Burundi – en glömd katastrof

Molly Nutley landar i Tanzania för Musikhjälpen 2016 tillsammans med personal från Plan International
Molly Nutley landar i Kigoma, Tanzania. Foto: Sofia Klemming Nordenskiöld, Plan International

Kibondo, 12 december Vi har rest i två dygn för att ta oss till Tanzanias nordvästra hörn, på gränsen till Burundi. Plan International har i år fått äran att stå värd för Musikhjälpens reportageresa som i år ska skildra barn i krig och deras rätt att gå i skolan. Med på resan är skådespelaren Molly Nutley, SVT:s fotograf Andreas Rydbacken och producenten Maria Boklund. De ska rapportera om en av världens glömda katastrofer – konflikten i Burundi och flyktingströmmarna därifrån.

Plan-International-staff
Plans chaufför Hamis och pressansvarige Makassy. Fantastiskt teamwork för att göra Musikhjälpens reportage möjliga.  Foto: Sofia Klemming Nordenskiöld, Plan International

Från den lilla flygplatsen i Kigoma hoppar vi in i en minibuss och kör fem timmar norrut på skumpiga, kopparfärgade sandvägar genom ett vidsträckt böljande landskap. Det är regnperiod och grönskan omsluter vägen på båda sidor med palmer och bambuträd. Långt bort i horisonten syns höga bergskedjor. Det är andlöst vackert och väldigt glesbefolkat. Vi når vår bas, hotellet i Kibondo, i skymningen.

Bara tio mil härifrån pågår ett krig. En humanitär kris som får väldigt lite uppmärksamhet i media. Konflikten i Burundi blossade upp på våren 2015 och sedan dess har 300 000 människor flytt över gränsen, varav 200 000 hit till Tanzania. Inne i Burundi är fyra miljoner på flykt från sina hem och över en miljon är i behov av humanitär hjälp. Det råder svält på flera håll eftersom människor inte har kunnat sköta sitt jordbruk det senaste året. 60 procent av dem som kommer till flyktinglägren är barn och ungdomar.

Molly Nutley vid burundiska gränsen
Molly Nutley vid gränsen till Burundi. Bara 10 mil bort pågår ett krig. Foto: Sofia Klemming Nordenskiöld, Plan International

Första dagen åker vi till den burundiska gränsen. En oansenlig skylt mitt ute på savannen meddelar att här börjar Burundi. Molly spelar in en speaker när hon tar ett steg över till andra sidan och konstaterar att det känns läskigt att veta att det pågår ett krig där borta bakom bergen. 300 människor kommer över gränsen varje dag. De flesta har vandrat till fots i flera dagar.

På transitcentret en bit därifrån möter vi Sinarinzi Siwalisi, 30 och hennes man Kadomba Yoweli, 69 med sönerna Japheti, 8 och Emmanuel, 4 år. De har vandrat i flera dagar för att ta sig i säkerhet. Molly Nutley intervjuar dem och frågar vad det var som fick dem att bestämma sig att fly.

Molly Nutley intervjuar Sinarinzi Siwalisi och hennes man Kadomba Yoweli som flytt från Burundi
Molly Nutley intervjuar Sinarinzi Siwalisi och hennes man Kadomba Yoweli som flytt från Burundi. Foto: Sofia Klemming Nordenskiöld, Plan International

”Vår äldsta son blev dödad av rebellstyrkor. Då vågade vi inte vara kvar längre”, säger pappan.

De bestämde sig för att fly – för andra gången i deras liv. Han berättar att familjen flydde till Tanzania under den förra krisen för 15 år sedan. De är trötta och sorgsna men lättade att vara i säkerhet.

Nu väntar de tillsammans med ett hundratal andra nyanlända under ett stort tak av presenning på att bli hämtade i buss till det stora flyktinglägret Nduta en dryg timme bort. Eftersom Burundi är ett land som har befunnit sig i konflikt fram och tillbaka i decennier är det många barn som fått sin skolgång avbruten flera gånger. Andra, som den här familjens pojkar, har aldrig ens gått i skolan. Att det finns skolor i flyktinglägren betyder allt för att ge dessa barn – och deras föräldrar – hopp om en ny framtid.

Paret säger till Molly: ”Vi hoppas att våra söner får börja i skolan så fort vi kommer till lägret.”

/Sofia Klemming Nordenskiöld, Plan International Sverige

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *