”Jag tänker på hur det blir när det regnar”

Barn i flyktingläger i Tanzania

I det trånga varma tältet råder full koncentration. På plastmattan, ockrafärgad av den röda jorden, sitter 11-årige Eric djupt försjunken i sitt projekt, att trycka fast en hjälmprydd Legogubbe i sin racerbil. Legot är en liten gåva från oss som tack för att vi har blivit inbjudna till tältet där Eric och hans sju syskon bor med mamma och pappa. Tältet är ett i raden av tusentals andra, här i världens tredje största flyktingläger, Nyarugusu i Tanzania.

– Vi kom till fots med pappa, mamma, syskon och grannar. Jag kommer ihåg att första kvällen här i lägret hade vi ingenting att äta. Då var jag ledsen, men också glad över att komma hit, berättar Eric som likt hundratusentals andra burundier flytt hemlandet sedan våldsamheter bröt ut i våras.

– Vi var förföljda och när vi såg att andra flydde hit bestämde vi oss för att också fly, annars skulle vi dödas, förklarar han med tyst röst.
På ett av Plans Internationals barnsäkra platser i lägret mötte vi Eric för första gången. Han ville gärna berätta om sitt liv här i lägret – om förmiddagarna i den lilla tältskolan och eftermiddagarna vid Plan Internationals center, där röddammiga bollar och rockringar är i ständig rörelse och dit barn kommer för att prata och få stöd. Men också om hur han hjälper till med hämtning av ved och vatten, tvätta sina småsyskon och göra sina läxor. Och om tankarna som kommer när det är dags att sova.

– På kvällen när jag ligger i sängen tänker jag på saker. Jag tänker på att regnet kanske kommer och då tänker jag alltid på hur det kommer bli nu när det blir regnsäsong. För när det regnar åker allt vatten in i tältet. Allt vi har blir blött. Då kan vi inte sova utan får stå upp hela natten.

Eric pratade med Sanna Wolff, projektledare för informationsprogrammet Barn i Katastrof, på Plan International Sverige.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *