Att bygga upp ett samhälle från grunden

Vi vaknar på morgonen i ett väldigt vackert Marabut. Vi hinner ta ett dopp i poolen och gå en sväng på stranden innan vi tillsammans åker vidare mot Tacloban. Hotellet ligger vackert precis vid stranden. Det är svårt att tänka sig att området blev svårt drabbat av tyfonen för ett par år sedan. En av de anställda berättar med smärta i hennes blick att det dog 94 människor här under tyfonen och att de precis åter öppnat.

Vi tar oss vidare mot Tacloban, Leytes största stad som idag vimlar av människor, caféer och restauranger och bilar. En stad som rest sig åter. Men ett antal tecken vittnar om den förödelse som Haiyan drog med sig när den slog mot området.

Vi åker förbi ett minnesmärke för de som gick bort under tyfonen. Mitt bland hus och gator ligger en båt, man har låtit fören stå kvar från ett fraktskepp som spolades upp långt upp på marken av tyfonen. Det ligger fortfarande människor under den, långt efter att man tvingats avsluta arbetet. De kommer aldrig få en sista viloplats på någon av de många masskyrkogårdarna som finns här. Vi går upp på fören och förvånas över hur långt skeppet spolades in. De bort återigen människor längst med stränderna, trots att de är dessa delar som kommer att drabbas hårdast om det drar in en ny tyfon eller storm. Men det är denna mark som de mest marginaliserade bor på, för den är allmän och kostar därför ingenting.

Fartyget sköljdes långt upp på land av tyfonen.

Vi besöker Plans kontor i Tacloban och får träffa den ansvarige chefen Boot för katastrofinsatsen i samband med Haiyan. Han berättar bland annat om hur Plan arbetar i de olika faserna av en katastrof, såsom inledningsvis med fokus på att rädda liv, och sedan med återuppbyggnad. Alltid med barn rättigheter i fokus.

Vi åker förbi Barangay 62 i staden. Det är ett bostadsområde som Plan var med och byggde upp för de som förlorade sina hem i samband med katastrofen. I området finns nu barnsäkra platser såsom förskola med lekplats. Vi möts av en stor grupp av barn och vuxna, de visar hur de bor, vår kollega Leanne berättar hur detta område byggdes upp efter katastrofen. Borgmästaren i området pekar ut de hus som Plan har hjälpt till att bygga upp genom att lära ut lokala byggare/snickare hur man bygger upp ett hus på ett säkert och motståndskraftigt sätt. Alla hus som Plan hjälpt till med hade färgerna blå, grön och gul på taken. Det på grund av att barnen hade fått rösta fram tre färger som de ville att deras hus skulle ha och sedan fick varje barn välja mellan dessa tre färger vilken färg deras eget hus skulle ha. Man kunde se de färgglada taken från ”kommunhuset” som borgmästaren möttes oss vid.

Lokala volontärer och Plans personal tillsammans med Planfaddrar.

Det är väldigt svårt att förstå att dessa människor har för mindre än fyra år sedan drabbats av det värsta tänkbara. Att se smärtan i deras ögon när man när man frågar om tyfonen Haiyan vrider om hjärtat på en. Dessa människor är så extremt starka och modiga. Att kunna bygga upp ett samhälle från grunden igen kräver samarbete och styrka. Det har filippinarna visat oss gång på gång att de klarar av. Efter en dag fylld av intryck med både tårar, smärta, glädje och lek åker vi till vår sista middag med personalen från Plan Filippinerna.

Av: Malin och Emma, Plan International

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *