Musiken räddade Didine

– Innan jordbävningen var ett av mina mål att få spela fiol inför en publik, säger Didine.
– Innan jordbävningen var ett av mina mål att få spela fiol inför en publik, säger Didine.

JORDBÄVNINGEN PÅ HAITI I dag är det tre år sedan som jordbävningen på Haiti ägde rum. Tre år senare kan nu de akuta hjälpinsatserna fasas ut och ersättas av återuppbyggnad och utvecklingsarbete. Didine var 14 år när jordbävningen skedde. Under 35 långa sekunder trodde hon att världen rasade samman runt omkring henne.

– Jag såg hela mitt liv spelas upp framför mig, berättar Didine.
Hennes familj klarade sig oskadda men deras hus blev allvarligt skadat. Skriken från människor, som var täckta av damm och sprang omkring som myror på gatorna i Jacmel, Haitis tredje största stad, glömmer hon aldrig. Det tog flera månader innan Didine kunde tänka på det som tidigare var det viktigaste i hennes liv – musiken och drömmen om att bli violinist.

För att snabbt hjälpa barnen som traumatiserats av jordbävningen satte Plan upp 15 så kallade ”barnvänliga zoner” i de drabbade områdena. Dessa platser blev tillflyktsorter för barn mitt i det rådande kaoset.
– I början gick jag dit mest för att fördriva tiden, berättar Didine.

I den lekfulla zonen återupptäckte hon sådant som att rita, måla, spela spel, teater, sjunga – och musik.
– I början var det en del barn som kom dit och var helt tysta, berättar psykologen Andrieu Pierre, som ansvarade för de barnvänliga zonerna.
Didine var en av dem. Musik kan vara ett sätt för barn som utsatts för trauma att bearbeta sina upplevelser. Plan etablerade därför ett samarbete med musikskolan Dessaix Baptiste för att kunna erbjuda musiklektioner i de barnvänliga zonerna.
– Det viktigaste var att låta barnen få uttrycka sig med hjälp av musiken, men vi ville också hjälpa dem att använda musikens språk för utveckla sig själva, säger Jacques Civil, som arbetar som musiker och musiklärare i Jacmel.
Didine har alltid velat spela fiol men det var inte möjligt i zonerna. Plan frågade därför Dessaix Baptiste-skolan om de ville ta emot barn som visade intresse för att fortsätta med mer avancerade musiklektioner. Nu har Didine spelat fiol i sex månader.
– Innan jordbävningen var ett av mina mål att få spela fiol inför en publik, säger Didine.
I juni förra året gick hennes dröm i uppfyllelse när hon fick spela på avslutningen på ett musikläger arrangerat av Dessaix Baptiste-skolan.

Vill du ge ditt stöd? Bli katastroffadder i Plan.

/Textbearbetning: Sofia Klemming Nordenskiöld

The first lady spoke on World aids day

The first lady Dr. Christine Kaseba giving her Speech. Foto: Plan Zambia
The first lady Dr. Christine Kaseba giving her Speech. Foto: Plan Zambia

DIREKT FRÅN ZAMBIA Plan Zambia in Chibombo joined the rest of the world in commemorating the World AIDS day on 1st December, 2012. 2012 world AIDS day (WAD) was very special because it was graced by the first lady Dr. Christine Kaseba.  The first lady has been championing a number of campaigns in the nation as well as outside the nation such as the fight against cervical cancer, gender based violence and HIV and AIDS. In her speech the first lady encouraged the young people to contribute to the fight against HIV and AIDS by practicing safer sex so that the nation can get to zero infection. Plan had an information desk at the event where information education and communication (IEC) materials were shared and distributed.

