Vi borde ta upp kampen mot diskriminering

Praoelev på Plan International Sverige

Mitt namn är Alma Åberg, jag är snart 15 år och har praktiserat på Plan International Sverige under en vecka. Orsaken till att jag ville göra praktik på Plan International Sverige var för ett par år sedan då jag såg på tv hur terrorn växte fram i Libyen, vilket senare blev starten till den samhällsintresserande personen jag är idag. En tid senare efter att ha hört om andra situationer i världen där de mänskliga rättigheterna kränks fick jag reda på att man kunde vara fadder till ett barn och bidra till att hen får en säkrare framtid. Genom en tillfällighet berättade min mamma om Plan där jag har sedan dess varit fadder till en flicka på Haiti.

Första dagen på praktiken bemöttes jag av min handledare som gav mig information om verksamheten och utifrån vilka principer de jobbar ifrån, FN:s barnkonvention. Jag fick ett papper där de 54 konventionerna var kort sammanfattade, vilket var en fördel då jag tidigare hade hört orden vid ett fåtal tillfällen. Att själv som barn inte har gått igenom eller sätt konventionen där de står vilka rättigheter jag och alla andra barn har är absurt, för tänk om mina rättigheter hade kränks och jag visste inte ens att de var mina vilka rättigheter jag hade. Att barn kan bli så lätt utnyttjade skrämmer mig, för det är svårt att kräva sin rätt om man inte vet vilka rättigheter man har.

I barnkonventionen berörs många punkter som verkligen stärker barns rättigheter i samhället men de punkterna som jag brinner mest för och känner kränkts mest är artikel 2 som handlar om att alla barn har samma rättigheter samt artiklarna 28-29 där det beskrivs att alla barn har rätt till en grundskoleutbildning. För mig som snart har gått ut grundskolan känns dessa artiklar självklara men samtidigt vet jag att för många är de inte en självklarhet. För att kunna komma ur fattigdom och kunna utveckla länderna behöver barn, landets framtid, få en trygg utbildning och detta gäller oavsett vilket nationalitet, religiös tro, hudfärg, sexuell läggning eller kön barnet har.

Själv som flicka i ett demokratiskt land upplever jag diskriminering men inte på den nivån som andra barn gör, detta skrämmer mig då jag vet att många upplever mycket värre saker. Jag känner att som ett land där största delen av befolkningen strävar efter jämställdhet borde vi ge ett gott exempel till andra länder och ta upp kampen mot diskriminering. Speciellt diskrimineringen mot flickor vilket är den mest utsatta gruppen i samhället oavsett i vilket land, ett bra tillfälle för att vissa flickor och ledare i världen att detta är vad vi vill så kan man uppmärksamma FN:s internationella flickdag den 11 oktober varje år. För själv är jag trött på detta, vi lever i 2015 det är dags att agera – jag vill inte längre uppleva diskriminering eller höra att någon annan blir utsatt av det.

Av: Alma Åberg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *