admin – Sida 15 – Plan International Sverige

”Jag bjuder på spindeln”

FADDERRESAN I KAMBODJA Ursäkta för pausen mitt i bloggandet, wifit var tyvärr inte det bästa i Kampong Cham. Idag var det dags att utforska Kambodjas huvudstad Phnom Penh och samtidigt lära oss mer om landets mörka historia. Det är en lång och lite invecklad historia men Pol Pot och de röda Khmererna fick stöd ifrån kung Sihanouk som blivit förvisad av den dåvarande regeringen. Det i kombination med USA:s bombning av Kambodja under Vietnamkriget gjorde att Pol Pot fick det stöd han behövde ifrån befolkningen på landsbygden och han kunde ta över makten i landet 1975. Pol Pots grundidé var att alla skulle vara jämlika och då på jordbrukarnivå. Ingen utbildning behövdes. Alltså var alla intellektuella och de som bodde i städerna fiender. De blev antingen mördade eller förvisade till hårt arbete ute på landsbygden. Den som misstänktes ha kontakter med CIA eller på andra sätt ansågs ”motarbeta” revolutionen blev torterad för att uppge information och sedan mördad. Under de fem år då Pol Pot styrde landet beräknas mellan 2-3 miljoner människor ha mist livet till följd av tortyr, massavrättningar, svält, sjukdomar, straffarbete och stridigheter.

Första stoppet för dagen blev Tuol Sleng genocide museum. Det som tidigare var ett en skola och sedan fängelse är nu ett museum och gravplats. När vietnamesiska soldater, som stred för att befria Kambodja, hittade fängelset fanns det 14 döda personer i cellerna och de är nu begravda inne på området.

Det ökända fängelset Tuol Sleng (S-21) där så många som 20 000 personer utsattes för de mest fruktansvärda former av tortyr

Fångar som bland annat troddes ha samröre med CIA torterades i de här cellerna. De tvingades att lämna namn på andra personer som de samarbetat med. Sannolikt hade de flesta aldrig någonsin varit i kontakt med CIA och de var tvungen att ange någon de kände i sin by i hopp om att då bli släppta. Men när de lämnat "informationen" blev de tagna till killing fields för att avrättas. — Fångar som bland annat troddes ha samröre med CIA torterades i de här cellerna. De tvingades att lämna namn på andra personer som de samarbetat med. Sannolikt hade de flesta aldrig någonsin varit i kontakt med CIA och de blev tvungna att ange någon de kände i sin by i hopp om att då bli släppta. Men när de lämnat ”informationen” blev de tagna till killing fields för att avrättas.

Runt byggnaderna satt det taggtråd så att fångarna inte skulle kunna hoppa och ta självmord.

När fångarna torterats och de uppgett den ”information” man ville åt togs de till the killing fields. Där blev de ihjälslagna, ofta med jordbruksredskap som spadar, yxor eller liknande. Röda khmererna ville inte slösa kulor på att skjuta dem. De ville inte att allmänheten skulle få reda på vad de höll på med så när de hämtade fångarna ifrån hemmet sa de att de skulle få utildning och att organisationen behövde dem. Det spelades hög musik på killing fieldsen för att dölja skriken och de hällde DDT över liken för att ta bort lukten.

Om man är troende buddhist i Kambodja tar man sitt barn till templet kort efter att de fötts för att de ska välsignas och de får då ett armband som en symbol för en god själ. Många har därför lämnat sina armband vid massgravarna för att barnens själar ska räddas. — Om man är troende buddhist i Kambodja tar man sitt barn till templet kort efter att de fötts för munkarna ska välsigna barnet och de får då ett armband som en symbol för en god själ. Många har därför lämnat sina armband vid massgravarna för att barnens själar ska räddas. Ellen lämnade också ett av sina armband.

Efter den tunga förmiddagen var det dags för lunch. Men vi kom knappt dit för en vägbom satt i vägen och nyckeln till den hade försvunnit, så vi fick hoppa av bussen och gå sista biten.

Efter lunch besökte vi det kungliga palatset

Efter ett snabbt stopp på nationalmuseumet och en kort tur i hinduismens historia i Kambodja så kom vi tillbaks till hotellet. Lite vila och obligatoriskt dopp i poolen blev det för dem flesta.

Till middagen serverades en lokal specialitet för dem som ville – friterad tarantella. Vi har ett gäng modiga faddrar som naturligtvis ville prova. Det slutade med att jag nog var den enda som inte vågade prova haha

Barbro leker med bytet.... — Barbro leker med bytet….

... innan hon äter upp det — … innan hon äter upp det

Helena, som ätit spindlar förut, ville prova igen

Spindlarna smakade ungefär som bacon eller kyckling. Återigen en trevlig avslutning och det behövdes för att pigga upp sig lite efter allt det hemska vi fått berättat för oss idag. Imorgon är det dags för lite fri tid i Phnom Penh innan vi ska bege oss norrut ut till provinsen Kampong Cham.

//Cecilia Karlén

Resans ”det blir inte riktigt som man tänkt sig” moment

FADDERRESAN I KAMBODJA Innan jag berättar om den här dagen måste jag återkoppla till gårdagen. Vi hade ju en fantastisk middag med dansshow som icke ska förglömmas.

Middagen serverades i en teater och vi hade scenen precis framför oss

En fantastisk middag serverades med många olika traditionella rätter

Apsaradansare framförde sin traditionella dans och vi blev alla förvånade över hur viga de var och kunde böja på både fingrar, tår och armbågar — Apsaradansare framförde sin traditionella dans och vi blev alla förvånade över hur viga de var som kunde böja på både fingrar, tår och armbågar

Men nu tillbaka till resan mot Phnom Penh. Det var tidig uppstigning som gällde. Frukost klockan sex för att sedan sitta på bussen mot båten redan halv sju. Alla var i tid och vi kom iväg som planerat. Väl framme vid hamnen skulle vi åka en mindre båt fram till en high-speed boat som skulle ta oss hela vägen till huvudstaden. När vi kom fram till båten var det ju inte riktigt det vi hade väntat oss. Inuti kändes det som att sitta i ett trångt flygplan och den utlovade möjligheten att sitta på taket var just att sitta direkt på taket med ett räcke på ca en decimeter. Sju timmar på den här båten, ja då får vi bita i. Frukt och lunchpaket delades ut och vi väntade nu bara på att båten skulle börja åka. Just ja båten ska åka också…. det tog ytterligare en och en halv timme innan en ny last med passagerare hoppade på båten och vi kunde komma iväg.

Men trots allt var det en rätt fin båttur med mycket att titta på som tex alla hus längs stranden.

Nära tio timmar efter att vi lämnat hotellet kom vi äntligen fram till Phnom Penh

Eftersom vi blivit så försenade fick vi tyvärr hoppa över besöket på Plans landskontor. Men en kollega kom förbi hotellet och delade ut en liten broschyr där vi kunde läsa lite om de resultat som Plan Kambodja har uppnått. Bland annat så går nu 90 procent av barnen i åldrarna 3-5 år, i fältkontoren Siem Reap och Kampong Cham, i förskolan. Under 2012 har mer än 40 000 ungdomar utbildats i sexuell och reproduktiv hälsa, sex secondary schools har byggts och 34 skolor har fått ett bibliotek. Det är bara några av de fantastiska resultat som uppnåtts!

En lång dag avslutades med middag på mysiga restaurang Titanic - som lyckligtvis låg på land ;) — En lång dag avslutades med middag på mysiga restaurang Titanic – som lyckligtvis låg på land 😉

Det var också en speciell dag då vi hade ett födelsedagsbarn med oss - Inge! — Det var också en speciell dag då vi hade ett födelsedagsbarn med oss – Inge! Stort grattis!

Födelsedagsdrink och tårta gjorde att dagen fick ett superbt slut!

Ja, nästan på varenda fadderresa dyker det här momentet upp när det inte riktigt blev som man tänkt. Men i slutändan brukar det oftast lösa sig och lyckligtvis så även denna gång. Vi får försöka att behålla några härliga känslor från kvällens avslutning i alla fall för imorgon ska vi blicka in i några av de fruktansvärda delarna av Kambodjas historia.

//Cecilia Karlén

Fotomodeller och mer tempel

FADDERRESAN I KAMBODJA Vi gav oss av redan klockan sju på morgonen för att hinna till det första templet innan de många busslasterna med turister hittade dit. Det tog nästan en timme att åka till templet Banteay Srei även kallat Lady tempel då det är gjort av rosa sandsten.

Vi var trots den tidiga timmen inte ensamma

Templet byggdes på 900-talet och är dedikerat till den hinduistiska guden Shiva

Templet är särskilt populärt för dess otroligt vackra och detaljerade stenristningar

Dagens första fotomodell Helena blommade ut framför det vackra templet :) — Helena glänser ikapp med det vackra templet 🙂

Påväg till nästa tempel hann vi med ett snabbt stopp längs vägen där vi fick smaka på palmsocker och även lära oss hur det görs.

Först måste man klättra högt upp i palmens topp och skära av palmfrukten och samla in juicen. Sedan kokas juicen i nära sex timmar tills den tjocknar och därefter formar man den till små bitar. Sockret kan sedan hettas upp igen och användas i exempelvis dressingar. — Först måste man klättra högt upp i palmens topp och skära av palmfrukten och samla in juicen. Sedan kokas juicen i nära sex timmar tills den tjocknar och därefter formar man små bitar av det färdiga sockret. Det kan sedan hettas upp igen och bli flytande och användas i exemplevis dressingar.

Nästa anhalt var templet Ta Phrom men det är nog mer känt som djungeltemplet eller kanske Tomb Raidertemplet, då delar av filmen spelades in här. De många andra tempel som återupptäcktes har man försökt att restaureras tillbaks till sin forna glans men när djungeltemplet hittades hade naturen tagit över på ett fascinerande sett och de många träden som växt upp mitt i templet står kvar.

Tydligen har vi fler som kan konsten att posera som Natascha... — Tydligen har vi fler som kan konsten att posera som Natascha…

Efter en låååång förmiddag var det äntligen dags för lunch och en välbehövlig siesta.

Vi tog en tur med tuc tuc till den, förr i tiden, mätkiga staden Angkor Thom — Efter lunch tog vi en tur med tuc tuc till den, förr i tiden, mäktiga staden Angkor Thom

Angkor Thom uppfördes på 1100-talet och det sägs att nära en miljon människor bodde i staden under dess storhetstid. Angkor Thom var khmerrikets sista huvudstad.

Bayontemplet byggdes, som så många andra, av kung Jayavarman den sjunde.

Templet byggdes med 54 torn som då symboliserade de 54 stora städer som fanns i världen på den tiden.

Varje torn har fyra buddhaansikten och en lotus på toppen.

Vår guide berättade att hans favorittempel är djungeltemplet och att vi måste välja vilken som är vår favorit. För egen del måste jag nog säga Bayontemplet, även om de alla är fantastiska på sitt sätt. Bara tanken på hur lång tid och hur mycket arbete som lagts ner på bygget av allt detta gör en lite yr. Imorgon är det dags för oss att lämna Siem Reap för att ta oss flera timmar söderut till huvudstaden Phnom Penh.

//Cecilia Karlén

Gigantisk sjö och jättekänt tempel!

FADDERRESAN I KAMBODJA Denna dag stod det ett gäng turistaktiviteter på schemat. Vi började med att ta en båttur på Tonle Sap, som är sydostasiens största sötvattenssjö. Det bor nära sju miljoner människor runt sjön och de flesta livnär sig på fisket.

Nu är det torrperiod så vi fick åka buss i ca 45 minuter för att komma fram till platsen där vi kunde hoppa på båten. Vi åkte på vägar som ligger under vatten när det är regnperiod. Tonle Sap växer sig nästan fyra gånger så stor under de månader då det regnar mycket.

