Annica Englund – om jobbet med barn i katastrofer på Plan International

Idag, den 19 augusti, är det Internationella dagen för humanitärt arbete och vi passar på att lyfta en av våra medarbetare, Annica Englund, som jobbar som Programme Manager på Plan International Sveriges humanitära enhet.

Hej Annica, berätta om ditt jobb!
”Jag har jobbat här sedan juni 2015. Vi är nu ett team på sju personer som arbetar med den humanitära delen av Plans arbete här i Sverige och jag trivs fantastiskt bra! Jag och min kollega Sofia Gustavsson har samma tjänst så vi arbetar med delad portfolio där jag jobbar med Asien och Östra- och Södra Afrika medan hon fokuserar på Västafrika och Latinamerika.”

"Jag bestämde mig för att jag ville arbeta för just barn och ungdomar, som är en väldigt utsatt grupp – och vår framtid" berättar Annica. Bilden är från ett besök i ett flyktingläger i Tanzania i somras.
”Jag bestämde mig för att jag ville arbeta för just barn och ungdomar, som är en väldigt utsatt grupp – och vår framtid” berättar Annica. Bilden är från ett besök i ett flyktingläger i Tanzania i somras.

Varför valde du att jobba med humanitärt arbete och vad har du för utbildning och erfarenhet?
”Jag har jobbat inom sektorn sedan 2007 och provat på allt ifrån utvecklingsarbete både i fält och i Sverige, administration, implementering och jag har haft möjlighet att jobba i olika kontexter i Asien, Mellanöstern och Afrika. Jag har alltid vetat att jag vill vara till hjälp på något vis men det tog mig många år innan jag kunde sätta fingret på exakt hur jag kan hjälpa andra. Efter några år på universitetet bytte jag bana till internationella relationer och freds- och konfliktvetenskap i hopp om att hitta en väg fram till ett arbete som gör skillnad. För några år sedan jobbade jag på en av FNs organisationer för minhantering och problematiken med små och lätta vapen, speciellt i konflikter. Där fick jag för första gången prova på att arbeta inom den humanitära sektorn. Jobbet krävde mycket flexibilitet, att kunna planera och planera om när oförutsedda saker hände för att kunna hjälpa människor under och efter konflikter. Detta arbete passade mig perfekt och jag kände att jag ville göra mer. Så efter 1,5 år åkte jag ut i fält för att arbeta direkt i konflikt och post-konflikt områden med dessa frågor. Det var när jag kom ut i fält med humanitär verksamhet som det blev det så uppenbart att det är barn och unga som drabbas mest i katastrofer, även fast jag visste det rent teoretiskt var det skillnad att se det ute med egna ögon. Jag bestämde mig för att jag ville arbeta för just barn och ungdomar, som är en väldigt utsatt grupp – och vår framtid.”

Berätta om hur ditt jobb ser ut. Vad gör du på kontoret och vad gör du på resorna?
”Jag arbetar med planering, utveckling, implementering och uppföljning av vår verksamhet. Att se till att de behov som barn i katastrofer har tillgodoses samtidigt som vi håller en hög kvalitet på projekten för barnen och för våra givare. Det innebär också många resor till de länder jag arbetar med där jag får samarbeta med mina kollegor direkt i landet och träffa de barn och ungdomar som vi jobbar för och med. En typisk dag på kontoret innebär ofta att jag går igenom mail som inkommit och lägger till, tar bort och omprioriterar att-göra-listan från gårdagen, sedan är det bara att sätta igång. Ofta pågår många processer samtidigt och jag växlar mellan att skriva ansökningar, följa upp rapporter och planera med kollegorna för framtida arbete. Under resor ser arbetet helt annorlunda ut eftersom mycket av tiden går åt till att vara i fält och besöka flyktingläger eller andra katastrofkontexter där våra förmånstagare finns. Jag gillar de omväxlande arbetsuppgifterna eftersom jag får möjlighet att se hela Plan Internationals verksamhet och inte bara delar av den.”

Vilket har varit det viktigaste ögonblicket för dig i ditt arbete?
”Det finns så många! Det som alltid får mig tillbaka på banan under tider av motgångar och svårigheter är när jag får se det vi gör på plats. Att till exempel få sitta i ett klassrum och lyssna när barn som flytt får undervisning på ett tryggt ställe och med bra kvalitet, gör att jag blir övertygad både om att jag valt rätt och att vi som organisation gör exakt det vi ska, på de ställen där vi behövs mest. Dessa stunder gör att jag vill fortsätta så att vi kan göra mer för fler.”

Berätta om ditt starkaste minne från en fältresa!
”Här finns det också många. Men ett extra starkt minne är från min första fältresa med Plan. Jag och min kollega Lotte Claessens var i Darfur i Sudan och besökte våra tidigare projekt tillsammans med kollegor från vårt landkontor. Schemat var späckat av möten, samtal och besök i flyktingläger. Vid ett tillfälle var vi i en skola, som Plan byggt, för att prata med lärarna som arbetade där. Jag hade kommit till en punkt där alla intryck och känslor hade blivit alldeles för många på en och samma dag – självklart blandade av oro, frustration men också hopp och glädje. Jag kände att jag inte riktigt var närvarande i det sista mötet eftersom minnen från dagen kom upp gång på gång. Klockan ringer och omkring 200 flickor springer ut från sina klassrum, och de ser så glada ut. Innan vi vet ordet av står alla dessa barn omkring oss, nyfikna och vissa lite fundersamma över vårt besök. Alla vill bli sedda, vinkar, skrattar och ropar. Självklart kan jag inte hålla mig från att hänga på eftersom jag likt dem har ett stort behov av att leka för att smälta dagens alla intryck. Det var en så fin avslutning på en fullspäckad dag, att få träffa och leka med dem vi var där för, och de vi alla hade pratat om och planerat för hela dagen.”

Av: Anna Andersson, Plan International Sverige

Läs Annicas tidigare blogginlägg från en fältresa i Tanzania här.

Läs mer om vårt arbete med barn i katastrofer här.

Från medelklass till ett liv i container – besök i flyktinglägret i Jordanien

20 juli 2016

Välkommen till Azraq flyktingläger!

Skylten vid den avspärrade entrén är föga inbjudande. Jordansk militär bevakar alla som åker in och ut ur flyktinglägret och de är tungt beväpnade.

Här bor 40 000 syriska flyktingar som tvingats lämna sina hem och vanliga liv.
Här bor 40 000 syriska flyktingar som tvingats lämna sina hem och vanliga liv.

Återkommande sandstormar och 40-gradig värme gör att människor täcker sina ansikten med sjalar och kepsar för att skydda sig. När solen står som högst ligger flyktinglägret till stor del öde för att det är för jobbigt att röra sig i värmen. I fjärran hörs bomber som faller och vi kan se rök som tornar upp. Tusentals vita containrar står uppradade och här bor omkring 40 000 syriska flyktingar. Att åka runt i lägret ger en kuslig och steril känsla, som att det är tomt samtidigt som det är fullt med människor.

En färgklick i öknen - förskolan i flyktinglägret skapar hopp.
En färgklick i öknen – förskolan i flyktinglägret skapar hopp.

Omringad av tusentals vita containers finns det en strimma hopp; en färgglad förskola dit små barn kan komma och leka på en trygg plats och förbereda sig inför sina kommande skolår. Bara själva byggnaden ger en känsla av att det finns en plats för lek, glädje och trygghet. Plan International, i samarbete med Finska Kyrkan, driver denna förskola som tillhandahåller en trygg plats för små barn.

