Verklighetens silhuetter – rapport från Ungdomsrådets resa till Indonesien

Ungdomsråd från Sverige och Indonesien.

Det har länge vart ett stort mål för Plan International Sveriges Ungdomsråd att få kunna resa till ett programland där Plan International har sin verksamhet, och få möjligheten att få kunna medverka i ett projekt. Som vi sedan tidigare beskrivit är det en sak att prata om programländer, att prata om pågående projekt och prata om att hjälpa till, än att faktiskt vara på plats och bevittna arbetet med egna ögon. Under resan har inte Ungdomsrådet bara utvecklats med nya perspektiv och syn på Plan Internationals arbete, utan även öppnat nya kommunikationsvägar och kontakter med Ungdomsråd från andra sidan planeten.

Alla arbetar tillsammans
Det som jag personligen har tyckt vart intressant och lärorikt, men även det som fångade mitt hjärta var hur dels alla aspirerande ungdomar och barn var som arbetade inom Plan International, men även personalen. Vi alla arbetar tillsammans globalt i en federation med samma mål och syfte, men vi alla arbetar på så många olika tillvägagångsätt. Vårt arbete i Sverige behövs, det är arbetet som sätter igång planeringarna och projekten, men arbetet måste även tas hand om och följas. Det möjliggör personalen i programländerna på plats. Med nytt perspektiv och syn på hur Plan International som federation arbetar, gav det mig en ny synvinkel på verklighetens silhuetter.

Många frågor väcks 
Ungdomsrådet har haft äran att få träffa det nationella ungdomsrådet som arbetar främst i Jakarta, men för hela Indonesiens barn och ungdomar. Dessutom har vi även besökt diverse projekt i Plan International kontoret i Flores Island där vi fick ta del av Safe School och WASH projektet. Att besöka och se projekten ta plats var lärorikt, men det var något under den andra dagen som jag reagerade starkt på.

Om jag skall vara ärlig så vet jag om ATT Plan International arbetar för en bättre framtid, men jag har aldrig riktigt förstått mig på just HUR projekten tar plats. I en by utanför Maumere i Flores Island, besökte vi WASH projektet. Folket som bebodde i byn var fullt tacksamma och glada över att se oss, där vi framstod som ett folk vilket har räddat och hjälpt de genom att tillförse rent vatten. Något som är en självklarhet för oss men en livsutmaning för de. Mina största funderingar den kvällen var varför hjälper inte regeringen till? Att bygga pipelines och vattenledningar är ett arbete som regeringen skall ha som mål och fundament. Det är dess ansvar att kunna förse befolkningen med vatten.

Ett arbete som gör skillnad!
Detta gjorde mig otroligt stolt och jag är oerhört tacksam över att kalla mig en del av Plan International. Det var just då jag insåg att vårt arbete gör skillnad. Vårt bidrag hjälper människor och vi räddar liv. Resan har inte bara gjort mig och Ungdomsrådet starkare som person, utan även förstärkt våran drivkraft för ett bättre arbete. Vi ser fram emot de kommande åren för vi skall arbeta tillsammans för en hållbar framtid för alla jordens barn och ungdomar. Om inte den ansvarsfulla kan ta ansvar, måste man skapa ansvar!

 

Av: Sanjidul Huda, medlem i Plan International Sveriges Ungdomsråd