Dag 5 – En oförglömlig dag!

Idag hade det äntligen blivit dags att ge oss av ut i fält. Ha Giang provinsen är oerhört bergig så vi begav oss upp i bergen för att träffa kommunfullmäktige som gav oss tillåtelse att besöka området.

Karin, Beata och jag fick tillsammans med Mr. Chinh och våra lokala kollegor vandra upp en bit i skogen för att se en vattencistern som Plan har gjort. Vattnet från bergen leds in i filtret och sedan har de dragit rör i ca 300 meter för att leda vattnet till skolan. Det är en stor del av Plans arbete här i området WASH – Water, sanitation and health. Man lär ut vikten av god hälsa, vikten av att tvätta händerna i samband med toalettbesök och innan maten.

Årskurs ett

På skolan satt eleverna i klassrummen. I årskurs ett hade barnen språkundervisning, de fick lära sig att skriva och läsa vietnamesiska. Många av barnen tillhör någon av minoritetsbefolkningarna och har sitt eget språk och egna kultur men i skolan lär sig alla vietnamesiska. Undervisningen var väldigt traditionell med en lärarinna som stod med pekpinne framme vid svarta tavlan.

I nästa klassrum satt årskurs två. Här hade de en lärarinna på besök från en annan region för att lära sig hur de arbetar här eftersom de har en speciell pedagogik som de hämtat från Colombia. Här satt barnen i grupper om fyra och de hade teamwork på schemat. De fick lära sig att diskutera i grupp, göra presentationer inför sina klasskamrater och deras lärare. Roligt att se tyckte vi!

Helt plötsligt slog en av lärarna i en gonggong och alla barn kom ut på skolgården, de var dags för lite gymnastik. Barnen ställde sig i raka led på armlängdsavstånd. Det kändes lite som att vi åkt bakåt i tiden. Efter lite strul med musiken så kunde de slutföra sitt program. Sen fick vi frågan om vi ville dansa med barnen och det ville vi såklart så då strömmade fågelsången ut ur högtalarna och vi dansade loss tillsammans!

Beata, Karin och barnen dansar fågeldansen

När gymnastiken var slut slogs det i gonggongen igen och alla barnen rusade till böckerna som stod uppställda på gården. Det är ett biblioteksprojekt som är finansierat av Plan. Alla barn tog varsin bok och satte sig att läsa. Vi fortsatte vår rundvandring och fick se var rören vi såg i skogen tar slut, nämligen toaletterna som Plan hjälpt till att bygga.

Toaletterna som byggts med Plans stöd

Sedan var det dags att säga hej då och åka och hälsa på Beatas fadderbarn. Vi kunde inte ta bilen hela vägen fram utan vi gick sista biten. Vi blev mottagna av familjen och inbjudna till deras traditionella hus. Vi tog av oss våra skor och klättrade upp för trappen och klev in på bambugolvet. Där satt en del av familjen och även några vänner till familjen. På hällen puttrade en gryta med två stora ankor i och vi fascinerades av att de vågar ha öppen eld i huset byggt av trä. Vi blev bjudna att slå oss ned och dricka lite te. Vi satt och samtalade med familjen ett tag och sedan fick vi frågan om vi ville följa med till risfälten och det ville vi såklart! Väl på plats fick vi chansens att göra en insats genom att hjälpa till och skörda lite ris. Jag tror de tyckte vi var duktiga trots att det var första gången för oss alla tre.

Plan arbetar handgripligen i fält
Vårt festligt dukade bord

När det blev dags för lunch hade det kommit ännu mer folk och vi fick slå oss ned vid dukade bord. Det bjöds på delikatesser i form av bla anka, fläskkött, chili och ris. Dessutom finns en mycket stark tradition av att skåla med sina gäster i risvin. Vårt värdfolk var oerhört tacksamma att vi kom på besök och höll en hel del tacktal till oss. Vi tackade med en sång. Det i sin tur resulterade i en diskussion som höll på i en halvtimme där de försökte bestämma vilken sång de i sin tur skulle sjunga för oss. Till slut fick vi en vacker tacksång på deras egna språk.

Här är vi alla i risfältet

Vi hade en väldigt trevlig dag tillsammans där vi fick träffa familj och vänner i varierande åldrar men till slut var vi ändå tvungna att skiljas åt. Vi tog farväl av familjen och vandrade ned till vägen där vi satte oss och smälte lite intryck innan vi avslutade besöksdagen på Plans lokala kontor.

När kvällen kom var det dags för nästa äventyr – middagen. Våra kollegor hade förberett en picknick tillsammans med oss på stranden vid en flod. Här satt vi och åt hemlagad mat vid lägerelden och med levande ljus och kunde utbyta tankar, erfarenheter och sånger.

Beata säger att något av det bästa vi fick höra under dagen var att vi hade blivit en del av deras familj. När vi satt och åt och drack med dem och delade denna stund tillsammans kände de från deras hjärtan att vi blivit en familj. Mr. Chinh förklarade för oss att familjen hade väldigt svårt att förstå att vi hade kommit hela vägen från Sverige för att hälsa på dem!

Att vara inbjuden till ett Vietnamesiskt hem, få ta del av den världen. Det är en unik upplevelse. Starkt, säger Karin

Beata och Karin fick många ämnen att diskutera. Som de själva sa: Att få tillträde till den världen väcker många tankar. Hur har livet för de gamla tanterna sett ut? Vilka var alla dessa människor som kom på besök? Hur hänger de ihop? Vi var så välkomnade av dem, alla dessa farbröder och kvinnor som dök upp.

Jag kan garantera er att vi gick och lade oss väldigt trötta och nöjda. Det ska bli skönt med en resdag imorgon så vi kan smälta dagens alla intryck.

Johanna
Reseledare Plan International Sverige

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *