Livet efter tyfonen Haiyan

Plans projekt i Östra Samar

Idag besökte vi byn San Isidro i Hernani, som blev mycket hårt drabbad av tyfonen Haiyan 2013, med förstörda hus och många döda av de mer än 10 meter höga vågorna som vräkte in i området.

Barnens rättigheter finns skrivna på skolväggen

Först besökte vi en grundskola som byggts på ett sätt som ska stå emot mycket kraftiga vindar och vågor. Vi välkomnades av barnen som var jättenyfikna på oss. De var väldigt glada, skrattade mycket och var inte ett dugg blyga. Vi tittade på hur de lärde sig hygien, som att tvätta händerna och borsta tänderna. Lärarna log och var mycket välkomnande. När några av oss sjöng ”Imse vimse spindel”, både på svenska och engelska, visste barnens skratt inga gränser. Efter en stund kom ett stort gäng elever i 11-13 års ålder från en annan skola, vi bänkade oss och fick varsin kokosnöt med läskande innehåll och därefter framfördes en makalöst vacker och gripande dans av eleverna. Dansen beskrev tyfonens enorma förödelse med en inlevelse som fick oss alla att gråta. Vi var alla tagna av den gripande dansen men efteråt så blev det mycket prat och fotograferande.

Dansuppvisningen om tyfonen Haiyan

Vi besökte även en äggproducerande hönsgård som byggts med hjälp av Plan International för att skapa sysselsättning. Påtagligt stolta föreståndare berättade om projektet, som dock måste bevakas till midnatt på grund av eventuella tjuvar. Väldigt rent och snyggt hönshus. Jag tipsade om att tillföra fodret lite krossade äggskal och smågrus för bättre matsmältning och starkare skal.

Därefter fick vi träffa en Community Saving Group (lån- och spargrupp) bestående av ca 15 kvinnor som satt runt ett stort bord.  I korthet går det till så att byns familjer, och då främst kvinnor, lär sig långsiktigt sparande genom att lämna över det de kan spara till ”bybanken”. Allt antecknas noga. Pengarna lånas ut mot en ränta ut till andra bybor som behöver till något viktigt. Eftersom det är grannens pengar är återbetalningen en hederssak. Ränteöverskottet fördelas senare två gånger per år till långivarna. Strålande projekt och inga vanliga banker med fördyrande mellanhänder.

Lån- och spargruppens möte

Efter besöken på de olika projekten åkte vi till en Beach Resort för middag och tidig kväll. På morgonen därefter blev det lite tid för bad i The Pacific Ocean. Härligt!!

”Imse vimse spindel”

Av: Tomas, Planfadder

 

Faddermöten väcker starka känslor

Kramar och tårar vid första mötet

Idag ska vi besöka vårt fadderbarn Monicko. Lite nervöst och mycket spännande. Vet han vilka vi är? Kommer han att känna igen oss från de bilder vi sänt tidigare? Vi har endast hunnit brevväxla ett par gånger.

Våra vänner från vår grupp stannar vid skolan där byn har samlats för en skolfest med både föräldrar och barn. Tomas och jag fortsätter till Monickos hem tillsammans med Malin och Emma från PLAN. Vi möts av familjen och släkt/vänner. Det blir verkligen känslosamt. Vi får kramar av Monicko som börjar gråta lite. Jag gråter också och så gör även Malin.

Första mötet.

Vi blir inbjudna i familjens hus och sitter länge och pratar, frågar och berättar. Mamman pratar ganska bra engelska. Hon är skolad i jordbrukshantering och familjen har en fantastisk trädgård. Självförsörjande i frukt och grönsaker. Familjen består av pappa och mamma och sex barn. Pappan kör buss men har tagit ledigt just den hör dagen. Den äldsta systern studerar och den andra storasystern, som är gravid, bor fortfarande hemma. Monicko har även tre bröder – en äldre och två småbröder. Vi byter presenter med varandra. Monicko får en bok om Sverige på engelska med många bilder, en fotboll och fotbollströjor. Av Monicko får vi ett jättefint brev, skrivet av honom på engelska som vi läser högt tillsammans, och en fantastisk båt som han snickrat tillsammans med sin pappa.

Fotbollen som blev en basketboll.
Fotobok om Sverige och fotboll i present.

Efter att ha pratat en lång stund, och alla bilder var tagna av Malin och Emma, går vi ut på husets baksida. Där möts vi av mer släkt och många grannar samt ett uppdukat bord med mat, frukter och dryck. Vi använder fotbollen som basketboll på basketplanen som pappan byggt med sina söner. Jag pratar mycket med Annie som är anställd på PLAN och som bor i byn och hjälper till med breven som vi sänder till varandra. När de övriga gruppen anländer från skolfesten äter vi alla lunch tillsammans. Under lunchen sjunger Monicko och hans mamma en väldigt fin sång för oss alla. Vi framförde också en sång, Maj på Malö och Imse Vimse Spindel på tre olika språk. Monicko är lite ledsen över att vårt barnbarn Amanda inte är med eftersom de är lika gamla och han sett henne på bild. Familjen hade gjort välkomnande tavlor med våra namn och även satt upp alla bilder vi sänt. Efter husesynen och mer prat säger vi adjö med många kramar och mycket fotograferande.

Kanske kommer Monicko segla till Sverige en dag eftersom han vill bli sjöman.

Av: Gitte och Tomas, Planfaddrar

P.S. Vi hade inte behöv vara oroliga över detta besök. Vi fick en väldigt fin kontakt som vi kommer kunna prata om i breven. D.S.

Känslorna svallar över

Idag besökte vi ett event (bland många andra) för Plan som de kallade ”Family Celebration Day 2017”. Vi togs emot av massor av glada barn i alla åldrar och fick verkligen uppleva vad innerlig uppskattning innebär. Till alla platser vi kommit till har man förberett sig med utsmyckningar, program, lokal och ibland även med musik, sånger, dans och ansvariga som hållit tal.

Jag hade inte förväntat mig att Plan har en så central roll i hela byns liv som de har. Alla tar del av Plans arbete som vi får veta skapar förutsättningar för en fungerande skola, vatten och sanitetsförhållanden, vilket visas med enorm uppskattning.

Mina känslor inför och under besöken har lätt för att svalla över, då det inte går att vara förberedd på hur man berörs av alla starka möten med människor som har det svårt mitt i allt glädjerus. När vi kommer är det bara fest och positiva möten, så jag tar in alla intryck och får smälta dem under lång tid framöver.

Min upplevelse är att de vi möter har betydligt lättare att slå över från allvar till skratt än vad vi har hemma och att det är en fantastisk kraft i skrattet och glädjen som sprider sig till alla som är med. Jag kommer att ta med mig denna erfarenhet som ett riktigt visdomsord och ett varmt minne – Njut, skratta och var glad åt små trivialiter så mycket det går!

Av: Jörgen Grantén, Planfadder

Besök hos fadderbarn i Filippinerna

13-åriga Felicia besöker fadderbarn

Dagen började med att vi åkte båt ut till skolan där vi blev välkomnade av flera barn som stod och spelade trummor och skrek ”Välkommen”. Några lärare från skolan visade oss till en scen där vi fick sitta och titta på olika uppträdanden. Samma lärare som visade oss vägen till skolan visade oss till ett rum där de bjöd på lite filippinskt snacks.

Dansuppvisning

Efteråt besökte vi Joecel, mitt fadderbarn. Det hade regnat hela dagen och nu började det ösa ner, men jag var så glad och spänd så det gjorde inte så mycket att det regnade. Huset som hon bor i är ganska litet, det har två våningar och där bor ca 15 personer – två familjer och en mormor.  Vi fick sitta och prata med Joecel och ställa frågor. Hon bjöd oss på olika sorters frukter, det kändes lite konstigt att ta emot frukten för att det var deras mat. Efter maten gav vi henne några presenter och man kunde verkligen se hur hon lyste upp. Jag blev jätteglad för att det gjorde henne så glad. När hon hade tittat på presenterna delade hon ut några så att de andra barnen i huset kunde leka med dem. Sen var det dags och åka. Jag ville inte riktigt åka för det var så kul att träffa henne. Jag önskar att hon hade kunnat följa med hem till oss.

Av: Felicia, 13 år, Planfadder

 

Besöket hos vårt fadderbarn

Efter en lång resa med både flyg, bil och båt på floden anlände vi till byn där vårt fadderbarn, Daniela, bor. Nere vid floden möttes vi av en stor grupp människor från byn som kom för att möta oss. Vi fick kransar om halsen och de var mycket glada att träffa oss.

Vi gick över risfälten, över en liten bro och upp till byn där alla hade samlats för att välkomna oss. Det var barn som spelade musik och Daniela stod längst fram vid ingången till byn. Otroligt vilket mottagande för att vi skulle komma! Därefter blev det stor samling i skolan med flera tal, dans och mat. Detta var första gången på 13 år som byn fick ta emot ett besök från utlandet och de har 135 fadderbarn!

Efteråt besökte vi en spar- och långrupp där kvinnor sparar pengar varje vecka för att sedan kunna låna ut till byborna till en låg ränta. Efter ca ett år fördelar de pengarna som kommit in och får ut betydligt mer än de har satt in. Fantastiskt att se att även med små medel kan man spara pengar till framtiden och att många använder pengar de sparat till att ge sina barn högre utbildning.

Besöket hos Danielas familj blev ett känslosamt möte då vi fick möjlighet att träffa både hennes familj (pappa och syskon) men även grannar och släktingar. Det var till en början lite blygt och försiktigt men när vi tog fram de bilder på familjen som de skickat till oss genom åren så blev det mycket skratt och glädje och isen var bruten. Det är en otrolig förmån att få komma ut på detta sätt och se Plans arbete på plats och att få träffa sitt fadderbarn. Det jag tar med mig från denna fadderresa är den glädje, värme och tacksamhet som alla vi träffat har visat oss.

Av: Karin och Jörgen, Planfaddrar

Fadderresa till Filippinerna – första upplevelserna

Vi anländer till Manila på eftermiddagen med flyget från Doha. Trots den långa flygresan är vi förväntansfulla när vi susar fram längs Manilas gator på väg till vårt hotell. Solnedgången är vacker och området runt hotellet sprudlar av liv.

Faddrar på guidad tur i Manila.

Efter en god natts sömn och en riktigt härlig frukost är det dags att möta upp våra Plan International kollegor Mike och Nathan. De ger oss en introduktion till Plans verksamhet här i Filippinerna och berättar vad vi har att förvänta oss av dagarna när vi ska göra projektbesök.

Efter mötet fick vi möjlighet att uppleva vad Manila har att erbjuda genom en guidad tur runt om i staden. Manila kallades en gång i tiden för Orientens Paris och var en otroligt vacker stad. Tyvärr bombades staden hårt under andra världskriget vilket resulterade i att många av stadens skatter inte finns kvar idag. Även jordbävningar har haft påverkan på arkitekturen och många katedraler har blivit återuppbyggda flera gånger. Vi avslutade turen i det gamla spanska området Intramuros, som på latin betyder ”innanför murarna”. Murarna byggdes när Filippinerna var en spansk koloni på 1600-talet för att skydda staden från andra utländska invasioner. Vi åt middag på en lokal restaurang som även bjöd på en kulturell show med dans och musik.

Vi hörs snart igen!

Hälsningar, Emma, Malin och Planfaddrar, Plan International Sverige

Läs mer om våra fadderresor här