Tonle sap är både en sjö och en flod som sträcker sig från norra Kambodja enda ner till huvudstaden Phnom Penh där den flyter ihop med Mekongfloden

Svårt att ta in men vattennivån höjs med mellan 10-15 meter och ligger straxt under golven på husen under regnperioden

Vi klev av i fiskebyn Kampong Phluk och besökte ett tempel där vi blev välsignade av två munkar som tillhör Theravada-buddhismen

Vi besökte även en skola i byn. Vi har härliga faddrar med oss på resan som bjuder på sig själva och körde Imse vimse spindel för barnen.... — Vi besökte även en skola i byn. Vi har härliga faddrar med oss på resan som bjuder på sig själva och körde Imse vimse spindel för barnen….

.... och delade ut skolmaterial :) — …. och delade ut skolmaterial 🙂

Sedan var det dags för Kambodjas stora turistattraktion – templet Angkor Wat. Templet är det mest berömda i ruinstaden Angkor. Angkor Wat är även avbildat på Kambodjas flagga.

Templet byggdes av kung Jayavarman II till den hinduistiska guden Vishnu.

En sak är säker - vi var inte ensamma om att vilja se Angkor Wat — En sak är säker – vi var inte ensamma om att vilja se Angkor Wat

Templet stod färdigt under 1100-talet och konverterades till ett theravadabuddhistiskt tempel någon gång under 1300- eller 1400-talet.

På den översta våningen fick bara kungen själv vistas när han skulle tillbe gudarna. Nu får dock alla gå upp men det gäller att se upp - trappan är rejält brant! — På den översta våningen fick bara kungen själv vistas när han skulle tillbed gudarna. Nu får dock alla gå upp men det gäller att se upp – trappan är rejält brant!

Hela templet är utsmyckat med fantastiska stenreliefer - som denna av en Apsara (himmelsk jungfru) — Hela templet är utsmyckat med fantastiska stenreliefer – som denna av en Apsara (himmelsk jungfru)

I den gamla ruinstaden finns det flera hundra tempel. För att hinna se alla måste man nog vara här säkert en vecka eller två. Men vi ska i alla fall ge oss ut även imorgon för att se ett par till!

//Cecilia Karlén

Ännu en dag med härliga möten

FADDERRESAN I KAMBODJA Ytterligare en dag med Plan Kambodja stod på schemat och vi gav oss av vid åtta-tiden för att åka ca 100 km till distriktet Srei Snam. Efter ett kort stopp på Plans lokala kontor delade vi upp oss i grupper. Fyra fadderbarn skulle få besök idag och även en high-school.

Den stora gruppen åkte en kort bit till skolan. Vi fick först träffa rektorn som berättade att det här är den enda high-schoolen i distriktet och att det finns elever som åker så långt som 20km för att kunna studera här. Det är ingen internatskola så många försöker att bo hos vänner eller familj i närområdet för att slippa åka fram och tillbaka varje dag. Srei Snam är ändå ett lyckligt distrikt eftersom att det finns flera andra distrikt som inte har en enda high-school vilket gör att möjligheterna till vidareutbildning är få. Totalt går det 1 400 elever på skolan.

Vattensystemet, som byggts med stöd från Plan, ger eleverna rent dricksvatten

Det är ofta lätt att känna igen en skolbyggnad som byggts med stöd från Plan :) — Det är ofta lätt att känna igen en skolbyggnad som byggts med stöd från Plan 🙂

Vi besökte först datorkunskapslektionen. Plan hade försett klassrummet med datorskärmar och en ”stordator” som läraren kunde styra. Det blev både billigare och enklare att underhålla istället för att ha en dator per skärm. Dessutom är det väldigt klimatsmart då allt drivs av solpaneler som installerats på taket, så ingen el behövs! Det första eleverna lärde sig var att skriva. De använder nämligen latinska tangentbord och måste göra olika kommandon för att få det khmerska alfabetet.

Eleverna visar faddrarna hur de gör för att kunna skriva på khmer

Vi hälsade även på en annan klass som hade geografi. Vi frågade om de visste vad Sveriges huvudstad heter, men det var lite överkurs tydligen hehe Eleverna ställde också frågor och undrade hur många elever det går per klass i Sverige och hur klassrummen är inredda.

De här eleverna gick sista årskursen, år 12, vilket är en stor bedrift. Många är glada om de har möjlighet att gå nio år i skolan.

Yui åkte med Anette och Veino för att besöka fadderbarnet som de haft kontakt med i fem år.

Många av husen på landsbygden är byggda på pålar. Dels för att det ofta förvaras boskap under husen och för att undvika översvämningar.

När de kom till huset hade fadderbarnet inte hunnit hem från skolan ännu. Men efter en stund kom han cyklandes. De pratade med fadderbarnet och hans mamma och syskon. Pappan arbetar i Thailand och kunde tyvärr inte komma hem för besöket.

Anette och Veino visade foton från Sverige vilket intresserade hela familjen

De hade också med sig några gåvor och landhockeymål och klubbor började användas genast!

Några vänner till Anette och Veino hade skickat med ett bidrag och det räckte till 400 skrivböcker och 200 pennor som de delade ut till barnen i området. (vi som besökte high-schoolen delade även ut en del där)

Även Inge, Helena och Harald & Barbro besökte sina fadderbarn. De hade också haft härliga besök och det var mycket känslor på vägen hem.

Denna underbara dag avslutades på trevliga restaurang FCC Angkor

Men ingen rast ingen ro – imorgon är det dags att besöka Tonle Sap som är sydostasiens största sötvattensjö och templernas tempel Angkor Wat!

//Cecilia Karlén

Full fart från start i Kambodja!

FADDERRESAN I KAMBODJA Lördagen den 9 februari gav vi oss av till Kambodja. 21 förväntansfulla faddrar tillsammans med mig (Cecilia) och Yui från Plan Sverige. Resan gick från Stockholm/Göteborg/Köpenhamn via Helsingfors och Bangkok och drygt 12 timmar senare landade vi i staden Siem Reap i nordvästra Kambodja.

Efter några timmars vila samlades vi för välkomstmiddag och då hade gruppen utökats med två faddrar som befunnit sig i Thailand sedan några veckor tillbaka men som kommit för att delta under våra dagar i Siem Reap. Efter middagen var det några tappra som gav sig ut på nattmarknaden för att göra några fynd inför morgondagen då vi skulle göra de första fadderbarns- och projektbesöken. Sedan hade vi alla en god natts sömn framför oss.

11 februari
De flesta hade lyckats sova bra trots tidsskillnaden och vi gav oss av efter frukost för att spendera en dag tillsammans med Plan Kambodja. Först åkte vi till Plans fältkontor i Siem Reap där vi fick en introduktion till projekten som pågår i provinsen.

Under presentationen lärde vi oss bland annat att endast 17 procent av barnen i Kambodja går i förskolan

Gruppbild utanför Plans fältkontor i Siem Reap

Sedan delade vi upp gruppen – några åkte iväg för att besöka sina fadderbarn och resterande åkte för att besöka några projekt.

Först besöktes en förskola som Plan byggt. Förskoleutbildning är väldigt viktigt för att de små barnen ska få möjlighet att utvecklas under de tidiga åren och komma förberedda när de sedan börjar skolan. Många av barnen i Kambodja är undernärda och ett sätt att få barnen att gå i förskolan är att erbjuda mat. Plan stödjer ett matprogram så att barnen alltid får frukost i förskolan.

Det bjöds på skönsång och uppträdanden minsann!

Ett besök på ett hälsocenter hanns också med. Sjuksköterskorna berättade att de flesta kvinnorna födde hemma men sedan hälsocentret byggdes har fler och fler kvinnor kommit för att föda där istället. Det har minskat mödradödligheten och kompliktionerna som kan uppstå i samband med förlossning. Det arbetar sjuksköterskor och barnmorskor på hälsocentret och de kan genomföra förlossningar och behandla patienter med lättare åkommor. Hälsocentret är även anpassat för funktionshindrade så att alla människor i området får möjlighet till hälsovård.

Parallellt med projektbesöken var det besök hos några fadderbarn i området.

Stefan och Yvonne besökten sitt fadderbarn Von. Familjen tog emot oss hemma hos sig och vi blev bjudna på kokosnötter när vi kom.

Stefan och Yvonne hade satt ihop ett jättefint fotoalbum med foton från Västervik och bilder på snö och is, och sitt hus. — Stefan och Yvonne hade satt ihop ett jättefint fotoalbum med bilder på Västervik, en massa snö och huset där de bor.

Faddrarna hade med sig några gåvor som togs emot med glädje :) — Faddrarna hade med sig några gåvor som togs emot med glädje 🙂

Stefan och Yvonne tillsammans med Von och hennes familj

Aina och Leif har ett fadderbarn som bor i Kampong Cham, en annan provins i Kambodja, men de har tidigare haft ett fadderbarn i Siem Reap. De fick möjlighet att hälsa på honom och han hade hunnit bli tjugo år gammal och kunde prata jättebra engelska 🙂

Aina och Leig tyckte det var kul att få chansen att träffa sitt tidigare fadderbarn eftersom de följt honom under så många år

Även Katarina och hennes dotter Ellen besökte sitt fadderbarn och de hade det speciellt roligt med de ”tatueringar” som Ellen tagit med sig. Många grannbarn kom förbi och ville också bli tatuerade.

Harriet och Bertils fadderbarn bodde i distriktet Bantheay Srey dit det tog ungefär en timma att ta sig till med bil. De hade också ett bra besök och tar med sig många härliga minnen.

Det var en väldigt lyckad första dag i fält, men vi hinner knappt smälta alla intryck för imorgon är det dags igen!

//Cecilia Karlén

Idag står vi upp mot kvinnlig könsstympning

INTERNATIONELLA DAGEN MOT KVINNLIG KÖNSSTYMPNING Ms Dona Tchamo är 67 år och mamma till fyra vuxna barn. Hon bor i Bafatá i Guinea-Bissau som ligger i Västafrika. Dona utförde tidigare de traditionella ritualer och ingrepp som innebär att unga flickor könsstympas*. Idag arbetar hon för Plan för att opinionsbilda mot dessa traditioner. Det här är hennes berättelse.

”Under många år genomförde jag med hjälp av en kniv könsstympningar av flickor. Många gånger reste jag långt från min egen by för att utföra ceremonier på flickor, ibland så långt bort som Senegal och Mauretanien. Att utsättas för kniven anses av många samhällen vara en viktig tradition på vägen mot att bli kvinna.

När jag var liten såg vi alltid fram emot knivceremonierna i min by. Det var stora festligheter i samband med ceremonin då en flicka ansågs bli en ren kvinna och redo för moderskap genom att genomgå könsstympning. En kvinna som inte hade utsatts för kniven ansågs inte ren nog att tillaga mat åt sin man. Hon skulle inte accepteras av sitt samhälle eller av sin framtida make.

Ceremonin inleds på kvällen med att människor dansar och sjunger tills tidigt nästa morgon. Då tillreds en frukost som består av ris och youghurt. De flickor som ska genomgå ceremonin äter två skedar av frukosten och kastar sedan upp den tredje skeden på taket av sina hem. Detta kallas Nhirri Chonli eller ”födelsemat.” Könsstympning är utbrett i Västafrika och det är vanligtvis de äldre som utför stympning av unga. Det är ett sätt att accepteras av sitt samhälle. Jag minns min egen ceremoni och den stolthet som jag kände för mig själv, min familj och min by. Jag var del av en tradition som hade varat i generationer.

Under större delen av mitt liv omfamnade jag dessa traditioner. Så, förra året, övergav jag kniven. Jag hade träffat en kvinna i Bafatá som hette Adamaia och som arbetade med Plan. Hon berättade för mig om hälsoriskerna med kvinnlig könsstympning och om hur det kan skada, eller till och med döda kvinnor och flickor. Hon hjälpte mig att förstå att som kvinna måste man inte förändra sin anatomi för att få respekt, vara mamma och ta hand om sin familj.

