilse och Owe tillsammans med sitt fadderbarn Kiran
Ilse och Owe tillsammans med sitt fadderbarn Kiran
Kiran och familjen tyckte det var spännande att se bilder ifrån Sverige
Kiran och familjen tyckte det var spännande att se bilder ifrån Sverige
Det var många ville se hur armbanden ska knytas
Det var många ville se hur armbanden ska knytas
Ilse hade gjort armband till hela familjen
Ilse hade gjort armband till hela familjen

Sedan fick vi åka iväg lite hastigt. Allting blir tyvärr inte alltid som man tänkt sig. Ryktet om vårt besök hade spridit sig till andra byar och lokalinvånare därifrån hade också kommit denna dag. Flera av dem var upprörda över att inte deras by också fått stöd ifrån Plan. Några hade tyvärr också fått lite mycket innanför västen vilket bidrog till att stämningen blev lite obehaglig. Plans personal kände att vi inte kunde stanna längre och därför blev vi tvungna att ge oss iväg. Vi pratade om det senare och tyvärr har Plan inte obegränsade resurser så man har endast kunna etablera projekt i ett par byar i detta distrikt än så länge. Det har tyvärr skapat lite osämja med de byar som ännu inte får något stöd. Förhoppningsvis kan Plan utöka sitt stöd i distriktet så småningom men tills dess är tydlig information A och O.

Sedan åkte vi vidare till en annan by för att göra projektbesök. Här var det ännu mer folk på plats. Jättekul! Här blev vi välkomnade i kvadrat, ännu mer blomkransar och ännu mer prickar i pannan. Det såg ut som de flesta av oss råkat ut för någon olycka i ansiktet haha. Barnklubben bjöd på rollspel med tema hälsa. Barnen ville sprida information om vikten av att tvätta händerna ordentligt då det minskar risken för sjukdomar. Familjerna måste lägga pengar på att köpa tvål varje månad men den kostnaden är liten om man jämför med den för sjukvård om någon skulle bli sjuk. Den här typen av projekt är en av mina personliga favoriter. Samtidigt som det stärker barnen, ökar deras självförtroende och ger dem möjlighet att vara kreativa och uttrycka sig så sprider det livsviktig kunskap till samhället på ett enkelt och tillgängligt sätt.

Som sagt det var många som väntade på oss när vi kom till byn
Som sagt det var många som väntade på oss när vi kom till byn
Om man inte tvättar händerna ordentligt kan man bli sjuk som pojken på bilden här
Om man inte tvättar händerna ordentligt kan man bli sjuk som pojken på bilden här

Medlemmar från den lokala kvinnogruppen berättade om sin lyckosamma verksamhet. Det fanns även en barnrättskommitté i området med både barn, kvinnor och män som medlemmar. Avslutningsvis fick vi besöka den lilla förskolan och överlämna några gåvor.

Alla som är med i kvinnogruppen räck upp en hand!
Alla som är med i kvinnogruppen räck upp en hand!

Det kändes skönt att vi fick en så bra avslutning på dagen som tyvärr började lite konstigt. Imorgon har vi lite tid att se oss omkring i Patna innan vi måste bege oss till flygplatsen. Spannmålsgloben Golghar står på tur!

//Cecilia Karlén

250 km på mindre än två dagar

FADDERRESAN I INDIEN Dags att lämna hens helighet bakom oss och åka vidare. För att hinna med allt var vi tvungna att dela upp gruppen och göra projektbesök parallellt på två olika platser. Jag hoppade in i en buss tillsammans med nio faddrar.

Vi var förberedda på en lång tur, sju – åtta timmar. Men det skulle visa sig ta betydligt längre, konstigt va?

Vi började direkt ana ugglor i mossen när vi kör ut på ”motorvägen” och allt går smidigt. Inte så mycket trafik, vägen är förhållandevis bra och bussen kan köra på. Det kändes för bra för att vara sant helt enkelt.

Självklart var det så. När vi kommer fram till delstatsgränsen och snart ska resa in i Bihar så är det totalstopp. En strejk har brutit ut i stora delar av delstaten och nu blockerar demonstranter vägen in. Efter mycket oroande samtal ifrån lokala kollegor om att gränsen förmodligen inte kommer kunna korsas förens fem på eftermiddagen började jag känna mig rejält orolig. Men efter en timme kommer polisen och skingrar demonstranterna och vi kan köra vidare.

Demonstration vare här!
Demonstration vare här!

Chauffören tar en mindre väg nu istället för motorvägen för att undvika mer stopp. Den strategin skulle visa sig vara värdelös. Efter någon timma eller två är det stopp igen och denna gång fastnar vi nog närmare två timmar. Energin börjar tryta lite också eftersom det inte finns något vettigt ställe där vi kan stanna för lunch. Vår guide springer ut när det ges tillfälle och göder oss med bananer, äpplen och kex.

När vi trodde att stoppen skulle vara slut kommer det ett till. Denna gång inte för strejk utan för att den väldigt smala och orobusta bro vi strax ska passera inte klarar så mycket tung trafik samtidigt. Ytterligare en timmes väntan tickar förbi innan vi får ge oss av.

Trots dagens motgångar lyckas vi ändå skratta. Vår guide berättar att man aldrig säger hur långt det är i km utan i tid. Till Patna – mindre än två dagar!

Avslutningsvis kommer här lite härlig fakta:

Vi reste 250 km på ca 12 timmar. En fadder räknade ut att det motsvarar ungefär 20.8 km per timme. Det ni!

//Cecilia Karlén

Heligt värre!

FADDERRESAN I INDIEN Idag var det dags att lämna Rishikesh för att åka vidare söderut längs Ganges till hinduernas heligaste stad Varanasi. Det kändes väldigt fint att få flyga för en gångs skull. Men två inrikesflyg med god marginal gjorde ändå att hela dagen gick åt. Det var extra mycket säkerhetskontroller och det skulle stämplas och sättas lappar överallt. Några fick ta med vattenflaskor och andra inte. Några fick betala övervikt och andra inte. Skönt när det är konsekvent med andra ord!

Det känns väldigt bra i gruppen och alla verkar tycka att det fungerar toppen. Fick en fin komplimang av Katarina idag som sa ”Så fort jag träffade dig på Arlanda så slutade jag tänka, jag bara tittar efter dig och vet vad jag ska göra”. Låter ju ganska kul men det känns ju bra att de inte behöver tänka så mycket utan att de får den information de behöver ifrån mig och Dick.

Dagen därpå var det upp med tuppen som gällde, avfärd 5.15 för en båttur på Ganges. Vi skulle nämligen titta på de många rättrogna hinduer som tog ett dopp i floden i soluppgången.

Varanasi i morgonljus
Varanasi i morgonljus

Trots den tidiga timmen var det full aktivitet nere vid Ganges
Trots den tidiga timmen var det full aktivitet nere vid Ganges

Vi hoppade i en liten träbåt och vi blev rodda ut en bit ifrån land. Längs strandpromenaden fanns det flera trappor som ledde ner till floden där många hinduer satt och förberedde sig för att bada. Många hade olika ritualer för sig innan och medan de var i vattnet. Det finns många olika myter om floden och det sägs att den har speciella förmågor som gör att den som dricker av vattnet blir frisk. Dessutom sägs det att vattnets sammansättning håller floden ren trots allt skräp. Ingen av oss var trots det sugen på att ta ett dopp så efter båtturen åkte vi tillbaka till hotellet för frukost.

En magnifik soluppgång fick vi beskåda denna morgon
En magnifik soluppgång fick vi beskåda denna morgon
Ta med sig heligt vatten hem? Självklart!
Ta med sig heligt vatten hem? Självklart!

Sen tog några en tur till Sarnath, platsen där Buddha höll sin första predikan. Innan middagen var det dags för en båttur igen. Den här gången åkte vi rickshaw in till staden och gick sedan den sista biten till floden. Vi hoppade i vår båt och åkte först för att titta på de stora eldar som härjade vid strandkanten. Det är kremering som pågår. Kropparna smyckas ut med tyger och smycken, doppas i Ganges och sedan läggs de på bål. Det pågår kremering 24 h om dygnet då det är så många som vill bli ”begravda” på detta traditionella sätt vid Ganges.

Varanasi i skymningen
Varanasi i skymningen
En önskan skickas iväg
En önskan skickas iväg

Sedan var det dags för ytterligare en Aarticeremoni. Unga hinduer som utbildar sig till präster stod för showen. Det var fantastiskt att få vara med och titta på ceremonin i mörkret.

Eld i olika former verkade vara temat för kvällen
Eld i olika former verkade vara temat för kvällen

Nu dags för sängen, imorgon är det ytterligare en lång resväg med buss som gäller. Då delas gruppen på två och ena delen åker till Ghorakpur och den andra till Patna.

//Cecilia Karlén