Första och sista mötet – ungdomsrådet i El Salvador

Tovas sista möte med globala ungdomsrådet

Hettan slår emot mig när jag kliver ut från flygplatsen, klockan är långt över midnatt, men hemma i Sverige är det redan morgon. Jag har landat i San Salvador, huvudstaden i El Salvador, för att delta i Plan Internationals globala ungdomsråds årliga möte. Det är med blandade känslor jag reser hit, framförallt känner jag mig otroligt peppad på att få träffa alla medlemmar, men det är också med en vemodig känsla jag kommer hit, först och främst för att jag precis fått reda på att Kamanda och Sorie från Sierra Leone och Maisha från Bangladesh inte fått sina inresevisum beviljade. För det andra för att det här kommer bli mitt sista möte innan jag slutar efter fyra år och det här är antagligen sista gången jag träffar många av medlemmarna som är utspridda över hela världen.

Vem är jag då?

Jag heter Tova Andersson, är 20 år och har varit engagerad i Plan International i snart åtta år. Jag har suttit i Plan International Sveriges ungdomsråd, varit observatör i Plan Internationals styrelse och nu gör jag min sista termin som medlem i globala ungdomsrådet innan Sanjidul från Sverige tar över min post. Det globala ungdomsrådet är en grupp ungdomar som arbetar för att öka ungas möjlighet till inflytande inom Plan International. Vi arbetar på alla nivåer inom organisationen, från gräsrotsnivå där vi hjälper till och stöttar uppbyggnaden av nya ungdomsråd, till organisationens högsta beslutsfattande organ där vi har två observatörsplatser. Gruppen bestående av nio ungdomar mellan 16 och 24 år. Här finns representanter från nästan hela världen.

Trots det fullspäckade mötesschemat vaknar jag plötsligt upp i min hotellsäng och inser till sin förskräckelse att jag idag måste packa väskorna och åka hem. Jag försöker trösta mig själv med tanken på alla underbara människor jag träffat och alla fina minnen som jag kommer ha med mig hem. Minnen såsom min första dag i El Salvador, när hela ungdomsrådet tidigt på morgonen kastade sig in i bilen, satte på den gemensamma Spotify-listan med låtar från tio olika länder, för att åka till ett av Plan International El Salvadors fältkontor. Där spenderade vi en hel förmiddag med att prata och utbyta erfarenheter med engagerade ungdomar från El Salvadors ungdomsråd. De berättare om hur de kämpar för att minska antalet tonårsgraviditeter som får många unga tjejer att hoppa av skolan och deras arbete med att sprida information om sexuella och reproduktiva rättigheter. De berättade om landets stora utmaningar och gängvåldet som gör det omöjligt för ungdomarna att vara ute efter solen gått ner i rädsla för att bli rånade. De berättade också om riskerna med att vara engagerad i Plan International i ett land där det sker femton mord per dag.

Även om deras vardag och aktiviteter skiljer sig radikalt från min och Sanjiduls verklighet i Sverige fanns det också många likheter. När jag satt och lyssnade slog det mig att alla ungdomar har samma brinnande engagemang för barns och ungas rättigheter. Även om vi arbetar med vitt skilda ämnen i våra hemländer och tacklar helt olika problem med allt från gängvåld till internettrassel, kämpar vi ändå mot samma mål.

Ett annat minne är från avslutningsmiddagen med Kamanda från Sierre Leone och Frank från Uganda. Som jag redan skrivit kunde Kamanda inte delta i mötet för att han inte fick något inresevisum, men det stoppade inte honom från att delta via Skype. Det tycker jag symboliserar styrkan med det globala ungdomsrådet. Trots visaproblem, tidskillnader och språkbarriärer låter vi det inte stoppa oss. Det är också det jag tar med efter mina fyra år, den otroliga kraften som skapas när ungdomar från olika bakgrunder och kulturer möts och tillsammans kämpar mot ett gemensamt mål. Jag vet också att allt arbete som vi dagligen lägger ner ger resultat. När globala ungdomsrådet bildades 2013, fanns det tolv ungdomsråd, idag finns det 45 världen över. Vårt mål är att det till år 2020 ska finnas ungdomsråd i alla 71 länder där Plan International arbetar. Det är ett ambitiöst mål, men jag tror vi kan klara det, för om ungdomar från tio länder, i fyra olika tidszoner och på tre olika språk kan mötas via Skype varannan vecka är ingenting omöjligt.

Och Sanjiduls första möte…

Jag kände en impuls av lycka, glädje och nervositet i hela kroppen när jag vaknade upp tidig onsdag natt för att bege mig till Landvetter för att ta flyget till El Salvador. Mitt namn är Sanjidul Huda och jag har varit medlem i ungdomsrådet i drygt fyra år. Att arbeta med engagerade människor för ungdomsinflytande, med kampanj, event och interna arbeten på nationell nivå har varit fantastiskt. Men när jag fick möjligheten att skicka iväg en ansökan till det globala ungdomsrådet, GYAP, var det ingen tvekan. GYAP, eller Global Youth Advisory Panel, är ett globalt ungdomsråd med nio ungdomar från hela världen. Tillsammans arbetar vi för att skapa bättre förutsättningar för ungas engagemang och inflytande inom Plan International och de arbeten som organisationen medverkar i.

Det är viktigt att GYAP finns eftersom Plan International arbetar över hela världen och därmed är det oerhört viktigt att få ungdomars perspektiv från alla världens hörn, och inte bara utvalda länder. Under en vecka i El Salvador fick jag som ny medlem en introduktion på vad GYAP är och hur arbetet fungerar. Vi besökte bland annat deras kontor där även El Salvadors ungdomsråd var. Det var häpnadsväckande att få se hur andra ungdomsråd arbetar och fungerar, deras samspel och engagemang. Att byta erfarenheter och lära sig av varandra var definitivt en utav veckans allra största höjdpunkter. Veckan avslutades med att planera och strukturera framtida arbeten. Förutom att jag fortfarande är jetlaggad från resan hem är jag väldigt exalterad över de kommande tre åren. Jag vill fördjupa mig och öka mina kunskaper inom organisationen och internationella relationer. Det ska bli väldigt spännande att arbeta med något man brinner för djupt i hjärtat.

Av: Tova och Sanjidul

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *