Faddermötet – en oförglömlig upplevelse

Tillsammans med tre faddrar beger jag mig mot högre höjder för att besöka de tre fadderbarn som bor bland bergen i Cusco. Vi blir upphämtade tidigt på morgonen av Plan Internationals personal och är iväg redan klockan 06.00. Vi ser soluppgången när vi åker ut från Cusco city och efter fyra timmar genom smala slingriga vägar uppför bergen häpnas vi fortfarande av de fantastiska landskapen med djupa dalar, vattenfall, rinnande bäckar och då och då betande får och alpacas. När vi når 4500 meter börjar vi verkligen känna av höjden genom både huvudvärk och illamående. Med lite syrgas och coca te från medföljande personal, samt vila och några piller, samlar vi kraft nog att fortsätta. Nu väntar spännande fadderbarnsbesök och inspirerande projekt under tre dagar.

Andlösa utsikter över Andernas berg.
Fadderselfie i Anderna.

Av: Stephanie, Plan International

 

Planfaddern Gitte träffar sitt fadderbarn Olger

När vi äntligen kom fram till Olgers hus så stod större delen av familjen redan där och väntade. De tog emot mig med öppna armar. Vi hälsade på varandra och de bjöd in oss till deras hus. Pappan var väldigt blyg och höll sig utanför. Både jag och Olger var nervösa inför detta möte. Vi pratade med varandra med hjälp av en tolk. Mamman i huset bjöd på majs och ost från deras egen gård, väldigt gott! När vi pratat ett tag gav jag Olger några gåvor som jag hade med mig från Sverige och fick en bamsekram, en av de goaste jag fått.

Jag med mitt fadderbarn Olger.

Gitte, Olger och Olgers mamma på promenad i familjens närområde

Vi tog en promenad runt familjens närområde och tittade på ett flygplan som hade nödlandat där för 23 år sedan. Mamman berättade att hon var 12 år då det hände och alla hade trott att det var jordens undergång eftersom det bildades ett enormt rök av sanden när planet stannade. De hade heller aldrig sett ett plan tidigare. Vi tog sedan bilarna ner till Olgers skola där vi möttes av ännu ett otroligt mottagande. Jag och Olger skulle gå först, så möttes vi av en flicka i troligt vacker, traditionell klädsel som gav mig en bukett rosor. Då vi gick ned till samlingsplatsen på skolgården stod skolelever på båda sidorna och kastade blommor över oss. Vi fick sedan sätta oss och se när de dansade ”skun-dansen” som de hade tränat på de senaste två månaderna. Dans är en av aktiviteterna som ingår i ett av Plan Internationals projekt där barn får tillfälle att utrycka sig konstnärligt. Inom projektet har man utbildat lärare som håller i olika fritidsaktiviteter inom sång, dans, teater och konst för att stärka barns självförtroende och emotionella utveckling. Efter detta tog vi farväl av familjen.

Skolelever framför en dansföreställning

Detta möte går inte att beskriva i ord. Jag kände mig så otroligt välkommen och viktig för de. De öppnade sitt hem för oss. Så gästvänliga, det kändes ända in i hjärteroten att de väntat och förberett sig.  Detta möte är något jag alltid kommer att bära med mig. Tusen tack till Olger, hans familj och hela skolan för denna oförglömliga upplevelse.

Dans på 4500 meters höjd.

Av: Gitte Holm, Planfadder

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *