Två speciella måndagar i Kenya

FADDERRESAN TILL KENYA. Vår första måndag på fadderresan var en av resans två höjdpunkter. Den dagen träffade vi Ndeto, vårt fadderbarn sedan drygt 10 år tillbaka. Han är nu 16 och går i secondary school, det vill säga gymnasiet. Vägen fram till Ndetos hem var mestadels en grusad stig, inte väg, som inte var farbar med svenska mått mätt. Dock icke så för en 4-hjulsdriven jeep och en van kenyansk chaufför.

Vi blev mottagna med dans och sång från familj och grannar. En helt fantastiskt hjärtlig stämning. Ndetos tre yngre bröder och hans föräldrar fanns med där. När vi bekantat oss lite med varandra bjöds det på mer sång och sedan också mat – fem rätter! Maten var tillagad i ett kök som är fjärran från vad en svensk anser vara normal standard. Tänk att kunna tillaga mat till så många under så enkla förhållanden – tre stenar och en glöd. I Ndetos hem finns varken ström eller vatten. Skolan ligger cirka en kilometer bort.

Välkomstdans.
Välkomstdans.
Dansuppvisning och sång.
Dansuppvisning och sång.
Vi bjöds på inte mindre än fem rätter.
Vi bjöds på inte mindre än fem rätter.
Kerstin får testa köksarbetet.
Kerstin får testa köksarbetet.
Här är vi alla samlade.
Här är vi alla samlade.

Vår nästa måndag innehöll besök på två av Plans projekt. Först träffade vi en grupp kvinnor som är aktiva i ett projekt vars syfte är att förhindra våld och sexuella övergrepp mot barn, att skapa rättvisa när våld mot barn skett och att stötta barn som utsatts för våld. Gruppen består totalt av cirka 100 kvinnor vilka alla arbetar som volontärer. De träffas varje vecka och rapporterar om incidenter som skett. Kvinnorna driver också en lån- och spargrupp som ger dem möjlighet att ekonomiskt hantera ärenden som rör våld mot barn, att betala ett läkarbesök, bussbiljett till domstol m.m.

Efter lunch for vi vidare och träffade en annan grupp kvinnor som ingår i Plans arbete för att förhindra att barn föder barn. Det var unga kvinnor, de flesta fortfarande flickor och flicka är man till man fyllt 18. Många hade fött barn redan i 14-årsåldern. Ingen av flickorna hade kontakt med fadern till barnet och många hade slutat skolan när det konstaterades att de var gravida.

I Kenya ses det ofta som skam för familjen om en ung dotter blir gravid. Ofta kräver familjen att den unga flickan snarast hittar en man att gifta sig med. Några av tjejerna berättade sin levnadshistoria och det var berättelser som grep oss alla om hur svårt livet kan vara om man som flicka blir gravid i Kenya och om hur svårt det sedan kan vara att kunna få komma tillbaka till skolan. Flera flickor berättade om hur viktigt Plans stöd är för att de ska kunna gå i skolan.

Briefing för hela gruppen om Plans arbete i Kisumu.
Briefing för hela gruppen om Plans arbete i Kisumu.
Vi möter en stödgrupp för barn som utsatts för våld och övergrepp.
Vi möter en stödgrupp för barn som utsatts för våld och övergrepp.
Vi träffar en grupp för tonårsmammor.
Vi träffar en grupp för tonårsmammor.
Några av gruppens medlemmar.
Några av gruppens medlemmar.

Av: Kerstin och Folke Fischer

Läs mer om våra fadderresor här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *