Fadderresa till Östtimor, del 3: Mitt fadderbarnsbesök

Det jag visste om mitt fadderbarn Lorenzo och hans familj innan jag åkte till Östtimor var att han gick på förskola, hade åtminstone en syster som var i 10-årsåldern och hade föräldrar som var jämngamla med mina föräldrar.

Då jag, eller någon jag känner, aldrig har gjort något liknande tidigare hade jag ingen aning om vad jag skulle förvänta mig.

Det hela började med att vi åkte vilse och fick invänta guide. Det visade sig sedan att vi redan passerat huset på väg från ett tidigare projektbesök. När vi till slut kom fram möttes vi av flertalet människor som visade sig vara familjemedlemmar till mitt fadderbarn.

Mamman i familjen kom fram och hälsade och uppmuntrade Lorenzo att komma fram till mig, med väldigt blyga steg kom han till slut fram och sa hej. I dörröppningen stod ett antal syskon och kikade nyfiket på. Vi blev inbjudna i huset som bestod av plåtväggar och plåttak uppbyggt med ett skelett av trädpålar och trampat jordgolv. Vi kommer in i huset och det är ett större rum med två mindre avskärmade rum. I det större rummet står två enkla sängar och ett uppdukat bord med kaffe. Vi sätter oss på framtagna stolar och med hjälp av tolk får jag och mitt sällskap ställa frågor till Lorenzo och hans mamma.

Hans mamma berättar att han är 5 år och går på förskola. Han går dock inte varje dag då det är en bit att gå men de dagarna han går får han sällskap av sin storebror eller någon av volontärerna som jobbar på förskolan. Hon berättar även att de är 15 syskon i familjen men att fem stycken tyvärr har gått bort. Ett av de äldre barnen studerar i huvudstaden Dili och nästa år kommer  en till i syskonskaran att börja studera där. De andra äldre barnen gick på grundskolan i byn, ca 30 minuters promenad bort.

Med uppmaningar och uppmuntran svarar Lorenzo på mina frågor, att han tycker om att gå på förskolan och spela fotboll med kompisarna. Han tycker om djur, speciellt hundar, hans favoritfärg är röd och han vill bli konstnär när han blir stor.

Jag har med mig lite små presenter till Lorenzo och hans syskon, kritor och ritblock, en liten boll i form av en jordglob samt såpbubblor. Den lilla jordglobsbollen släppte han inte under hela besöket förutom en kort stund när de jagade såpbubblor, han och syskonen.

Jag får även reda på att familjen är jordbrukare och att pappan var ute på marken som låg ca 2km bort. Mamman berättade även att de tar vatten från en brunn som låg ett par meter bort från huset och vill gärna visa oss. Vi kommer fram till brunnen och det är en liten grop i marken, ca 40 meter i diameter och i är det glasklart vatten som kommer från berget. Hon visade oss även deras gamla hus precis bredvid som var byggt på traditionellt Timorianskt vis med stråtak. Huset användes nu för lagring och lagande av mat. De äldre syskonen bodde även där när de kom hem på besök.

När vi sedan gick tillbaka in i huset och satte oss och tog lite kaffe kom även pappan i familjen hem så när vi sedan skulle åka vidare fick vi till ett nästan komplett familjefoto.

Värmen och kärleken i den familjen var så otroligt fantastisk, mamman var verkligen uppmuntrande och satte Lorenzo i centrum och satte fokus på honom trotts nyfikna syskon. Det var hans moment. Jag var så otroligt rörd när vi åkte därifrån och har varit med om något jag aldrig kommer att glömma.

 

Av: Johanna Alm, Planfadder