Johannas fadderbarnsbesök

FADDERRESAN TILL KENYA. Äntligen, efter nästan två veckors väntan var det min tur att få träffa mitt fadderbarn. Jag och min nyfunna vän på resan, Jovana åkte tillsammans med ett par från Plan-kontoret i Kilifi mot resan mål; Ramadhani och hans familj. Vi stannade på vägen och handlade lite mat som majsmjöl och bönor.

Vi har så här långt in i resan blivit vana av de dåliga vägarna, men den sista biten vi skulle ta oss fram fanns det ingen väg alls utan endast en stig. Planpersonalen berättade att Ramadhani och hans syskon tidigare under veckan tagit bort buskar för att vi skulle kunna komma fram. När vi närmar oss huset står tre killar och vinkar glatt, det visar sig vara Ramadhani och hans bröder som slår följe med oss sista biten i bilen. När vi anländer möts vi av ett gäng glada människor som sjunger och dansar. Efter kramar, hälsningar och presentationer av hur alla är besläktade, får vi sätta oss på varsin stol i skuggan av ett träd.

6

Vi blir bjudna på kasawa, en rot som de kokat och den smakar likt potatis. Vi får även te och bröd som de bakat. En av Ramadhanis farbröder klättrar upp i ett träd och tar ner varsin kokosnöt som vi får dricka ur. När vi sitter ner och äter tillsammans säger farmor plötsligt att Ramadhani måste mata sin gäst, vilket är en tradition. Det slutar med att jag får några symboliska matskedar från både farmor och Ramadhani! Sedan är det dags för sång och dans. Farmor rycker upp oss båda, som även är lika oförberedda dansare.

Farmor säger att det är tradition att mata sin gäst.
Farmor säger att det är tradition att mata sin gäst.
Inbjuden till sång och dans.
Inbjuden till sång och dans.

Jag har med mig en upplåsbar badboll som ser ut som en jordglob. Vi tittar på var Kenya och Sverige ligger. Vi lämnar också över maten som jag och Jovana köpt som tack till familjen för att vi fick komma på besök.

4

Ramadhani och Johanna.
Ramadhani och Johanna.

Det var ett besök med många känslor, glädje över att få träffa Ramadhani och hans familj, lättnad över att se att han har en kärleksfull familj, men även en sorg i att se hur fattigt och torrt det kan vara i delar av världen. Pappan berättar att han drömmer om att bygga ett större hus till sin familj, men att den rådande torkan gör det omöjligt. Vi tackar för oss och säger adjö. Jag har kvar leendet på läpparna efter vårt möte, och för första gången i mitt liv önskar jag innerligt att det snart ska börja regna. Det är ett besök jag aldrig kommer att glömma och jag är mycket tacksam för att jag fått möjligheten att träffa mitt fadderbarn.

Av: Johanna Sjögren, Planfadder

Vill du också bli Planfadder? Läs mer och engagera dig här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *