Fadderresa till Östtimor, del 4: ”En helt fantastisk uppvisning”

Glada Planfaddrar i Östtimors berg.

Efter vår första dag i Aileu så var det dags att åka vidare till nästa projektområde – Ainaro

Ainaro ligger ännu längre upp i bergen än Aileu som vi precis lämnat och det är en färd att minnas.

Östtimors landskap är otroligt varierat och helt magiskt vackert. Dock så är vägarna fortfarande fruktansvärt eftersatta, går i skarpa kurvor, sluttar och går brant uppåt om vartannat och det känns som man åker berg och dalbana.

Flera gånger per dag kommer tanken ”det här kommer aldrig att gå”. Men med de fyrhjulsdrivna bilarna och dess fantastiska chaufförer så kommer vi trots allt fram.

Östtimor, liksom flera andra länder runt omkring i Sydostasien, blir ofta utsatta för olika typer av naturkatastrofer. Alltifrån jordbävningar till tyfoner och översvämningar.

Därför finns här många projekt i landets skolor där barn får lära sig om katastroferna, hur de ska hantera dem när de väl händer samt hur de kan förebygga dem.

Barnen lär sedan ut detta vidare till sina familjer och till sitt lokalsamhälle.

Det första projektet inom detta som vi besökte så blev vi mottagna med en ceremoni. Vi besökare fick ställa upp oss i en rad och ta emot varsin Tai.

Gästerna får ta emot varsin ”tai” (traditionell halsduk) under ceremonin.

Tai är som en traditionell halsduk med broderade färger och mönster. I mönstret på våra Tais var det broderat Timor-Leste (Östtimor på engelska).

Sedan fick vi gå in med barnen i klassrummet där vi lärde oss hur de jobbade med katastrofhantering i sitt område.  Barnen satt i sina skolbänkar med olika lappar framför sig som berättade vem som hade vilken uppgift i gruppen. Allt från ”president” för gruppen till ”ansvarig för HLR”. Sedan presenterade vi oss och fick ställa våra frågor.

Östtimor blir ofta utsatta för olika typer av naturkatastrofer. Därför finns här många projekt i landets skolor där barn får lära sig om katastroferna, hur de ska hantera dem när de väl händer samt hur de kan förebygga dem.

Vårt andra besök inom katastrofförebyggande såg helt annorlunda ut. När vi anlände till den mest svåråtkomliga plats (vi trodde på riktigt att bilen skulle välta fem gånger) fick vi först samlas ute på skolgården. Projektansvarige på plats berättade att barnen ville göra en demonstration för vad de lärt sig.

Plötsligt drar en megafon igång med ett ljud som gjorde oss lomhörda. Detta var ljudet av samhällets varningssignal när en naturkatastrof inträffar.

Från skolan springer sedan ett 40-tal barn i åldrarna 7-12 år gamla ut med händerna över huvudet. De delas upp i en större och en mindre grupp och samlar sig på två olika ställen.

I den mindre gruppen står en flicka med en första hjälpen-väska i handen. Den stora gruppen symboliserade lokalsamhället medan den mindre gruppen symboliserade barnen som medverkar i projektet.

Plötsligt ramlar en liten pojke mitt på skolgården. Han spelar någon som blivit skadad i en jordbävning. Den mindre gruppen springer genast dit. De tittar på hans skador och lägger om hans ben. Samtidigt så ringer en flicka i gruppen ambulansen på telefonen.

Vips så dyker en lärare med skottkärra upp. Han symboliserar ambulansen som kör den skadade pojken till sjukhuset. Sjukhuset är i den här demonstrationen skolans kök som har en handskriven lapp uppsatt utanför där det står ”hospital”.

En pojke blir hämtad med ”ambulans” när barnen demonstrerar hur de jobbar katastrofförebyggande.

Efter det springer två representanter ur den mindre gruppen till ”lokalsamhället”. Nästa punkt är att de ska se till deras behov. Vad som kommer fram är att samhället saknar vatten! De två representanterna springer tillbaka, hämtar två vattenflaskor och lämnar över dem

Faran är över. Barnen avslutar och går tillbaka till skolan.

Det hela var en helt fantastisk uppvisning och vi blev otroligt imponerade över vad de kunde och vad de lärt sig.

Efter detta berättade barnen mer ingående på vad de får för utbildning och vad de gör praktiskt i förebyggandet. De hade planterat träd runtomkring skolan, visade hur de skulle lägga bandage och visade de skyltar de gjort för att leda vägen till säkra platser för de boende i samhället och en massa annat.

Det här var bara ett av de projekt vi har fått se den här veckan med Plan och utöver det så har vi även fått möjligheten att besöka förskolan, mikrofinansieringsprojekt, kvinnor i ledarskap, barngrupper och en massa annat.

Befolkningen i det här landet är helt fantastisk. Kollegorna på plats är hjältar och barnen får ens hjärta att svämma över. Resan är inte slut ännu och vi ser fram emot varje ny dag!

Av: Josefin och Emma, färdledare