Fadderresa till Östtimor, del 2: Mikrofinansiering i bergen

Kvinnorna räknar med att kunna skörda 3-4 gånger om året.

Det är måndag morgon och vi vaknar upp på hotell Timor i Dili. Idag är det vår första Plan-dag och vi ska lämna den bastuliknande hettan nere vid havet och åka upp i bergen till Plans programområden.

Vårt första stopp blir på Plan Internationals landkontor där vi får en genomgång av Plans fokusområden i landet; vatten och sanitet, riskreducering inför och under katastrofer, ungas ekonomiska säkerhet och sysselsättning, barns utveckling, barnskydd och barns deltagande. Därefter beger vi oss till det första programområdet; Alieu.

Om det är någonting Östtimor inte snålar med så är det att bjuda på fantastiska landskap. Vi snirklar oss upp på gropiga, grusiga vägar med hisnande utsikter. Det är definitivt ingen infrastruktur gjord för den åksjuke eller den höjdrädde… Efter att ha fått våra inre organ väl masserade kommer vi fram till vårt första projekt; ett mikrofinansieringsprojekt, Womens Economical Empowerment, som fokuserar på jordbruk.

Ett mikrofinansieringsprojekt fungerar här i området som så att Plan International sponsrar en grupp människor med ett startpaket för ett mindre jordbruk. Gruppen består av 15-25 personer som själva har gått ihop och ansökt om att få delta. Ett startpaket kostar ungefär $ 300 och i det ingår frön, enkla verktyg som spade och hackor framförallt med kunskap där gruppen utbildas i hur ett jordbruk bedrivs.

Just den här gruppen odlar bland annat broccoli och blomkål. När grödorna är redo för skörd ser man till att ta sticklingar för att direkt kunna sätta ner nya plantor. De räknar med att kunna skörda tre till fyra gånger per år. Den skörd som jordbruket genererar säljs och de pengar som gruppen tjänar sparas. Medlemmarna kan ansöka om att få ta ett lån från projektbesparingarna för investeringar som avser hälsa, utbildning eller arbete/företagsamhet. Det är de övriga gruppmedlemmarna som beviljar lånet.

Vi får gå in i planteringsboden, en kvadratisk liten byggnad med en stomme av trästockar och väggar och tak klädda i nät för att skapa lite skydd från solen. En grupp kvinnor står inne i boden och planterar sticklingar. Det finns även några barn därinne. Det blir trångt när vår grupp om 11 personer kliver in. Barnen sitter avvaktande under odlingsbänkarna. Ett barn blir lite rädd när vi kliver in och söker sig till sin mammas famn. Hans mamma lyfter upp honom, viskar några lugnande ord i hans öra och låter honom sitta på hennes arm medan hon fortsätter plantera sticklingar.

Några kvinnor sitter på huk på marken och formar små cylindrar av blad från bananplantor. Jag slår mig ner bredvid en av kvinnorna på golvet, som visar mig hur man formar små cylindrar av bananblad och en trästicka som fäste. Dessa cylindrar fylls sedan med jord och toppas med en liten stickling. Så himla smart tyckte vi, hållbart och miljövänligt att bara kunna stoppa ner hela cylindern i marken när sticklingen är mogen. Men det finns ju ytterligare en aspekt till denna finurliga och miljövänliga konstruktion – den kostar inget… Det är så lätt att glömma att de arbetar med oerhört få resurser.

Faddrarna får testa att plantera varsin planta.

Det är varmt. Svetten rinner längs ryggen bara av den korta promenaden upp till åkern där projektet är lokaliserat. Solen bränner i nacken. Det är svårt att förstå hur någon ska orka stå med hacka och spade och bruka jorden i det här vädret. Deltagarna spenderar ungefär fyra timmar med att arbeta med jordbruksprojektet. Barnen är ofta med, förutsatt att de inte går i skolan (vilket de flesta barn faktiskt gör i Östtimor, ca 75 % faktiskt). De allra flesta på landsbygden har andra jobb, ofta egna jordbruk, att gå till efteråt. De flesta odlar hemma för självhushåll.

Just nu håller gruppen även på att bygga ett hus bredvid planteringshuset. Huset har sponsrats av Plan och kostar $100 att bygga. Men det kommer att ge skydd från sol och regn, fungera som förvaring av redskap men också innebära en skyddad plats där barnen kan uppehålla sig medan föräldrarna arbetar.

På eftermiddagen besöker vi ytterligare ett mikrofinansieringsprojekt i samma område. Där arbetar de även med höns och fiske. Där föräras vi med att få plantera en varsin broccoliplanta i jorden – en fin avslutning på vår första Plan-dag.

Av: Hedwig Westerberg, Planfadder