/Patricia Nangoyi i Zambia

Plan Indien och FN arbetar för att stoppa det sexuella våldet

skolflickor Indien


BECAUSE I AM A GIRL Ingen kan väl ha missat den fruktansvärda gruppvåldtäkten av en ung kvinna i Indiens huvudstad New Delhi strax innan jul? Kvinnan dog senare av skadorna efter den misshandel som förövarna utsatte henne för och reaktionerna i Indien och världen över har varit starka. Framförallt har röster höjts om att kvinnans ställning måste stärkas i det indiska samhället.

Plan i Indien stödjer de förslag som finns på snabbare rättegångar mot alla former av sexuella trakasserier och sexuellt våld mot flickor och kvinnor. Man uppmanar också den indiska regeringen att omedelbart genomföra reformer på en rad områden för att minska våldet mot denna utsatta grupp. Plans undersökningar visar att närmare 80 procent av flickor i Indiens storstäder upplever att sexuella trakasserier är ett av de största hoten i sin vardag. I New Delhi arbetar Plan tillsammans med FN för att skapa en säkrare stad för Delhis tonårsflickor. Fallet med den våldtagna unga kvinnan understryker ännu mer behovet av detta arbete.

Globalt bedriver Plan en rad projekt för att stärka flickors och unga kvinnors rättigheter. Det kan handla om små konkreta åtgärder som får stora positiva effekter för en ung kvinnas framtid eller att arbeta långsiktigt med att förändra djupt rotade negativa attityder gentemot kvinnor.

Ibland kan relativt enkla åtgärder bidra till långsiktiga lösningar. I Pakistan innebär en halv kilometer längre skolväg att 20 procent färre flickor går i skolan, då en oskyddad väg innebär en risk att utsättas för fara. 500 meter, en sträcka som kanske motsvarar avståndet mellan ditt hem och närmaste kiosk, kan vara skillnaden för en flicka att få utbilda sig eller att stanna i hemmet. Extra tydligt blir det för flickor i tonåren. Chansen för en flicka att fortsätta till högstadiet och gymnasiet minskar i takt med att avståndet till skolan ökar och ofta ligger dessa skolor långt ifrån flickans hem. I Pakistan har Plan bidragit till att det i vissa områden finns skolbussar som kör barn till och från skolan. Det har inte bara lett till att fler flickor går i skolan utan också att deras studieresultat har förbättrats.

Enkla lösningar som detta har fått positiva effekter. Ska vi få till en bestående förändring måste vi dock göra mer än så. En betydligt större utmaning ligger i att förändra negativa strukturer och attityder gentemot flickor.

Ett exempel på sådant arbete hittar vi i Indien. Sedan 2008 driver Plan kampanjen “Learn Without Fear” för att förhindra all form av våld i indiska skolor. Genom metoder som forumteater samlar man lärare, elever och skolledare för att diskutera frågor om våld i skolan. Under arbetets gång har man även fått in många berättelser från flickor som utsatts för sexuella trakasserier på sin väg till och från skolan. Flickornas berättelser har samlats i rapporter som Plan har delgett indiska myndigheter.

Vi kan inte ändra historia och fallet med den våldtagna och mördade kvinnan i New Delhi blev ett sorgligt avslut på 2012. Men vi kan skapa förändring för framtiden genom att oförtröttligt arbeta vidare med att stärka flickor och unga kvinnors rättigheter.

/Sanna Wolf, Projektledare Opinionsbildning på Plan

Vill du göra skillnad? Du kan stödja genom att bli fadder i Plan. Läs mer här! Jag vill läsa mer om Plans flickakampanj!

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=X5MmMxnpiEE?list=PLA112A2D0F59CE609&w=560&h=315]

Plan öppnar kontor i Burma

burmabarn

I dag den 4 januari är det Burmas självständighetsdag och därför passar det bra att berätta om att Plan nu öppnar kontor i Burma.

Plan inledde sitt stöd till Burma redan 2008 då landet drabbades av cyklonen Nargis som ödelade Burmas sydkust och dödade omkring 140 000 människor. Plan stödde lokala organisatorers humanitära arbete som snart utvecklades till en mer långsiktig verksamhet där man byggde nya skolor och hjälpte barn och deras familjer att hantera effekterna av katastrofen.

Plan saknade dock det godkännande från den burmesiska regeringen som krävdes för att öppna kontor i landet. Men i somras (2012) tecknade Plan och den burmesiska regeringen ett avtal som gör det möjligt för Plan att jobba i Burma de kommande tre åren. Arbetet kommer att fokusera på att förebygga katastrofer och att ge små barn en bra start i livet. Man kommer också att jobba med marginaliserade flickor och barn med funktionshinder.

Sophie får stöd efter övergrepp

Sophie är 12 år och bor i ett slumområde i Ugandas huvudstad Kampala. Hennes pappa dog för några år sedan och för att familjen ska klara sig ekonomiskt behöver barnen hjälpa till med försörjningen. I Sophies by finns en man som använder barnen till att utföra olika tjänster mot betalning.

– Vi syskon brukade gå dit efter att pappa hade dött. Han brukade ge oss en gåva. Och en dag stängde han dörren. När han stängde dörren sa han till mig, du ska få tjäna pengar och jag sa att mamma ropar på mig. Han satte mig på sängen. Jag vädjade, sa att jag måste gå, men han vägrade. Han kom fram till mig och sa åt mig att lägga mig ner. Då kände jag att jag inte kunde andas för att han hade satt handen för min mun och näsa. Det var då han började göra dåliga saker mot mig. Jag blev utsatt för övergrepp och det var det värsta som har hänt mig i hela mitt liv. Men sedan jag kom med i Plans projekt har mitt liv förändrats och nu mår jag mycket bättre.

Med pengar från Postkodlotteriet har Plan möjlighet att arbeta med 15 000 flickor och unga kvinnor i Kampala, och även med myndigheter, för att minska det könsrelaterade våldet i området och ge stöd till dem som redan drabbats.

Många barn växer upp utan varken information eller stöd när det gäller frågor som handlar om sexualitet, och får därför svårt att skydda sig mot hiv/aids, oönskade graviditeter, könsstympning och sexuellt våld. De som drabbas värst är unga kvinnor och flickor. Plans projekt kommer bland annat verka för en attitydförändring i samhället och för att unga ska få stöd att fatta egna beslut om sin sexualitet.

Pushpa drömmer om att plugga vidare

lucka18

Under fyra år kommer Barnens framtid att följa 13-åriga Pushpa från Indien. Hon är ansiktet utåt för Plan Sveriges kampanj Because I am a Girl som handlar om flickors rätt till utbildning. Med utgångspunkt i Pushpas liv kan Plan berätta om många av de hinder som flickor över hela världen stöter på när de ska utbilda sig.

– Att vi valde Pushpa beror på att hon kan tala för sin sak och kommer från en familj som är väldigt stöttande, säger Maya Jakobsson på Plan Sverige som har träffat Pushpa flera gånger.

Pushpa är tretton år gammal och bor med sin familj i delstaten Rajastan i nordvästra Indien. Pushpa är näst yngst i en syskonskara på åtta barn. Hennes pappa driver en teshop vid järnvägsstationen och hennes mamma jobbar i byns förskola. I byn finns även en skola som sträcker sig upp till åttonde klass. Pushpa, som går i sjuan, berättar att hon gillar skolan, framförallt engelska och hindi. Eftersom hon vill bli lärare eller sjuksköterska hoppas hon kunna läsa vidare på gymnasiet. Det betyder dock att hon inte kan gå kvar i byskolan utan måste studera längre bort från byn.