Jag möter en av våra förskolelärare som själv är flykting från Syrien. Hon berättar att hon finner sitt arbete med barnen meningsfullt och att livet i lägret blir bättre när barnen har tillgång till förskola och skola. Hon är själv utbildad förskolelärare och arbetade som det även i Syrien. Dock är det inte alltid lätt att bemöta en del av de traumatiserade barnen på det sätt hon vill då resurserna är knappa och behoven stora. Hon beskriver att de tillsammans i arbetslaget gör så gott det går och tar stöd av Plan Internationals personal för att hitta ytterligare stöd till de mest drabbade barnen.

Förskolan drivs genom ett samarbete mellan Plan International och Finska Kyrkan.
Förskolan drivs genom ett samarbete mellan Plan International och Finska Kyrkan.

Förskoleverksamhet är självfallet en otroligt viktigt för de barn som deltar, men även för föräldrarna. Under två eftermiddagar varje vecka hålls det föräldramöten men olika teman för att stötta främst mammor i deras föräldraskap. Att ta hand om barnen är här fortfarande till stor del en kvinnas uppgift och männen lyser tyvärr med sin frånvaro.

En syrisk mamma jag träffar berättar att hon är själv kvar med fyra barn efter att hennes make gått bort i kriget. Hon beskriver hur svårt det är att räcka till som förälder och hur förskolan hjälper henne både att få tid till andra sysslor, och att få information om hur hon på bästa sätt kan stötta sina barn. Trots att Azraq är en ganska inhuman plats att bo på, är det i alla fall säkert säger hon.

"Från ett medelklassliv till att leva i en container mitt i öknen"
”Från ett medelklassliv till att leva i en container mitt i öknen”

När jag lämnar lägret för att återvända till Sverige tänker jag åter en gång på hur svårt det måste vara för dessa syriska flyktingar att gå från ett medelklassliv till att leva i en container mitt i öknen. Inte så konstigt att människor desperat försöker hitta bättre möjligheter för deras barn, för någon ljus framtid finns inte i Azraq på längre sikt.

Av: Agnes Björn, humanitär chef, Plan International Sverige

Läs mer om vårt arbete med barn i katastrofer.

Säkrare skolor i Thailand

Jag heter Anna-Maija Beloff och arbetar med Disaster Risk Management här på Plan International Sverige. Jag reste nyligen till Thailand för att följa upp vårt arbete med säkra skolor som påbörjats där.

23 juli 2016

Jag reser till Chiang Rai i norra Thailand för att besöka skolorna som deltar i Plan Internationals Safe School-projekt. På plats möter jag kollegorna Kun Oye och Kun Gigi som berättar att vi hittills rullat ut programmet i 20 skolor i Chiang Mai och Chiang Rai-området. Barnen som är med i projekt tillhör de mest sårbara och kommer från minoritetsgrupper (största grupperna som är Akha, Mien och Karen). I dessa områden arbetar Plan International också med lärocenter där burmesiska flyktingbarn som har kommit över gränsen med sina familjer kan få gå i skolan.

Plan International har arbetat i Thailand sedan 1981.
Plan International har arbetat i Thailand sedan 1981.

Projektet med säkra skolor går ut på att öka kompetensen inom katastrofriskreducering för barn, deras familjer och lärare, samt göra skolbyggnader och området vid skolorna säkrare vid händelse av katastrofer.

När vi planerat inför nästa dags besök är det dags att sova. Jag vaknar mitt i natten på grund av tidsskillnaden mellan Sverige och Thailand och ligger och lyssnar till den intensiva morgontrafiken från gatan, som blandas med gräshoppor och geckoödlornas morgonsånger. Jag kan inte sluta tänka på vår diskussion med mina thai-kollegor dagen innan. Jag trodde nog att thailandska skolor skulle ha katastrofriskreducering som skolämne sedan länge, men trots att landet drabbades av den förödande tsunamikatastrofen 2004, och skolor och familjerna med sina barn regelbundet påverkas av översvämningar och jordskred, så har thailandska skolsystemet ingen formell undervisning när det gäller katastrofriskreducering. För många lärare är katastrofriskreducering ett helt nytt ämne.

Tsunamin, samt som en jordbävning i Chiang Rai 2013, var ett wake up call för landet. Vi vet alla vad hände med tsunamin för det uppmärksammades i internationella medier runt om i världen. Men informationen om jordbävningen var knapp. Flera hus, samt några skolor, kollapsade i Chiang Rai och detta ledde till en diskussion och ett första steg att börja integrera mer riskreducering i skolorna. Dålig förberedelsenivå katastrofer i skolorna uppmärksammades igen i thailändska medier i år efter en tragisk händelse. En sovsal på en skola brann ner och sju barn därinne förlorade livet, på grund av att det inte fanns något brandlarm i byggnaden. Skolsystemet i Chiang Rai reagerade och nu har utbildningsministeriet i Thailand börjat stärka upp skolsystemet med katastrofriskreducerings och riskhantering för barnen, vilket Plan International stödjer genom Safe School-projektet.
24 juli 2016

Idag börjar vi vår bilresa tidigt på morgonen upp mot bergen. Vi ska besöka två av Safe School-projektskolorna i Mae Bah Luang-området av Chiang Rai. Första skolan Ban Pha Dua ligger uppför en backe där den lilla cementvägen leder fram till stora vackra träd. Skoldirektören och tre lärare på denna skola med 55 elever (inkluderar också en liten lekskola för 2-5-åringar) berättar om sitt arbete för katastrofriskreducering och de första månadernas intryck av Safe School-projektet med Plan International.

De är nöjda med projektet och betonar vikten av information och kunskap när det gäller katastrofriskreducering som barnen fått genom projektet. En av lärarna har varit väldigt engagerad intresserad av katastrofriskreducering och berättar hur hon följt upp läromaterialet till eleverna med kreativt skapande. Tillsammans med barnen har de kartlagt alla riskerna som fanns i skolan. Vi kollar genom det som barnen skapat – teckningar av katastrofsituationer och hur man förbereder sig och gör för att minimera risken.

Teckningen visar vad som händer när det blir översvämning i älven.
Teckningen visar vad som händer när det blir översvämning i älven.

De torkade pumporna man ser på bilden kan användas som flythjälp vid en översvämning. Nästan alla Mein-familjer har sådana torkade pumpor i huset, de används för att hämta vatten ur brunnen.

När vi hade kollat genom alla katastrofriskreduceringsmaterialet som barnen skapat, tar lärarna med oss till lekskolan var Mein-flickorna förberett en överraskning till oss och visar upp en traditionell Mein-dans. Här ned är vår lilla dansgrupp från skolan.

Mein-dans på lekskolan.
Mein-dans på lekskolan.

Dags att fortsätta till en annan skola som hete Mae Chan. Denna skola är mycket större, med 517 elever i åldrarna 7 till 15 år gammal. Katastrofriskreduceringen i denna skola var ett helt nytt ämne och kom med projektet. Under de första månaderna hade eleverna kartlagt risken och beredskap för brand i skolan. Nästa månad kommer de börja att kartlägga alla risker i skolan och förbereda sig med övningar och kapacitetsuppbyggnad för katastrofriskhantering. En av eleverna, Naan, berättade att hon lärt mycket och väntar ivrigt på nästa steg i Safe School-projektet.

bild tjej

– Med all ny kunskap är jag och mina kompisar mer förbereda för katastrof eller nödsituation och vi vet nu vad vi kan göra för att minimera riskerna i skolorna, berättar Naan.

Hon har besökt andra skolor som inte deltagit i Safe School-projektet för att berätta om vad hon lärt sig, och interesset har varit stort. Plan Internationals projekt forsätter i två år till i Mae Chan, Mae Bah Luang, Tak och Chiang Mai, där målet är att mer än 2 500 barn från minoritetgrupper och deras lärare ska ha bättre kunskap att hantera riskerna i skolan och sin omgivning.

Av: Anna-Maija Beloff, Plan International Sverige

Från Borlänge till Tanzania på en sekund

PEACE & LOVE 2016. Plans Ungdomsråd var på Peace & Love i juli och visade upp Mitt Nya Hem – en 360-upplevelse där du kan kliva rakt in i ett av världens största flyktingläger  – och uppleva det ur ett barns perspektiv.

Vi hör tallrikslammer i bakrunden, datorn ligger på ett smuligt litet cafébord och det luktar nybryggt kaffe. Utanför är det mulet men folk har redan börjat röra sig mot festivalen. Jag befinner mig i Borlänge, en mellanstor stad i Dalarna här bor det 50 000 invånare allt som allt. I Nyarugusu bor det 100 000 barn.

Nyarugusu ligger i Tanzania där bor hundratusentals människor som tvingats lämna sina hem i Burundi där kriget är ett faktum. De värst drabbade är barnen. Där pågår i detta nu en tyst flyktingkris långt ifrån medias strålkastare. Vi vill att det ska finnas i folks medvetande. Sanna Wolff och fotografen Martin Hedström reste till Nyarugusu för att göra ett reportage i VR-format. Bilder och filmer i 360 grader som ger oss en inblick i deras vardag.

Under de senaste två dagarna har ett hundratal människor från olika delar av Sverige, i olika åldrar och med olika erfarenheter fått besöka Nyarugusu utan att någon gång lämnat festivalområdet.

Vårt tält var inrett som ett tält i flyktinglägret och det lockade många nyfikna och engagerade besökare.
Vårt tält var inrett som ett tält i flyktinglägret och det lockade många nyfikna och engagerade besökare.

Det har varit en spännande och populär upplevelse för människor i alla åldrar. Känslan av att få prova någon annans skor för en stund verkar locka många.

Vi hade också i viss mån inrett vårt tält som ett tält i Nyragugusu för att skapa rätt miljö, även utan VR-glasögonen. Vårt mål och vår vision med att skapa en riktig stämning var att det skulle kännas att man har varit där och förhoppningsvis så ett litet frö hos människor. Vi hade blandade känslor av att stå i tältet, det kändes verkligt, allvarligt men också enormt stort att få sprida den här VR-upplevelsen Att vi fick vara med och sprida en tyst flyktingkris som aldrig syns i media är enormt stort. Att vi fick prata om barn som aldrig syns och som glöms bort gör att man växer som människa.

Vi testar ugali.
Vi testar ugali.

Hos oss kunde du inte bara prova VR-upplevelsen, utan också sätta dig på den vävda mattan och äta ugali (majsgröt) samt känna känslan av att bo i ett flyktingläger. Det skapade en riktig stämning och reaktionerna var blandade. Många har reagerat på att det smakar vidrigt och undrat hur mycket näring det finns i den. Många har också tänkt på hur mycket mat vi i Sverige slänger och hur mycket vi äter. Många små barn har reagerat på hur lite mat de får och frågat flera gånger om det bara är den maten de får. Det kul att vi har fått sådana reaktioner och det är precis det vi vill uppnå.

Det har varit jättekul och besökarna har gillat vårt tält och det tror vi beror dels på att VR är en så pass ny grej som många vill prova. Men också för att vi har inrett vårt tält så att det lockar mycket folk. Man kanske vill gå in och titta på bilden eller bara gå in för att prova. Men framför allt så är den här VR-upplevelsen unik därför att det är barnen själva som berättar, det är ingen annan som återberättar allt är från barnens perspektiv. Sen har jag också märkt att de andra som har VR har en film som man får se och sen är det klart, medan man i den här får gå vart man vill och förflytta sig runt.

Plats på scen.
Plats på scen för Mia och Maja.

När besökarna har gått från vårt tält har de haft någonting med sig i bakhuvudet och det tror vi är en bra början. Vi vill så ett frö i folks medvetande och låta det växa själv.

Av: Maja, Alexander och Jona, Plan International Sveriges Ungdomsråd (PUR)

Läs mer om ungdomsrådet här
Följ oss gärna på Instagram!

Testa gärna 360-upplevelsen själv här.