Jag önskar att jag vetat det tidigare, det jag vet nu. Det skulle ha förändrat livet för så många flickor. Jag hade inte utsatt dem för den här risken. Jag har haft tur som inte har lidit som andra könsstympade kvinnor gjort, av infertilitet, infektioner, smärta och obehag i samlivet med sina män och vid förlossning. Nu vet jag att det här inte är en ”god” tradition utan en tradition som skadar kvinnor och som kan leda till döden.

Nu använder jag inte längre kniven. Istället hjälper jag andra att förstå varför de ska sluta praktisera kvinnlig könsstympning. Jag talar i egenskap av någon som har upplevt kniven på två sätt – genom att själv utsättas för den och genom att utsätta unga flickor för den. Jag säger till dem att könstympning varken hjälper dig, din by eller din familj. Utsätt inte era små flickor för kniven.”

Den här berättelsen är hämtad från regionen Bafatá i Guinnea Bissau, där över 90% av kvinnorna och flickorna har utsatts för könsstympning (enligt Plans siffror från 2010).

Kvinnlig könsstympning är en tradition som resulterar i död och livslånga skador så som ökad utsatthet för sjukdomar och smitta, smärta vid samlag, komplikationer i samband med graviditet och barnafödande, blödningar och fistula för flickor och unga kvinnor. 140 miljoner flickor och kvinnor i världen idag lever med de negativa konsekvenser som könsstympning innebär.

Plan arbetar tillsammans med lokala partners i 40 samhällen i Guinea Bissau för att stoppa kvinnlig könsstympning genom att synliggöra hur barn skadas och omtolka de negativa föreställningar och traditioner som upprätthåller sedvanan, till stor del relaterade till könsroller och kvinnors sexualitet. Målet är att nå 80 000 personer fram till 2015 genom opinionsbildande insatser som riktar sig till olika grupper i samhället: barn, kvinnor, utövare av kvinnlig könsstympning, traditionella och religiösa ledare, hälsoarbetare, myndighetspersoner, lärare, lokala organisationer och beslutsfattare.

*Kvinnlig könsstympning omfattar alla ingrepp där man, av icke-medicinska skäl, tar bort eller på annat sätt skadar de yttre kvinnliga könsdelarna. Det är en tradition som förekommer på olika platser i världen, främst i Afrika, Mellanöstern och Sydasien.

Den 6 februari är av FN inrättad som den internationella dagen mot kvinnlig könsstympning.

Text av Sanna Wolff, Projektledare Opinionsbildning på Plan

“Timbuktu i mina tankar”

Leaving the mosque after prayers, north Mali — Folk lämnar moskén i Timbuktu efter bön. Foto: Plan

KONFLIKTEN I MALI Jag är helt överlycklig idag eftersom Timbuktu, min hemstad, den enda stad jag kände till innan konflikten började, nu är fritagen. Jag kommer att kunna prata med pappa igen. Jag kan knappt tro att det är sant.

Igår var jag deppig, precis som många av dessa dagar. Jag vaknade tidigt för att gå till skolan och som vanligt tog jag mammas telefon för att ringa pappa i Timbuktu. Jag slog hans nummer i hopp om att få prata med honom men den enda röst jag hörde var meddelandet från telefonbolaget som sa att numret inte gick att nå.
Jag har hört det meddelande varje morgon de senaste tre veckorna. Telefonnätet ligger nere i Timbuktu och jag har inte kunnat prata med pappa på länge. Efter det misslyckade samtalet, började jag dagdrömma, jag försökte minnas vår sista konversation, i december, när pappa lovade att allt skulle bli bra och att det nya året skulle bli bättre än 2012.

Jag försökte också komma ihåg vad han hade på sig den dagen jag lämnade Timbuktu med mamma, mina två bröder och min lillasyster. Att tänka på de här sakerna fick mig att inse hur mycket jag saknade pappa och hur mycket jag oroade mig för honom. Jag saknar min pappa så mycket. Han är en sån cool person.
Men jag vill inte tänka på det mer. Det är över nu, enligt vad jag hörde på nyheterna i morse. Franska soldater har kommit till min hemstad och befriat den! Jag är sååå glad!

Jag vill åka tillbaka till Timbuktu så fort som möjligt, för att träffa mina vänner, min farmor och farfar och mitt hus. Jag ser fram emot att komma tillbaka till det liv jag hade innan allt det här började. Vi var en helt vanlig familj. Jag åt frukost med min pappa varje dag innan han gick till jobbet.
Jag längtar efter att börja i skolan igen, som ligger på gångavstånd från vårt hus. Här i Ségou har jag varit tvungen att åka på åsnekärra till en skola – och det är bara de gånger som mamma har haft råd att betala för skjutsen.

Jag kan inte längre vänta på att få komma tillbaka till mitt liv i Timbuktu, att få lägga allting bakom mig, allt som hänt sedan våra städer och hem intogs av rebellerna och Sharialagar tvingades på oss. Inom några timmar gick vi från att vara en vanlig familj till att bli fångar i vårt eget hem. Vi kunde knappt gå ut av rädsla för att bli arresterade eller attackerade.

Allt det är över nu. Jag är så glad!

Av ”Mariam”. En 15-årig flicka från Timbuktu som tvingats fly och nu bor med sina släktingar i Ségou-regionen. Namnet är ändrat för att skydda hennes identitet.

Improving the nutritional status of children

DIREKT FRÅN ZAMBIA Plan Zambia under the Post code Lottery in Chibombo trained 60 volunteers in the Positive Deviance Hearth approach (PD Hearth). PD hearth is an approach that aims at rehabilitating and sustaining under five years children who may be malnourished by putting them on a feeding program for 12 days using locally available foods in their homes or community. The nutritional statuses of children were established by weighing and or measuring the height of the children and compare the readings with their age. The results were then checked on the World Health Organization (WHO) provisions in the weight for age standards table. The children who were found to be malnourished were put on a 12 days feeding program to improve their nutritional status.

The photo shows the participants analyzing the local available foods to feed the children.

/Patricia Nangoyi i Zambia

”Jag kommer aldrig att glömma den fruktansvärda dagen”

- Jag tänker varje dag på det som hände, säger Julien. — – Jag tänker varje dag på det som hände, säger Julien.

JORDBÄVNINGEN PÅ HAITI Tusentals barn och unga drabbades av jordbävningen för tre år sedan och många lider fortfarande av fysiska skador och ärr från den traumatiska händelsen. En av dem är tjugoårige Julien som aldrig kommer att glömma den 12 januari 2010.

Julien fick flera frakturer i sitt högra ben och bröt båda sina höfter. Ändå var han lyckligt lottad som överlevde. Flera i hans familj dog.
– Jag tänker varje dag på det som hände. Jag var inne i klassrummet när vi kände den första chocken och alla fick panik. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag klämdes fast under ett betongblock och timmarna, minuterna och sekunderna kändes väldigt långa. Några studenter drog loss mig från rasmassorna. Mitt ben var brutet. Jag kommer aldrig att glömma den fruktansvärda dagen.

Julien, som drömde om att bli ingenjör, har genomgått många operationer för sitt ben och sina höfter i Haiti och i Dominikanska Republiken. Men han behöver ännu fler operationer och vård lång tid framöver, men det har hans familj inte råd med. Julien säger att han tålmodigt väntar på att få vård men att den dröjer. Han har återvänt till skolan och deltar också i aktiviteter i en klubb för unga som stödjs av Plan. Genom Club Media Ecoute (Mediaklubben Lyssna) har Julien träffat många andra unga, några i samma situation som honom själv, som kan ge varandra stöd. Målet med klubben är utöver att unga får chans att träffas att även ge dem livskunskaper som kan hjälpa dem att växa upp till medborgare som själva kan utveckla sitt land vidare.

Vill du ge ditt stöd? Bli katastroffadder i Plan.

/Textbearbetning: Sofia Klemming Nordenskiöld