Men många tjejer tvekar att pendla. Det finns alltid en risk att kidnappas eller utsättas för våldtäkt på väg till skolan vilket skulle dra skam både över den utsatta flickan och hennes familj. Det är en orsak till att många flickor slutar skolan i förtid. Men Pushpa har tur. Hennes bror som arbetar har erbjudit sig att stötta Pushpa ekonomiskt om hon bestämmer sig för att börja på en skola med studentboende. Pushpa är osäker på om hon vill flytta
hemifrån men är beredd att ta steget om det betyder att hon kan bli lärare eller sjuksköterska. Annars skulle hon troligen följa i sin äldre syster Durgas spår och bli sömmerska. Durga var tvungen att sluta skolan efter åttan eftersom familjen inte hade råd att låta henne plugga vidare och eftersom hon behövdes i hemmet och i jordbruket.

I Pushpas familj har alla döttrar varit över 18 år när de har gift sig och även Pushpa vill vänta tills hon blir äldre. Hon känner många flickor som har gift sig tidigt, och det gäller särskilt dem som inte läser vidare på gymnasiet.

Vill du ge bort en julklapp som gör skillnad? Du får ett fint gåvobevis att ge bort. Läs mer här!

Pushpa. Foto: Plan
Pushpa. Foto: Plan

Sista fadderbesöket blev ett äventyr

FADDERRESAN TILL PARAGUAY Nu var det dags för det allra sista fadderbesöket, som skulle visa sig bli det mest strapatsfyllda. Efter flera dagar med strålande sol var det dags för oss att bli blöta. Morgonen började med ett lätt duggregn som snart omvandlades till ett skyfall, vilket gjorde att den bil vi färdades i inte kunde ta sig fram till området där Carinas fadderbarn bodde. Men inget kunde stoppa Carina från att träffa sitt fadderbarn så vi valde att promenera den sista biten i lera och ösregn. Det var en intressant strapats och helt klart värt färden och det blev ett väldigt minnesvärt möte.

Utsikten från Carinas fadderbarns hus. Det var minst sagt blött den dagen.
Utsikten från Carinas fadderbarns hus. Det var minst sagt blött den dagen.
Mysigt möte
Mysigt möte

Fadderbesök och projekt i Paraguarí.

FADDERRESAN I PARAGUAY Efter några avkopplande dagar i Argentina begav vi oss återigen till Paraguay för att besöka intressanta projekt och träffa flera fadderbarn i Paraguarí. Här besökte vi flera skolor och fick alltid ett fantastiskt bemötande med dans, tal och dikter som eleverna skrivit som handlade om barns lika rättigheter. Vi besökte även en hälsoklinik som Plan stöttade i form av att möjliggöra att sjukvårdspersonalen kunde åka ut till avlägsna områden och vaccinera barn och föräldrar.

Vi besökte Cecilias fadderbarn där dagen avslutades med en fotbollsmatch.

Fotbollsmatch hos Cecilias fadderbarn
Fotbollsmatch hos Cecilias fadderbarn

Sedan var det dags för Anns fadderbarn och där blev vi hämtade i en Ox-taxi som man kallade det.

Vi möts av en fantastisk ox-taxi prydd med Sveriges och Paraguays flagga.
Vi möts av en fantastisk ox-taxi prydd med Sveriges och Paraguays flagga.

Barn från området kom till familjen för att berätta om Plans arbete i området och för att sjunga en fin sång.

Barn från området sjöng en fin sång på det lokala språket Guaraní.
Barn från området sjöng en fin sång på det lokala språket Guaraní.

Fantastiskt möte med svenskättlingar i Oberá

FADDERRESAN I PARAGUAY Efter att ha varit i Iguazú i några dagar begav vi oss till Oberá i Norra Argentina. Staden grundades av svenska migranter i slutet av 1800-talet och hade då namnet Villa Svea men bytte sedan namn till Oberá.

I Oberá fick vi träffa ett härligt gäng svenskättlingar i det föreningshus som de kallade ”Det Nordiska huset”. Vi blev bjudna på sju sorters kakor och fick bland annat prata med den härliga Lucia som föddes i Oberá, hade aldrig varit i Sverige men talade perfekt svenska.

Faddrarna tillsammans med svenskättlingarna
Faddrarna tillsammans med svenskättlingarna