Fadderresa till Östtimor, del 7: Allhelgona i Hauto Builico

På morgonen den 2 november firades Allhelgona av byborna i Hauto Builico. Vi gick i tidig morgontimme till kyrkan för att se på hur man firade denna helg. Solen hade nyss stigit upp över bergkanten och från olika håll kom byborna familjevis i finkläder och bar på gåvor för att hedra de avlidna. Utefter de mycket vackra bergssluttningarna såg vi dem redan på långt håll. Kyrkan var fullsatt så många fick stanna utanför. Namnen på de avlidna lästes upp i kyrkans högtalare så alla kunde höra.

Det var intressant att följa de för oss ovanliga ritualerna innan vårt dagsprogram började. Nästan så att man upplevde en idyllisk stämning, det otroligt vackra bergslandskapet, bybornas vackra kläder, den svala och klara morgonluften samt våra ömsesidiga hälsningar ”Bondia”.

Vid dagens slut vid solnedgången gick vi till byns kyrkogård och tände ljus vid det stora korset i kyrkogårdens mitt. De omgivande vackra bergen övergick i mörka skuggor och fullmånen lyste och de fladdrande ljuslågorna tog över mer och mer. Stämningen var rent magisk, många tankar virvlade runt; tankar på våra egna nära som inte längre finns, på de som känner sig ensamma, på alla barn här som har så svåra förhållanden.

Men också på det unga landet Östtimor som har så stora utmaningar i att bygga ett samhälle med stabilitet och tillit och med bättre levnadsförhållanden. Förutsättningarna för detta är svåra för oss att egentligen förstå när en tredjedel av landets invånare för mindre än en generation sedan dött vid ockupation, förföljelser eller efterföljande svält.

Det blev en mycket fin och stilla stund för eftertanke och fundering där vår medresenär Hedwig mot slutet sade några ord som kondenserade allas våra tankar på ett mycket fint sätt. Vid promenaden hemåt i månskenet kom mer närliggande problem upp; ficklampa behövdes för att undvika gropar och kanter på vägen.

Det var fint att uppleva Allhelgonahelgen på Östtimor och det kändes som en mycket bra inramning av alla de Plan-projekt som vi sett och som vi fått förtroende för samt alla de entusiasmerande och engagerade lokala medarbetarna som vi mötte.

Av: Bernt och Britt Freiholtz, Planfaddrar